Femton anledningar att sätta ut en Magnecyl
Det händer sig någon gång på jobbet att jag känner mig lagom utvilad och då får ett ryck och vill snygga till en patients läkemedelslista för att göra den någorlunda aktuell och överskådlig. (Mina patienter har ganska ofta 6-7 stående läkemedel och så ytterligare några vidbehovsläkemedel.) Jag försöker då sätta ut lite fem år gamla premedicineringar och några läkemedel som patienten i själva verket slutat ta för flera år sedan. Tidigare kunde detta göras ganska lätt och snabbt. Det svåra beslutet var väl valet av utsättningsdatum: det kändes aningen moraliskt fel att sätta ut läkemedlen från dagens datum i stället för det korrekta datumet fem år tidigare. Å andra sidan var det inte riktigt praktiskt möjligt att välja rätt datum för utsättning heller, så det fick bli som det blev.
Nu har någon klickälskande landstingstjänsteman tillika vän av ordning i Stockholm läns landsting – vi kan kalla honom Mr X – kommit på en strålande idé. Denna Mr X har kommit på att det kan vara intressant att veta varför läkemedelsbehandlingar avslutas. Så nu går det inte längre att avsluta en pågående läkemedelsordination utan att registrera orsaken till att denna läkemedelsbehandling avslutas. För detta ändamål har vi i TakeCares läkemedelsmodul fått en rullgardinsmeny, där vi tvingas välja mellan femton olika anledningar att sätta ut ett läkemedel:
1. Planerad utsättning
2. Uppnådd effekt
3. Byte till annan läkemedelsform/styrka
4. Byte till synonympreparat
5. Bristande effekt
6. Biverkan
7. Överkänslighet
8. Interaktion
9. Förändrad medicinsk situation
10. Bristande följsamhet
11. Utsatt av annan ordinatör
12. Felordinerat
13. Dubblett
14. Tillfällig utsättning
15. Annan orsak, journalförs
Vem i all världen kan ha något intresse av varför vi sätter ut läkemedel?! Byte av läkemedel sker rätt ofta i vardagen utan att dessa byten har något som helst intresse för någon annan än patienten och doktorn. Allvarliga biverkningar dokumenterar och registrerar vi självklart i journalen sedan länge. Intressant i rullgardinslistan är förstås att utsättningsorsaken ”Annan orsak, journalförs” ligger allra längst ner i listan, så att vi läkare inte ska försöka oss på att använda denna smitväg alltför ofta. Hittills har Mr X inte lyckats koppla denna ”Annan orsak, journalförs” till en tvingande dokumentation i journalen, men det kommer snart. Tro mig. Alldeles säkert sitter någon IT-kille (det brukar oftast vara män) och skriver på algoritmer för att lösa precis denna smitlucka i systemet. Jag ser också numera att en del kolleger undviker byte av tablettstyrka, eftersom det kräver en utsättning och en insättning. I stället för att byta från en tablett på 10 mg till en på 5 mg ordinerar man nu en halv tablett på 10 mg. Och alla tabletter kan inte brytas itu, utan här har vi en ny patientrisk, där en patient kan komma att ordineras halva tabletter fastän just den tabletten inte är delbar. Det är också kontraproduktivt att genom krångliga IT-system öka risken för att inaktuella läkemedelsordinationer hänger kvar i listan och skräpar. Sannolikt kan också risken öka för att inaktuella läkemedel på listan av misstag återinsätts, när patienten rör sig inom sjukvårdssystemet.
Regeringen har nyligen gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett strukturerat kodsystem för ordinationsorsaker. Jag suckar förstås när jag inser, att det på sikt kommer att bli obligatoriskt att ange ordinationsorsak vid varje enskild läkemedelsordination. Många klick blir det. Å andra sidan bedömer jag ändå att information om orsaken till ordination av ett läkemedel är betydligt mera relevant än orsaken till utsättning av läkemedlet. Och i detta projekt kommer sannolikt att finnas möjlighet till ”fria orsaker” till ordination, inte enbart rullgardinsmenyer med färdiga val.
Vem tror, att patienten kommer att få tillräckligt med tid med sin doktor efter alla de nya obligatoriska registreringar som tar allt mera av vår tid för även de allra enklaste och mest rutinmässiga åtgärderna inom vården? Är det verkligen patientnytta Mr X är ute efter med kraven på registrering av orsak till utsättning av läkemedel? Våra patienter har ett betydligt större behov av kortare väntetider och möjlighet till tätare uppföljning av sina utredningar och behandlingar än av alla dessa registreringar. Och det är inte bara lasternas summa som är konstant. Även läkarens arbetstid har sina begränsningar.
Nu tänker du som en läkare som ser till den enskilda fallet och inte som patienter som grupp som skall få säkra mediciner. Sannolikt vill man öka det statistiska underlaget för mediciners påverkan eller overkan. Med tanke på att det fortfarande skrivs ut vansinnesmediciner som Lyrica till tonåringar med ångestsymptom så är det inte konstigt att myndigheten försöker få kontroll på ”galna medicineringssjukan”. Utskrivningsorsaken är en oerhört viktig ledtråd på en medicins lämplighet och verkan.
Vad ska vi ha journalen till om vi inte ska dokumentera vad vi gjort och varför? Och är vi inte redan skyldiga att i journalen dokumentera varför vi ordinerar ett läkemedel? Men fr a vill vi inte när vi möter en patient veta varför patienten får ett läkemedel för att kunna bedöma patientens behandling?
Om ordinationsorsak gör det jobbigare och svårare att tala om varför man ger ett läkemedel så är det inte bra. Men om varje läkemedel har ett halvdussin förslag på de vanligaste orsakerna för just det läkemedlet + möjlighet att ange i fritext – skulle det inte vara enklare då?
Bra där. Att det ibland är stört omöjligt att få reda på anledningen till att ett läkemedel satts in, av vem och när verkar uppfattas som ett mindre problem.