EU:s nya direktiv ger Sjukhusläkaren rätt
EU:s nya patientrörlighetsdirektiv kom för sent för bonden Ola Wretemark och 100-tals andra svenska patienter, men för framtidens patienter kommer det nya direktivet att innebära stora förbättringar.
2009 nekades Ola Wretemark ersättning av Försäkringskassan för en lyckad bihåleinflammationsbehandling i Finland som kostade honom 50.000 kronor och befriade honom från mångårigt lidande.
Försäkringskassans motiveringen var att behandlingsmetoden inte fanns i hans hemlandsting. (Se Sjukhusläkaren nummer 3/2010). Idag hade Försäkringskassan varit tvungen att betala Ola Wretemarks operation.
Behandlingen behöver inte finnas i hemlandet
I januari och februari klubbade EU ett nytt patientrörlighetsdirektiv. I det slås fast att patienter inte kan nekas ersättning på grund av att behandlingsmetoden inte finns i hemlandet.
Handlar det inte om hokus pokus utan seriös sjukvård som skulle ersatts om den funnits i hemlandet ska patienterna få betalt för behandlingen enligt det nya EU-direktivet.
Sjukhusläkaren har i flera nummer kritiserat Försäkringskassan för att bryta både mot EU-domstolens rättspraxis och Regeringsrättens dom i Jelinek-fallet när Försäkringskassan under flera år nekat svenska patienter ersättning för andra behandlingsmetoder än de som finns i hemlandstinget. (Se nummer 1/2010 och nummer 3/2010).
Försäkringskassan bröt mot lagen
Nu ger det nya EU-direktivet Sjukhusläkaren rätt.
Försäkringskassans snäva tolkning av EU:s rättspraxis bröt mot EU-rätten och omtolkningen av Jelinek-domen var felaktig.
I punkt 34 i det nya direktivet slås tydligt fast att medlemsstater inte kan neka patienter ersättning på grund av att behandlingsmetoden inte finns tillgänglig i patientens hemland eller i hemlandstinget.
Den svenska regeringen har haft en generösare syn än Försäkringskassan när det gäller vad som ska ersättas, men har i avvaktan på gemensamma EU-regler inte velat ingripa med egna nationella lagar.
– Nu ger direktivet oss stöd för att vår linje varit riktig och kodifierar vår tolkning av EU:s rättspraxis. Direktivet slår tydligt fast att man inte bara kan ta hänsyn till vad som är erkänt och beprövat i hemlandet. Patienterna ska kunna få behandling med andra metoder än de som finns i hemlandet om de är lika effektiva. Där pekar direktivet med hela handen, säger Maria Nilsson, departementssekreterare på socialdepartementet.
Nu ska direktivet slå igenom
Den svenska regeringen är mycket nöjd med det direktiv som EU nu enats om. Direktivet grundar sig i allt väsentligt på de förslag som den svenska regeringen lade fram då Sverige var ordförandeland i EU 2009.
Socialdepartementet har nu inlett ett intensivt arbete med att genomföra direktivet och har regelbundna kontakter med berörda myndigheter och SKL.
Det ska vara infört i svensk lag och tillämpas i praktiken senast om två och ett halvt år, dvs den 25 oktober 2013.
Maria Nilsson på socialdepartementet säger att ambitionen är att gå fram med ett förslag så snabbt som möjligt, så att de som ska genomföra omställningen får tillräcklig tid innan den nya lagen träder i kraft.
Några av de viktiga frågorna blir vem som ska betala för patientens EU-vård och hur ersättningen ska gå till.
Regeringens ståndpunkt har sedan 2006 varit att det är det landsting där den vårdsökande är bosatt som i framtiden ska bekosta patientens vård i ett annat EU-land och inte som nu staten, via Försäkringskassan. För landstingen har det varit viktigt att de då även ska ha behörighet att fatta besluten.
