Föreningsnytt

Här är reformerna som inte kan anstå, regionpolitiker

Sjukhusläkarna har frågat ordförandena för våra lokalavdelningar om deras vardag. Vilka frågor som de personligen tycker är mest angelägna för våra nyblivna regionpolitiker att lösa fram till nästa val.

En ny mandatperiod innebär en möjlighet att ta ett omtag i politiken, att prioritera annorlunda, att göra om och rätt. Men vad innebär det i praktiken för sjukvårdspolitiken? Vilka frågor måste politikerna ta itu med direkt, vilka reformer är det som helt enkelt inte kan anstå ytterligare en mandatperiod? Svaren skiftar från region till region, men den röda tråden som binder samman svaren är behovet av en bättre arbetsgivare – även om det överlägset vanligaste svaret i vår enkät är vårdplatsbristen.

Att bristen på vårdplatser är det största arbetsmiljöproblemet för sjukhusläkare bekräftas av Läkarförbundets nyligen publicerade arbetsmiljöenkät som visar att en av sju läkare tvingas skicka hem patienter varje vecka. Förbundet konstaterar i sin enkät att vårdplatsbristen inte bara gör vården patientosäker och ineffektiv: den ökar även risken för personalbortfall då stressen och pressen leder till sjukskrivningar. På lite längre sikt riskeras även kompetensförsörjningen då utbildningsläkare inte får tillräckligt med handledning.

Även i Sjukhusläkarnas enkät återspeglar vårdplatsbristens påverkan på personalen och den personalflykt som finns. Många av de svarande lyfter fram bristen på sjuksköterskor som ett särskilt stort problem. Hur det påverkar den dagliga verksamheten och hur exempelvis bristen på narkos- och operationssjuksköterskor leder till längre väntetider för operation. Flera svarande efterlyser därför att regionerna särskilt uppmärksammar behovet av ny- och återrekryteringen av sjuksköterskor. Även behovet att regionerna som arbetsgivare uppmärksammar och åtgärdar bristen på läkare och specialistläkare, lyfts fram som en angelägen reform i flera svar.

Att regionerna måste bli en bättre och mer attraktiv arbetsgivare är många av de svarande ense om. Inte minst när det kommer till frågan om kompetensförsörjning. Men i svaren tas även flera andra aspekter upp. Som bristen på fungerande it-system. Digitaliseringen som syftar till att underlätta i vardagen har i stället många gånger blivit en frustrerande tidstjuv, som skapar mer administration. Behovet av minskad administration ses dessutom som en viktig fråga för politikerna att ta tag i efter valet. Det efterlyses även medicinskt ledarskap och bättre scheman, mer fortbildning, mindre etisk stress och bättre fungerande akutmottagningar med fullgod bemanning.

Det finns en önskan att läkarna ska tillåtas vara läkare och ägna huvuddelen av sin arbetstid åt kliniskt arbete.

En annan fråga som de nyvalda regionpolitikerna bör ta tag i så fort som möjligt för att förbättra vården är behovet av fungerande vårdkedjor. Samarbetet mellan sjukhusen, primärvården och den kommunala vården brister många gånger i dag trots att det är en förutsättning för en väl fungerande och patientsäker vård. Det finns ett stort behov av en bättre fungerande primärvård konstaterar flera av de svarande. Andra efterlyser även bättre samarbeten över regiongränserna.

En av de första sakerna som politikerna behöver göra är dock något som kan tyckas självklart: att definiera vad det är vården ska göra, se till att alla patienter i hela regionen får tillgång till jämlik vård och se till att vården har tillräckligt med medel att utföra sitt uppdrag. Dagens ”effektiviseringskrav” måste bytas mot rimliga förutsättningar. I detta ingår därmed en översyn av budgeten och skatter.

Fakta:
Enkäten skickades till Sjukhusläkarnas 26 lokalavdelningar första veckan i september och hade en svarsfrekvens på 73 procent.

Det senaste från Föreningsnytt:

Föreningsnytt

”Läget i Västerbotten är prekärt – konstant brist på vårdplatser”

Vårdplatsbristen i Region Västerbotten har förvärrats ytterligare under hösten. Sjukhusläkarna i Skellefteå och Lycksele arbetar för att belysa behovet av att lyfta lönenivåerna och förbättra arbetsscheman för att behålla befintlig personal och locka tillbaka de kollegor som har slutat.

– Läget i Västerbotten är prekärt. Vi har en konstant brist på vårdplatser, som inte går att lösa inom de närmaste månaderna, säger Jonas Holm, styrelseledamot i Sjukhusläkarna i Skellefteå och Lycksele.

