Fördomsbonanza med Ronden-läkarna
Vilka läkare går ständigt runt i för stora byxor – och vilka skakar hand lite längre än alla andra? Med glimten i ögat ger de fyra läkarna Christian Unge, Totte Stubb, Rebecka Wadsted och Andreas Wladis från podcasten Ronden här sin mest fördomsfulla syn på de olika specialiteterna.
Reumatologer
Totte:
Reumatologerna är en mycket måttfull bilkonsument. Vi kommer aldrig att se en reumatolog komma i en Tesla. De är prismedvetna, välinformerade och ganska rationella i sina bilval. Klinikfesterna på reumatologen är alltid städade MEN det finns alltid några reumatologer kvar på slutet och där kan det bli VÄLDIGT stökigt. Där kan det bli tjafs och skrik och polisen kan behöva komma. Det finns en liten grupp badboys och badgirls bland reumatologer och alla vet vilka de är. Men som grupp är de betydligt mer städade. När de
hälsar med handskakning lägger de alltid den andra handen ovanpå. De har mer familjebilder och privata föremål på sina rum jämfört med ALLA andra specialiteter.
Rebecka:
Det finns en präktighet och en friskuskänsla hos reumatologerna. Det är en gammaldags friskusstil, lite tysk. Gärna ullmaterial. Även när det gäller mat är de ganska konservativa. Det är husmanskost, matlåda och absolut inte stark mat.
Christian:
De pluggade tyska i skolan istället för franska. De tillhör den äldre skolan och lever kvar i det. De läser klassiska pappersböcker och papperstidningar. De är kulturkonservativa. De cyklar aldrig för de vill inte bryta händer eller fötter. De står själva på en lite, lite högre kortisondos än alla andra specialiteter och därför är de också lite mer bensköra och vill inte riskera någonting. Om de skulle vara med i På spåret skulle reumatologerna komma tvåa – efter hematologerna. De är näst smartast. Det är också den specialiten där man tittar varandra mest i ögonen när man hälsar. Det är för att reumatologerna är intresserade av att läsa av systemsjukdomar i ögonen.
Urologer
Totte:
Varvsarbetarvibben finns definitivt hos urologerna. De har valt urologin mycket för att de ska få lediga kvällar och helger. Det är mycket formel-1 och Månsabanan på lördagarna som gäller. De måste vara den enda läkarspecialiteten som använder baksnus, det vill säga snus i
lös form. De sätter en ära i att ha matlådor i plåt och när de äter sitter de gärna och dinglar med benen. Det finns ett lite mer utpräglat arbetarklassideal hos urologerna än hos andra specialiteter. De är generellt väldigt reko typer – om man ber dem om hjälp med något privat ställer de alltid upp. De är de finaste, varmaste kirurgerna. Otroligt sympatiska.
Rebecka:
När de tar på sig arbetskläder tar de alltid på sig alldeles för stora byxor. En av de få specialiteterna som pratar om känslor med äldre män. De är väldigt fina människor – det finns ingen dryg urolog.
Christian:
De håller på med båtbygge på fritiden i stor utsträckning. De har i bredare bemärkelse fler praktiska hobbys än andra. Urologerna använder cykel som transportmedel och klär sig då i spandex. De hör definitivt till ”lycramännen” som svischar förbi på morgonen. De har dåligt luktsinne och det är därför de tål kissdoft på operation bättre än alla andra. De gillar jazz och är de sista som använder LP-skivor. Det är det enda som förenar dem med
hematologerna – annars finns det inte så många beröringspunkter dem emellan. Man kan säga att hematologerna på många sätt är urologernas diametrala motsats.
Barnläkare
Rebecka:
De är alltid på barnens sida och klär sig i Odd Molly-kofta. Det kan absolut vara second hand men där någon har gjort ett urval. De handlar gärna på Åhlens City i Stockholm för där kan man hitta många olika märken och det passar dem eftersom de har begränsat med tid och många småbarn. Blandstones har man på fötterna och dem har man smort in med en massa fett. De äger ju självklart även riktiga regnkläder och gummistövlar. De köper och säljer mycket på Marketplace. De är väldigt praktiska och handlar mat på den närmaste matbutiken på vägen hem från jobbet. Självklart cyklar de till jobbet – antingen med låda fram eller barnstolen där bak. Eller både och. De är inte så spetsiga – ganska mainstream. Jag antar att det finns ett mörker hos dem men det har de inte delat med sig av. Det kan ha något med sex att göra.
Christian:
Jag funderade på vilken musik de lyssnar på och jag hittade deras låtlista på Spotify. Där finns Laleh med – och Tracy Chapman bland andra. Sedan funderade jag på vad de röstar på och för mig är det självklart – de är liberaler. Eller kanske centern. De är i mitten. Allt barnläkarna gör är någonstans i mitten. De är otroligt rädda för att steppa ut åt sidorna. Bilen är en Toyota Corolla. Och det finns inte en enda barnläkare som röstar på sd i Sverige. De vill inte stå ut. När man möter dem i korridoren kan de gärna skämta – men det får inte vara för extravagant. De är de läkarna som har flest barn och med dem reser de till Thailand en gång per år. Det gör dem också till de största koldioxidbovarna. De är väldigt uppburna och älskade av samhället.