Sverige kräver inte förhandstillstånd för seriös sjukhusvård
I det nya patientrörlighetsdirektivet finns inskrivet möjligheter för EU:s medlemsländer att kräva förhandstillstånd för ersättning för sjukhusvård om det finns skäl att anta att det egna landets sjukhusvård är hotad. De flesta länderna i EU kommer förmodligen också att införa system med förhandstillstånd, men den svenska regeringen har under lång tid varit av en annan åsikt.
– Ingenting är klart, men den politiska intentionen är inte att införa förhandstillstånd. Det handlar inte om så stora patientströmmar. Vi tror att nyttan med så få begränsningar som möjligt mångfalt överväger nackdelarna, säger Maria Nilsson.
I det nya direktivet införs möjligheter att istället för förhandstillstånd införa system med förhandsanmälningar, vilket är det system som den svenska regeringen förespråkat.
Skillnaden mellan systemen är att om det införs krav på förhandstillstånd har länderna rätt att avslå ersättningar för behandlingar i andra EU-länder med anledning av att exempelvis vården kan ges i rimlig tid i hemlandet. I system med förhandsanmälningar gäller bara medicinska bedömningar. Har personen behov av vården ska personen få den.
Ersättningen en knäckfråga
En svår fråga som dock måste lösas är hur patienten i praktiken ska ersättas.
EU-parlamentets krav till EU-kommissionen har under processen varit att rätten till EU-vård inte får bli en rikemansreform där bara de som har råd att ligga ute med pengar, tills ett beslut om ersättning kommer, vågar låta sig behandlas. Målet har varit att fakturorna inte ska gå till patienterna utan från vårdgivare till vårdgivare eller mellan vårdgivare och nationella myndigheter, eller mellan myndigheter.
Här nådde inte EU-parlamentet ända fram med en formulering att det alltid ska vara så att patienten aldrig behöver ligga ute med pengar.
Förbättringar för Europas patienter
Det nya patientrörlighetsdirektivet kommer att innebära en lång rad förbättringar för Europas patienter. Samtliga EU:s medlemsstater ska nu skapa informationskontor eller s.k. nationella kontaktpunkter med uppgift att informera EU-medborgarna om vilken rätt de har till ersättning för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Hur dessa kontaktpunkter ska byggas upp och vem som ska ansvara för dem är en av de viktiga frågorna som Socialdepartementet nu jobbar med.
Patientrörlighetsdirektivet säger också att det ska skapas referensnätverk och samarbeten kring högspecialiserad vård, men här ligger socialdepartementet för närvarande lågt i avvaktan på mer preciserade förslag från EU-kommissionen.
Skillnader mellan fattiga och rika
Det stora dilemmat har varit att skapa ett gemensamt direktiv som passar både fattiga och rika EU-länder.
EU-kommissionens förslag som nu antagits är att en patient från ett ”rikt” EU-land aldrig får betala vårdgivaren i ett ”fattigt” EU-land mer för vården än vad landets egna patienter betalar och att patienter från ”fattigare” länder aldrig får mer ersättning från hemlandet för vård i ”rikare” länder än vad vården skulle kostat dem i hemlandet.
För att skydda medlemsländernas dyra sjukhusvård har också införts rättigheter för varje medlemsstat att skydda sjukhusvården om den hotas, men för den enskilde patienten är grunden i patientrörlighetsdirektivet att EU-fördragets krav på fri rörlighet av tjänster gäller om ”det inte finns tvingande skäl att skydda allmänintresset”, dvs att sjukhusvården i landet är hotad”.
Angående Anders Wallins kommentar 2011-07-06, ”Jag har fått vård i ett annat EU-Land men fått avslag med motiveringen att behandlingen inte normalt ges i mitt hemlandsting. ”
Bästa Anders och andra läsare läs nedanstående;
Press och nyhetsmeddelande av idag 2011-07-06 ger dig förhoppningsvis en del svar om hur det är ställt med rättssäkerheten i Sverige!se också via länk http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/sveriges-regering-saeker-patientroerlighet-raettssaekerhet-trovaerdighet-659034Sveriges Regering säker patientrörlighet/rättssäkerhet/trovärdighet?I
Sveriges Regerings brev till EU-kommissionen 21 juli 2010 S2010/3209/HS ang.
fördragsbrottsgranskning mot Sverige skriver Regeringen citat;
”Den svenska regeringen värnar om de europeiska patienternas
bästa. Det är bara genom en öppen och transparant behandling samt
likabehandling av patienter och fungerande informationsflöden som en trygg och
säker patientrörlighet kan skapas.” slut citat.
