Akuten måste fungera bra. Det finns ingen quick-fix eller någon enhetslösning som passar alla sjukhus, utan professionen måste få handlingsutrymme utifrån hur kompetensen och behoven ser ut lokalt. Det säger Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna.

En av programpunkterna på Sjukhusläkarnas representantskap nyligen var ett seminarium med rubriken ”Älskade hatade akutmottagning”, där olika läkarprofessioner diskuterade hur utmaningarna på akutmottagningarna ska tacklas framöver. Arin Malkomian från Akutläkarpodden, Christine Sävervall, Young Internists Sweden, Catharina Ihre Lundgren, Svensk kirurgisk förening, Rofida Ghazvinian, ST-läkare vid Skånes universitetssjukhus, samt Marie Engman och Elin Karlsson från Sjukhusläkarna deltog i diskussionen.

– Akuten är alltmer belastad då det inte finns vårdplatser och inte tillräckligt med kompetent personal för alla akuta tillstånd som kommer in. Dessutom är jourerna otroligt belastade och det är sällan man kan sova, utan man är mestadels i tjänst. Detta sätter stor press både socialt och arbetsmässigt, med sönderhackad tjänstgöring dagtid och svårt att få ihop arbetet med familjeliv. Många läkare väljer bort specialiteter som innebär mycket jourer, säger Karin Båtelson.

– Samtidigt är akutmottagningen den första kontakten och är viktig för både patienten som snabbt behöver träffa rätt person vid akuta tillstånd och för läkares utbildning och för att fortsatt upprätthålla kompetens i akut handläggning för de specialiteter som handlägger sådana patienter.

Karin Båtelson framhåller att tjänstgörande akutläkare har prövats ett tjugotal år. Det är ju en egen specialitet, men upplägget får inte riktigt vingar, resonerar hon.

– Många akutläkare slutar efter ett tag av olika orsaker. Det kan exempelvis bli konflikter på grund av otydliga gränsdragningar mot andra specialiteter. En aspekt som kom upp på seminariet var att alla inte har respekt för varandras områden och kunskap.

Trots att många är kritiska till de många startade och nedlagda akutläkarförsöken runt om i landet är akutsjukvård en specialitet som finns, och vi bör använda oss av den kompetensen, framhåller hon.

– Men akuten måste fungera bättre. En första del är att primärvården ska ha större tillgänglighet och möjlighet till prevention, och en annan är att den kommunala omsorgen höjer sin medicinska kompetens betydligt, både för att förhindra akut sjukdom och för att kunna vårda på boenden på en något högre vårdnivå än idag, säger Karin Båtelson.

– Det är viktigt att man tänker nytt. En annan aspekt som lyftes på seminariet av Arin Malkomian är att man bör börja med att rekrytera en akutläkarspecialist utifrån de krav och förutsättningar som det aktuella sjukhuset har, och sedan får denne anställa ST-läkare i sin tur. En annan aspekt som han lyfte var treskiftsschemaläggning som standard för akutläkare. Men det tror jag är för snävt.

Hon fortsätter:

– Vi kommer återkomma i ämnet. På många ställen kanske man ska köra på som vanligt medan man på andra ställen kanske måste tänka nytt. I sådana fall måste man ta med sig de erfarenheter som redan finns.

Sjukhusläkarna fortsätter sin serie om organisationer som föreningen uppskattar och stöttar. Denna gång har turen kommit till Wonsa, en insamlingsstiftelse som jobbar med att förebygga sexuella övergrepp.

Stiftelsen arbetar med behandling, forskning och utbildning för att nå visionen om en värld utan övergrepp. Organisationen prioriterar i dagsläget att ordna finansiering för att kunna hjälpa de patienter som är i behandling, samt att sprida verksamhetens kunskap till i första hand primärvård och psykiatri.

Sjukhusläkarna bidrar med ekonomiskt stöd till stiftelsen.

– De större bidrag som vi får från till exempel Socialstyrelsen och Regeringskansliet är bara på ett år i taget. Det är en utmaning. Nästan alla bidrag vi får går uteslutande direkt till löner till vår personal, säger Gita Rajan, specialistläkare i allmänmedicin, medicinskt ansvarig och verksamhetschef för avdelningen Klinik och forskning på Wonsa.

– Stöden vi får är livsviktiga för vår verksamhet. Utan den typ av gåvor skulle vi faktiskt inte finnas. Att de inte är villkorade ger oss också en frihet att kunna använda dem precis där de behövs som bäst, när de behövs som mest.

