Idag är antalet kirurger både för få och för många. För att bli rätt antal och se till att de får tillräckligt med tid vid operationsbordet måste uppdraget renodlas. – Fler och fler anställs för att sköta det som inte är vårt grunduppdrag, det vill säga operera och sköta om patienterna i anslutning till operationen, säger Linus Axelsson, överläkare vid kirurgkliniken på Blekingesjukhuset och ledamot i Svensk Kirurgisk Förening.

• 26 februari 2021
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

Man kan ha en föreställning om att kirurger opererar hela dagarna, men riktigt så ser verkligheten inte ut enligt Linus Axelsson. Utöver arbetet med de patienter som faktiskt hamnar på operationsbordet vårdar kirurger på många håll i landet även andra typer av patienter – så som palliativa patienter och cancerpatienter där kirurgi inte är aktuellt. Och i de flesta delar av landet är det dessutom kirurger som bemannar akutmottagningarna.

– En gång i tiden var till exempel de patienter som drabbats av cancer i magen våra och den typen av organisation lever kvar på många mindre orter. Det är samma sak på akuten – en del av de patienter som söker är kirurgiska patienter, men även många andra hamnar hos oss. Någon måste ju ta hand om dem och vi har inget system med en gatekeeper i Sverige, säger Linus Axelsson.

Sett till grunduppdraget utbildas det idag för många kirurger för framtiden. För samtidigt som det antalet fortsätter att öka har paradoxalt nog antalet patienter som behöver opereras gått åt andra hållet.

– Vi opererar inte lika mycket idag, men blir samtidigt fler som ska dela på kakan. Och det oroar oss att den regelbundna återkommande operativa träningen krymper hela tiden. Det är inget akut läge, men vi måste börja fundera på hur man ska bryta trenden.

Samtidigt är lösningen inte så enkelt att bara minska antalet ST-läkare för att alla på så sätt ska få en större del av nämnda kaka. För att kunna hitta rätt balans mellan antal kirurger och möjlighet till träning måste man börja i rätt ände – att renodla uppdraget.

– Jag förstå att vi alltid kommer att behöva gå nattjour och vi har inga tankar om att vi inte ska träffa patienter på vårdavdelningar eller delta i akutverksamhet. Det är lätt att man hamnar i diskussionen om att vi bara vill operera och göra ”glassgörat”, men det handlar inte om det. Det handlar om att patienterna ska få ett så bra utfall som möjligt. Och då måste vi fokusera på att kirurgernas uppdrag är utformat så att man har den träning och erfarenhet som är nödvändig för att man ska kunna bedriva högkvalitativ kirurgisk verksamhet. Det andra får inte vara på bekostnad av det, säger han och tillägger:

– Det jag kan vara rädd för är att man helt sätter stopp för nästa generation kirurger och inte anställer någon ST-läkare alls. Då har vi ett åldersglapp där ingen som är född på 90-talet blir kirurg och hamnar till slut i samma situation som för ett antal år sedan då det fanns en brist på många ställen.

Om det inte sker en förändring tror Linus Axelsson att det finns två alternativ – att de som blir kirurger riskerar att bli otränade eller att de inte blir kirurger alls.

– Då har vi ägnat energi, upplärning, tid och pengar på något som de aldrig kan bli. Det är samhällsekonomiskt dystert och dystert för individen.

Det är samtidigt långa väntetider till många operationer. Hur går det ihop med att det inte finns en tillräckligt stor kaka?

– Delvis beror det just på att vi inte gör rätt saker, vi är upptagna med annat när vi borde ägna åt oss kirurgi. Och vi är inga solospelare, utan teamspelare, och då hjälper det inte om vi har ett överskott på 20 läkare. Finns det inga operationssjuksköterskor kan vi inte operera. Och finns det inga vårdplatser kan vi inte operera.

För att komma till rätta med att mycket av kirurgernas tid går till annat än kärnuppdraget tror Linus Axelsson att det krävs en utveckling av till exempel den palliativa vården och onkologin. Också av akutläkarnas uppdrag.

– Men det är en svår fråga. Vi i Svensk Kirurgisk Förening har diskuterat den med våra verksamhetschefer och studierektorer, men varje region måste jobba med frågan var för sig och alla har olika förutsättningar. Ett steg i rätt riktning tror jag var att man underlättade för de som ville att bli akutläkare. Jag tror att man behöver titta på fler sådana steg, till exempel på hur man ska komma till rätta med bristen på onkologer.

Att centralisering skulle vara svaret på att få tillräckligt med volym anser Linus Axelsson är ett fyrkantigt sätt att se på det.

– Kirurgi är ett hantverk där man använder olika kartor. Man ska inte ge sig in på okänd mark, men basalt för att bli en duktig kirurg är att man opererar mycket av flera olika saker egentligen. Särskilt om man ska sköta akutkirurgin. Dessutom har den tekniska komplexiteten ökat och kräver mer träning, det räcker inte med att du kan utföra öppen kirurgi idag.