Vilken trovärdighet har Sveriges Regering utifrån att icke värna
om svenska unionsmedborgares EU-rättighet till fri rörlighet? Sveriges Regering
har uppenbart utifrån att Sveriges Regering vägrar besvara frågeställningar
från arbetsgruppen AMBU av datum 2010-11-19 och därmed konstateras att Sveriges
Regering har något att dölja!
Vad
är det Sveriges Regering vill dölja för allmänheten och varför?
Har generellt alla svenska unionsmedborgare rättsäkerhet att fodra
av Sveriges Regering och är det av allmänintresse dvs. att journalister och
media kritiskt granskar och delger allmänheten vad som framkommer?
Vår uppfattning, inom arbetsgruppen AMBU, är att
Rättighetsstadgan, ur Lissabon fördraget, skall gälla lika för alla
EU-medborgare, även
då inräknat svenska medborgare. Likabehandling har sedan 40 år varit
inskriven i EU-förordningen 1408/71, dags att gå från ord till handling(visa på
ansvarstagande)!
I EU-rättspraxis, mål C-173/09 Elchinov(2010-10-05), avger
EU-domstolen dom som stöder tolkningarna i regeringens bordlagda prop.
2007/08:XX. Genom punkt 70 i EU-domen fastslås att avslag inte får ges med
motivering att
behandlingsmetoden inte utföres i bosättningsmedlemsstaten.
I brev 9 nov. 2010 dvs. 1 månad efter denna EU-dom har
socialministern bytt åsikt i brev till Andreas Persson S2010/7202/Sr, där
skriver socialministern att
endast den behandlingsmetod som ingår i svenska allmänna vårdsystemet kan
ersättas!
Är det i allmänhetens intresse att journalister och media kritiskt
granskar utifrån frågeställningarna till Sveriges Regering av skrivelse med
datum 2010-11-19, se http://eueeshealthcare.mpbloggar.se/sveriges-regering/ (punkt
2).
Skrivelsen är registrerad enligt följande citat;
”Jag
vill på detta sätt bekräfta att ditt e-brev inkommit till Statsrådsberedningen
och registrerats med diarienummer SB2010/9001.
Med
vänlig hälsning,
Hanna
Schönning
Politiskt
sakkunnig
Brevenheten
”
Slut citat.
Har journalister och media för avsikt att i allmänhetens intresse
bevaka rättssäkerheten utifrån vad som delgivits? Ställs de avgörande frågorna
och publiceras/delges svaren till svenska folket?
Har vi i Sverige en korrupt eller icke korrupt journalist och
media bevakning? Det visar sig utifrån att frågorna berör generellt alla
svenska unionsmedborgare och har således ett mycket stort allmänintresse!
Journalister har nu att visa på sitt ansvar, såtillvida att man
generellt inom journalistkåren icke är korrupta, dvs. i ”allians” med
den politiska makten och ”mörkar” denna rättsskandal.
Kommer journalisterna ställa den politiska makten mot väggen i
Almedalen för att värna svenska unionsmedborgares rättssäkerhet utifrån
EU-rättighet till fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/EES.
Alltså
ställa de skarpa avgörande frågorna som man finner via denna länk http://eueeshealthcare.mpbloggar.se/sveriges-regering/ ,
se punkt 2 skrivelse till Sveriges Regering 2010-11-19.
Ulf Bittner, en av tre i arbetsgruppen AMBU
http://eueeshealthcare.mpbloggar.se/
Arbetsgruppen AMBU värnar om svenska unionsmedborgares
EU-rättigheter och du kan läsa mera via denna länk http://nackskadeforbundet.se/AMBU.php
Hej! Tycker det var mycket bra frågor som Ulf Bittner tar upp. Skulle vara intressant om Christer Bark kunde besvara de frågeställningar som Ulf Bittner men ännu mer intressant vore det om Christer Bark gjorde en journalistisk granskning för att fastställa vad som egentligen ställer i samband med utlandsvård inom EU/EES. Jag har fått vård i ett annat EU-Land men fått avslag med motiveringen att behandlingen inte normalt ges i mitt hemlandsting.
