Föreningsnytt

Karin Båtelson fortsätter med veckobrev om Sjukhusläkarnas arbete

Här sitter jag och skriver i ett färgsprakande Göteborg fullt av vårens ljud som fågelkvitter, harens tulpanorgie och grannens nya vansinnesmaskiner. Veckodagarna är fyllda av möten och även denna helgen, då det var Privatläkarnas årsmöte. Det handlar om att läsa underlag, utredningar och andra texter . Det gäller att hela tiden vara förberedd för det planerade arbetet, samtidigt som man ska ta höjd för nya idéer och analyser. Arbetet är roligt, men förutsättningarna kan vara väldigt tunga och av och till.

Tidningen Sjukhusläkaren fortsätter granskningen av specialistbristen, där representanter för specialitetsföreningarna redogör för hur det ser ut. Titta efter just din specialitet! Denna ständiga fråga om utbildning men vår åsikt är att det kan utbildas hur många specialistläkare som helst om inte förutsättningar finns så att man dels vill arbeta kvar inom specialiteten, dels får en jämn spridning av specialister över landet. Jag har också träffat Tobias Alfvén, ordförande för Svenska Läkaresällskapet, för att prata om framtida beröringspunkter i denna och andra frågor. Mycket trevligt!

Sjukhusläkarna bjöd in Gunilla Gunnarsson, regeringens tillgänglighetssamordnare, och fick möjlighet till ett informellt samtal om tänkbara idéer och åtgärder för att komma ikapp med all uppskjuten vård. Mycket givande diskussion med flera infallsvinklar. Det kommer snart en rapport om vad de kommer fram till.

Sjukhusläkarna har också träffat Marie Morell som är ordförande för SKR:s sjukvårdsdelegation. Som ansvarig på den nivån har man mycket att säga till om. Men en personlig reflektion som Marie uttryckte var oron för stor personalflykt nu efter pandemin. Inom covidvården är det tungt och vi ser ännu inte ljuset i tunneln, och Sjukhusläkarna ser en risk för att många inte kommer vilja fortsätta inom vården. Det kändes bra att Marie hade samma insikt och här behövs krafttag för att hindra detta, såsom semestrar, tid för vidare- och fortbildning, bra löneutveckling och tillsättande av AT- och ST-tjänster.

En annan gäst hos Sjukhusläkarna har varit Sofia Wallström, utredare om nya dyra investeringar ,som stora sjukhus. Det man sett hittills är att Sverige är unikt i att inte ha någon nationell samordning! Under vårt fullmäktige hjälpte Sjukhusläkarnas delegater till att lägga fram lokala exempel på hjulet hela tiden uppfinns på nytt vid planering av sjukhusbyggen – eller än värre glömmer hjulen – som patientnära arbetsrum, jourrum, tillräckligt med vårdplatser osv. Det underlaget har vi skickat till utredningen.

Utredningen om privata vårdförsäkringar går vidare, och där jag är expert för Läkarförbundet. Den kommer jag att berätta mer om i nästa veckobrev.

Sjukhusläkarna fortsätter att arbeta för en bättre vård som styrs utifrån medicinska principer, respekt för individuella behov, personligt ansvar och tillit. Under Pre-Folkhälsodalen nu i veckan samtalar jag med många medparter som Unga Reumatiker, Hjärnfonden, riksdagsledamöter, Inera och läkemedelsindustrin. Ämnena kommer att variera med allt ifrån tillitsbaserad styrning med Louise Bringselius till innovativa läkemedel och Pascal. I mötet, som är coronasäkert, finns tillfälle för oss  att träffa flera av de beslutsfattare som finns på plats.

Vi hörs i nästa veckobrev. Återkoppla gärna till oss.

Hej Karin Båtelson

Det senaste från Föreningsnytt:

Föreningsnytt

Staten måste ta ett nationellt grepp - cancervården inte värdig Sverige

Den uppskjutna cancervården riskerar att bli en ”fjärde våg”, enligt Cancerfonden och dess generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström. Nu kräver organisationen ett tydligt nationellt grepp i fråga om resurser, bemanning och digitalisering. Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna är också bekymrad:

– Vi står inför enorma utmaningar där cancervården förstås är en stor del och där Sverige egentligen borde vara i framkant i tillgänglighet med tanke på den kompetens som vi har, säger hon.

Pandemin har fått till följd att många andra delar av sjukvården som screening och icke akut kirurgi har fått stå tillbaka. Samtidigt har många patienter väntat med att göra cancerscreening eller söka vård för symptom som skulle kunna vara tecken på cancer.

