Föreningsnytt

Sjukvårdens påverkan på miljön och klimatet är stor

"I Sverige står hälso- och sjukvården för cirka 25 procent av växthusgas­utsläppen från den offentliga sektorn." Maria Wolodarski, onkolog och ledamot i Sjukhusläkarnas klimatgrupp, reflekterar efter Clean Med Europe 2018.

We are the first generation to feel the effect of climate change and the last generation who can do something about it

(Barrack Obama, 2014)

I somras märkte vi alla effekterna med den extremvarma, torra sommaren och vi var nog många med olustkänslor och oroande funderingar som skavde i värmen. Det är ju sorgesamt och samtidigt skrämmande med smältande polarisar, stigande havsnivåer, döende korallrev och minskande artrikedom, men också lätt att slå ifrån sig då mycket av detta händer någon stans längre bort och vad kan väl vi som läkare göra åt det?

Berör det oss alls yrkesmässigt? Vi gör väl ändå så mycket gott i vårt arbete? Vi bidrar till att forskningsresultat impliceras i kliniken, att fler botas eller lever längre med kroniska sjukdomar, så genom det är vi väl på något sätt skyddade från ansvar att yrkesmässigt behöva engagera oss i klimatförändringarnas orsaker och följder?

Klimatförändringar innebär påverkan på och försämrad hälsa, framför allt för sköra och utsatta individer. ”Climate change is a disease of infections, respiratory distress, food insecurity, waterborne illness, heatstress, mental illness, displacement and trauma, vulnerability, disaster response”, som Dr Jonathan Slutzman, akutläkare, Massachusetts General Hospital uttryckte det under Clean Med Europe 2018.

Vår vilja att göra gott och behandla patienter här och nu bidrar faktiskt till ohälsa för människor som lever i skuggan av miljöförstöring och utsläpp indirekt relaterade till vårt arbete (Eckelman, Sherman, PloS One 11(6) 2016 ) och allt gott vi gör nu kommer på sikt att påverka livsvillkoren och hälsan för våra barn och barnbarn.

Om inte något görs för att mildra klimatförändringarna hotas 50 år av medicinska framsteg, enligt Lancet Countdown.

Sjukvårdens påverkan på miljön och klimatet är stor. Om man ser till sjukvården i t.ex. USA står den för drygt 10 procent av landets totala utsläpp av växthusgaser* och skulle man betrakta den som ett land skulle den kunna räknas som det trettonde största landet i världen avseende växthusgasutsläpp (Eckelman, Sherman, PloS One 11(6) 2016).

I Sverige står hälso- och sjukvården för cirka 25 procent av växthusgas­utsläppen från den offentliga sektorn (Naturvårdsverket).

”Inte göra skada”, minska ohälsa och främja hälsa är fundament i vårt arbete och då klimatförändringar kommer innebära försämrad hälsa, berör det oss i allra högsta grad.

Vårt arbete att minska ohälsa genererar stora utsläpp som bidrar till klimatförändringar, så kanske innebär det för att ”inte göra skada” ett sorts ansvar att försöka minimera vår egen arbetsrelaterade klimatpåverkan. Dessutom riskerar klimatförändringar leda till att vi får svårare att utföra vårt arbete som vi känner igen det p.g.a. högre arbetsbelastning med fler sjuka och under svårare omständigheter, samt att medicinteknik vi förlitar oss på kanske inte kommer att fungera lika säkert vid högre temperaturer och fuktighet.

Det är lätt att tappa hoppet när det gäller klimatet, särskilt om man betänker vårt eget negativa bidrag genom sjukvårdens stora klimatbelastning, då vi säkert tänker på vårt jobb som något mestadels av godo. Men det finns ljusa krafter i klimatförändringarnas spår, för oftast är det som är gott för klimatet också gott för hälsan, både för den enskilde (t.ex. att äta mindre kött, socker och skräpmat, mer aktiv transport) och för hälsan globalt på kort sikt (t.ex. i form av minskade luftföroreningar) och på längre sikt (till följd av mildare klimatförändringar).

