Föreningsnytt

”Argumenten mot kontorslandskap har framförts många gånger”

Närmare 140 läkare på Tema cancer har undertecknat en protest mot sjukhusledningens förslag att flytta de administrativa arbetsplatserna från gamla Karolinska till öppet kontorslandskap på Nya Karolinska Solna. Läkarna framhåller att de nya platserna inte motsvarar befintliga krav om sekretess och möjligheten att jobba ostört.

– Argumenten mot förslaget med kontorslandskap för läkarna har framförts många gånger i lokala samverkansformer och andra informationsmöten. Kritiken från läkarföreningen har varit mycket omfattande, säger Magnus Hellström, som sitter i styrelsen för Sjukhusläkarna respektive Karolinska universitetssjukhusets läkarförening.

Läkarna på Tema cancer i Solna har sedan cirka tre år tillbaka på grund av platsbrist sina administrativa arbetsplatser i den gamla delen av Karolinska universitetssjukhuset. Enligt förslaget ska dock arbetsplatserna flyttas från lokalerna som håller på att avvecklas, och i stället ska de ersättas av en lösning som bygger på att läkarna ska dela platser.

– Problemet är att det liksom för tre år sedan inte finns adekvata lokaler på NKS. Sjukhusledningen har därför blivit tvungen att ta fram lösningar som inte fanns från början. Här kan man tycka att regionen och regionpolitikerna som ursprungligen bestämde om utformningen av NKS borde vidtalas och ta sitt ansvar eftersom ingen i dagsläget kan se någon acceptabel lösning framöver, säger Magnus Hellström.

Läkarna kräver i det skriftliga uppropet, som formellt har skickats till sjukhusdirektören Björn Zoëga, mer specifikt att de ska få egna skrivbord med skåp som går att låsa, att upplägget med öppet kontorslandskap inte används alls och att alla ska kunna sitta fysiskt nära sina kollegor i samma sektion.

Sammantaget berörs 200–250 läkare av förslaget.

– Mitt i denna diskussion måste man ändå förstå den sittande sjukhusledningens problem eftersom NKS ur ett läkarperspektiv i grunden är felbyggt. Man har av någon anledning byggt ett sjukhus helt utan läkarexpeditioner eller fasta enskilda administrativa arbetsplatser för läkarna. Dessutom har de administrativa lokaler i form av kontorslandskap som tydligen varit modellen från början inte heller ritats in i ritningarna för NKS.

Det senaste från Föreningsnytt:

Föreningsnytt

Staten måste ta ett nationellt grepp - cancervården inte värdig Sverige

Den uppskjutna cancervården riskerar att bli en ”fjärde våg”, enligt Cancerfonden och dess generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström. Nu kräver organisationen ett tydligt nationellt grepp i fråga om resurser, bemanning och digitalisering. Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna är också bekymrad:

– Vi står inför enorma utmaningar där cancervården förstås är en stor del och där Sverige egentligen borde vara i framkant i tillgänglighet med tanke på den kompetens som vi har, säger hon.

Pandemin har fått till följd att många andra delar av sjukvården som screening och icke akut kirurgi har fått stå tillbaka. Samtidigt har många patienter väntat med att göra cancerscreening eller söka vård för symptom som skulle kunna vara tecken på cancer.

Flera sjukhus har dessutom skjutit på vård som egentligen inte kan vänta. Det visar en enkätundersökning som SR Ekot har genomfört. Av 51 sjukhus som svarade på enkäten uppgav 15 att de varit tvungna att skjuta på vård, där även en mindre fördröjning har bedömts kunna leda till allvarliga konsekvenser för patienten.

– Läkare och annan vårdpersonal har slitit hårt under pandemin. När trycket i cancervården nu med stor sannolikhet kommer att öka under flera år, i och med att den uppskjutna vården ska hanteras, är det inte rimligt att tro att personalen ska klara det med dagens resurser, säger Ulrika Årehed Kågström.

– Staten måste ge regionerna förutsättningar att bedriva en kvalitativ vård på lång sikt. Här handlar det om mer resurser, men också om konkreta prioriteringar och bindande målsättningar inom ett antal områden, inte minst bemanningen och digitaliseringen. Patienterna måste få en god vård utan köer och personalen måste vilja stanna kvar.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att stärka den nationella samordningen kring cancerscreening. Enligt regeringen måste screeningprogram införas snabbare och rekommendationer uppdateras utan fördröjning.

