”Farlig läkemedelshantering smygs in på äldreboenden för att spara pengar”
Detta görs naturligtvis i all tysthet och de anhöriga informeras inte om vad som pågår. Om någon frågar om information så får dom det säger cheferna, men hur ska en gammal make / maka på 80 år veta eller våga fråga, det tillhör inte deras generation att ifrågasätta.
Fram tills nu har jag med glädje kunnat rekommendera sjukhemmet, skulle kunna ha min egen mormor där för jag vet att dom vårdas på ett värdigt och säkert sätt, men nu är det slut med det.
Rehabpersonalen har minskat med 33 procent och neddragningen på sjuksköterskor har pågått en tid genom att dra ner på vikarier, istället går vi då ensamma på ett pass vi vanligtvis skulle varit två.
Nästa steg löser man genom att man sätta in ett (välanvänt i staden) system som heter APO-dos. Alla läkemedel dosförpackas på en fabrik och skickas ut i stora rullar där påsarna är namnade med personnummer, klockslag och vilka läkemedel som ligger i påsen.
De gamla betalar då själv för sina läkemedelskostnader och alla läkemedel ska förvaras i de boendes rum i låsta medicinskåp. Själva utdelningen blir ytterligare ett moment som undersköterskor och vårdbiträden ska utföra, utan att de blir fler.
Saknar farmakologisk utbildning
Det är personalgrupper som inte har någon som helst farmakologisk utbildning, de vet ej hur tabletterna ser ut, hur de ska tas, vilka som får krossas och vilka som inte får det.
Läkemedel ges på oregelbundna tider, det finns de läkemedel som inte kan ingå i APO-dos påsarna utan måste ges utöver. För att detta ska kunna utföras måste sjuksköterskorna skriva delegeringar och undersköterskan/biträdet måste ta emot denna delegering. Långt ifrån alla har den kunskap och insikt som krävs för detta.
Enligt Socialstyrelsen kan ingen tvingas att skriva eller ta emot delegeringar utan det måste bygga på kunskap och kompetens. Men hur länge kan man kämpa emot innan det kallas för arbetsvägran?
Sjuksköterskorna allt längre från verkligheten
Sjuksköterskorna kommer sakta att rationaliseras bort för att finnas på telefon någonstans på huset. Min personliga farhåga är att vi kommer fastna vid datorerna för att göra omvårdnadsplaner och bedömningsmallar på boende som vi knappt kommer hinna se och prata med.
Vi kommer dras längre och längre ifrån de gamla som behöver oss. Ledningen säger att hälso- och sjukvård ska ej bedrivas så som det görs idag. De gamla ska inte vara så sjuka… vilket är tvärtemot vad vi ser, de gamla är ännu äldre och ännu mer sjuka när de kommer till oss.
Idag sätter vi infusioner, ger injektioner, har syrgas, tar prover, men kommer det kunna skötas i framtiden? Det betyder att om din gamla 92-åriga farmor som helst bara vill dö i det boende hon haft de senaste åren blir sjuk, ex lunginflammation – då ska hon skickas akut till sjukhus – till akuten där man vet att hon blir förvirrad och får lida helt i onödan.
Som vanligt är det de gamla som drabbas
Det som får mig att må dåligt att det som vanligt är de gamla som drabbas när man ska spara pengar.
Den 21 september hölls ett möte för anhöriga om APO-dos, men i det inbjudande informationsbrevet togs inget upp om neddragningen av sjuksköterskor eller att utdelningen av mediciner kommer ske av undersköterskor/vårdbiträden.
Som väntat var det få som kom på mötet, de äldre anhöriga orkar inte gå på kvällsmöten och de yngre anhöriga läste informationsbroschyren om APO-dos och tyckte de fått all information de behövde.
De jag pratat med tror att den stora förändringen är att de boende själva nu ska betala medicinerna och att det blir en besparing för staten.
Systemet smygs in
Alltså smygs systemet in utan att anhöriga får veta vad som pågår. Detta arbetssätt används på många ställen runt om i Stockholm och vi har försökt pressa ledningen inklusive MAS på att vi vill se hur många avvikelser som skrivs på sådana ställen – jämfört med på ett ställe som Farsta sjukhem där sjuksköterskorna ansvarar för all läkemedelshantering. Men inget gehör tyvärr.
Min önskan är att det skapas debatt om detta i samhället så att det blir känt vad som sker på äldreboendena runt om i landet.
