Föreningsnytt

Sjukvårdens påverkan på miljön och klimatet är stor

"I Sverige står hälso- och sjukvården för cirka 25 procent av växthusgas­utsläppen från den offentliga sektorn." Maria Wolodarski, onkolog och ledamot i Sjukhusläkarnas klimatgrupp, reflekterar efter Clean Med Europe 2018.

We are the first generation to feel the effect of climate change and the last generation who can do something about it

(Barrack Obama, 2014)

I somras märkte vi alla effekterna med den extremvarma, torra sommaren och vi var nog många med olustkänslor och oroande funderingar som skavde i värmen. Det är ju sorgesamt och samtidigt skrämmande med smältande polarisar, stigande havsnivåer, döende korallrev och minskande artrikedom, men också lätt att slå ifrån sig då mycket av detta händer någon stans längre bort och vad kan väl vi som läkare göra åt det?

Berör det oss alls yrkesmässigt? Vi gör väl ändå så mycket gott i vårt arbete? Vi bidrar till att forskningsresultat impliceras i kliniken, att fler botas eller lever längre med kroniska sjukdomar, så genom det är vi väl på något sätt skyddade från ansvar att yrkesmässigt behöva engagera oss i klimatförändringarnas orsaker och följder?

Klimatförändringar innebär påverkan på och försämrad hälsa, framför allt för sköra och utsatta individer. ”Climate change is a disease of infections, respiratory distress, food insecurity, waterborne illness, heatstress, mental illness, displacement and trauma, vulnerability, disaster response”, som Dr Jonathan Slutzman, akutläkare, Massachusetts General Hospital uttryckte det under Clean Med Europe 2018.

Vår vilja att göra gott och behandla patienter här och nu bidrar faktiskt till ohälsa för människor som lever i skuggan av miljöförstöring och utsläpp indirekt relaterade till vårt arbete (Eckelman, Sherman, PloS One 11(6) 2016 ) och allt gott vi gör nu kommer på sikt att påverka livsvillkoren och hälsan för våra barn och barnbarn.

Om inte något görs för att mildra klimatförändringarna hotas 50 år av medicinska framsteg, enligt Lancet Countdown.

Sjukvårdens påverkan på miljön och klimatet är stor. Om man ser till sjukvården i t.ex. USA står den för drygt 10 procent av landets totala utsläpp av växthusgaser* och skulle man betrakta den som ett land skulle den kunna räknas som det trettonde största landet i världen avseende växthusgasutsläpp (Eckelman, Sherman, PloS One 11(6) 2016).

I Sverige står hälso- och sjukvården för cirka 25 procent av växthusgas­utsläppen från den offentliga sektorn (Naturvårdsverket).

”Inte göra skada”, minska ohälsa och främja hälsa är fundament i vårt arbete och då klimatförändringar kommer innebära försämrad hälsa, berör det oss i allra högsta grad.

Vårt arbete att minska ohälsa genererar stora utsläpp som bidrar till klimatförändringar, så kanske innebär det för att ”inte göra skada” ett sorts ansvar att försöka minimera vår egen arbetsrelaterade klimatpåverkan. Dessutom riskerar klimatförändringar leda till att vi får svårare att utföra vårt arbete som vi känner igen det p.g.a. högre arbetsbelastning med fler sjuka och under svårare omständigheter, samt att medicinteknik vi förlitar oss på kanske inte kommer att fungera lika säkert vid högre temperaturer och fuktighet.

Det är lätt att tappa hoppet när det gäller klimatet, särskilt om man betänker vårt eget negativa bidrag genom sjukvårdens stora klimatbelastning, då vi säkert tänker på vårt jobb som något mestadels av godo. Men det finns ljusa krafter i klimatförändringarnas spår, för oftast är det som är gott för klimatet också gott för hälsan, både för den enskilde (t.ex. att äta mindre kött, socker och skräpmat, mer aktiv transport) och för hälsan globalt på kort sikt (t.ex. i form av minskade luftföroreningar) och på längre sikt (till följd av mildare klimatförändringar).

Climate change is the greatest health threat and opportunity of the 21st Century, and the health sector must lead the way to call on local, national, and global policymakers to act now to significantly reduce climate pollution and build climate resilience.

