Södersjukhuset lyfter i sociala medier fram hur sjukhusets kliniska farmaceuter med framgång hjälper och stöttar läkare att fånga upp läkemedelsrelaterade problem och se helheten i fråga om patienternas läkemedelssituation. Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, framhåller att det givetvis är bra att fler professioner bidrar med sin speciella kompetens, men det ska ske på rätt sätt.

– Många sjukhusläkare anger att man är kritisk till att ha farmaceuter på avdelningen och att man vill ha en ordentlig utvärdering om det här verkligen har effekt på patientsäkerheten. Den här typen av arbete utvärderas ofta i termer av ”antal hittade interaktioner” som många gånger egentligen inte har någon som helst betydelse för patienten, säger hon.

Sjukhusläkarna har under lång tid drivit linjen att det i grunden är bättre att ytterligare utveckla läkarnas kunskaper om läkemedelsbehandling. Bara läkarna har ansvaret i slutändan.

– Verktygen för läkemedelsbehandling är otroligt eftersatta, fortsätter Karin Båtelson. Vi vill att saker ska göras rätt från början, i själva mötet, i dialog med patienten. Då krävs en vettig utveckling till exempel av nationella läkemedelslistan, att strukturen med dosdispensering förbättras, att personalen hinner med kollegiala samtal och att läkare får mer farmakologikunskap.

– Om det finns en utvärdering som visar att man har räddat patienter, undvikit vårdskador och sparat sjukhusvårdtid genom att använda kliniska farmaceuter kan ett sådant upplägg vara bra. Men man måste vara noga med var man lägger resurser i dag, när det är så otroligt mycket annat som vi har framför oss.

Shokoufeh Manouchehrpour, styrelseledamot i Sjukhusläkarna, ordförande i Sjukhusläkarna i Göteborg och ledamot i Läkarförbundets råd för läkemedel och medicinteknik (RLM), resonerar på liknande sätt. Hon betonar att läkemedelsbehandling är en av läkarnas viktigaste uppgifter.

– Läkarna har hela patientens historik, bland annat patientens tidigare sjukdomar, operationer, komplikationer, överkänslighet med mer, och det är med hänsyn till allt detta som vi beslutar att sätta in eller sätta ut läkemedel, säger hon.

– Det håller på att ske en ”task-skifting” från läkaryrket till andra yrken, bland annat sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker utan att vi har önskat det. Vi befarar att läkaryrket kommer att urvattnas med tiden. Om farmaceuter ska göra läkemedelsgenomgångar, när ska våra yngre kollegor kunna lära sig och få erfarenhet?

De engagerade diskussionerna avlöste varandra på Sjukhusläkarnas fullmäktigemöte.

Uppemot 70 deltagare från olika delar av landet möttes under två intensiva dagar på Westmanska palatset i Stockholm.

Under mötesförhandlingarna valdes Jonas Holm till ny förste vice ordförande. Shokoufeh Manouchehrpour (nyval), Mikael Nilsson (nyval) och Lars Rocksén (omval) valdes till styrelseledamöter, medan David Hellsten valdes till ny suppleant.
Styrelsen tackade samtidigt av Sten Östenson, mångårig och mycket omtyckt styrelseledamot.

Läs mer här.

Delegaterna på Sjukhusläkarnas fullmäktigemöte tog ställning till totalt åtta motioner. Här är en kort sammanfattning av frågorna som föreningen ska prioritera under verksamhetsåret.

Sjukhusläkarna ska arbeta för att verksamheternas kliniska företrädare ska ingå i klinikledningen i syfte att ge dem större inflytande på hur vården organiseras och bedrivs. Sjukhusläkarna Halmstad yrkade för detta i en motion som bifölls.

Sjukhusläkarna Göteborg argumenterade för att Sjukhusläkarna ska motverka att läkares rätt att använda medicinskt fackspråk i journaler inskränks, vilket en majoritet av mötesdeltagarna höll med om. Lokalavdelningen ville därtill att föreningen ska verka för att öka kunskapen om basal medicinsk terminologi. Delegaterna landade dock i att denna del av motionen var besvarad.

Sjukhusläkarna Göteborg drev i en annan motion linjen att Sjukhusläkarna ska jobba för att Läkarförbundet aktivt informerar om de reella aspekterna på yrkeslivet som möter framtidens läkare efter avslutad läkarutbildning, samt alternativa potentiella karriärvägar. Motionen ansågs besvarad.
En annan motion som ansågs besvarad behandlade signering av journalanteckningar. Sjukhusläkarna Göteborg yrkade att föreningen ska jobba för att uppmärksamma risken med och ansvaret för osignerade journalanteckningar, samt att läkare ska garanteras praktiska möjligheter i form av tid, verktyg och befogenhet för att korrigera felaktigheter i journalanteckningar. Fullmäktige ansåg att detta är en del av föreningens befintliga politik.

Sjukhusläkarna ska under verksamhetsåret arbeta för att journalsystem i landet gör det möjligt att skriva ostrukturerade anteckningar som arbetsmaterial, till exempel minnesanteckningar och arbetsdiagnoser, som inte primärt delas med patienten. Fullmäktige gav tummen upp till Sjukhusläkarna Stockholms yrkande. Lokalavdelningen argumenterade dessutom för att föreningen ska verka för att osignerade journalanteckningar ej blir tillgängliga för patienterna tidigare än vad lagtexten föreskriver, det vill säga 14 dagar. Denna del ansågs besvarad.

Sjukhusläkarna Stockholm yrkade i en annan motion att föreningen ska jobba för att Sveriges kommuner och regioner (SKR) slutar att agera som myndighet. Att-satsen ansågs besvarad.

Sjukhusläkarna Uppsala län fick gehör för sitt yrkande om att Sjukhusläkarna ska verka för att den digitala arbetsmiljön inkluderas som en fast punkt vid skyddsronder på arbetsplatser inom sjukvården. Lokalavdelningen lyfte också fram behov av att utveckla riktlinjer och verktyg för att förbättra den digitala arbetsmiljön, samt vikten av att arbeta för att öka medvetenheten om hur den digitala arbetsmiljön påverkar patientsäkerheten och läkarnas arbetsvillkor. Mötesdeltagarna ansåg att dessa att-satser var besvarade.

Staten måste ta över ansvaret för akutsjukhusen för att garantera att vården utgår ifrån nationella behov och planeras med långsiktighet. Det skriver Elin Karlsson, ordförande i Sjukhusläkarna, på Svenska Dagbladets debattsida.

Sjukhusläkarna kräver:

* En partiöverskridande sjukvårds­överens­kommelse som slår fast att staten via myndigheter ska ta över ansvaret för akutsjukhusens placering, inriktning och dimensionering, eventuella nedläggningar av sjukhus, samt sjuktransporter av patienter.

* Att hälso- och sjukvårdslagen följs. Den syftar till att slå vakt om en jämlik vård i hela landet.

* Att basnivån i sjukvården höjs väsentligt. Det krävs nationell styrning för att skala upp vården både vad gäller planerad och akut vård.

* Att staten inte fördelar stimulans­bidrag via SKR. SKR:s inofficiella myndighets­roll måste avvecklas.

* Att maximalt avstånd till akutsjukvård regleras nationellt.

Läs hela debattartikeln här.