Föreningsnytt

Sjukvårdens påverkan på miljön och klimatet är stor

"I Sverige står hälso- och sjukvården för cirka 25 procent av växthusgas­utsläppen från den offentliga sektorn." Maria Wolodarski, onkolog och ledamot i Sjukhusläkarnas klimatgrupp, reflekterar efter Clean Med Europe 2018.

We are the first generation to feel the effect of climate change and the last generation who can do something about it

(Barrack Obama, 2014)

I somras märkte vi alla effekterna med den extremvarma, torra sommaren och vi var nog många med olustkänslor och oroande funderingar som skavde i värmen. Det är ju sorgesamt och samtidigt skrämmande med smältande polarisar, stigande havsnivåer, döende korallrev och minskande artrikedom, men också lätt att slå ifrån sig då mycket av detta händer någon stans längre bort och vad kan väl vi som läkare göra åt det?

Berör det oss alls yrkesmässigt? Vi gör väl ändå så mycket gott i vårt arbete? Vi bidrar till att forskningsresultat impliceras i kliniken, att fler botas eller lever längre med kroniska sjukdomar, så genom det är vi väl på något sätt skyddade från ansvar att yrkesmässigt behöva engagera oss i klimatförändringarnas orsaker och följder?

Klimatförändringar innebär påverkan på och försämrad hälsa, framför allt för sköra och utsatta individer. ”Climate change is a disease of infections, respiratory distress, food insecurity, waterborne illness, heatstress, mental illness, displacement and trauma, vulnerability, disaster response”, som Dr Jonathan Slutzman, akutläkare, Massachusetts General Hospital uttryckte det under Clean Med Europe 2018.

Vår vilja att göra gott och behandla patienter här och nu bidrar faktiskt till ohälsa för människor som lever i skuggan av miljöförstöring och utsläpp indirekt relaterade till vårt arbete (Eckelman, Sherman, PloS One 11(6) 2016 ) och allt gott vi gör nu kommer på sikt att påverka livsvillkoren och hälsan för våra barn och barnbarn.

Om inte något görs för att mildra klimatförändringarna hotas 50 år av medicinska framsteg, enligt Lancet Countdown.

Sjukvårdens påverkan på miljön och klimatet är stor. Om man ser till sjukvården i t.ex. USA står den för drygt 10 procent av landets totala utsläpp av växthusgaser* och skulle man betrakta den som ett land skulle den kunna räknas som det trettonde största landet i världen avseende växthusgasutsläpp (Eckelman, Sherman, PloS One 11(6) 2016).

I Sverige står hälso- och sjukvården för cirka 25 procent av växthusgas­utsläppen från den offentliga sektorn (Naturvårdsverket).

”Inte göra skada”, minska ohälsa och främja hälsa är fundament i vårt arbete och då klimatförändringar kommer innebära försämrad hälsa, berör det oss i allra högsta grad.

Vårt arbete att minska ohälsa genererar stora utsläpp som bidrar till klimatförändringar, så kanske innebär det för att ”inte göra skada” ett sorts ansvar att försöka minimera vår egen arbetsrelaterade klimatpåverkan. Dessutom riskerar klimatförändringar leda till att vi får svårare att utföra vårt arbete som vi känner igen det p.g.a. högre arbetsbelastning med fler sjuka och under svårare omständigheter, samt att medicinteknik vi förlitar oss på kanske inte kommer att fungera lika säkert vid högre temperaturer och fuktighet.

Det är lätt att tappa hoppet när det gäller klimatet, särskilt om man betänker vårt eget negativa bidrag genom sjukvårdens stora klimatbelastning, då vi säkert tänker på vårt jobb som något mestadels av godo. Men det finns ljusa krafter i klimatförändringarnas spår, för oftast är det som är gott för klimatet också gott för hälsan, både för den enskilde (t.ex. att äta mindre kött, socker och skräpmat, mer aktiv transport) och för hälsan globalt på kort sikt (t.ex. i form av minskade luftföroreningar) och på längre sikt (till följd av mildare klimatförändringar).

Climate change is the greatest health threat and opportunity of the 21st Century, and the health sector must lead the way to call on local, national, and global policymakers to act now to significantly reduce climate pollution and build climate resilience.

(Dr Maria Neiro, WHO)

Det är ju här vi kommer in och vi kan leda vägen. Folk lyssnar på oss och vi kan vara förebilder även i detta. Det kommer dock behövas lite jobbmässig självrannsakan och kanske nya sätt att se på vårt jobb.