Wonsas patienter behöver integrerad somatisk och psykiatrisk vård, samt både stöd och sjukvård.

– Det här är en strukturell utmaning eftersom samhället i dag ofta är väldigt uppdelat. En stor glädje är den frihet som vi har att alltid kunna agera utifrån patientens bästa, och låta kunskap, teori, erfarenhet och nyfikenhet utveckla vården vi ger, säger Gita Rajan.

– Det är på något sätt trots allt positivt att det är ekonomiska resurser – inte arbetsmiljö, fantasi eller stela strukturer – som sätter gränserna för vår utveckling och vad vi kan erbjuda våra patienter. Det är också det som gör att varje krona blir så mycket värd för oss.

Sjukhusläkarna berättar i en serie om organisationer som föreningen på olika sätt samarbetar med och ger stöd till. Bombali Health Development arbetar med att stärka barnsjukvården i Moyamba-distriktet i centrala Sierra Leone.

Organisationens huvudsakliga uppgift är att ge stöd till barnsjukvård och bidra med de resurser som saknas, senast till Moyamba-sjukhuset. Bombali Health Development utbildar även människor i upptagningsområdet för att få personer i behov att söka vård i tid.

– Vår prioriterade fråga i nuläget är att erbjuda gratis sjukvård för barn under femton år i denna mycket fattiga del av Sierra Leone. Sjukvården ska egentligen vara gratis i landet för barn under fem år, fast i praktiken fungerar det bara till en mycket liten del, säger läkaren Lars Seligman, som är verksamhetsansvarig.

– De största utmaningarna är de enorma vårdbehoven och den mycket utbredda korruptionen, där nepotismen är en stor del. Vår lösning är att arbeta tillsammans med ett litet antal människor som har hög kompetens och som är helt pålitliga.

Stödet från Sjukhusläkarna använder Bombali Health Development till att köpa läkemedel och utrustning, som exempelvis pulsoxymetrar, vågar och termometrar.

Lars Seligman säger att den medicinska kvaliteten på Moyamba-sjukhuset på senare tid dessvärre har försämrats på ett oroväckande sätt som en följd av nepotismen.

– Vi har därför just påbörjat ett samarbete med ett universitet i den närliggande staden Njala, där man hittills på grund av bristande resurser endast kunnat ta emot någon enstaka patient. Där finns goda möjligheter att utveckla vården, och med vårt stöd har man just kunnat utöka patientmottagandet, säger han.

– Vi har fått bindande försäkringar om att vara ekonomiskt fristående, och kan därmed få kontroll på att givarnas pengar kommer till avsett ändamål. Denna flytt kommer att medföra kostnader för utrustning och om- och nybyggnation. Eventuella framtida bidrag skulle användas för att täcka en del av dessa kostnader.

Lars Seligman fortsätter:

– Att Sierra Leone är ett fattigt land innebär svårigheter, men å andra sidan innebär det att hjälpen är synnerligen kostnadseffektiv. Det kostar till exempel bara cirka 200 kronor att rädda livet på ett barn med akut livshotande malaria, och en bråkdel av det om det är en okomplicerad malaria.

Vårdplatsbrist, kompetensförsörjning och arbetsmiljö. Sjukhusläkarna har frågat representanter för lokalavdelningar i föreningen om vilka frågor som är mest prioriterade i höst, och mönstret är tydligt.

Vårdplatsbristen och dess orsaker och följder fortsätter att ligga i topp på många av lokalavdelningarnas agendor.

Johan Gustafsson, styrelseledamot i Sjukhusläkarna Helsingborg, är en av dem som nämner vårdplatsbristen som den mest prioriterade frågan. En mer permanent lösning på bristen är av yttersta vikt för att minska den etiska stressen hos medlemmarna, enligt honom.

– Vi försöker nå politikerna i sjukhusstyrelsen på nya sätt, blandat annat genom dialogmöten.

Edvard Lekås, ordförande i Sjukhusläkarna Kronobergs län, är inne på en liknande linje. För att råda bot på vårdplatsbristen krävs mer resurser, men också att arbetssätten i sjukvården utvecklas.

– Vi jobbar till exempel med att ta in avdelningsvärdar för att avlasta personal. Om värdarna kan avlasta undersköterskorna och undersköterskorna kan avlasta sjuksköterskorna kan vi frigöra resurser den vägen. Samtidigt är det viktigt att minska mängden onödig administration, säger han.