(Dr Maria Neiro, WHO)

Det är ju här vi kommer in och vi kan leda vägen. Folk lyssnar på oss och vi kan vara förebilder även i detta. Det kommer dock behövas lite jobbmässig självrannsakan och kanske nya sätt att se på vårt jobb.

• Europas ledande konferens om hållbar sjkukvård

Clean Med Europe är Europas ledande konferens om hållbar sjukvård och den adresserar den miljöpåverkan sjukvården har på lokal, regional och global nivå. Den organiserades av Healthcare­­ Without Harm, en icke-vinstdrivande koalition av sjukhus, sjukvårdssystem, vårdproffessioner, lokala myndigheter, forskningsinstitutioner m. fl. med 84 medlemmar i 26 länder, samt Radboud UMC, universitetssjukhuset i Nijmegen, cirka en timme från Amsterdam.

Själva området kring sjukhuset var vackert med mycket grönska och olika typer av växtlighet med syfte att skapa läkande miljöer för patienter och anhöriga samt för att främja biologisk mångfald.

Konferensen var mycket inspirerande och interaktiv med deltagare inte endast från Europa och till min förtjusning deltog inte ett oansenligt antal läkare, vilka både föreläste och ledde seminarier.

Man försökte minimera pappersanvändning, inga engångsartiklar användes vid måltider, maten var vegetarisk och den och dryck var till stor del lokalt producerad av mindre leverantörer med nya ideer kring mat och klimat, vilket skapade positiv atmosfär under pauser och bidrog till en bredare syn på vad en konferens kan stimulera till.

Det var stort fokus på hälsoperspektivet och att vi i sjukvården genom det bör ha en större roll i att driva frågor kring att mildra klimatförändringar. Därutöver betonades vikten av att integrera hållbarhet i sjukvården i det dagliga arbetet hos alla yrkeskategorier.

• Imponerande hållbarhetsarbete

Det var flera ledare för sjukvårdsorganisationer där det genomförts omfattande hållbarhetsarbete som talade. Keynote- föreläsningen hölls av en pediatriker, Dr Jeff Thomson, som varit chef för en stor sjukvårdsinrättning, Gundersen Health System, Minnesota, Iowa där man som första sjukvårdsinrättning i USA blev energineutrala 2014 (genom att bl.a förbättra byggnader, investera i vindkraft, ta tillvara restavfall från trädindustrin i trakten och matavfall för att skapa energi samt soluppvärmning av vatten).

Han presenterade imponerande siffor; att man från 2008-2016 minskat sina utsläpp med 95 procent, att man från 2008-2017 minskat engeriförbrukningen med 59 procent, att man minskat matavfallet med 85 procent på två år och att man på sex år minskat sitt kemiska avfall med hela 2000 procent. Dessutom hade man utvecklats från en högkostnadsinstitution tilll lågkostnadsinstitution, samt att vården förbättrats.

Intressant var också hur han betonade vikten av att integrera hållbarhet i ledarskapet, att hållbarhetsfrågor behöver ha förankring från toppen för att sedan genomsyra hela verksamheten. Jeff Thomson berättade också att hållbarhets­arbetet på sjukhuset medfört att man inspirerat till att driva hållbarhetsfrågor i samhället i övrigt, t.ex i form av att man då man enagerade sig i sitt eget kemiska avfall sedan engagerade sig att installera avfallskontainrar i övriga samhället.

Mycket i samhället kretsar kring konsumtion och ett ”slit och släng”-beteende, vilket återspeglas inom vården där vi överkonsumerar engångsmaterial, beställe­­r många prover och undersökningar, kastar läkemedel som blir över utan att vi reflekterar över det.

Vi har under många år inte behövt ställa oss frågan varför eller till vilken nytta vi ordinerar vissa behandlingar (t.ex. avancerad onkologisk behandling till alltför svårt sjuka cancerpatienter som säkerligen skulle må mycket bättre utan behandling, eller på vida grunder intravenös bredspektrumantibiotika till inne­liggande patienter ”för säkerhets skull”), läkemedel (t.ex. polyfarmaci), eller beställer­­ vissa prover och undersökningar (t.ex. alla radiologiska undersökningar som utförs i akutsjukvården på universitetssjukhusen ”för säkerhets skull” eller för att ”kunna skriva hem patienten”).