Andreas:
De är de här jättemysiga doktorerna som går genom korridorerna med huvudet på sned och nickar förstående mot alla människor. På kläderna hade ofta en massa små seriefigurer – mycket Bamse. De utstrålar någon form av harmoni. Jag tror att de är genuint vänliga och trevliga men de har också helt klart den här framtoningen på jobbet. De är väldigt empatiska eftersom de tar hand om små, försvarslös barn. De skiljer sig inte i första taget utan håller ihop med sin highschool-darling. Ofta en annan läkare.
Totte:
En otroligt fertil grupp läkare – de har i genomsnitt 6,3 barn. Dessutom är de väldigt engagerade i alla de här barnen. De är liksom klassrepresentanter för samtliga barn. Inte bara för de första som man själv. Bildmässigt är det busenkelt – de kör ju MPV allihop.Sedan sjunger de i kör. De älskar även plockmat. När de ordnar fest är det smårätterna som ställs fram – något som urologerna HATAR! Det finns överhuvudtaget få konstellationer urolog-barnläkare. Under den mysiga ytan finns det definitivt ett mörker. Jag tror inte att de skadar andra, men ändå.
Gastroenterologer
Christian:
Alla gastroenterologer anmäler sig till en somelier-kurs när de närmar sig pensionsåldern. De har en osund relation till rött vin. De är överkonsumenter. Och när de går i pension tänker de åka till Toscana. De skulle aldrig steka en biff i olivolja – utan här är det smör som gäller. De släpper jobbet helt när de går hem – då är det mat som gäller. Då är de generösa och bjuder gärna. De kör en Lexus. När det kommer till politik är de inte så engagerade – jag tror att de är soffpotatisar.
Totte:
De älskar akvareller och målar ofta själva. De ställer ofta ut på bibliotek – men de målar inget som någon skulle betala för. De är otroligt trevliga typer generellt.
Rebecka:
De gillar lyxig mat och lägger ner mycket pengar och tid på detta. Mycket fisk och skaldjur – men även kött. Gräddsås finns där definitivt men också begreppet ”att smöra upp något”.
Andreas:
Hur ser en AW ut för en gastroenterolog? Jag tror att det är hemma hos någon och det blir mycket argumenterande där. Det är många besserwissrar som står och försöker slå varandra med pek i huvudet. Lite spänd stämning – inte så mysigt. De är väldigt professionella – men också lite griniga. De har fastnat lite i den orala fasen och tycker om att följa matens väg ner genom tarmen när de äter. Därför äter de under tystnad. När de röstar blir det till höger om mitten.
Psykiatriker
Christian:
Jag tänker mig att de är dåliga kockar. De har svårare att hålla koncentrationen än andra. De har ADHD i högre grad. Och i hemmet så har de svårt att hålla koncentrationen och därmed blir det ganska yvig kokkonst. Därför tar de till ganska enkla maträtter. Mycket ångkokta grönsaker, falukorv och oxpytt till vardags. Eller så går de på lyxrestaurang. Det är väldigt rörigt hemma hos en psykiatriker. De har så många bollar i luften och det är så yvigt. De har även väldigt många bolag att hålla koll på. Psykiatrikerna har i större utsträckning flera aktiebolag registrerade på sig. De har frilansat och stafettat ganska mycket och sticker ibland till Kiruna och jobbar. De är mycket pengar i omsättning. I baksätet i bilen hos en psykiatriker ligger det mycket gamla papper och McDonalds-kartonger. De har för övrigt två bilar – varav den ena är en dyr bil. En porsche eller så.
Psykiatrikerna var de som gissade rätt redan under termin ett om vilken specialitet de skulle landa i. Inte för att de brinner för psykiatri utan för att de vet väldigt väl vad de INTE vill – det vill säga det här kroppsliga, somatiska och så.
Andreas:
Om man har en skala när det kommer till allmänbildning och litteratur så ligger psykiatrikerna högt upp på den skalan. Psykiatrikern läser väldigt mycket skönlitteratur och de är intresserade av historia. Man kan ha roliga diskussioner med en psykiatriker – även utanför det rent medicinska. De är också empatiska och vill väl. Annars är de väldigt desorganiserade, precis som Christian var inne på. De klär sig ganska sjavigt. De klär på sig det som ligger överst i tvättkorgen. På en psykiatrisk avdelning är det ofta svårt att skilja på vilka som är patienter och läkare eftersom de ofta har privata kläder. De är lite mer empatiska personer som bryr sig mer om hur till exempel vännerna har det. De flesta röstar vänster eller på miljöpartiet. De dricker dyra viner – högklassiga Bordeuxviner. Och närde åker på semester blir det en dyr vandringsresa till Marocko – så får de lite kulturpoäng också.
Totte:
Eftersom jag själv är psykiatriker håller jag mig utanför den här diskussionen. Jag vet ju hur de är! Jag kan inte se objektivt på detta.
