Det finns ett stort behov av att prata inom läkarkåren. Det har Facebookgruppen ”Vem tar hand om Doktorn?” visat med sitt accelererande medlemsantal under det senaste året. Men vilket tomrum fyller egentligen gruppen och varför räcker inte forumen som Läkarförbundet erbjuder?

• 29 augusti 2018
• 0
• AV: Veronica Lindström

Sociala medier har under de sensate åren öppnat upp möjligheten för individer att bilda ett eget rum för samtal om specifika ämnen. Ett år har gått sedan Facebookgruppen ”Vem tar hand om Doktorn?” startade. Att det sakandes ett forum för ventilering och stöttning visade sig snabbt i söktrycket för medlemskap. Nu är gruppen uppe i mer än 5000 medlemmar och diskussionsinläggen står på tur i väntan på att godkännande av administratörerna, Maria Zetterlund Gustafsson och Jill Taube.

– Jag tror att det är den icke-prestigefyllda miljön där kollegor kan tal fritt med varandra som avgör, säger Maria Zetterlund Gustafsson, specialist i allmänmedicin och en av gruppens två administratörer.

– Det är också många som vågar skriva om sin egen utmattning och ohälsa. De kan genom sina egna berättelser väcka tankar hos kollegor som har liknande symptom och möjligen förhindra att fler blir sjuka, säger hon.

Det digitala rummet har blivit en mötesplats utan gränser för läkarkårens alla sub-grenar. Här samlas medicinstuderande, AT-läkare, ST-läkare, läkare och specialister på vårdcentraler och sjukhus, pensionärer och chefsläkare. Här kan den olegitimerade läkaren be om tips inför kommande karriär och här kan mer erfarna läkaren få hjälp att se sin arbetssituation från ett annat perspektiv. Kanske kan en chefsläkare på andra sidan landet förklara tankegångar på ett annat sätt än ens nuvarande chef. Kanske finns det någon som har en vardag som en själv.

Det finns ett behov av att pratar över gränserna. Maria Zetterlund Gustafsson tror att det är de naturliga mötesplatserna som saknas, för att läkare på olika nivåer ska kunna samtala mer fritt. Det menar hon kan vara en förklaringarna till Facebookgruppens ökade medlemsantal.

– Man ventilerar med varandra och får en inblick från olika håll och nivåer. Det finns ett behov av att prata över gränserna, men också om utomstående och gemensamma problem så som Försäkringskassan, arbetsbelastning och strukturproblem, säger Zetterlund Gustafsson.

För att motverka splittring mellan grupper inom läkarkåren uppmuntras god ton. Vad som sägs i inläggen kontrolleras först av administratörerna. Tanken är att grupper inom lärarkåren inte ska ställas mot varandra. Språket ska vara vårdat och inställningen lösningsorienterat.

– Alla yrkeskategorier har det ju tufft i Vårdsverige idag. Att man gör som man gör har säkert en förklaringar. Tonen blir trevligare och mer stöttande. Det handlar om hur vi som grupp kan överbygga problem utan pajkastning, säger Maria Gustafsson.

Läkarförbundets ordförande Heidi Stenmyren håller med om att det behövs samtal på bred front mellan läkare. Hon medger också att Läkarförbundet inte varit tillräckligt snabba när det kommer till andvändningen av Facebook-grupper och deras egen Facebooksida.

– Det här är något som vi inte haft på samma sätt. För flera år sedan var några inom facket ute och snackade om hur vi kan skapa ett forum för diskussioner och hur man kan organisera det för folk. Uppenbarligen har det inte varit något som fyllt det här behovet, och då har människor fixat det själva, säger Heidi Stensmyren.

Hon poängterar att det är viktigt att följa med i vad medlemmarna snackar om och fånga upp det dagsaktuella, något som hon menar att Läkarförbundet är väl medvetna om och vill göra i större utsträckning.

– Det är en utmaning idag att säkerställa att man verkligen fångar upp medlemmarnas åsikter. Inom många fackförbund pågår en diskussion om man är på bollen och tar upp aktuella frågor också över gränserna, i bredd. Hur säkerställer vi att vi också har bredden med oss, det är en utmaning.

Är Läkarförbundet för mycket uppdelade i subgrupper?

– Det är en högst legitim fråga. Vi har över 100 delföreningar och om det är för uppdelat kan man fråga sig. Vi har våra fullmäktigemöten, våra läkarmöten, men också inflöden från specialistföreningar som ger inspel. Men visst kunde man fråga sig om man behöver ett sånt här forum, säger Stensmyren.

Behovet av att prata om sin arbetssituation tror Zetterlund Gustafsson är större idag än för drygt tio år sedan. Orsaken är avsaknaden av tidigare gemensamma utbildningsdagar som möjliggjorde spontana möten, diskussioner och reflektioner, menar hon.

– Arbetsmötena handlar idag mer om ekonomi, istället för att det tar utrymme från exempelvis falldiskussioner. Här finns en arena för de där kollegiala samtalen som man tidigare hade över en lunch eller under en utbildningsdag när man kunde sitta ned och reflektera, säger Zetterlund Gustafsson och refererar till Facebookgruppen.

Att det finns en plats att diskutera arbetsförhållanden och strukturförändringar inom hälso- och sjukvården är inte nytt, svarar Heidi Stenmyren.

– Fackförbundet arbetar med dessa frågor, men bara för att vi har institutionaliserat detta så betyder inte det att andra initiativ inte kan samexistera och växeldra och jobba på olika sätt. Ingen har ju monopol på de här frågorna och det är jättebra att fler engagerar sig, det är ett sundhetstecken, säger Stensmyren.

I slutet av september träffas representanter för Läkarförbundet och administratörerna för ”Vem tar hand om Doktorn?” för ett samtal. Målet är enligt Stensmyren att bygga en relation och säkerställa en nära kontakt.

– Det här forumet möjligheter att dagsaktuella frågor kommer upp med nya idéer och förlag. En sådan grupp kan ju få in väldigt många frågor, men kanske inte kan hantera alla. Då kan vi klargöra vad vi kan göra och vilka frågor de kan skicka till oss om de behöver hjälp, säger Heidi Stensmyren och fortsätter:

– Det är inte lätt att organisera för andra människor hela tiden. Det kommer av att någon har ett stort engagemang och att några eldsjälar får bollen i rullning. De gör ett fantastiskt bra jobb, säger Heidi Stensmyren.

Även administratörerna bakom gruppen tror på ett samarbete med Läkarförbundet.

– Vi tror att nätverket kan bidra till att diskussionen om arbetsmiljö blir livligare och kanske till och med stötta Läkarförbundet i det arbetet. Och vi tror att vi behöver det för det är så många som mår så dåligt, säga Maria Gustafsson.

Inför nästa håller de tummarna för att gruppen ska fortsätta växa.

– Vi hoppas också att vi kan få till en ökad kommunikation mellan nätverket och facket. Vi uppfattar att många medlemmar ofta väntar länge innan man kontaktar facket, kanske när det redan är en ganska infekterad situation på en arbetsplats. Möjligen är det bra att komma igång långt tidigare. Vi uppfattar också att facket gör mycket som våra medlemmar inte känner till, säger Maria Zetterlund Gustafsson.