Den skriande vårdplatsbristen i Region Västerbotten medförde att alla sjukhus i regionen i slutet av oktober under två veckor gick upp i förstärkningsläge. En bidragande orsak till den akuta situationen är att många anställda på senare tid har varit sjuka och föräldralediga, ett faktum som har förvärrat ett redan besvärligt vårdplatsläge.

En av konsekvenserna av bristen på vårdplatser är att i princip all planerad kirurgi som medför övernattning i en eller flera nätter har ställts in, exempelvis operationer för prostataförstoring, stominedläggningar och större bråckoperationer. Den planerade kirurgin som bedrivs består av cancerkirurgi och operationer som inte kan vänta.

– Vi ställer in planerade icke akuta operationer från den dagliga verksamheten. Läkare och övrig personal blir uppgiven, och flera undersköterskor och sjuksköterskor diskuterar att byta jobb, säger Jonas Holm, som även sitter i styrelsen för Sjukhusläkarna nationellt.

– Patientsäkerheten klarar vi än, men det är knäckande att ringa och ställa in operationer som man själv anser behöver göras och som patienterna kanske har väntat på i 6–8 månader eller längre. I det långa loppet orkar inte läkare och annan vårdpersonal med detta längre.

Jonas Holm betonar att det är av yttersta vikt att höja den låga lönenivån i Västerbotten till minst samma nivå som i övriga landet, samt att regionen förbättrar bemanningen och vårdpersonalens scheman med exempelvis mindre helgtjänstgöring och kortare arbetsveckor.

– Det allvarliga är att vi inte ser någon snabb lösning. Högsta ledningen har bestämt att man inte kommer att ”locka” med löner för att få tillbaka sjuksköterskor och undersköterskor, som har gått över till kommunen eller stafettjänster. Ledningens förslag är att försöka få in pensionerade sjuksköterskor och undersköterskor, samt att höra med läkar- och sjuksköterskestudenter för att se om de kan hjälpa till. Det ser jag inte som en väg för framtiden utan som en mycket tveksam lösning på ett strukturellt problem.

Han fortsätter:

– De lösningar som nu presenterats av ledningen kommer inte att ge någon bestående effekt. Eventuellt kan de kortsiktigt lösa några flaskhalsar, men för framtiden krävs lösningar som håller i flera år och som gör Region Västerbotten konkurrenskraftigt såväl lokalt som nationellt.

Föreningsnytt

”Vi har fått gehör i många av våra profilfrågor”

Läkarförbundet ska arbeta för att ett system tas fram för individuell registrering av fortbildning med avsikt att göra det möjligt att följa hur fortbildningskravet uppnås. Deltagarna på förbundets fullmäktigemöte gick på Sjukhusläkarnas linje – en av föreningens många framgångar på mötet.

– Vi har under flera års tid sett hur antalet fortbildningsdagar för läkare har minskat, trots att vi länge har haft en politik i förbundet om att de ska öka. Vi måste bli tydligare och skarpare i vad det är vi efterfrågar, säger Elin Karlsson, ordförande för Sjukhusläkarna.

– Det är glädjande att deltagarna på fullmäktigemötet håller med om att det behövs ett system för individuell registrering av fortbildning, som gör det möjligt att mäta och utvärdera fortbildningen.

Sjukhusläkarna fick på fullmäktigemötet också igenom att Läkarförbundet ska agera för att återskapa den medicinska professionens tyngd i beslutsorganisationen, samt att förbundet ska skapa ett arbetsmaterial och aktivt stötta lokal- och yrkesföreningar i kontakten med lämpliga beslutsorgan för att förbättra läkares arbetsmiljö.

En annan framgång bland många var att föreningen fick gehör för sin motion om struktur för lönesättning av fackligt förtroendevalda. Förbundet ska utreda hur lönesättning för förtroendevalda fungerar i dag. När problem påträffas ska förbundet vidta åtgärder för att se till att de berörda personerna premieras och lönesätts korrekt.

– Vi får ofta vittnesmål från fackliga kollegor om att chefer anser att det endast går att lönesätta utifrån det kliniska arbetet, inte prestationen som fackligt förtroendevald. Eftersom våra fackliga kollegor är borta en del från det kliniska arbetet innebär det att de i dessa fall missgynnas, säger Elin Karlsson.

– Det är viktigt att förbundet ger våra förtroendevalda allt stöd de kan få. Vi anser att det fackliga arbetet i grunden bör ses som en merit.