Flera sjukhus har dessutom skjutit på vård som egentligen inte kan vänta. Det visar en enkätundersökning som SR Ekot har genomfört. Av 51 sjukhus som svarade på enkäten uppgav 15 att de varit tvungna att skjuta på vård, där även en mindre fördröjning har bedömts kunna leda till allvarliga konsekvenser för patienten.

– Läkare och annan vårdpersonal har slitit hårt under pandemin. När trycket i cancervården nu med stor sannolikhet kommer att öka under flera år, i och med att den uppskjutna vården ska hanteras, är det inte rimligt att tro att personalen ska klara det med dagens resurser, säger Ulrika Årehed Kågström.

– Staten måste ge regionerna förutsättningar att bedriva en kvalitativ vård på lång sikt. Här handlar det om mer resurser, men också om konkreta prioriteringar och bindande målsättningar inom ett antal områden, inte minst bemanningen och digitaliseringen. Patienterna måste få en god vård utan köer och personalen måste vilja stanna kvar.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att stärka den nationella samordningen kring cancerscreening. Enligt regeringen måste screeningprogram införas snabbare och rekommendationer uppdateras utan fördröjning.

Ulrika Årehed Kågström är tydlig med att initiativet är långt ifrån tillräckligt.

– Redan före pandemin präglades cancervården av regionala skillnader och ojämlikhet, en situation som nu har förvärrats som en följd av krisen. Det behövs ett tydligt nationellt grepp. Vårdpersonalen kan inte trolla med knäna hur länge som helst, säger hon.

Karin Båtelson betonar att det finns uppenbara problem med att patienter stängs in eller stängs ute av 21 regiongränser.

– För området cancer handlar det inte bara om uppskjuten, icke diagnosticerad vård och uteblivna kontroller, utan också om hur vi får in nya effektiva läkemedel och metoder. Jag tror på att de regionala cancercentrumen bör stärkas och arbeta helt sömlöst, säger hon och fortsätter:

– Staten borde våga ställa krav och sjukvårdshuvudmännen borde i sin tur släppa mer ansvar och autonomi till professionen. Inte en enda patient i Sverige ska avlida för tidigt i en cancersjukdom som vi egentligen kan behandla framgångsrikt. Det är inte värdigt Sverige.

Föreningsnytt

Tystnadskultur leder till utbrändhet och kompetensflykt

Stockholms sjukvårdsupprop varnar för riskerna med den utbredda tystnadskulturen bland sjukvårdschefer, som drabbar både patienter och vårdanställda. Akil Awad, specialistläkare och en av initiativtagarna till uppropet, betonar vikten av att cheferna vågar kritisera orimliga besparingskrav. Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, håller med och poängterar att yrkesföreningen i många år arbetat för få till en förändring med fler modiga chefer med branschkunskap och stärkt meddelarskydd.

De senaste månaderna har det kommit nya rapporter i nyhetsmedier om fortsatta besparingar i sjukvården. I Stockholm har exempelvis både kirurgkliniken och kvinnokliniken på Södersjukhuset tvingats till mångmiljonbesparingar som en konsekvens av hårt slimmade budgetar, medan Region Stockholm gör en rekordvinst i miljardklassen.

Trots massprotester från sjukvårdspersonal är det i regel tyst från ansvariga sjukvårdschefer, som ytterst sällan offentligt ifrågasätter besparingarna och deras konsekvenser. På liknande sätt är det ovanligt att chefläkare medger att patientsäkerheten brister – trots att kollegorna på golvet slår larm. Tvärtom försöker de ofta tona ner kritiken.

– I slutändan är det vi som jobbar närmast patienterna som har bäst insyn i hur konsekvenserna av besparingarna slår mot vården. Om vi upprepar att budgeten är orealistisk och patientsäkerheten brister, medan chefläkare och sjukvårdsdirektörer ger en helt annan bild – ja, då uppstår en problematisk diskrepans, säger Akil Awad, och fortsätter:

– Vi måste vara överens om problembeskrivningen för att kunna göra något åt problemen. Det är helt avgörande.

Akil Awad poängterar att chefer som vågar protestera mot styrande politikers beslut riskerar jobbet. Han nämner en rad exempel på personer i höga chefspositioner som har fått repressalier efter att de ventilerat kritik mot den rådande situationen, däribland i Blekinge, Västra Götaland och Kronoberg.

Tillsammans med kollegorna i Stockholms sjukvårdsupprop kräver Akil Awad nu att sjukvårdens chefer vågar agera och göra gemensam sak med sjukvårdspersonalen och tydligt markera emot orimliga besparingskrav som underminerar möjligheterna att bedriva en patientsäker vård.