• Varför beställer vi fler och fler undersökningar?

Jodi Sherman, anestesiolog från Yale tog upp frågor kring konsumtionen och våra beteenden inom vården. Hon lyfte frågor kring vad det är som driver användning av mer och mer engångsmaterial trots att det kanske inte finns någon evidens att det minskar infektioner eller bidrar till ökad patientetsäkerhet, varför vi beställer fler och fler undersökningar, varför vi kastar stor del av läkemedel etc.

Är det för att vi behöver ”skydda oss” från att ”missa något”? Är det för att vi blir som barn i en godisaffär när det finns så många olika artiklar att välja mellan som vi sedan bara kan ta av? Är det för att vi inte har behövt tänka på att det vi överförbrukar och gör ”för säkerhets skull” faktiskt har en negativ påverkan på klimatet och därmed för andra människor och generationer?

Hon stack ut hakan och lyfte frågor om man skulle spåra varför vissa kliniker eller t.o.m. vissa individer beställer så många undersökningar, ordinerar så många läkemedel eller använder så mycket material. Hon betonade även vikten av att engagera oss läkare i hållbarhetsarbetet, men att vi kanske behöver en morot, kanske i form av att hållbarhetsarbete, inte endast forskning, ska vara meriterande.

Läkare har många gånger haft ledande roll i förändringar och jag tänker att det är dags nu igen; att vi börjar engagera oss i att driva klimatarbetet. Men det innebär också att vi kommer att behöva reflektera över och ifrågasätta sådant vi själva gör som är negativt för klimatet och därmed för hälsan, t.ex. konferensresor med flyg. Karolinska Universitetssjukhusets direkta utsläpp av växthusgaser kommer till cirka 30 procent från flygresor.

Vad motiverar en flygresa till en konferens? Hur mycket och vad ska man (och då kanske andra än man själv) ”vinna” för att det ska vara motiverat?

Min resa till Clean Med Europe var med tåg och den genererarde cirka 15 kg koldioxidekvivalenter i utsläpp tur och retur – att jämföra med cirka 640 kg koldioxiekvivalenter med flyg (beräknat med hjälp av en klimatkompensationssite).

Hemresan skedde till stor del över en lördag och det var såklart trist att gå miste om tid med dottern jämfört med om jag hade flugit. Men kanske är det mitt ansvar som läkare att avstå från något som kommer bidra till försämrad hälsa för kommande generationer, mitt medborgerliga ansvar att avstå för att dra mitt strå till stacken av minskade utsläpp för att vi ska uppnå klimatmålen och mitt ansvar som förälder att avstå från något som kommer bidra till sämre livsvillkor för mitt barn än de jag haft förmånen att ha.

*Fotnot:

Att sjukvården står för 10 procent av USA:s växthusgasutsläpp är beräknat från en (ursprungligen ekonomisk) modell kallad EIOLCA (economic input-output life-cycle assessment).

Modellen försöker beräkna, utifrån, bland annat sektorns andel av BNP, hur stor miljöpåverkan varje sektor i en ekonomi har – inte bara de direkta utsläpp som sektorn förorsakar, utan även indirekta.

När det gäller sjukvården – hur stor miljöpåverkan har exempelvis produk­tionen av medicinteknisk utrustning, datorer, byggen av sjukhus, behov av energi, transporter med mera?

Maria Wolodarski

Det senaste från Föreningsnytt:

Föreningsnytt

Kan en patienträttighetslag göra verklig skillnad?

Sjukhusläkarna vill att Läkarförbundet ska utreda om en patienträttighetslag skulle stärka patienternas och professionens ställning. Karin Båtelson, ordförande för yrkesföreningen: Det krävs genomgripande förändringar med krav och press på regionerna som är de största vårdgivarna, för i dag fungerar det inte.

– Vi har ju oändliga vårdköer. Tillgängligheten är fruktansvärt dålig. Vi kan inte hålla på och belöna regionerna för saker som de har skyldighet att leverera och sedan bara rycka på axlarna alla gånger som de sviker patienterna. Vi måste ha ett annat system, säger hon.

Svensk sjukvård regleras bland annat av hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen, det vill säga två skyldighetslagar. Det är regionernas skyldighet att säkerställa att patienterna får adekvat vård i tid. Det kan låta bra, men patienterna har därmed ingen rättighet att kräva sin vård inom utsatt tid.