Climate change is the greatest health threat and opportunity of the 21st Century, and the health sector must lead the way to call on local, national, and global policymakers to act now to significantly reduce climate pollution and build climate resilience.

(Dr Maria Neiro, WHO)

Det är ju här vi kommer in och vi kan leda vägen. Folk lyssnar på oss och vi kan vara förebilder även i detta. Det kommer dock behövas lite jobbmässig självrannsakan och kanske nya sätt att se på vårt jobb.

• Europas ledande konferens om hållbar sjkukvård

Clean Med Europe är Europas ledande konferens om hållbar sjukvård och den adresserar den miljöpåverkan sjukvården har på lokal, regional och global nivå. Den organiserades av Healthcare­­ Without Harm, en icke-vinstdrivande koalition av sjukhus, sjukvårdssystem, vårdproffessioner, lokala myndigheter, forskningsinstitutioner m. fl. med 84 medlemmar i 26 länder, samt Radboud UMC, universitetssjukhuset i Nijmegen, cirka en timme från Amsterdam.

Själva området kring sjukhuset var vackert med mycket grönska och olika typer av växtlighet med syfte att skapa läkande miljöer för patienter och anhöriga samt för att främja biologisk mångfald.

Konferensen var mycket inspirerande och interaktiv med deltagare inte endast från Europa och till min förtjusning deltog inte ett oansenligt antal läkare, vilka både föreläste och ledde seminarier.

Man försökte minimera pappersanvändning, inga engångsartiklar användes vid måltider, maten var vegetarisk och den och dryck var till stor del lokalt producerad av mindre leverantörer med nya ideer kring mat och klimat, vilket skapade positiv atmosfär under pauser och bidrog till en bredare syn på vad en konferens kan stimulera till.

Det var stort fokus på hälsoperspektivet och att vi i sjukvården genom det bör ha en större roll i att driva frågor kring att mildra klimatförändringar. Därutöver betonades vikten av att integrera hållbarhet i sjukvården i det dagliga arbetet hos alla yrkeskategorier.

• Imponerande hållbarhetsarbete

Det var flera ledare för sjukvårdsorganisationer där det genomförts omfattande hållbarhetsarbete som talade. Keynote- föreläsningen hölls av en pediatriker, Dr Jeff Thomson, som varit chef för en stor sjukvårdsinrättning, Gundersen Health System, Minnesota, Iowa där man som första sjukvårdsinrättning i USA blev energineutrala 2014 (genom att bl.a förbättra byggnader, investera i vindkraft, ta tillvara restavfall från trädindustrin i trakten och matavfall för att skapa energi samt soluppvärmning av vatten).

Han presenterade imponerande siffor; att man från 2008-2016 minskat sina utsläpp med 95 procent, att man från 2008-2017 minskat engeriförbrukningen med 59 procent, att man minskat matavfallet med 85 procent på två år och att man på sex år minskat sitt kemiska avfall med hela 2000 procent. Dessutom hade man utvecklats från en högkostnadsinstitution tilll lågkostnadsinstitution, samt att vården förbättrats.

Intressant var också hur han betonade vikten av att integrera hållbarhet i ledarskapet, att hållbarhetsfrågor behöver ha förankring från toppen för att sedan genomsyra hela verksamheten. Jeff Thomson berättade också att hållbarhets­arbetet på sjukhuset medfört att man inspirerat till att driva hållbarhetsfrågor i samhället i övrigt, t.ex i form av att man då man enagerade sig i sitt eget kemiska avfall sedan engagerade sig att installera avfallskontainrar i övriga samhället.

Mycket i samhället kretsar kring konsumtion och ett ”slit och släng”-beteende, vilket återspeglas inom vården där vi överkonsumerar engångsmaterial, beställe­­r många prover och undersökningar, kastar läkemedel som blir över utan att vi reflekterar över det.