Onkologer
Christian:
Om man tog blodprov på alla specialister i Sverige så skulle onkologerna vara de med den högsta endorfinhalten. De är gladast. Det är den gladaste specialiteten. Det finns något livsbejakande hos dem. Jag har aldrig sett så glada läkare i en lunchmatsal som i Södersjukhusets lunchmatsal där ST-läkarna inom onkologi sitter och garvar tillsammans. Vid det lunchbordet vill man sitta.
De har barn på Adolf Fredriks musikskola i Stockholm och i ännu högre utsträckning på Lilla Akademin där man spelar klassisk musik.
De är med i en bilpool där de delar en XE90 för det är så ofta konferens. Då tar man taxi till Arlanda. De hamnar på tredje plats över de smartaste läkarna. De är de absolut mest belästa.
Rebecka:
Onkologer har ganska stiliga skor. De har inte slafsiga gympadojjor utan de har en välklädd stilig sko. Den kanske är i läder, den kanske är med knytning. Man har ändå tänkt på vad man satte på foten.
Det finns en ton av narcissism hos onkologer. De har en högre psykopatvibb än andra specialiteter. Det är två spår som pågår samtidigt. Genom att omhulda andra så lyfter man sig själv på ett sätt.
Totte:
Det första jag tänker på är broscher. Det är ganska ymniga och pråliga. Och så spelar de cello. När de utlyser nobelpristagaren i litteratur är onkologerna de enda som kan ropa ”äntligen” – och mena det.
Rättsmedicinare
Christian:
De spelade Drakar & Demoner lite mer än alla andra när de var unga. Rättsmedicinarna sökte läkarlinjen i sista hand. Det var inte det primära valet för dem. De sökte kanske inte riktigt av samma skäl som vi andra heller. De läste först sociologi, statsvetenskap och annat men det fanns också en dragning till naturvetenskapen. De ville kombinera intresset för samhället och människan. De kunde lika gärna ha blivit sociologer eller psykologer.
På klinikfesten ser jag framför mig hur de delar upp sig i fyra grupper med uppdraget: vem kan bygga en hållfast bro av tändstickor och sedan placera organ med en särskild vikt på den utan att den bryts. De är anala och noggranna. När de lagar mat har de planerat i fem dagar och följer receptet till punkt och pricka – de väger till och med ingredienserna på hushållsvåg.
Totte:
Min första tanke är att de röstade på Piratpartiet och att det fortfarande gör det. De kan vara lite preppers men fokuserar mer på det tekniska som till exempel night goggles.
Martin Kåberg (gäst i detta avsnitt):
Det finns en noggrannhet och ett pilleri i det här yrket och det är samtidigt ganska tufft så jag ser framför mig att väldigt många av dem har en hobby som till exempel modelltåg. Kanske har de ett hobbyrum på kliniken med en tågbana. De saknar doftsinne precis som urologerna. De har lite problem med arbetsminnet och är därför väldigt beroende av sin diktafon.
Rebecka:
De slappnar av mentalt genom att utveckla sin finmotorik på fritiden.
Neurologer
Christian:
Alla neurologer önskar att de var födda 1880 och att de bodde i Tyskland och tillhörde amishfolket. Bort med elektricitet och datorer! För mig är neurologerna lite antingen eller – antingen vill de leva bakåt i tiden eller i framtiden. Inte en enda neurolog verkar trivas med att leva i nuet. Idealet är lite som hämtat ur Harrison Ford-filmen ”Vittne till mord” där de sitter i skenet av ett stearinljus med sin neurologibok på tyska och funderar och klurar och sedan går de in till patienterna. Sedan finns den andra neurologtypen som snarare lever i en slags framtidsvärld, en utopi om hur vi ska kunna ta hand om de här patienterna.
Det finns inte en enda neurolog som har Storytel eller Bookbeat. Det är analoga böcker som gäller. Antingen de gamla klassiska verken eller något inom sci-fi-gengren.
Rebecka:
Neurologer har strumporna utanpå byxorna och strumpan är en lite tjockare form av socka. De bryr sig oerhört mycket om sina patienter. Kläder är en världslig sak så man ser sällan en neurolog klä upp sig. När de lämnar en fest är det alltid ”irish exit” som gäller – det vill säga de lämnar utan att säga hej då.
Totte:
De är ganska glåmiga och saknar vitalitet. Lite trötta och släpiga så där. Det tar tid innan de kommer. Inget klipp i steget. Bilen de kör är en Passat – en ganska praktisk och alldaglig bil.
De lever väldigt mycket för sina jobb. De gör otroligt rigorösa undersökningar och missar ingenting i ett neurologiskt status och hittar de minsta lilla grejen så ska det undersökas vidare. På det sättet är de fantastiska!
Andreas:
De är inte särskilt sportiga – de skulle aldrig spela Padel till exempel. Om det är fest går neurologerna hem vid 22 efter att ha druckit alkoholfri öl.
Illustrationer: Aina von Segebaden
