Vårdplatsbrist, kompetensförsörjning och arbetsmiljö. Sjukhusläkarna har frågat representanter för lokalavdelningar i föreningen om vilka frågor som är mest prioriterade i höst, och mönstret är tydligt.

Vårdplatsbristen och dess orsaker och följder fortsätter att ligga i topp på många av lokalavdelningarnas agendor.

Johan Gustafsson, styrelseledamot i Sjukhusläkarna Helsingborg, är en av dem som nämner vårdplatsbristen som den mest prioriterade frågan. En mer permanent lösning på bristen är av yttersta vikt för att minska den etiska stressen hos medlemmarna, enligt honom.

– Vi försöker nå politikerna i sjukhusstyrelsen på nya sätt, blandat annat genom dialogmöten.

Edvard Lekås, ordförande i Sjukhusläkarna Kronobergs län, är inne på en liknande linje. För att råda bot på vårdplatsbristen krävs mer resurser, men också att arbetssätten i sjukvården utvecklas.

– Vi jobbar till exempel med att ta in avdelningsvärdar för att avlasta personal. Om värdarna kan avlasta undersköterskorna och undersköterskorna kan avlasta sjuksköterskorna kan vi frigöra resurser den vägen. Samtidigt är det viktigt att minska mängden onödig administration, säger han.

Rofida Ghazvinian, ordförande i Sjukhusläkarna Malmö, är en annan lokal representant som framhåller att bristen på vårdplatser står högst upp på prioriteringslistan.

Jeff Wennerlund, ordförande i Sjukhusläkarna Skellefteå och Lycksele, likaså.

– Det finns så klart flera orsaker till bristen på platser, men en stor anledning är fortsatt sjuksköterskebemanningen. Lycksele är en ganska liten ort och det är många av sjuksköterskorna som arbetar hos oss som jobbpendlar, vilket gör bemanningen sårbar vid sjukdom och liknande, säger han.

”Det finns mycket att vinna på att titta närmare på vad pengarna faktiskt går till.” David Hellsten, ordförande i Sjukhusläkarna Umeå

Norrlands universitetssjukhus har länge haft problem med brist på personal, vilket har medfört stora neddragningar på antalet vårdplatser. Denna sommar har situationen varit värre än på länge. Under stora delar av juli månad var sjukhuset i förstärkningsläge för att hantera bristen på platser.

David Hellsten, ordförande i Sjukhusläkarna Umeå, säger i likhet med Jeff Wennerlund att bristen på sjuksköterskor som vill jobba åt regionen fortsatt är det stora problemet.

– Vi ligger på och försöker få till en förändring, men mycket handlar om ekonomiska frågor. Fler skulle troligtvis vilja jobba som sjuksköterskor om lönerna blev högre, men då skulle även bemanningsföretagen höja lönerna för sina anställda, och någon måste ju betala. Det blir en ond cirkel ekonomiskt sett, säger han.

– Jag är dock övertygad om att det finns mycket att vinna på att titta närmare på vad pengarna faktiskt går till. Hur använder vi våra resurser på bästa sätt?

Shokoufeh Manouchehrpour, ordförande i Sjukhusläkarna Göteborg och förste vice ordförande i Sjukhusläkarna, understryker att vårdplatsbristen får negativa följdverkningar inom en lång rad områden.

– Den påverkar negativt på inte minst arbetsmiljön och kompetensförsörjningen. Regionerna måste bli mer attraktiva som arbetsgivare, så att våra kompetenta kollegor väljer att stanna kvar och att nya medarbetare söker sig till vården, säger hon.

– Nu har vi dock fått en ny sjukhusdirektör som redan har börjat dra i handbromsen med ytterligare sparbeting för att få budget i balans, trots att vi i flera år har sagt att sjukhuset har en trång kostym.