Största problemet som jag ser det är att sjukhusläkaren sitter på dubbla stolar. Försäkringskassan har skickat mitt ärende till en läkare som är försäkringsmedicinsk rådgivare som har skrivit ett yttrande att vården inte ges i Sverige vilket har gjort att jag har fått avslag.
Personligen anser jag att alla läkare som arbetar åt Försäkringskassan är Quislingar hela bunten. De tillför inget som helst medicinsk i denna bedömning, utan Försäkringskassan borde anställa advokater med specialistkompetens, EU-rätt.
Och vad ska vi göra som har blivit felaktigt bedömda av försäkringskassa och domstolar? Kan vi lämna in en ny ansökan om ersättning?
Begär resning pga. domvilla/rättegångsfel.
Intressant artikel av Christer Bark, publicerad: 20 juni, 2011, men är denne ”förd bakom
ljuset” eller har Christer Bark en dold agenda eller är denne endast
ovetande om vad som gäller och skriver godtyckligt utifrån egna
uppfattningar?
Vad som är av vikt att veta, utifrån juridisk
kompetens, är att Ola Wretmark visst har rätt till ersättning(utifrån
EU-rättspraxis) och att direktivet har inget med det att göra.
Rättspraxis, svensk och EU-rättspraxis(som står över
svensk lag)m.m. ger vid handen följande;
1.
Dom i Kammarrätten mål nr 4564-1998 datum
2001-09-07. Där, för över 9 år sedan har Kammarrätten Göteborg under rubriken domskäl över drygt 3 sidor (sid 4-8) avslagit alla
propåer om svenska regler och istället bevakat EU-rättspraxis som
enda giltiga regelverk. I denna 9 år gamla dom framhäver Kammarrätten Göteborg funktionen
av artikel 49 och 50 (främst sid 5-6) till att bekämpa alla hinder för fria
rörligheten. Kammarrätten erkänner att inskränkaren av
gränsöverskridande vård måste bevisa ifall det fanns ”tvingande hänsyn” som
berättigar begränsningen.
2.
Prop.
1993/94:114, sid 32, med början 4:e stycket, citat;
Av
detta framgår i sin tur att svenska
domstolar och myndigheter (Försäkringskassan
och Landstingen) är skyldiga att tillämpa EG-rättsliga normer. De är
sålunda skyldiga t.ex. att omedelbart – utan mellankommande nationell
rättsbildning – tillämpa gemenskapsfördragen och av rådet utfärdade rättsakter
i den mån dessa är direkt tillämpliga eller har direkt effekt
samt att i fall av normkonflikt mellan en inhemsk rättsregel och en
EG-rättslig regel tillämpa den EG-rättsliga före den inhemska.
3. Sveriges
Regering har till EU-kommissionen 21 juli 2010, S2010/3209 HS(Av ”Sveriges
svar” till EU-kommissionen på sidan 1 under rubriken 2) Ersättning för planerad
vård utomlands, skrivs citat; ”Sverige
har ingen nationell lagstiftning som reglerar den gränsöverskridande vården” slut citat
Kommentar:
Alltså skall EU-rättspraxis tillämpas vid gränsöverskridande vård när detta
skall prövas av försäkringskassan, landstingen och förvaltningsdomstolarna.
4. EU-rättspraxis, mål C-224/97 Ciola
Målet gäller mot Österrike som gick in samma dag som
Sverige i EU. I texten skrives artikel 59 som numera är artikel 49.
Försäkringskassan avslår EU-rätten utifrån artikel 59(49). Här i Ciola punkt 27
beslutar EG-domstolen att de tvingande bestämmelserna i artikel 59(49) i
fördraget är direkt och villkorslöst tillämpliga efter övergångsperioden. Ingen rättsakt i nationell rätt som
strider emot nämnda artikel(59) får tillämpas.
