Läkarförbundet bör utforma ramarna för ett mätbart obligatoriskt fortbildningskrav och utreda nyttan av CME-poäng, som hjälper läkare att mäta fortbildningsaktiviteter. Det anser Sjukhusläkarna, som understryker vikten av att fortbildningen regleras med krav på inte minst individuella planer och öronmärkta pengar.

Riksdagens socialutskott uppmanade i våras i ett tillkännagivande regeringen att se över frågan om att införa krav på, och rätt till, kontinuerlig fortbildning för anställda inom vård och omsorg. De politiska partierna har blivit mer uppmärksammade på bristerna i läkares fortbildning, och det är inte orimligt att en föreskrift om obligatorisk fortbildning för vårdpersonal kan bli verklighet inom något år. Risken är dock att en sådan föreskrift blir ett trubbigt verktyg om det inte finns ett väl anpassat system för att följa och mäta fortbildningsaktiviteterna.

Läkarförbundet har sedan många år förespråkat ett kontinuerligt professionellt lärande (Continuing professional development, CPD) när Sjukhusläkarna har efterfrågat individuella utbildningsplaner, avsatt budget och att efterlevnad ska redovisas i verksamhetsberättelserna. I tider med allt snävare ekonomiska och tidsmässiga ramar, samt fler chefer utan medicinsk bakgrund och god insikt i verksamheternas behov, har det blivit särskilt tydligt att förbundets politik inte har burit frukt.

Sjukhusläkarna yrkar i en motion, som ska behandlas på Läkarförbundets fullmäktigemöte i mitten av november, att förbundet ska påbörja arbetet med att utforma ramarna för ett mätbart obligatoriskt fortbildningskrav, samt att förbundet utreder nyttan av systemet med CME-poäng (Continuing medical education).

– CME-poäng ligger i tiden, ett mått på utbildningsaktiviteter. Sjukhusläkarna ser en styrka i registrering och dokumentation av fortbildning. Det är läkare som lär läkare. Basen för säker sjukvård, säger Sten Östenson, ledamot i Sjukhusläkarnas styrelse.

– Risken är möjligen att vi trots dokumentation skulle se en fortsatt nedmontering av specialistläkares fortbildning, men då registreras den i alla fall och bara det är ett argument för CME.

För att upplägget ska bli ändamålsenligt är det avgörande att läkarprofessionen, med Läkarförbundet och specialitetsföreningarna i spetsen, intar en ledande roll och ligger steget före i arbetet om hur formella krav kan utformas och efterlevas.

– Förbundsstyrelsen borde ödmjukt utgå ifrån det rådande misslyckade tillståndet med farligt låg fortbildning för läkare. Att erkänna vårt misslyckande öppnar upp för en mer orienterande inställning till nya grepp. Förbundet borde aktivt ta ställning för en dokumentation av fortbildning som kompletterar vår annars vettiga fortbildningspolitik, säger Sten Östenson och fortsätter:

– Det är dags nu. Vi tar detta till bifall. Det är vad våra utbildningshungrande specialistkollegor förtjänar.

Fakta: CME-poäng

Systemet med CME-poäng (Continuing medical education) syftar till att läkare ska få tillräckligt många högkvalitativa fortbildningsinslag under ett år. Poängen kan vara ett verktyg för den enskilda läkaren att redovisa gjorda fortbildningsaktiviteter, men också att lyfta fram behov av ytterligare fortbildning. CME-poäng är med andra ord ett sätt att mäta fortbildningsaktiviteter, inte klinisk kompetens.

Läs mer om Sjukhusläkarnas motioner inför Läkarförbundets fullmäktigemöte här.

De engagerade diskussionerna avlöste varandra på Sjukhusläkarnas fullmäktigemöte.

Uppemot 70 deltagare från olika delar av landet möttes under två intensiva dagar på Westmanska palatset i Stockholm.

Under mötesförhandlingarna valdes Jonas Holm till ny förste vice ordförande. Shokoufeh Manouchehrpour (nyval), Mikael Nilsson (nyval) och Lars Rocksén (omval) valdes till styrelseledamöter, medan David Hellsten valdes till ny suppleant.
Styrelsen tackade samtidigt av Sten Östenson, mångårig och mycket omtyckt styrelseledamot.