• Europas ledande konferens om hållbar sjkukvård

Clean Med Europe är Europas ledande konferens om hållbar sjukvård och den adresserar den miljöpåverkan sjukvården har på lokal, regional och global nivå. Den organiserades av Healthcare­­ Without Harm, en icke-vinstdrivande koalition av sjukhus, sjukvårdssystem, vårdproffessioner, lokala myndigheter, forskningsinstitutioner m. fl. med 84 medlemmar i 26 länder, samt Radboud UMC, universitetssjukhuset i Nijmegen, cirka en timme från Amsterdam.

Själva området kring sjukhuset var vackert med mycket grönska och olika typer av växtlighet med syfte att skapa läkande miljöer för patienter och anhöriga samt för att främja biologisk mångfald.

Konferensen var mycket inspirerande och interaktiv med deltagare inte endast från Europa och till min förtjusning deltog inte ett oansenligt antal läkare, vilka både föreläste och ledde seminarier.

Man försökte minimera pappersanvändning, inga engångsartiklar användes vid måltider, maten var vegetarisk och den och dryck var till stor del lokalt producerad av mindre leverantörer med nya ideer kring mat och klimat, vilket skapade positiv atmosfär under pauser och bidrog till en bredare syn på vad en konferens kan stimulera till.

Det var stort fokus på hälsoperspektivet och att vi i sjukvården genom det bör ha en större roll i att driva frågor kring att mildra klimatförändringar. Därutöver betonades vikten av att integrera hållbarhet i sjukvården i det dagliga arbetet hos alla yrkeskategorier.

• Imponerande hållbarhetsarbete

Det var flera ledare för sjukvårdsorganisationer där det genomförts omfattande hållbarhetsarbete som talade. Keynote- föreläsningen hölls av en pediatriker, Dr Jeff Thomson, som varit chef för en stor sjukvårdsinrättning, Gundersen Health System, Minnesota, Iowa där man som första sjukvårdsinrättning i USA blev energineutrala 2014 (genom att bl.a förbättra byggnader, investera i vindkraft, ta tillvara restavfall från trädindustrin i trakten och matavfall för att skapa energi samt soluppvärmning av vatten).

Han presenterade imponerande siffor; att man från 2008-2016 minskat sina utsläpp med 95 procent, att man från 2008-2017 minskat engeriförbrukningen med 59 procent, att man minskat matavfallet med 85 procent på två år och att man på sex år minskat sitt kemiska avfall med hela 2000 procent. Dessutom hade man utvecklats från en högkostnadsinstitution tilll lågkostnadsinstitution, samt att vården förbättrats.

Intressant var också hur han betonade vikten av att integrera hållbarhet i ledarskapet, att hållbarhetsfrågor behöver ha förankring från toppen för att sedan genomsyra hela verksamheten. Jeff Thomson berättade också att hållbarhets­arbetet på sjukhuset medfört att man inspirerat till att driva hållbarhetsfrågor i samhället i övrigt, t.ex i form av att man då man enagerade sig i sitt eget kemiska avfall sedan engagerade sig att installera avfallskontainrar i övriga samhället.

Mycket i samhället kretsar kring konsumtion och ett ”slit och släng”-beteende, vilket återspeglas inom vården där vi överkonsumerar engångsmaterial, beställe­­r många prover och undersökningar, kastar läkemedel som blir över utan att vi reflekterar över det.

Vi har under många år inte behövt ställa oss frågan varför eller till vilken nytta vi ordinerar vissa behandlingar (t.ex. avancerad onkologisk behandling till alltför svårt sjuka cancerpatienter som säkerligen skulle må mycket bättre utan behandling, eller på vida grunder intravenös bredspektrumantibiotika till inne­liggande patienter ”för säkerhets skull”), läkemedel (t.ex. polyfarmaci), eller beställer­­ vissa prover och undersökningar (t.ex. alla radiologiska undersökningar som utförs i akutsjukvården på universitetssjukhusen ”för säkerhets skull” eller för att ”kunna skriva hem patienten”).

• Varför beställer vi fler och fler undersökningar?

Jodi Sherman, anestesiolog från Yale tog upp frågor kring konsumtionen och våra beteenden inom vården. Hon lyfte frågor kring vad det är som driver användning av mer och mer engångsmaterial trots att det kanske inte finns någon evidens att det minskar infektioner eller bidrar till ökad patientetsäkerhet, varför vi beställer fler och fler undersökningar, varför vi kastar stor del av läkemedel etc.