Ulrika Årehed Kågström är tydlig med att initiativet är långt ifrån tillräckligt.

– Redan före pandemin präglades cancervården av regionala skillnader och ojämlikhet, en situation som nu har förvärrats som en följd av krisen. Det behövs ett tydligt nationellt grepp. Vårdpersonalen kan inte trolla med knäna hur länge som helst, säger hon.

Karin Båtelson betonar att det finns uppenbara problem med att patienter stängs in eller stängs ute av 21 regiongränser.

– För området cancer handlar det inte bara om uppskjuten, icke diagnosticerad vård och uteblivna kontroller, utan också om hur vi får in nya effektiva läkemedel och metoder. Jag tror på att de regionala cancercentrumen bör stärkas och arbeta helt sömlöst, säger hon och fortsätter:

– Staten borde våga ställa krav och sjukvårdshuvudmännen borde i sin tur släppa mer ansvar och autonomi till professionen. Inte en enda patient i Sverige ska avlida för tidigt i en cancersjukdom som vi egentligen kan behandla framgångsrikt. Det är inte värdigt Sverige.

Föreningsnytt

Tystnadskultur leder till utbrändhet och kompetensflykt

Stockholms sjukvårdsupprop varnar för riskerna med den utbredda tystnadskulturen bland sjukvårdschefer, som drabbar både patienter och vårdanställda. Akil Awad, specialistläkare och en av initiativtagarna till uppropet, betonar vikten av att cheferna vågar kritisera orimliga besparingskrav. Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, håller med och poängterar att yrkesföreningen i många år arbetat för få till en förändring med fler modiga chefer med branschkunskap och stärkt meddelarskydd.

De senaste månaderna har det kommit nya rapporter i nyhetsmedier om fortsatta besparingar i sjukvården. I Stockholm har exempelvis både kirurgkliniken och kvinnokliniken på Södersjukhuset tvingats till mångmiljonbesparingar som en konsekvens av hårt slimmade budgetar, medan Region Stockholm gör en rekordvinst i miljardklassen.

Trots massprotester från sjukvårdspersonal är det i regel tyst från ansvariga sjukvårdschefer, som ytterst sällan offentligt ifrågasätter besparingarna och deras konsekvenser. På liknande sätt är det ovanligt att chefläkare medger att patientsäkerheten brister – trots att kollegorna på golvet slår larm. Tvärtom försöker de ofta tona ner kritiken.

– I slutändan är det vi som jobbar närmast patienterna som har bäst insyn i hur konsekvenserna av besparingarna slår mot vården. Om vi upprepar att budgeten är orealistisk och patientsäkerheten brister, medan chefläkare och sjukvårdsdirektörer ger en helt annan bild – ja, då uppstår en problematisk diskrepans, säger Akil Awad, och fortsätter:

– Vi måste vara överens om problembeskrivningen för att kunna göra något åt problemen. Det är helt avgörande.

Akil Awad poängterar att chefer som vågar protestera mot styrande politikers beslut riskerar jobbet. Han nämner en rad exempel på personer i höga chefspositioner som har fått repressalier efter att de ventilerat kritik mot den rådande situationen, däribland i Blekinge, Västra Götaland och Kronoberg.

Tillsammans med kollegorna i Stockholms sjukvårdsupprop kräver Akil Awad nu att sjukvårdens chefer vågar agera och göra gemensam sak med sjukvårdspersonalen och tydligt markera emot orimliga besparingskrav som underminerar möjligheterna att bedriva en patientsäker vård.

– Att sjukvårdspersonalen och sjukvårdschefer inte kommunicerar samma verklighetsbild är en konstant bromskloss, som gör det omöjligt för läkare och annan vårdpersonal att ge patienterna den vård de behöver. Det är djupt problematiskt, säger han.

Sjukhusläkarna har länge drivit frågan om vikten av transparens och chefer som vågar kommunicera öppet kring de problem som följer av orimliga besparingar. Yrkesföreningen delar återkommande ut priset Årets visslare, som går till personer som slår larm om missförhållanden inom sjukvården, och var också först med att driva frågan om stärkt meddelarskydd inom Läkarförbundet, ett område som nu är föremål för stärkt lagstiftning.