5. Av Ciola punkt 26 framgår att de nationella myndigheterna(Försäkringskassan
och Landstingen) är skyldiga iaktta och skydda berörda så att medborgaren får
ta del av gemenskapsrättens företräde före ev. nationell rätt. D.v.s. FK och Landstingen
är skyldig hjälpa patienten att få utlandsvård om så begärs av
vårdkonsumenten/patienten, dvs. vid bättre vård alt. vård som inte finns i
Sverige men ingår i Hälso-och sjukvårdslagen(landstingens skyldighet).
Bättre vård som inte finns i
Sverige, se t.ex. Jelinek-domen RR av 2004, där beviljades med stöd av
EU-rättspraxis bättre vård som inte fans i Sverige.
6. Patienten/vårdkonsumentens EU-rättighet ang. fri rörlighet(gränsöverskridande
vård inom EU/EES).
Målet
kommissionen mot Spanien mål C‑211/08,
punkterna 48-50 ger vid
handen följande;
47 Det
ska vad gäller hälso- och sjukvårdstjänster erinras om att tillhandahållande av
medicinska tjänster mot betalning enligt
fast rättspraxis omfattas av bestämmelserna om friheten att tillhandahålla
tjänster, även när tjänsterna avser vård på sjukhus (se, för ett liknande resonemang, domen i det
ovannämnda målet Watts, REG 2006, punkt 86 och där angiven
rättspraxis, samt dom av den 19 april 2007 i mål C‑444/05,
Stamatelaki, REG 2007, s. I‑3185, punkt 19). Tillhandahållande
av vård upphör dessutom inte att omfattas av begreppet tillhandahållande av
tjänst i den mening som avses i artikel 49 EG på grund av att
patienten, efter att ha betalat den utländska tjänsteutövaren för den erhållna
vården, vänder sig till ett nationellt hälso- och sjukvårdsorgan i syfte att få
ersättning för vårdkostnaden (se domen i det ovannämnda målet Watts,
punkt 89 och där angiven rättspraxis).
48 Domstolen har även slagit fast att
artikel 49 EG är tillämplig när den som tillhandahåller tjänsten och
mottagaren av densamma är etablerade i olika medlemsstater (se dom av den
28 oktober 1999 i mål C‑55/98, Vestergaard, REG 1999,
s. I‑7641, punkt 19). De tjänster som en tjänsteleverantör i en annan
medlemsstat tillhandahåller en mottagare i en annan medlemsstat utan att
förflytta sig utgör ett gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster i den
mening som avses i artikel 49 EG (se bland annat dom av den
10 maj 1995 i mål C‑384/93, Alpine Investments, REG 1995,
s. I‑1141, punkterna 21 och 22, samt av den 6 november 2003
i mål C‑243/01, Gambelli m.fl., REG 2003, s. I‑13031,
punkt 53).
49 Enligt
domstolens tillika fasta praxis innebär dessutom friheten att tillhandahålla
tjänster inte bara att tjänsteföretaget kan erbjuda och utföra sina tjänster
till mottagare som är etablerade i en annan medlemsstat än den i vilken
tjänsteföretaget befinner sig, utan
också friheten att motta eller såsom mottagare dra fördel av tjänster som
tillhandahålls av någon som är etablerad i en annan medlemsstat, utan att hindras av restriktioner (se
bland annat domen i det ovannämnda målet Gambelli m.fl., punkt 55 och där
angiven rättspraxis).
50 Härav
följer att sjukhusvård som en tjänsteleverantör i en medlemsstat i denna stat
tillhandahåller en mottagare som är bosatt i en annan medlemsstat omfattas
av begreppet tillhandahållande av tjänster enligt artikel 49 EG. Detta
gäller även i fall då, liksom i förevarande mål, tjänstemottagaren vistas
tillfälligt i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad, av andra än
medicinska skäl.
7.
Mål C-173/09
Elchinov av 5 oktober 2010.