Shokoufeh Manouchehrpour fortsätter:

– Andra prioriterade frågor är rätten till och betydelsen av fortbildning och att verksamhetsbärande läkare ska premieras lönemässigt, säger hon, och konstaterar att avtalsrörelsen kommer att bli en utmaning med tuffa förhandlingar givet den höga inflationen.

”Det pratas redan om att bevilja mindre jourkompsuttag.” Marie Engman, ordförande i Sjukhusläkarna Sörmland

Frågan om fortbildning prioriteras också av Sjukhusläkarna Stockholm. Andreas Fischer, ordförande i lokalavdelningen och styrelseledamot i Sjukhusläkarna, säger att risken är uppenbar att fortbildningen drabbas ännu mer nu i tider av miljardunderskott och besparingar.

Region Sörmland är en annan region som har dålig ekonomi. De lokala besparingskraven är den mest brännande frågan i höst för Sjukhusläkarna Sörmland, enligt Marie Engman, som är ordförande i lokalavdelningen och sitter i Sjukhusläkarnas styrelse.

– Det finns risk för hyrstopp, även för läkare, och det pratas redan om att bevilja mindre jourkompsuttag för att slippa ta in hyrpersonal.

I Region Jönköpings län finns en målsättning om att hyrläkare på sikt ska stå för maximalt 1-2 procent av personalkostnaderna. Jonas Welam, styrelseledamot och kassör i Sjukhusläkarna Jönköping, har svårt att se hur det ska ske utan att påverka belastningen för den befintliga personalen negativt.

Lars Rocksén, ordförande i Sjukhusläkarna Ångermanland och styrelseledamot i Sjukhusläkarna, betonar också att kompetensförsörjningen är en nyckelfråga. Han poängterar vikten av att dimensionera antalet läkare och sjuksköterskor utifrån sjukvårdens behov om tio år, snarare än i dag.

– Goda villkor och en bra arbetsmiljö är helt avgörande för att behålla befintliga och locka nya medarbetare, säger han.

Sjukhusläkarna fortsätter sin serie om organisationer som föreningen uppskattar och stöttar. Denna gång har turen kommit till Wonsa, en insamlingsstiftelse som jobbar med att förebygga sexuella övergrepp.

Stiftelsen arbetar med behandling, forskning och utbildning för att nå visionen om en värld utan övergrepp. Organisationen prioriterar i dagsläget att ordna finansiering för att kunna hjälpa de patienter som är i behandling, samt att sprida verksamhetens kunskap till i första hand primärvård och psykiatri.

Sjukhusläkarna bidrar med ekonomiskt stöd till stiftelsen.

– De större bidrag som vi får från till exempel Socialstyrelsen och Regeringskansliet är bara på ett år i taget. Det är en utmaning. Nästan alla bidrag vi får går uteslutande direkt till löner till vår personal, säger Gita Rajan, specialistläkare i allmänmedicin, medicinskt ansvarig och verksamhetschef för avdelningen Klinik och forskning på Wonsa.

– Stöden vi får är livsviktiga för vår verksamhet. Utan den typ av gåvor skulle vi faktiskt inte finnas. Att de inte är villkorade ger oss också en frihet att kunna använda dem precis där de behövs som bäst, när de behövs som mest.

Wonsas patienter behöver integrerad somatisk och psykiatrisk vård, samt både stöd och sjukvård.

– Det här är en strukturell utmaning eftersom samhället i dag ofta är väldigt uppdelat. En stor glädje är den frihet som vi har att alltid kunna agera utifrån patientens bästa, och låta kunskap, teori, erfarenhet och nyfikenhet utveckla vården vi ger, säger Gita Rajan.

– Det är på något sätt trots allt positivt att det är ekonomiska resurser – inte arbetsmiljö, fantasi eller stela strukturer – som sätter gränserna för vår utveckling och vad vi kan erbjuda våra patienter. Det är också det som gör att varje krona blir så mycket värd för oss.

Sjukhusläkarna berättar i en serie om organisationer som föreningen på olika sätt samarbetar med och ger stöd till. Bombali Health Development arbetar med att stärka barnsjukvården i Moyamba-distriktet i centrala Sierra Leone.