Nyligen tog Karin Båtelson återigen upp frågan om tystnadskultur, denna gång vid ett riksdagsseminarium om patientsäkerhet.

– Utan starka chefer som vågar stå upp för verksamheterna, och strukturer som gör att de faktiskt vågar ta ställning öppet, kommer vi ingenvart. Sjukvården blir dyr, ineffektiv och farlig. Det är också otroligt viktigt för medarbetarna att cheferna verkligen står upp för den verklighet som personalen lever i. Tystnadskulturen leder till utbrändhet och kompetensflykt, säger hon, och fortsätter:

– För att få en patientsäker och enhetlig vård i våra 21 regioner behövs en nationell styrning. Vården är värd en bättre styrning genom att staten tar en större och mer långsiktig roll, att mer fokus riktas mot professionens drivkrafter och att de verksamhetsnära cheferna får större autonomi.

Föreningsnytt

Ny studie: Förtroendet för styrningen av vården är lågt

Enbart en av fyra anser att regeringen har gjort ett tillräckligt bra jobb beträffande hälso- och sjukvården under pandemin. Det visar en ny undersökning som Läkarförbundet har låtit Novus göra. Förtroendet för regeringens krishantering är lågt. Karin Båtelson, Sjukhusläkarna, och Tina Crafoord, Chefsföreningen, framhåller att vården måste organiseras mer utifrån professionen.

– Frågan är ju öppet ställd men jag tror att nackdelen med att vi har 21 olika länder som styr sjukvården inom pyttelandet Sverige nu har blivit uppenbar. De regioner som var vana vid att samarbeta med varandra har väl gjort det något sånär, men i första hand är det ju faktiskt deras uppgift att ta hand om sina egna medborgare. Det kan man inte komma ifrån. Och det har inte regeringen lyckats hantera, säger Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, Läkarförbundets största yrkesförening med 20 000 medlemmar, och förste vice ordförande för Läkarförbundet.

Hon fortsätter:

– Vi behöver nationell styrning mot tydliga mål, som inte är förhandlingsbara. Se på Danmark, där följs vårdgarantier och de har inte byggt upp något gigantiskt vårdberg trots pandemin.

I enkäten fanns en fråga om staten eller regionerna ska ha ansvaret för hälso- och sjukvården i Sverige. Cirka 65 procent av de som svarade anser att det är staten som ska ha ansvaret.

– Det här visar nog på missnöjet med att det är för mycket fritt valt arbete. Sjukhusläkarna anser ju inte att staten ska driva själva sjukhusen, utan det är regionerna och andra utförare som ska göra det mot tydligt kravsatta mål för att ge rätt vård i rätt tid. Men pudelns kärna är inte organisationen, utan att professionerna och medicinskt kompetenta chefer och ledare tillåts arbeta självständigt för att vi ska få en verklig förändring, säger Karin Båtelson och fortsätter:

– Att allt trots allt gått så bra under pandemin för de covid-sjuka är ju enbart tack vare professionens styrka och driv, som kom sig av mindre detaljstyrning och bortskalning av många icke värdeskapande uppgifter. Det måste vi hålla i fortsatt!

Tina Crafoord, styrelseledamot i Läkarförbundet och ordförande i Chefsföreningen, instämmer.

– Det är alarmerande siffror vi ser där våra medborgare och skattebetalare visar sitt missnöje med styrningen och ledningen av vården. Det måste vi givetvis ta på största allvar. Pandemin har tydligt visat att det vi behöver är just tydliga medicinska mål och då krävs fler läkare på olika ledande positioner i samhället, säger hon, och fortsätter:

– Det är otroligt viktigt att kunna sina siffror och sin verksamhet för att kunna göra rätt prioriteringar för en jämlik vård och för att vinna förtroende hos våra medborgare, det vill säga de som vi är till för!

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2021-03

TEMA: Sjukvårdens Framtid / Anders Anell om nationell styrning / Ordet är fritt – Louise Bringselius / TEMA: Sjukvården i Danmark / Sverige vs Danmark / Aktuell person: Björn Eriksson

Prenumerera