Våra nordiska grannländer har valt en annan väg och har i stället stiftat rättighetslagar, som slår fast patienternas rätt till vård av hög kvalitet. Danmark genomförde exempelvis en stor omstrukturering år 2007 för att få bukt på tillgänglighetsproblem i vården, i vilken en tydlig rättighetslag utgör en central del. Resultatet är tydligt: vårdköerna är korta trots att tidsgränserna i vårdgarantin är betydligt snävare, patienterna har rätt att få hjälp i andra regioner, av privata vårdgivare eller utomlands om vårdgivaren inte kan erbjuda patienten rätt vård i tid. Regionernas politiker måste rigga sitt sjukvårdssystem så att målen uppnås.

– Här i Sverige springer vi efter mål i konstiga ersättningssystem. Ingen behöver stå till svars för massiv personalflykt av kompetent personal, att antalet vårdplatser som är en förutsättning för fungerande vård bara minskar, eller att fortbildning som garanterar att vi ger den bästa vården för patienten är oreglerad, säger Karin Båtelson och fortsätter:

– Regionerna har självstyre och det kan vi kanske inte ändra på, men om vi inför krav på vårdens innehåll utifrån patienterna kanske vi kan komma framåt ändå.

Sjukhusläkarna motionerar att Läkarförbundet ska utreda om en rättighetslagstiftning som den i Danmark kan stärka patienter och profession. Föreningen vill fortsatt se en sjukvård baserad på medicinska behov och en bevarad prioriteringsplattform, där den med störst behov har förtur.

– För att kunna erbjuda den vård som regionerna faktiskt är skyldiga att erbjuda är enda vägen fram att låta professionen vara mer självständig. Det finns en övertro på toppstyrning och sammanslagningar i regionerna, säger Karin Båtelson.

Alla miljarder och all kompetens som vi satsar på sjukvård måste gagna patienterna i slutändan. Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna

– Vi tänker att om regionerna får lagkrav på sig att följa vårdgarantin och ekonomiska sanktioner kommer de tvingas att lita till professionernas drivkraft, precis som de gjorde under pandemins start. Många enheter jobbar ju på det sättet i dag med flexibla lösningar, och tillåter kreativitet för att hantera vårdpuckeln, medan vi tyvärr på andra enheter nu ser en snabb återgång till tidigare detaljstyrning och felprioriteringar.

Hon fortsätter:

– I Danmark har man tagit bort regionernas beskattningsrätt och fördelar efter förhandling mellan region och stat pengar med krav på resultat. Det kanske inte är realistiskt att politikerna ska våga besluta om det i Sverige, men en patienträttighetslagstiftning kanske de vågar genomföra. Alla miljarder och all kompetens som vi satsar på sjukvård måste gagna patienterna i slutändan. Allt annat är oacceptabelt.

Föreningsnytt

Gynekolog slog larm – får priset som Årets visslare

Helena Strevens, överläkare och docent i obstetrik och gynekologi, slog larm om missförhållanden på kvinnokliniken vid Skånes universitetssjukhus i Lund. Nu tilldelas hon Sjukhusläkarnas utmärkelse Årets visslare.

– Det känns oerhört hedrande. Det känns som ett erkännande. Jag har gjort allt för en verksamhet som jag verkligen älskar, där ledningen dock inte sett med blida ögon på att jag har påtalat brister. Att få det här priset är verkligen ett stort stöd, säger hon.

– Jag kan känna en smärta kring de dubbla budskapen som vi möts av. Vi uppmuntras att utveckla verksamheten och kommunicera kring fel och brister, men i slutändan är det bara tomma ord.

Priset delades ut i samband med Sjukhusläkarnas representantskap i Stockholm den 8 oktober.

– Årets visslare är den tråkigaste utmärkelsen att dela ut. Men Sjukhusläkarnas grundpelare är att verka för att vården styrs av professionell drivkraft och engagemang till gagn för patienter och utveckling. Därför måste vi få bort tystnadskultur och på olika sätt stötta medarbetare som råkat illa ut när de har engagerat sig. Det är också farligt när information bara får ”gå i linjen”, både uppåt och nedåt, det skapar en patientfarlig visklek. Visslare behövs helt enkelt och vi vill uppmärksamma dem, säger Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna.