Punkt 40 citeras;
”Såsom de regeringar som avgett yttranden i förevarande mål har gjort gällande,
är det för det andra fastslaget att unionsrätten inte inkräktar på
medlemsstaternas befogenhet att utforma sina system för social trygghet och att
det i avsaknad av harmonisering på unionsnivå följaktligen ankommer på
lagstiftaren i varje medlemsstat att bestämma villkoren för beviljande av
sociala trygghetsförmåner. Medlemsstaterna
är vid utövandet av denna befogenhet emellertid skyldiga att iaktta
unionsrätten, bland annat bestämmelserna om frihet att tillhandahålla tjänster.
Enligt dessa bestämmelser får medlemsstaterna
inte införa eller bibehålla obefogade
inskränkningar i utövandet av denna frihet inom området för hälso- och sjukvård
(se, för ett liknande resonemang, bland annat domen i det ovannämnda målet
Watts, punkt 92 och där angiven rättspraxis, dom av den 19 april 2007 i mål C‑444/05,
Stamatelaki, REG 2007, s. I‑3185, punkt 23, och
domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien, punkt 53). ”
OBS! Kommentar av undertecknad,
medlemsstaterna innefattar i Sverige Försäkringskassan, Landstingen och
förvaltningsdomstolarna.
8.
EU-rättspraxis,
mål C-368/98 Vanbraekel punkterna 38-44 framgår att sjukvårdstjänster ingår i
fri rörlighet.
9.
Elchinov
målet, se punkt 7, punkterna 44,47,50 och 60.
Punkt
44. Inskränkaren
av EU-rättighet till fri rörlighet (läs Försäkringskassan, landstingen och förvaltningsdomstolar)
ska leverera godkända s.k. tvingande skäl som EU-domstolen prövar om de är
motiverade och nödvändiga. D.v.s. samma skäl som poängterades av
Kammarrätten Göteborg mål 4564-1998 sidan 6, se punkt 1 här ovan.
Punkt 47.
Medlemsstatens lagstiftning underkännes av EU när den inte uppfyller proportionalitetskravet.
Punkt 50.
Nationell domstol är skyldig tolka
enligt EU-rätten
Punkt 62. Här ställes
krav på institutionen (läs Försäkringskassan och Landstingen) att de skall
kontrollera mot lagstiftningen, att i förteckningen för icke godkända
behandlingsmetoder, ska dessa vara exakt angivna och inte enbart typ av
behandling. I senare fallet d.v.s. generell angivelse, så är det inte legalt
avslå med motivet att behandlingen inte utföres i hemlandet.
10. I EU-mål C-157/99 Smiths och Peerbooms
punkterna 86 och 87 framgår att medlemsländerna får göra undantagslistor(86 för
medicin, 87 för behandlingar).
Frågor till
Socialstyrelsen, generaldirektör, dnr.
3.2-37126/2010, med rättsligt bindande svar. Frågor till Socialstyrelsen;
a)Har Socialstyrelsen
utfärdat sådana listor?
b) I så fall ingår
dessa undantagslistor i svensk lagstiftning?
c) Om så är fallet ange
med lag, stycke och paragraf?
Svar
från Socialstyrelsen, dnr 3.2-37126/2010, fråga a-c:
Socialstyrelsen
känner inte till några sådana undantag och har inte heller utfärdat några
undantagslistor.
11.
Mål C-173/09 Elchinov, punkt 67. När
det inte finns någon preciserad förteckning skall institutionen/myndigheten
(läs FK och Landstingen) ge ersättning/bevilja vård när behandlingen hemmavid
inte är lika effektiv, dvs. bättre vård!
12. Bevisas härmed att vård erbjudes i Sverige, av
hälso- och sjukvårdlagen(HSL) 1982:763 § 1 framgår att sjukdomar och skador
ska utredas och behandlas. Därtill ur § 5(HSL) citat: ”Primärvården skall som en del av den öppna vården utan
avgränsning vad gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupper svara
för befolkningens behov av grundläggande medicinsk behandling etc. etc.”,
slut citat.