Läs mer här.

Delegaterna på Sjukhusläkarnas fullmäktigemöte tog ställning till totalt åtta motioner. Här är en kort sammanfattning av frågorna som föreningen ska prioritera under verksamhetsåret.

Sjukhusläkarna ska arbeta för att verksamheternas kliniska företrädare ska ingå i klinikledningen i syfte att ge dem större inflytande på hur vården organiseras och bedrivs. Sjukhusläkarna Halmstad yrkade för detta i en motion som bifölls.

Sjukhusläkarna Göteborg argumenterade för att Sjukhusläkarna ska motverka att läkares rätt att använda medicinskt fackspråk i journaler inskränks, vilket en majoritet av mötesdeltagarna höll med om. Lokalavdelningen ville därtill att föreningen ska verka för att öka kunskapen om basal medicinsk terminologi. Delegaterna landade dock i att denna del av motionen var besvarad.

Sjukhusläkarna Göteborg drev i en annan motion linjen att Sjukhusläkarna ska jobba för att Läkarförbundet aktivt informerar om de reella aspekterna på yrkeslivet som möter framtidens läkare efter avslutad läkarutbildning, samt alternativa potentiella karriärvägar. Motionen ansågs besvarad.
En annan motion som ansågs besvarad behandlade signering av journalanteckningar. Sjukhusläkarna Göteborg yrkade att föreningen ska jobba för att uppmärksamma risken med och ansvaret för osignerade journalanteckningar, samt att läkare ska garanteras praktiska möjligheter i form av tid, verktyg och befogenhet för att korrigera felaktigheter i journalanteckningar. Fullmäktige ansåg att detta är en del av föreningens befintliga politik.

Sjukhusläkarna ska under verksamhetsåret arbeta för att journalsystem i landet gör det möjligt att skriva ostrukturerade anteckningar som arbetsmaterial, till exempel minnesanteckningar och arbetsdiagnoser, som inte primärt delas med patienten. Fullmäktige gav tummen upp till Sjukhusläkarna Stockholms yrkande. Lokalavdelningen argumenterade dessutom för att föreningen ska verka för att osignerade journalanteckningar ej blir tillgängliga för patienterna tidigare än vad lagtexten föreskriver, det vill säga 14 dagar. Denna del ansågs besvarad.

Sjukhusläkarna Stockholm yrkade i en annan motion att föreningen ska jobba för att Sveriges kommuner och regioner (SKR) slutar att agera som myndighet. Att-satsen ansågs besvarad.

Sjukhusläkarna Uppsala län fick gehör för sitt yrkande om att Sjukhusläkarna ska verka för att den digitala arbetsmiljön inkluderas som en fast punkt vid skyddsronder på arbetsplatser inom sjukvården. Lokalavdelningen lyfte också fram behov av att utveckla riktlinjer och verktyg för att förbättra den digitala arbetsmiljön, samt vikten av att arbeta för att öka medvetenheten om hur den digitala arbetsmiljön påverkar patientsäkerheten och läkarnas arbetsvillkor. Mötesdeltagarna ansåg att dessa att-satser var besvarade.

Staten måste ta över ansvaret för akutsjukhusen för att garantera att vården utgår ifrån nationella behov och planeras med långsiktighet. Det skriver Elin Karlsson, ordförande i Sjukhusläkarna, på Svenska Dagbladets debattsida.

Sjukhusläkarna kräver:

* En partiöverskridande sjukvårds­överens­kommelse som slår fast att staten via myndigheter ska ta över ansvaret för akutsjukhusens placering, inriktning och dimensionering, eventuella nedläggningar av sjukhus, samt sjuktransporter av patienter.

* Att hälso- och sjukvårdslagen följs. Den syftar till att slå vakt om en jämlik vård i hela landet.

* Att basnivån i sjukvården höjs väsentligt. Det krävs nationell styrning för att skala upp vården både vad gäller planerad och akut vård.

* Att staten inte fördelar stimulans­bidrag via SKR. SKR:s inofficiella myndighets­roll måste avvecklas.

* Att maximalt avstånd till akutsjukvård regleras nationellt.

Läs hela debattartikeln här.