Organisationens huvudsakliga uppgift är att ge stöd till barnsjukvård och bidra med de resurser som saknas, senast till Moyamba-sjukhuset. Bombali Health Development utbildar även människor i upptagningsområdet för att få personer i behov att söka vård i tid.

– Vår prioriterade fråga i nuläget är att erbjuda gratis sjukvård för barn under femton år i denna mycket fattiga del av Sierra Leone. Sjukvården ska egentligen vara gratis i landet för barn under fem år, fast i praktiken fungerar det bara till en mycket liten del, säger läkaren Lars Seligman, som är verksamhetsansvarig.

– De största utmaningarna är de enorma vårdbehoven och den mycket utbredda korruptionen, där nepotismen är en stor del. Vår lösning är att arbeta tillsammans med ett litet antal människor som har hög kompetens och som är helt pålitliga.

Stödet från Sjukhusläkarna använder Bombali Health Development till att köpa läkemedel och utrustning, som exempelvis pulsoxymetrar, vågar och termometrar.

Lars Seligman säger att den medicinska kvaliteten på Moyamba-sjukhuset på senare tid dessvärre har försämrats på ett oroväckande sätt som en följd av nepotismen.

– Vi har därför just påbörjat ett samarbete med ett universitet i den närliggande staden Njala, där man hittills på grund av bristande resurser endast kunnat ta emot någon enstaka patient. Där finns goda möjligheter att utveckla vården, och med vårt stöd har man just kunnat utöka patientmottagandet, säger han.

– Vi har fått bindande försäkringar om att vara ekonomiskt fristående, och kan därmed få kontroll på att givarnas pengar kommer till avsett ändamål. Denna flytt kommer att medföra kostnader för utrustning och om- och nybyggnation. Eventuella framtida bidrag skulle användas för att täcka en del av dessa kostnader.

Lars Seligman fortsätter:

– Att Sierra Leone är ett fattigt land innebär svårigheter, men å andra sidan innebär det att hjälpen är synnerligen kostnadseffektiv. Det kostar till exempel bara cirka 200 kronor att rädda livet på ett barn med akut livshotande malaria, och en bråkdel av det om det är en okomplicerad malaria.

Övernattningar på akuten, satellitpatienter och förstärkningsläge. Sjukhusläkarna har samlat in lägesbeskrivningar om sommaren från lokalavdelningar i föreningen runt om i landet. Vissa företrädare beskriver en lugnare situation än befarat och lyfter fram exempel på positiva åtgärder, medan andra vittnar om en extremt tuff period.

Norrlands universitetssjukhus hade omfattande problem med överbeläggningar, det vill säga när inskrivna patienter vårdas på vårdplatser som inte uppfyller kraven, redan i början av semesterperioden. Den 29 juni gick sjukhuset upp i förstärkningsläge, en åtgärd som det höll kvar vid fram till den 17 juli.

Vittnesmål från fackligt håll har under sommaren illustrerat en extremt ansträngd situation med svåra prioriteringar av vilka patienter som får läggas in och inte.

– Klinikerna har dagligen försökt att få pusslet att gå ihop och har flyttat patienter utifrån hur vårdbehovet har sett ut. Vid ett flertal tillfällen har vuxna patienter lagts in på barnkliniken, och under en period hade kirurgen i Umeå fler utlokaliserade satellitpatienter än vårdplatser, säger David Hellsten, ordförande i Sjukhusläkarna Umeå.

– Många kollegor i alla yrkesgrupper känner att de inte orkar längre och funderar på att sluta. De vädrar sitt missnöje öppet. Man hoppas att det ska bli bättre nästa sommar, men vis av erfarenhet vet man att det kommer att bli värre.

För fjärde sommaren i rad reducerades antalet vårdplatser på Lycksele lasarett genom att kirurgavdelningen slogs ihop med medicin- respektive rehabiliterings- och strokeavdelningen.