– Det är givetvis positivt att regeringen har beslutat att genomföra EU:s visselblåsardirektiv, som stärker skyddet för visselblåsare på flera sätt och att visselblåsarsystem införs på olika sätt. Men det måste också ske en förändring i praktiken. Vi har drivit den här frågan i många år.

Motiveringen lyder: Årets visslare 2021 tilldelas den fantastiska överläkaren Helena Strevens på kvinnokliniken i Lund. Helena, som är en pålitlig och engagerad medarbetare, påtalade som enhetsansvarig läkare missförhållanden på kliniken och stod upp för patientsäkerhet och tvärprofessionellt samarbete. Helena blev därefter utsatt för repressalier av ledningen vilket medfört stor personlig press med påverkan på yrkesliv och privatliv. Personer som Helena, med kunskap om verksamheten i kombination med mod och engagemang, är en garant för vårdens framtid och att tystnadskultur motverkas.

Sjukhusläkarna har delat ut Årets visslare sedan år 2008. Priset – i form av en ”Oscarsstatyett” i guld försedd med munkavle – går till en person som stått upp för demokrati och yttrandefrihet i vården till gagn för patienter och läkare.

Föreningsnytt

Farmakologi borde få större utrymme i läkares utbildning

Sjukhusläkarna vill att Läkarförbundet ska arbeta för att farmakologi får större plats i både läkares grundutbildning och fortbildning. Shokoufeh Manouchehrpour, styrelseledamot i Sjukhusläkarna och Läkarförbundet, samt ledamot i Läkarförbundets råd för läkemedel och medicinteknik (RLM), betonar att det på senare år har skett en snabb utveckling inom läkemedelsområdet. – Det är ju bara legitimerade läkare som har fri förskrivningsrätt och vi måste värna om detta. Gammal och bristande kunskap kan innebära risker för patienter, säger hon.

En av de absolut vanligaste åtgärderna i sjukvården är läkemedelsbehandling. Behandlingen styrs till stor del av aktuella riktlinjer, föreskrifter och vårdprogram, men den enskilde läkaren har ett stort ansvar för valet av terapi. Här spelar goda kunskaper inom farmakologi en betydande roll, både ur ett patientsäkerhets- och kostnadseffektivitetsperspektiv.

Sjukhusläkarna yrkar i en motion inför Läkarförbundets fullmäktigemöte i november att förbundet ska kartlägga hur mycket tid som finns avsatt för grundläggande farmakologi vid de medicinska fakulteterna i Sverige, samt hur många tjänster det finns för utbildning i farmakologi och klinisk farmakologi vid universiteten.

Föreningen framhåller att läkare bör ha kompetens och mandat att, utan apotekare eller farmaceut, göra rutinmässiga läkemedelsgenomgångar. Men en kartläggning visar att en majoritet av läkarstudenterna uppger att de inte har förberetts väl för att hantera sådana genomgångar.

– Nu börjar ju den nya läkarutbildningen med tolv terminer som leder till läkarlegitimation. Detta ger ju läkaren direkt fri förskrivningsrätt. Det ligger ett stort ansvar på den nylegitimerade läkaren att kunna axla rollen som behandlande läkare, säger Shokoufeh Manouchehrpour.

– Läkaren bör ha förberetts adekvat och tillräckligt för läkemedelsbehandling och dess olika aspekter kopplat till olika patienter och deras egenskaper. En kartläggning kan eventuellt visa hur otillräckligt många timmar med farmakologi som ingår i utbildningen, vilket i sin tur gör det lättare för oss att driva på i frågan.

Shokoufeh Manouchehrpour fortsätter:

– Samtidigt är det viktigt att specialistläkare får rätt fortbildning och fortsätter att följa med i utvecklingen inom läkemedelsbehandling och dess olika aspekter, såsom effekt, patientsäkerhetsrisker, kostnadseffektivitet med mer.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2021-04

Ledaren: "Låt patienterna styra resurserna rätt" / Sjukhusläkaren granskar: Skräckväntetider i Sverige / Krönika: "Det går att förbättra tillgängligheten för hälso- och sjukvården!" / Specialistbristen del 3

Prenumerera