Är det för att vi behöver ”skydda oss” från att ”missa något”? Är det för att vi blir som barn i en godisaffär när det finns så många olika artiklar att välja mellan som vi sedan bara kan ta av? Är det för att vi inte har behövt tänka på att det vi överförbrukar och gör ”för säkerhets skull” faktiskt har en negativ påverkan på klimatet och därmed för andra människor och generationer?

Hon stack ut hakan och lyfte frågor om man skulle spåra varför vissa kliniker eller t.o.m. vissa individer beställer så många undersökningar, ordinerar så många läkemedel eller använder så mycket material. Hon betonade även vikten av att engagera oss läkare i hållbarhetsarbetet, men att vi kanske behöver en morot, kanske i form av att hållbarhetsarbete, inte endast forskning, ska vara meriterande.

Läkare har många gånger haft ledande roll i förändringar och jag tänker att det är dags nu igen; att vi börjar engagera oss i att driva klimatarbetet. Men det innebär också att vi kommer att behöva reflektera över och ifrågasätta sådant vi själva gör som är negativt för klimatet och därmed för hälsan, t.ex. konferensresor med flyg. Karolinska Universitetssjukhusets direkta utsläpp av växthusgaser kommer till cirka 30 procent från flygresor.

Vad motiverar en flygresa till en konferens? Hur mycket och vad ska man (och då kanske andra än man själv) ”vinna” för att det ska vara motiverat?

Min resa till Clean Med Europe var med tåg och den genererarde cirka 15 kg koldioxidekvivalenter i utsläpp tur och retur – att jämföra med cirka 640 kg koldioxiekvivalenter med flyg (beräknat med hjälp av en klimatkompensationssite).

Hemresan skedde till stor del över en lördag och det var såklart trist att gå miste om tid med dottern jämfört med om jag hade flugit. Men kanske är det mitt ansvar som läkare att avstå från något som kommer bidra till försämrad hälsa för kommande generationer, mitt medborgerliga ansvar att avstå för att dra mitt strå till stacken av minskade utsläpp för att vi ska uppnå klimatmålen och mitt ansvar som förälder att avstå från något som kommer bidra till sämre livsvillkor för mitt barn än de jag haft förmånen att ha.

*Fotnot:

Att sjukvården står för 10 procent av USA:s växthusgasutsläpp är beräknat från en (ursprungligen ekonomisk) modell kallad EIOLCA (economic input-output life-cycle assessment).

Modellen försöker beräkna, utifrån, bland annat sektorns andel av BNP, hur stor miljöpåverkan varje sektor i en ekonomi har – inte bara de direkta utsläpp som sektorn förorsakar, utan även indirekta.

När det gäller sjukvården – hur stor miljöpåverkan har exempelvis produk­tionen av medicinteknisk utrustning, datorer, byggen av sjukhus, behov av energi, transporter med mera?

Maria Wolodarski

Det senaste från Föreningsnytt:

Föreningsnytt

Danmarks system har medfört en kvalitativ vård med korta köer

Vi har lagar och garantier, men de följs inte i praktiken. Det underströk Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, vid ett seminarium på tisdagen som belyste skillnaderna i väntetider, organisation och styrning mellan Sveriges och Danmarks sjukvårdssystem.

– 21 regioner och SKR säger att vi måste ha kvar dagens system, annars kommer någon att bara peka med hela handen och det blir inte bra. Men Danmark har ju gjort om sin struktur och organisation 2007 och det har inte resulterat i en gigantisk administration, utan tvärtom i att vården är nära invånarna med god kvalitet och extremt korta vårdköer, säger hon.

Danmark minskade i och med förändringen 2007 antalet regioner från 13 till 5 och antalet kommuner från 270 till 98. Samtidigt infördes mer professionell styrning utifrån ett helhetsperspektiv med fokus på landet som en enhet. I dag finns en tydlig central samordning av var olika saker ska genomföras. Alla gör inte allting i Danmark.

– Patienten har mycket mer kraft genom patienträttighetslagstiftningen. Man har fritt sjukhusval i landet, man kan också välja privat vård och man får hjälp om man inte kommer fram. Vårdgarantin är betydligt kortare, säger Karin Båtelson.

– Jag skrev en artikel i Sjukhusläkaren 2002 om att vi hade orimliga vårdköer i Sverige. 40 000 patienter väntade. I dag, när vi har jobbat oupphörligt med olika utredningar och delegationer, är vi uppe i det tredubbla. Och då har vi inte ens räknat alla som har tillkommit i pandemin.

Här kan du läsa mer i Karin Båtelsons kommentar till Delegationen för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvårdens delbetänkande ”Vägen till ökad tillgänglighet”, som nyligen presenterades. 