Vi har under många år inte behövt ställa oss frågan varför eller till vilken nytta vi ordinerar vissa behandlingar (t.ex. avancerad onkologisk behandling till alltför svårt sjuka cancerpatienter som säkerligen skulle må mycket bättre utan behandling, eller på vida grunder intravenös bredspektrumantibiotika till inne­liggande patienter ”för säkerhets skull”), läkemedel (t.ex. polyfarmaci), eller beställer­­ vissa prover och undersökningar (t.ex. alla radiologiska undersökningar som utförs i akutsjukvården på universitetssjukhusen ”för säkerhets skull” eller för att ”kunna skriva hem patienten”).

• Varför beställer vi fler och fler undersökningar?

Jodi Sherman, anestesiolog från Yale tog upp frågor kring konsumtionen och våra beteenden inom vården. Hon lyfte frågor kring vad det är som driver användning av mer och mer engångsmaterial trots att det kanske inte finns någon evidens att det minskar infektioner eller bidrar till ökad patientetsäkerhet, varför vi beställer fler och fler undersökningar, varför vi kastar stor del av läkemedel etc.

Är det för att vi behöver ”skydda oss” från att ”missa något”? Är det för att vi blir som barn i en godisaffär när det finns så många olika artiklar att välja mellan som vi sedan bara kan ta av? Är det för att vi inte har behövt tänka på att det vi överförbrukar och gör ”för säkerhets skull” faktiskt har en negativ påverkan på klimatet och därmed för andra människor och generationer?

Hon stack ut hakan och lyfte frågor om man skulle spåra varför vissa kliniker eller t.o.m. vissa individer beställer så många undersökningar, ordinerar så många läkemedel eller använder så mycket material. Hon betonade även vikten av att engagera oss läkare i hållbarhetsarbetet, men att vi kanske behöver en morot, kanske i form av att hållbarhetsarbete, inte endast forskning, ska vara meriterande.

Läkare har många gånger haft ledande roll i förändringar och jag tänker att det är dags nu igen; att vi börjar engagera oss i att driva klimatarbetet. Men det innebär också att vi kommer att behöva reflektera över och ifrågasätta sådant vi själva gör som är negativt för klimatet och därmed för hälsan, t.ex. konferensresor med flyg. Karolinska Universitetssjukhusets direkta utsläpp av växthusgaser kommer till cirka 30 procent från flygresor.

Vad motiverar en flygresa till en konferens? Hur mycket och vad ska man (och då kanske andra än man själv) ”vinna” för att det ska vara motiverat?

Min resa till Clean Med Europe var med tåg och den genererarde cirka 15 kg koldioxidekvivalenter i utsläpp tur och retur – att jämföra med cirka 640 kg koldioxiekvivalenter med flyg (beräknat med hjälp av en klimatkompensationssite).

Hemresan skedde till stor del över en lördag och det var såklart trist att gå miste om tid med dottern jämfört med om jag hade flugit. Men kanske är det mitt ansvar som läkare att avstå från något som kommer bidra till försämrad hälsa för kommande generationer, mitt medborgerliga ansvar att avstå för att dra mitt strå till stacken av minskade utsläpp för att vi ska uppnå klimatmålen och mitt ansvar som förälder att avstå från något som kommer bidra till sämre livsvillkor för mitt barn än de jag haft förmånen att ha.

*Fotnot:

Att sjukvården står för 10 procent av USA:s växthusgasutsläpp är beräknat från en (ursprungligen ekonomisk) modell kallad EIOLCA (economic input-output life-cycle assessment).

Modellen försöker beräkna, utifrån, bland annat sektorns andel av BNP, hur stor miljöpåverkan varje sektor i en ekonomi har – inte bara de direkta utsläpp som sektorn förorsakar, utan även indirekta.

När det gäller sjukvården – hur stor miljöpåverkan har exempelvis produk­tionen av medicinteknisk utrustning, datorer, byggen av sjukhus, behov av energi, transporter med mera?