Hon fortsätter:

– Diskussionerna på årets fullmäktigemöte har på många sätt varit engagerade, berikande och givande såväl under mötesförhandlingarna som i pauserna. Vi i Sjukhusläkarna har fått gehör i många av våra profilfrågor, och känner oss inspirerade att fortsätta vårt arbete. Särskilt glada är vi över att ha fått viktiga kärnfrågor på den nationella politiska agendan. Det var tydligt när sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson talade på mötet, och tog upp behovet av fler vårdplatser, att bryta tystnadskultur inom vården och att ta krafttag för en bättre arbetsmiljö inom sjukvården.

Föreningsnytt

Sjukhusläkarna: Det måste införas system för att mäta fortbildning

Läkarförbundet bör utforma ramarna för ett mätbart obligatoriskt fortbildningskrav och utreda nyttan av CME-poäng, som hjälper läkare att mäta fortbildningsaktiviteter. Det anser Sjukhusläkarna, som understryker vikten av att fortbildningen regleras med krav på inte minst individuella planer och öronmärkta pengar.

Riksdagens socialutskott uppmanade i våras i ett tillkännagivande regeringen att se över frågan om att införa krav på, och rätt till, kontinuerlig fortbildning för anställda inom vård och omsorg. De politiska partierna har blivit mer uppmärksammade på bristerna i läkares fortbildning, och det är inte orimligt att en föreskrift om obligatorisk fortbildning för vårdpersonal kan bli verklighet inom något år. Risken är dock att en sådan föreskrift blir ett trubbigt verktyg om det inte finns ett väl anpassat system för att följa och mäta fortbildningsaktiviteterna.

Läkarförbundet har sedan många år förespråkat ett kontinuerligt professionellt lärande (Continuing professional development, CPD) när Sjukhusläkarna har efterfrågat individuella utbildningsplaner, avsatt budget och att efterlevnad ska redovisas i verksamhetsberättelserna. I tider med allt snävare ekonomiska och tidsmässiga ramar, samt fler chefer utan medicinsk bakgrund och god insikt i verksamheternas behov, har det blivit särskilt tydligt att förbundets politik inte har burit frukt.

Sjukhusläkarna yrkar i en motion, som ska behandlas på Läkarförbundets fullmäktigemöte i mitten av november, att förbundet ska påbörja arbetet med att utforma ramarna för ett mätbart obligatoriskt fortbildningskrav, samt att förbundet utreder nyttan av systemet med CME-poäng (Continuing medical education).

– CME-poäng ligger i tiden, ett mått på utbildningsaktiviteter. Sjukhusläkarna ser en styrka i registrering och dokumentation av fortbildning. Det är läkare som lär läkare. Basen för säker sjukvård, säger Sten Östenson, ledamot i Sjukhusläkarnas styrelse.

– Risken är möjligen att vi trots dokumentation skulle se en fortsatt nedmontering av specialistläkares fortbildning, men då registreras den i alla fall och bara det är ett argument för CME.

För att upplägget ska bli ändamålsenligt är det avgörande att läkarprofessionen, med Läkarförbundet och specialitetsföreningarna i spetsen, intar en ledande roll och ligger steget före i arbetet om hur formella krav kan utformas och efterlevas.

– Förbundsstyrelsen borde ödmjukt utgå ifrån det rådande misslyckade tillståndet med farligt låg fortbildning för läkare. Att erkänna vårt misslyckande öppnar upp för en mer orienterande inställning till nya grepp. Förbundet borde aktivt ta ställning för en dokumentation av fortbildning som kompletterar vår annars vettiga fortbildningspolitik, säger Sten Östenson och fortsätter:

– Det är dags nu. Vi tar detta till bifall. Det är vad våra utbildningshungrande specialistkollegor förtjänar.

Fakta: CME-poäng

Systemet med CME-poäng (Continuing medical education) syftar till att läkare ska få tillräckligt många högkvalitativa fortbildningsinslag under ett år. Poängen kan vara ett verktyg för den enskilda läkaren att redovisa gjorda fortbildningsaktiviteter, men också att lyfta fram behov av ytterligare fortbildning. CME-poäng är med andra ord ett sätt att mäta fortbildningsaktiviteter, inte klinisk kompetens.

Läs mer om Sjukhusläkarnas motioner inför Läkarförbundets fullmäktigemöte här.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2022-05

Beläggningsgrader – överfullt på många kliniker år efter år / Informationsdriven vård i Halland / Offentlig vård möter privat aktör / Krönika: Hårdare klimat får tystnaden att växa / Pensionen – vad innebär förändringar i avtalet? / Hallå Där – Professor Ann Hellström

Prenumerera