– Vi kan tyvärr inte bedriva en fullvärdig kirurgiverksamhet med detta upplägg. Vi kan göra en del planerade operationer, men absolut ingen kirurgi som kräver att patienterna är inneliggande, säger Jeff Wennerlund, ordförande i Sjukhusläkarna Skellefteå och Lycksele.

– Vi har fått hjälpa till att ta patienter från Umeå. I perioder har det varit överfullt, men hanterbart. Alla yrkeskategorier har fått göra stora insatser.

Jeff Wennerlund fortsätter:

– För vår del har det i stort sett fungerat bra att få färdigbehandlade patienter till kommunens verksamhet. Samtidigt har antalet stängda sjukstugeplatser varit större i år jämfört med tidigare år, vilket har varit kännbart.

”Det är extremt olyckligt att verksamheter måste stängas.”Lars Rocksén, ordförande i Sjukhusläkarna Ångermanland

På Örnsköldsviks sjukhus stängde barnkliniken och BB ner under delar av sommaren, i likhet med ögon- respektive öron-näsa-halsmottagningen.

Lars Rocksén, ordförande i Sjukhusläkarna Ångermanland och styrelseledamot i Sjukhusläkarna, poängterar att markanta brister i kompetensförsörjningen har medfört stora utmaningar.

– Det är extremt olyckligt att verksamheter som skulle kunna vara öppna om det fanns personal måste stängas. Det är ju patienterna som drabbas i slutändan, säger han.

– En relativt stor del av sjukvården har drivits av inhyrd personal, vilket har sina nackdelar, till exempel vad gäller kontinuitet. Men mycket tack vare hyrpersonalen har beläggningen totalt sett inte varit katastrofal.

Lars Rocksén fortsätter:

– Personalen på golvet gör ett fantastiskt arbete och löser de problem som uppstår, med överbelastningar i vissa delar, flyttar av patienter mellan enheter och liknande.

”Det är som att överbeläggningarna har normaliserats.” Shokoufeh Manouchehrpour, ordförande i Sjukhusläkarna Göteborg

Shokoufeh Manouchehrpour, ordförande i Sjukhusläkarna Göteborg och förste vice ordförande i Sjukhusläkarna, betonar att belastningen på sjukvården lokalt har varit påtaglig under juni till augusti. Två till tre överbeläggningar har varit vanligt förekommande på Sahlgrenska universitetssjukhusets avdelningar.

– Sahlgrenska är ju störst med hårt söktryck, men alla sjukhus i Västra Götalandsregionen är drabbade på samma sätt med kronisk brist på vårdplatser. Det är som att överbeläggningarna har normaliserats, vilket medför försämringar på både vårdens kvalitet och arbetsmiljön. De ansträngda arbetsförhållandena nöter på personalen, vars tålamod snart är slut, säger hon.

– Periodvis har patienter som ska läggas in behövt tillbringa flera timmar eller dygn på akuten innan de fått plats på överfulla avdelningar.

Edvard Lekås, ordförande i Sjukhusläkarna Kronobergs län, ser liknande tendenser till att missförhållanden normaliseras. Han säger att läget under sommarmånaderna på det hela taget har varit ungefär lika ansträngt som ifjol.

– Skillnaden är att man nu nästan har vant sig vid att situationen är så pass dålig. Vi har en påtaglig vårdplatsbrist som har blivit ett slags normaltillstånd. Det är hemskt när man tänker på det, säger han.

”Det har varit tufft på många håll.” Andreas Fischer, ordförande i Sjukhusläkarna Stockholm

Även i Stockholm har sjukhus under sommaren i vanlig ordning dragit ner på antalet vårdplatser på ett omfattande sätt, men läget har överlag varit något lugnare än befarat, enligt Andreas Fischer, ordförande i Sjukhusläkarna Stockholm och styrelseledamot i Sjukhusläkarna.