Rofida Ghazvinian, ordförande i Sjukhusläkarna Malmö, är en annan lokal representant som framhåller att bristen på vårdplatser står högst upp på prioriteringslistan.

Jeff Wennerlund, ordförande i Sjukhusläkarna Skellefteå och Lycksele, likaså.

– Det finns så klart flera orsaker till bristen på platser, men en stor anledning är fortsatt sjuksköterskebemanningen. Lycksele är en ganska liten ort och det är många av sjuksköterskorna som arbetar hos oss som jobbpendlar, vilket gör bemanningen sårbar vid sjukdom och liknande, säger han.

”Det finns mycket att vinna på att titta närmare på vad pengarna faktiskt går till.” David Hellsten, ordförande i Sjukhusläkarna Umeå

Norrlands universitetssjukhus har länge haft problem med brist på personal, vilket har medfört stora neddragningar på antalet vårdplatser. Denna sommar har situationen varit värre än på länge. Under stora delar av juli månad var sjukhuset i förstärkningsläge för att hantera bristen på platser.

David Hellsten, ordförande i Sjukhusläkarna Umeå, säger i likhet med Jeff Wennerlund att bristen på sjuksköterskor som vill jobba åt regionen fortsatt är det stora problemet.

– Vi ligger på och försöker få till en förändring, men mycket handlar om ekonomiska frågor. Fler skulle troligtvis vilja jobba som sjuksköterskor om lönerna blev högre, men då skulle även bemanningsföretagen höja lönerna för sina anställda, och någon måste ju betala. Det blir en ond cirkel ekonomiskt sett, säger han.

– Jag är dock övertygad om att det finns mycket att vinna på att titta närmare på vad pengarna faktiskt går till. Hur använder vi våra resurser på bästa sätt?

Shokoufeh Manouchehrpour, ordförande i Sjukhusläkarna Göteborg och förste vice ordförande i Sjukhusläkarna, understryker att vårdplatsbristen får negativa följdverkningar inom en lång rad områden.

– Den påverkar negativt på inte minst arbetsmiljön och kompetensförsörjningen. Regionerna måste bli mer attraktiva som arbetsgivare, så att våra kompetenta kollegor väljer att stanna kvar och att nya medarbetare söker sig till vården, säger hon.

– Nu har vi dock fått en ny sjukhusdirektör som redan har börjat dra i handbromsen med ytterligare sparbeting för att få budget i balans, trots att vi i flera år har sagt att sjukhuset har en trång kostym.

Shokoufeh Manouchehrpour fortsätter:

– Andra prioriterade frågor är rätten till och betydelsen av fortbildning och att verksamhetsbärande läkare ska premieras lönemässigt, säger hon, och konstaterar att avtalsrörelsen kommer att bli en utmaning med tuffa förhandlingar givet den höga inflationen.

”Det pratas redan om att bevilja mindre jourkompsuttag.” Marie Engman, ordförande i Sjukhusläkarna Sörmland

Frågan om fortbildning prioriteras också av Sjukhusläkarna Stockholm. Andreas Fischer, ordförande i lokalavdelningen och styrelseledamot i Sjukhusläkarna, säger att risken är uppenbar att fortbildningen drabbas ännu mer nu i tider av miljardunderskott och besparingar.

Region Sörmland är en annan region som har dålig ekonomi. De lokala besparingskraven är den mest brännande frågan i höst för Sjukhusläkarna Sörmland, enligt Marie Engman, som är ordförande i lokalavdelningen och sitter i Sjukhusläkarnas styrelse.

– Det finns risk för hyrstopp, även för läkare, och det pratas redan om att bevilja mindre jourkompsuttag för att slippa ta in hyrpersonal.

I Region Jönköpings län finns en målsättning om att hyrläkare på sikt ska stå för maximalt 1-2 procent av personalkostnaderna. Jonas Welam, styrelseledamot och kassör i Sjukhusläkarna Jönköping, har svårt att se hur det ska ske utan att påverka belastningen för den befintliga personalen negativt.

Lars Rocksén, ordförande i Sjukhusläkarna Ångermanland och styrelseledamot i Sjukhusläkarna, betonar också att kompetensförsörjningen är en nyckelfråga. Han poängterar vikten av att dimensionera antalet läkare och sjuksköterskor utifrån sjukvårdens behov om tio år, snarare än i dag.

– Goda villkor och en bra arbetsmiljö är helt avgörande för att behålla befintliga och locka nya medarbetare, säger han.