Även i Linköping, där man haft Lasarettsansluten hemsjukvård sedan 1960-talet, har man under de senaste åren kommit att inkludera allt fler patienter med hjärtsvikt och KOL inom LAH. – Det vi ser är att färre människor numera dör på universitetssjukhuset, fler avlider i hemmet i Linköping, uppger Niclas Hilding, verksamhetschef LAH, Linköping.

• 16 november 2018
• 0
• AV: Ebba Blume

Östergötland var pionjärer när det gäller LAH. Det var i Linköping som avancerad hemsjukvård startade och LAH kom att förknippas med Motala lasarett, där denna form av vård utvecklades under 1970-talet. Länge gick denna vård ut på att patienter med en dödlig form av cancer skulle kunna vårdas hemma under sin sista tid.

Men under de senaste åren har antalet patienter med avancerad hjärtsvikt, KOL och njursvikt och andra sjukdomar i palliativ fas blivit lika många inom LAH som cancerpatienterna, berättar Marit Karlsson, överläkare och medicinskt ledningsansvarig vid LAH i Linköping, för Sjukhusläkaren.

I Linköping har man helt frångått diagnosbaserade kriterier för LAH, och utgår i stället från patienternas behov, uppger Marit Karlsson.
Nyligen har man även tagit över ansvaret för patienter som vårdas palliativt i Åtvidabergs kommun, patienter som tidigare föll under distriktsläkarnas ansvar i primärvården, som på senare tid har varit underbemannad.

– När vi har tagit över blir det en ökad palliativ kunskap, tydligare struktur och en större trygghet med jour dygnet runt för patienterna, säger Marit Karlsson.

Vid LAH vid Linköpings universitetssjukhus finns två vårdlag med cirka 60 patienter anslutna i vardera lag. I det ena vårdlaget finns patienter med cancersjukdomar och neurologiska sjukdomar, som ALS. Till det andra vårdlaget är patienter med avancerad KOL, hjärtsvikt och njursvikt anslutna, medan denna grupp för fem år sedan bestod av färre sådana patienter.

– Förut har den här typen av patienter studsat mellan hem och sjukhus. De kanske har kommit in akut i försämrat tillstånd, legat några dagar på en överfylld sjukvårdsavdelning, skrivits ut igen för att få uppföljning i primärvården, men inte hunnit träffa distriktsläkare på grund av långa väntetider. Och så har deras tillstånd försämrats igen, säger Marit Karlsson.

Men för något år sedan bestämde man sig vid Linköpings universitetssjukhus för att jobba mer strukturerat med dessa patientgrupper.

– Tidigare har man inte förstått att den här gruppen har lika stora behov som den andra av LAH. Men ur vårdgivarens perspektiv är det svårare att arrangera vården för denna grupp, som har ett annat sjukdomsförlopp och är svårare att prognosticera och därmed ställer andra krav på kunskap inom organisationen. Man måste känna till sjukdomsgruppen och vad det finns för olika behandlingsmetoder, säger Marit Karlsson.

I Linköping har man däremot inga problem med att rekrytera läkare i LAH, uppger hon.

Här använder man nu också ett patientrapporteringssystem, där patienter med hjärtsvikt eller KOL regelbundet skattar sitt tillstånd med hjälp av ett verktyg med digital penna.

– Då kan hjärtsviktspatienter skicka in uppgifter om sitt andningstillstånd och sin vikt till oss, så att vi får regelbunden information om hur de mår och när försämringar och förbättringar är på gång, säger Marit Karlsson.

Detta medför att man nu kan se att fler i dessa patientgrupper numera dör anslutna till LAH.

– Vi uppfattar detta som positivt och talande för en jämlik palliativ vård, säger Marit Karlsson.

Hur är det att som läkare vårda patienten i hemmiljö?

– När man kommer hem till någon får man mycket mer information om den personen och förhållandet till patienten blir mer jämlikt. Jag kommer inte i vita kläder, jag behöver ta av skorna och patienten bestämmer var jag ska sitta. Det blir uppenbart när vi möts i den situationen att jag och patienten är människor, säger Marit Karlsson, som dock betonar, att hemsjukvården inte får bli ett tvång för patienten.

– Medan en del patienter kan uppfatta det som stärkande att vårdas i hemmiljö, får man vara lyhörd inför att andra kan uppleva det som plågsamt att vara hemma, säger hon.