– Att sjukvårdspersonalen och sjukvårdschefer inte kommunicerar samma verklighetsbild är en konstant bromskloss, som gör det omöjligt för läkare och annan vårdpersonal att ge patienterna den vård de behöver. Det är djupt problematiskt, säger han.

Sjukhusläkarna har länge drivit frågan om vikten av transparens och chefer som vågar kommunicera öppet kring de problem som följer av orimliga besparingar. Yrkesföreningen delar återkommande ut priset Årets visslare, som går till personer som slår larm om missförhållanden inom sjukvården, och var också först med att driva frågan om stärkt meddelarskydd inom Läkarförbundet, ett område som nu är föremål för stärkt lagstiftning.

Nyligen tog Karin Båtelson återigen upp frågan om tystnadskultur, denna gång vid ett riksdagsseminarium om patientsäkerhet.

– Utan starka chefer som vågar stå upp för verksamheterna, och strukturer som gör att de faktiskt vågar ta ställning öppet, kommer vi ingenvart. Sjukvården blir dyr, ineffektiv och farlig. Det är också otroligt viktigt för medarbetarna att cheferna verkligen står upp för den verklighet som personalen lever i. Tystnadskulturen leder till utbrändhet och kompetensflykt, säger hon, och fortsätter:

– För att få en patientsäker och enhetlig vård i våra 21 regioner behövs en nationell styrning. Vården är värd en bättre styrning genom att staten tar en större och mer långsiktig roll, att mer fokus riktas mot professionens drivkrafter och att de verksamhetsnära cheferna får större autonomi.

Föreningsnytt

Ny studie: Förtroendet för styrningen av vården är lågt

Enbart en av fyra anser att regeringen har gjort ett tillräckligt bra jobb beträffande hälso- och sjukvården under pandemin. Det visar en ny undersökning som Läkarförbundet har låtit Novus göra. Förtroendet för regeringens krishantering är lågt. Karin Båtelson, Sjukhusläkarna, och Tina Crafoord, Chefsföreningen, framhåller att vården måste organiseras mer utifrån professionen.

– Frågan är ju öppet ställd men jag tror att nackdelen med att vi har 21 olika länder som styr sjukvården inom pyttelandet Sverige nu har blivit uppenbar. De regioner som var vana vid att samarbeta med varandra har väl gjort det något sånär, men i första hand är det ju faktiskt deras uppgift att ta hand om sina egna medborgare. Det kan man inte komma ifrån. Och det har inte regeringen lyckats hantera, säger Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, Läkarförbundets största yrkesförening med 20 000 medlemmar, och förste vice ordförande för Läkarförbundet.

Hon fortsätter:

– Vi behöver nationell styrning mot tydliga mål, som inte är förhandlingsbara. Se på Danmark, där följs vårdgarantier och de har inte byggt upp något gigantiskt vårdberg trots pandemin.

I enkäten fanns en fråga om staten eller regionerna ska ha ansvaret för hälso- och sjukvården i Sverige. Cirka 65 procent av de som svarade anser att det är staten som ska ha ansvaret.

– Det här visar nog på missnöjet med att det är för mycket fritt valt arbete. Sjukhusläkarna anser ju inte att staten ska driva själva sjukhusen, utan det är regionerna och andra utförare som ska göra det mot tydligt kravsatta mål för att ge rätt vård i rätt tid. Men pudelns kärna är inte organisationen, utan att professionerna och medicinskt kompetenta chefer och ledare tillåts arbeta självständigt för att vi ska få en verklig förändring, säger Karin Båtelson och fortsätter:

– Att allt trots allt gått så bra under pandemin för de covid-sjuka är ju enbart tack vare professionens styrka och driv, som kom sig av mindre detaljstyrning och bortskalning av många icke värdeskapande uppgifter. Det måste vi hålla i fortsatt!

Tina Crafoord, styrelseledamot i Läkarförbundet och ordförande i Chefsföreningen, instämmer.

– Det är alarmerande siffror vi ser där våra medborgare och skattebetalare visar sitt missnöje med styrningen och ledningen av vården. Det måste vi givetvis ta på största allvar. Pandemin har tydligt visat att det vi behöver är just tydliga medicinska mål och då krävs fler läkare på olika ledande positioner i samhället, säger hon, och fortsätter:

– Det är otroligt viktigt att kunna sina siffror och sin verksamhet för att kunna göra rätt prioriteringar för en jämlik vård och för att vinna förtroende hos våra medborgare, det vill säga de som vi är till för!

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2021-03

TEMA: Sjukvårdens Framtid / Anders Anell om nationell styrning / Ordet är fritt – Louise Bringselius / TEMA: Sjukvården i Danmark / Sverige vs Danmark / Aktuell person: Björn Eriksson

Prenumerera