Maria Wolodarski

Det senaste från Föreningsnytt:

Föreningsnytt

Rättssäkerheten kräver ett medicinskt perspektiv

Vi vill se att ett ökat medicinskt perspektiv och ett ökat samarbete mellan Försäkringskassan och hälso- och sjukvården, skriver Karin Båtelson och Sten Östenson i en replik till Föräkringskassan i Dagens Arena.

”En sjuk patient kan bedömas som tillgänglig för arbetsmarknaden, trots att läkaren utifrån medicinska grunder inte ser personen som arbetsför.”

Så upplever Sjukhusläkarna ibland sjukskrivningprocessen, men hoppas på förbättringar i och med delbetänkandet En begriplig och trygg sjukförsäkring med plats för rehabilitering (SOU 2020:06).

”Vi förstår, som Nils Öberg skriver i Dagens Arena, att de intresseavvägningar som ska göras i sjukförsäkringen är många och ytterst komplexa. Men det övergripande målet måste oavsett vara en rättssäker motivering i beslutet, vilket förutsätter en förståelse av innebörden i de medicinska underlagen hos utredarna. För att underlätta detta tror vi att ett ökat samarbete med hälso- och sjukvården vore bra.”

Läs debattinlägget på Dagens Arena

Föreningsnytt

Inrätta chefsläkare i kommunal omsorg

Karin Båtelson och Elin Karlsson skriver på SvD debatt om hur ökad medicinsk kompetens i den kommunala omsorgen skulle öka patientsäkerheten och hälsan för de äldre.

”Tack vare att läkare under coronapandemin fått ta ledartröjan i sjukvården har medicinska prioriteringar fått styra, vilket lett till att lokaler snabbt byggts om, utbildningar skett, personal motiverats att komma tillbaka till aktivt vårdarbete och att antalet vårdplatser ökat enormt. Detta är dock inte fallet inom den kommunala omsorgen, där läkarmedverkan på ledande nivåer tyvärr lyser med sin frånvaro.”

Sjukhusläkarna vill att
• en chefsläkarfunktion inrättas inom kommunal vård och omsorg.
• en nationell reglering införs med krav på medicinskt ansvarig läkare i den kommunala vården.

En ökad medicinsk kompetens i vardagen för de mest sjuka äldre är en resurssparande och mänsklig väg att gå – både under pandemiförhållanden och den dag som vardagen kommer åter!

Läs hela artikeln på SvD.se

Föreningsnytt

Sjukvårdens beredskap inför kriser behöver stärkas

Vi måste bli mindre importberoende av sjukvårdsutrustning och läkemedel – och ha fler intensivvårdsplatser och vanliga vårdplatser. Det menar Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, förste vice ordförande i Läkarförbundet och expert i Beredskapsutredningen, i en intervju i Framtidens Karriär – Läkare.

– Det handlar om resurser och god personalpolitik för att nå ett nationellt satt mål. I kris behöver man också betrakta Sverige som en enhet för att snabbt kunna mobilisera personal, utrustning och läkemedel efter behov över regiongränserna. Idag ser vi helt olika och delvis godtyckliga regler för ändrade arbetstider, förflyttning av personal och andra arbetsuppgifter inom vissa regioner och också olikheter i hur man vill aktivera krislägesavtalet, säger Karin Båtelson.

Läs hela intervjun i Framtidens Karriär – Läkare här.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-02

Coronakrisen – krönikor reportage och längre intervjuer / Debatt: Vad kan svensk sjukvård lära sig av Australien? / Porträttet: Läkaren Andreas Fransson gör vad han kan för en bättre värld / Krönika: Är hälsa- och sjukvårdssystem komplexa? Jo jag tackar jag! / Debatt: Metoder för att mäta biologisk utveckling kan aldrig användas för att avgöra kronologisk ålder / Vinnarna i visions- och värdegrundstävlingen

Prenumerera