Föreningsnytt

Det krävs en Marshallplan för svensk vårds väntetider

Staten måste även kräva resultat och det behövs en nationell plan, speciellt nu med vårt enorma vårdberg. För att lyckas krävs ökade resurser i form av en ”Marshallplan” för tillgänglighet.

Delegationen för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården, som ska arbeta för ökad tillgänglighet med särskilt fokus på kortare väntetider, presenterade på onsdagen delbetänkandet ”Vägen till ökad tillgänglighet”.

– Många av delegationens tankar är bra, men för att lösa svensk sjukvårds enorma problem med tillgänglighet, speciellt nu efter pandemin, där vi står med ett enormt vårdberg, räcker inte utredningens förslag, då direktiven till utredningen varit för snävt styrda, säger Karin Båtelson, Sjukhusläkarnas ordförande.

– Det stora problemet är att Sveriges vårdgaranti inte är medicinskt motiverad. 90 dagar för att bli undersökt och därefter 90 dagar för att få en behandling/operation är oacceptabelt. I Danmark är patienterna garanterade att bli undersökta inom 30 dagar och behandlade/opererade inom 30 dagar. Svenska patienter är inte medicinskt annorlunda och tåligare än danska. Sverige bör så snabbt som möjligt göra svenska patienter jämlika med danska. Här saknas skarpa förslag.

Karin Båtelson menar att för att göra detta möjligt räcker det inte att regeringen bara vill stötta. Staten måste även kräva resultat och det behövs en nationell plan, speciellt nu med vårt enorma vårdberg. För att lyckas krävs ökade resurser i form av en ”Marshallplan” för tillgänglighet till svensk sjukvård under några år för att så snabbt som möjligt få ned väntetiderna till dansk nivå.

– Det krävs rejäla resurstillskott från staten med många, många miljarder för att stegvis genom en nedtrappningsplan nå 30 dagar + 30 dagar och slut på onödigt lidande för 100.000-tals svenska patienter. Detta måste kombineras i andra änden med stenhårda krav att nedtrappningsplanen uppfylls av det offentliga, annars bör jobbet gå till någon annan enligt danskt manér.

Ett utökat samarbete med privata och andra vårdgivare vore också önskvärt, menar Karin Båtelson.

– Även om ”tillgänglighetsdelegationens” verklighetsbeskrivning tydligt visar hur det gått utför med tillgängligheten år för år under de senaste 12 åren och förslagen är ambitiösa, så räcker de inte. Sverige behöver en mer nationell styrning utan SKR och mer snabbfotad handling. Och svenska patienters vård bör bli jämlik och ska inte avgöras av bostadsort. Här behövs en nationellt styrd plan för att riva regiongränserna, säger Karin Båtelson.

Sjukhusläkarna anordnar den 6 juli 12.05–12.35 ett webbinarium med rubriken ”Danmark kan, men inte vi – krävs det en patienträttighetslag?”, där Gunilla Gunnarsson, ordförande i Tillgänglighetsdelegationen, är en av deltagarna. Läs mer här.

Föreningsnytt

”Vi vill ha nationell styrning och nationell översikt”

Det krävs nationell styrning för att lösa specialistbristen som har pågått i decennier. Det betonade Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, på ett seminarium som Sjukhusläkarna på måndagen anordnade med Svenska Läkaresällskapet under årets digitala Almedalsvecka.

– Vi vill ha nationell styrning och nationell översikt, samt regional uppföljning. Specialistföreningarna som kan alla aspekter av sin egen specialitet ska vara med och planera, säger hon.

– Mycket handlar om bra arbetsmiljö, annars får du inga medarbetare. Det handlar om chefskap, om mer medicinsk styrning och bra ledarskap. Det handlar inte bara om att tillsätta nya utan även om att få dem att vilja stanna kvar.

Karin Båtelson framhåller att Sjukhusläkarna inte vill se några kortsiktiga budgetar. Regionerna måste planera för pensionsavgångar.

– Om alla är i 60-årsåldern måste man faktiskt anställa betydligt fler ST-läkare eller andra specialister än vad budgeten kanske tillåter just det året, säger hon, och påpekar vikten av att den äldre kompetensen får arbeta kvar på timmar när det behövs för att säkra kompetensöverföringen till nästa generation.

Se hela det seminariet i efterhand här.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2021-03

TEMA: Sjukvårdens Framtid / Anders Anell om nationell styrning / Ordet är fritt – Louise Bringselius / TEMA: Sjukvården i Danmark / Sverige vs Danmark / Aktuell person: Björn Eriksson

Prenumerera