Malin Olsson, sjuksköterska Farsta Sjukhem
Se också:
• ”Fallet Gulli är långt ifrån unikt”
• ”Vården av äldre jämförbar med lobotomeringen av psykiskt sjuka på 50-talet”
• Vi är rädda, men vi måste slå larm innan det är för sent
• Sverige behöver kommunöverläkare
• Styrningen av privat äldreomsorg brister
• Attendo Care: Vi har själva infört meddelarfrihet
• Attendo Cares löften retorisk kosmetika – ändra lagen så att alla får yttrandefrihet
• Undersköterskan Titti Bruun avskedades
• ”Nedrustningen har lett till att kunskapen försvunnit”
• ”Ensamhet kan inte botas med lugnande medel”
• Försvinner öppenheten är det slut på demokratin
• Grundlagen ger dig yttrandefrihet och meddelarfrihet
Jag tycker att du har alldeles fel. Apodossystemet är ett säkerhetssystem som gagnar både undersköterskor, sjuksköterskor och våra boende. Det gör läkemedelshanteringen säkrare och tryggare. Sedan är det faktiskt du, som sjuksköterska, som ska se till att personalen har den utbildning som krävs för att få delegering. Om du har problem med detta bör du tala med din chef eller med stadsdelens MAS.
Själv arbetar jag på en demensenhet, där den fasta personalen har delegering. Även vissa fasta vikarier har delegering. Jag är ensam sjuksköterska på min enhet med 19 boende och det fungerar utmärkt. Jag är mycket ute bland mina boende varje dag. Vi läser, pratar, går på underhållning,mm. Jag kan inte påstå att jag sitter särskilt mycket och dokumenterar. Ändå tror jag att jag har ganska bra omvårdnadsplaner
Min cancersjuka gode vän medicineras med APO-doser på den vårdenhet han befinner sig. Medicinen ges av vårdbiträde vid fastställda klockslag. Problem uppstår varje gång han på grund av smärtor vill ha hjälp med smärtlindring. Den kan de inte ge honom och vården har dimentionerats så att det är låg personaltäthet på sköterskor. Han får alltså vänta, vänta och vänta tills en sköterska har lokaliserats, fått problemet klart för sig och kan åtgärda det. (Det vill säga om vårdbiträdet inte blir upptagen med annat och glömmer bort det hela.)
Detta är inte en värdig vård att ge en långtidssjuk människa med smärta!!
Övergång till APO-dos medför inte automatiskt bättre vård inte heller att vårdkompetens utnyttjas bättre!
vi har under 15 år arbetat med att sjuksköterskorna delegerar olika uppgifter till övrig vårdpersonal. Att detta skulle innebära besparingar för oss har aldrig varit tanken utan att sjuksköterskans kompetens bör användas på ett annat sätt. Hela artikeln vittnar om ett okunnigt sätt att se på dagens verksamhet och ett försök att åter måla upp äldrevården som farlig för de gamla. En verksamhet som bygger på samarbete mellan olika komptenser höjer kvaliten. Man ska som chef ta lika allvarligt på läkemedel som på det sociala innehållet och det är den friska delen hos den gamle som måste bejakas. Att föra fram en sådan debatt som du gör skapar endast sorg och oro.
Vi använder också APO-dos till de vårdtagare eller ”pensionärer” som accepterar erbjudandet och står på fast insatta läkemedel. Övriga har kvar dosett. APO-dos anses av flertalet kollegor som betydligt säkrare och ger sjuksköterskan tid att ägna sig åt annat än det tidsödande pillerdelandet. Vid varje leverans kontrollerar sjuksköterskan, att APO-dosrullarna stämmer med dosrecepten. Sjuksköterskan har rullande delegeringsutbildning för omvårdnadspersonalen, som alltid kan fråga om de känner sig osäkra. Dessutom uppskattar omvårdnadspersonalen i allmänhet att få bli delaktiga i medicinhanteringen. Alltså: Övergång till APO-dos medför inte automatiskt någon sämre vård.
Jag har arbetat som sjuksköterska inom Äldreomsorg i flera år och har alltid velat tro att det som vi inom Äldreomsorg gör tillsammans med andra yrkeskategori är för att göra det bättre för äldre människor och därmed förbättra deras livskvalitet. För att uppnå ett sådant mål krävs olika kompetenser och färdigheter. Bland annat krävs det ett interprofessionellt samarbete från vårdbiträden, undersköterskan, sjuksköterskan, sjukgymnasten, arbetsterapeuten, läkaren och andra relevanta professioner. Jag har svårt att tro att någon av dessa yrkesgrupper skulle kunna ersätta någon annan men jag kanske har fel? Platon ställde upp tre kriterier för hur vi kan säkerställa kunskap om något. För det första måste vi vara förvissade om att det förhåller sig på ett visst sätt, för det andra måste vi ha goda skäl att tro att det förhåller sig så, och för det tredje så måste det vara sant att det förhåller sig så. Tänk på!
[…] Att ge de äldre APO-doser och låta undersköterskor och vårdbiträden utan farmakologisk kunskap dela ut medicinerna, istället för sjuksköterskor är ett farligt sätt att spara pengar på, menar sjuksköterskan Malin Olsson på Farsta Sjukhem. Läs mer på http://www.sjukhuslakaren.se>> […]