– Det har inte varit lika katastrofalt som under de senaste somrarna, vilket främst beror på att patienttillströmningen har varit okej. Men det har varit tufft på många håll. Kirurgkliniken på Södersjukhuset har till exempel haft ovanligt många satellitpatienter som legat utspridda på sjukhuset, vilket har medfört att kliniken inte har kunnat göra lika många operationer, säger han.

Säkerhetspolisen höjde i mitten av augusti terrorhotnivån i Sverige från nivå 3 till nivå 4. Andreas Fischer framhåller att sjukvården i Stockholm inte har tillräckligt god beredskap för ett terrorattentat.

– Efter attentatet på Drottninggatan gick det ut påbud om att vi måste öva, men det sker tyvärr inte alls i den utsträckning som är nödvändig. Staten och regionerna måste ha en verksamhet som klarar både vardagen och extrema händelser, och där är vi inte i dag.

”Intensivvården har haft några riktigt belastade helger.” Marie Engman, ordförande i Sjukhusläkarna Sörmland

Marie Engman är ordförande i Sjukhusläkarna Sörmland och sitter i Sjukhusläkarnas styrelse. Hon säger att sommaren på Nyköpings lasarett också har varit lugnare än tidigare somrar de senaste åren.

– Även veckan efter midsommar var ganska dräglig. Jag vet att intensivvården dock har haft någon eller några riktigt belastade helger, säger hon.

– Varför det har varit bättre vet jag däremot inte. Jag tror att antalet platser varit ungefär som tidigare.

Jonas Welam, styrelseledamot och kassör i Sjukhusläkarna Jönköping, upplever på liknande sätt att semesterperioden sammantaget har varit acceptabel, trots att det inte finns några stora marginaler vad gäller antalet vårdplatser. Den huvudsakliga anledningen till att sommaren har varit okej är att tillströmningen av patienter inte har varit så stor. Men det finns också exempel på positiva åtgärder som kan ha bidragit.

– En medicinavdelning på Ryhov har till exempel gjort ett försök att ha platser öppna för färdigbehandlade patienter, som har bemannats av undersköterskor i väntan på att kommunen ska ta emot, säger Jonas Welam.

– Flytten av patienter till kommunerna har överlag fungerat bra.

”Vårdplatsbristen är lika dålig som tidigare.” Rofida Ghazvinian, ordförande i Sjukhusläkarna Malmö

På andra håll har läget dock varit tyngre. Rofida Ghazvinian, ordförande i Sjukhusläkarna Malmö, säger att bristen på specialistläkare har varit tydlig i sommar.

– Specialistläkarna har tilldelats fler uppgifter, inte bara kliniskt och utbildningsmässigt, utan även administrativt. Vårdplatsbristen är lika dålig som tidigare. Våra läkare har behövt ronda sina patienter på akutmottagningen, där många väntar på att få plats på sjukhuset, säger hon.

– Regionen anställer inte specialistläkare i den proportion som behövs och har i stället täckt upp med underläkare, men det leder antingen till bedömningar av mindre erfarna kollegor eller ökat utbildningsansvar hos de specialistläkare som är på plats.

Johan Gustafsson, styrelseledamot i Sjukhusläkarna Helsingborg, beskriver i sin tur en tuff situation på Helsingborgs lasarett under sommaren. Sjukhuset saknar i vanliga fall cirka 40 bemannade vårdplatser. Under semesterperioden har bristen legat kring cirka 50 vårdplatser.

– Inför sommaren tog ledningen beslut om en så kallad eskaleringsplan, vilket innebar att patienter som blev inlagda via akuten snabbt skulle upp i huset till rätt avdelning för att motverka övernattning på akuten. Avdelningarna fick verkligen slita hårt, men efter ett tag på natten så blev avdelningarna överfulla. Det blev ändå övernattningar på akuten, säger han.

– Således omfördelade man problemet så att det blev lite bättre vad det gäller inlagda patienter på akuten, men en sämre sommar för avdelningarna.