Alltså
av svensk lagstiftning HSL § 1 och § 5 fasställes att svensk medborgare har
rätt till vård för alla sjukdomar och skador. Alltså alla har i svensk lag
en generell försäkring om vård och vårdrättigheter.
13. Enlig EU-praxis ska sjukdomen ingå i
lagstiftningen i medlemslandet för rätt till gränsöverskridande vård. Sammantaget
har därmed svenska medborgare legal EU-rätt till gränsöverskridande vård för alla sjukdomar och skador generellt.
Utifrån vad Christer Bark författat i
artikeln så kan vi konstatera nu att något är sakligt fel från dennes sida
efter som denne delger läsarna följande;
EU:s
nya patientrörlighetsdirektiv kom för sent för bonden Ola Wretemark och
100-tals andra svenska patienter, men för framtidens patienter kommer det nya
direktivet att innebära stora förbättringar.
2009
nekades Ola Wretemark ersättning av Försäkringskassan för en lyckad
bihåleinflammationsbehandling i Finland som kostade honom 50.000 kronor och
befriade honom från mångårigt lidande.
Försäkringskassans
motiveringen var att behandlingsmetoden inte fanns i hans hemlandsting. (Se Sjukhusläkaren nummer
3/2010). Idag hade
Försäkringskassan varit tvungen att betala Ola Wretemarks operation.
Direktiv(Källa till nedanstående information
via länk http://www.eu-upplysningen.se/Lagar-och-regler/Om-rattsakterna/)
Ett direktiv sätter upp vilka
mål medlemsländerna ska uppnå, men lämnar åt medlemsländerna att avgöra exakt
hur. Ett direktiv ger därför varje medlemsland handlingsutrymme. Om landet
redan har de regler som föreskrivs i direktivet behöver det inte göra någonting
utan kan hänvisa till de befintliga reglerna.
I direktivet står när det
senast ska vara genomfört i medlemsländerna. Om ett medlemsland inte antagit de
lagar som direktivet kräver när tidsgränsen passerat gäller direktivet under
vissa förutsättningar i stället för den lagstiftning som borde finnas i
medlemslandet.
Vad som är av vikt att veta, utifrån juridisk
kompetens, är att Ola Wretmark visst har rätt till ersättning och att
direktivet har inget med det att göra.
Ett direktiv är en målsättning för
medlemsländerna! Observera att EU-rättspraxis står över direktiv, ett direktiv
är inget annat än en målsättning och vad Christer Bark, avsiktligt eller oavsiktligt,
undanhåller/glömmer är att det tydligt framgår i patientrörlighets direktiv följande,
citat;
Artikel
2
Förhållande
till andra unionsbestämmelser
Detta direktiv ska gälla utan att påverka
tillämpningen av
m) förordning (EG) nr 883/2004,
Förordning
(Källa till nedanstående information via länk http://www.eu-upplysningen.se/Lagar-och-regler/Om-rattsakterna/)
Förordningar har allmän
giltighet. En förordning som har trätt i kraft
gäller direkt och likadant i alla medlemsländer som en del av den nationella
lagstiftningen. Det brukar kallas för att en förordning är direkt
tillämplig. Den direkta tillämpligheten betyder att ett medlemsland, efter att
en förordning har antagits, inte behöver göra någonting mer för att den ska
gälla i medlemslandet. Men ett medlemsland får inte heller göra
någonting som går emot det som står i förordningen. Om
det visar sig att ett medlemslands nationella regler säger någonting annat än
vad som sägs i en gällande förordning är det
förordningen som gäller.
EU-rättspraxis är den hösta formen av
lag inom EU och således står det över även förordning!
Kommentar
Att förordning står högre än ett direktiv
innebär att inget alltså förändrats utifrån att EU-rättspraxis gäller
och skall tillämpas fullt ut av medlemsländerna.
Det kan konstares att om EU haft viljan att göra
det lätt för unionsmedborgarna så hade de kraftfullt framgått att alla
inskränkningar, av medlemsländerna, av EU-rättigheten till fri rörlighet skall
bevisas av inskränkaren(läs försäkringskassan, landstingen och
förvaltningsdomstolarna) med att i beslut motivera besluten utifrån artikel 41
i rättighetsstadgan. Vilket också då skulle innefattat att inskränkningar skall
bevisas med EU-rättspraxis, mål nr. och punkter som inskränkaren av
EU-rättigheten stödjer sig på!
