Mitt i all tragik och bland alla negativa effekter har covid-19 också varit en möjlighet för sjukvården att se vad man kan och ska göra. Det menar Anders Ahlsson, temachef för hjärta, kärl och neuro på Karolinska universitetssjukhuset.

• 23 september 2020
• 2
• AV: Anna Sofia Dahl

Han menar att den vår som passerat har varit en möjlighet att ”kalibrera vad det är vi håller på med”.

– Jag tycker mig kunna läsa av en kraft och självkänsla som kommer från att vi klarade av den första vågen, trots att det har varit väldigt belastande. Många utmaningar finns kvar, men jag ser en drivkraft och viss optimism i att det gick att göra, säger han.

Nyckeln till att det gick att ställa om vården och möta den våg som sköljde in kallar han professionalismens återkomst. Eller annorlunda uttryckt: den drivkraft som gjorde att man från början valde att studera medicin blev plötsligt väldigt tydlig.

– Tidigare pratade man om kall, men det har blivit ett omodernt uttryck som ibland sätts i motsats till arbetsvillkor och löneutveckling. Det tror jag är ett misstag. Istället behöver vi vara tydliga med vilka de här drivkrafterna är och bejaka dem, säger han och fortsätter:

– För mig handlar det om professionalism och det är något vackert. Det innefattar så mycket – kunskap, omdöme, samarbetsförmåga, beslutsförmåga och förmåga att kunna värdera sig själv och jobba i olika sammanhang.

För mig handlar det om professionalism och det är något vackert. Anders Ahlsson

Han beskriver hur många läkare fick lämna sina specialiteter och ägna sig åt något helt annat och då var tvungna att luta sig mot den utbildning och de fundamentala förmågor man har. Något som han tycker var ”enastående att se”. Och det tror han är viktigt att ta med sig in i framtiden.

– Dels tror jag att professionen själva måste erkänna sin inställning till professionalism och känna att det finns en stolthet i den, dels att sättet som sjukvården styrs på måste våga lita på den samma. Det tycker jag har blivit väldigt tydligt.

Anders Ahlsson menar också att covid-19 visat att det måste finnas ett tydligt varför i varje förändringsprocess. Och att man genom det kan vädja till den känslomässiga sidan för att få till utveckling och förändring.

– Jag tror att vi har en övertro på rationaliteten – att vi kommer att kunna lösa allt med våra starka digitala system på ett rationellt sätt. Vi har fina datasystem, vi har big data och vi kan göra vårdprogram och mätningar av vårdtider, men det är bara halva sanningen om hur en människa fungerar. Den andra sidan handlar om vår kunskap, våra värderingar och vårt omdöme, och den sidan är styrd av känslolivet och de drivkrafter vi har, säger han och fortsätter:

– Självklart behöver man underlag, men det är påfallande ofta som förändringsarbete börjar där istället för i varför och vad det är vi vill lösa.

Jag tror att vi har en övertro på rationaliteten… Anders Ahlsson

Att det första receptet för att lösa ett problem är förändring, tror han också leder till en förändringströtthet hos medarbetarna. Avseende styrningen av hälso- och sjukvården menar han att vi ur ett längre perspektiv är tillbaka på samma ruta där vi startade.

– Det är uppenbart att ingen idag vet hur man ska styra hälso- och sjukvården om alla behov ska tillgodoses. Varje sätt har både sina för- och nackdelar och det är snarare dem man ska diskutera. Och vi måste vara väldigt tydliga med att få med oss medarbetarna, våra patienter och invånarna på varför vissa förändringar görs.

I en intervju med Dagens Medicin beskrev Anders Ahlsson hur man inom tema hjärta, kärl, neuro kommer att banta ner verksamhetsplanen från 40 till tio aktiviteter per år och att det är en ”direkt lärdom från covid-19”.

– För mig handlar det om att prioritera. Inom sjukvården finns det en tendens att allt är viktigt – kunskapsstyrning, riktlinjer, remissförfaranden, undervisningen, forskning… Men det är också tydligt att vi inte kan ta hand om allt om allt är lika viktigt och då måste vi prioritera. Det är det som är att leda och styra verksamheten. Så det handlar inte om att slänga saker på sophögen, utan om att se vad som kan vänta och vad som behöver göras nu.

– Och det vi behöver göra nu är att prioritera leveransen av vård som nummer ett. Det var en av de saker som var väldigt tydlig under covid-19, att nyckeln var att kunna ta hand om alla patienter som kom. Och det arbetet måste vi fortsätta med – de patienter som nu står utanför sjukhuset och väntar på att få vård måste få komma in och få det. Det måste det gå före allt annat.