Omvänd bevisbörda gäller och
inskränkaren(försäkringskassan, landstingen och förvaltningsdomstolarna) är
skyldiga att bevisa sina inskränkningar utifrån EU-rättspraxis men så sker icke
i Sverige.
Landstingen(landstingen har samma
förpliktelser, EU-rättspraxis, att tillämpa som försäkringskassan och
domstolarna)men vägrar generellt remitterar patienter för gränsöverskridande
vård och hänvisar till Försäkringskassan. Försäkringskassan och Landstingen underlåter generellt
EU-rättigheten till fri rörlighet och tvingar in svenska unionsmedborgaren i
förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolarna, vissa av dem, tillämpar inte
EU-rättspraxis fullt ut utan går på Försäkringskassan linje, vilket bevisats
till EU-kommissionen av arbetsgruppen AMBU(där av har granskningen inletts av
EU-kommissionen mot Sverige och pågår).
Sammanfattning
EU-rättspraxis är den högsta formen av lag,
endast EU-domstolen kan tolka fram EU-rättspraxis och medlemsländerna har att
tillämpa denna EU-rättspraxis fullt ut. Sverige har inga undantag och Försäkringskassan,
Landstingen och förvaltningsdomstolarna är underställda EU-rättspraxis och har således
att fullt ut tillämpa EU-rättspraxis.
Så sker inte i Sverige. Sedan 2004, 3 RR-domar
av 30 januari som utgör svensk rättspraxis som bygger på tillämpning av
EU-rättspraxis fullt ut(mycket bra RR-domar och helt i överstämmelse med
EU-rättspraxis) har konstaterats att försäkringskassan, landstingen och vissa
förvaltningsdomstolar icke tillämpar EU-rättspraxis fullt ut!
Därför anmälde arbetsgruppen AMBU 2009-05-27
staten Sverige till EU-kommissionen som inlett granskningsförfarandet och står
inför att fatta beslut om hur man nu skall gå vidare mot staten Sverige. Bevisen
mot Sverige är mycket starka för att brott mot lojalitetsplikten, fria
rörlighet m.m. utgör grund för att gå vidare. Vi ser med tillförsikt fram emot
att EU-kommissionen tillkännager hur man går vidare inom när framtid då ärendet
utretts/handlagts över 2 år i skrivande stund.
Eftersom Christer Bark uppenbart har framfört
vissa felaktigheter i sin artikel är det högst lämpligt utifrån ert ansvar
gentemot läsarna att dessa dementeras och sanningen framföres till läsarna.
Christer Bark är välkommen att emottaga/få del
av bevis för att sjukhusläkare och landsting nekat generellt svenska
unionsmedborgare EU-rättigheten till gränsöverskridande vård och delge läsarna
dessa bevis!
Undertecknad ser fram emot att Christer Bark
mycket skyndsamt tager kontakt med undertecknad via e-post till voulf56@gmail.com
Därtill förmedlar till den vilseledde bonden Ola Wretemark
om sina EU-rättigheter som nu delgetts Christer Bark och läsarna via kommentar funktionen
till artikeln!
Därtill kan bevisas att Socialdepartementet vid
svars kommunicering till EU-kommissionen på frågeställningar, för Sveriges
Regering räkning, ljugit för att skydda Försäkringskassan. Således är
Socialdepartementet ingen ”säker källa”!
Dessa bevis får Christer Bark del av och gärna
skriva artiklar om utifrån källa som har bevis, juridiska bevis, som är
trovärdiga och tillförlitliga till 100 %.
Christer Bark är välkommen att ta del av
verklighet och den juridiska vetenskapen och tillrätta lägga med ny artikel
utifrån vad som nu påvisats.
2011-06-23
Ulf Bittner, en av tre i arbetsgruppen AMBU
E-post voulf56@gmail.com