Nyhetsarkiv

EU:s nya direktiv ger Sjukhusläkaren rätt

EU:s nya patientrörlighetsdirektiv kom för sent för bonden Ola Wretemark och 100-tals andra svenska patienter, men för framtidens patienter kommer det nya direktivet att innebära stora förbättringar.

2009 nekades Ola Wretemark ersättning av Försäkringskassan för en lyckad bihåleinflammationsbehandling i Finland som kostade honom 50.000 kronor och befriade honom från mångårigt lidande.

Försäkringskassans motiveringen var att behandlingsmetoden inte fanns i hans hemlandsting. (Se Sjukhusläkaren nummer 3/2010). Idag hade Försäkringskassan varit tvungen att betala Ola Wretemarks operation.

Behandlingen behöver inte finnas i hemlandet

I januari och februari klubbade EU ett nytt patientrörlighetsdirektiv. I det slås fast att patienter inte kan nekas ersättning på grund av att behandlingsmetoden inte finns i hemlandet.

Handlar det inte om hokus pokus utan seriös sjukvård som skulle ersatts om den funnits i hemlandet ska patienterna få betalt för behandlingen enligt det nya EU-direktivet.

Sjukhusläkaren har i flera nummer kritiserat Försäkringskassan för att bryta både mot EU-domstolens rättspraxis och Regeringsrättens dom i Jelinek-fallet när Försäkringskassan under flera år nekat svenska patienter ersättning för andra behandlingsmetoder än de som finns i hemlandstinget. (Se nummer 1/2010 och nummer 3/2010).

Försäkringskassan bröt mot lagen

Nu ger det nya EU-direktivet Sjukhusläkaren rätt.

Försäkringskassans snäva tolkning av EU:s rättspraxis bröt mot EU-rätten och omtolkningen av Jelinek-domen var felaktig.
I punkt 34 i det nya direktivet slås tydligt fast att medlemsstater inte kan neka patienter ersättning på grund av att behandlingsmetoden inte finns tillgänglig i patientens hemland eller i hemlandstinget.

Den svenska regeringen har haft en generösare syn än Försäkringskassan när det gäller vad som ska ersättas, men har i avvaktan på gemensamma EU-regler inte velat ingripa med egna nationella lagar.

– Nu ger direktivet oss stöd för att vår linje varit riktig och kodifierar vår tolkning av EU:s rättspraxis. Direktivet slår tydligt fast att man inte bara kan ta hänsyn till vad som är erkänt och beprövat i hemlandet. Patienterna ska kunna få behandling med andra metoder än de som finns i hemlandet om de är lika effektiva. Där pekar direktivet med hela handen, säger Maria Nilsson, departementssekreterare på socialdepartementet.

Nu ska direktivet slå igenom

Den svenska regeringen är mycket nöjd med det direktiv som EU nu enats om. Direktivet grundar sig i allt väsentligt på de förslag som den svenska regeringen lade fram då Sverige var ordförandeland i EU 2009.

Socialdepartementet har nu inlett ett intensivt arbete med att genomföra direktivet och har regelbundna kontakter med berörda myndigheter och SKL.

Det ska vara infört i svensk lag och tillämpas i praktiken senast om två och ett halvt år, dvs den 25 oktober 2013.

Maria Nilsson på socialdepartementet säger att ambitionen är att gå fram med ett förslag så snabbt som möjligt, så att de som ska genomföra omställningen får tillräcklig tid innan den nya lagen träder i kraft.

Några av de viktiga frågorna blir vem som ska betala för patientens EU-vård och hur ersättningen ska gå till.
Regeringens ståndpunkt har sedan 2006 varit att det är det landsting där den vårdsökande är bosatt som i framtiden ska bekosta patientens vård i ett annat EU-land och inte som nu staten, via Försäkringskassan. För landstingen har det varit viktigt att de då även ska ha behörighet att fatta besluten.

Sverige kräver inte förhandstillstånd för seriös sjukhusvård

I det nya patientrörlighetsdirektivet finns inskrivet möjligheter för EU:s medlemsländer att kräva förhandstillstånd för ersättning för sjukhusvård om det finns skäl att anta att det egna landets sjukhusvård är hotad. De flesta länderna i EU kommer förmodligen också att införa system med förhandstillstånd, men den svenska regeringen har under lång tid varit av en annan åsikt.

– Ingenting är klart, men den politiska intentionen är inte att införa förhandstillstånd. Det handlar inte om så stora patientströmmar. Vi tror att nyttan med så få begränsningar som möjligt mångfalt överväger nackdelarna, säger Maria Nilsson.
I det nya direktivet införs möjligheter att istället för förhandstillstånd införa system med förhandsanmälningar, vilket är det system som den svenska regeringen förespråkat.

Skillnaden mellan systemen är att om det införs krav på förhandstillstånd har länderna rätt att avslå ersättningar för behandlingar i andra EU-länder med anledning av att exempelvis vården kan ges i rimlig tid i hemlandet. I system med förhandsanmälningar gäller bara medicinska bedömningar. Har personen behov av vården ska personen få den.

Ersättningen en knäckfråga

En svår fråga som dock måste lösas är hur patienten i praktiken ska ersättas.

EU-parlamentets krav till EU-kommissionen har under processen varit att rätten till EU-vård inte får bli en rikemansreform där bara de som har råd att ligga ute med pengar, tills ett beslut om ersättning kommer, vågar låta sig behandlas. Målet har varit att fakturorna inte ska gå till patienterna utan från vårdgivare till vårdgivare eller mellan vårdgivare och nationella myndigheter, eller mellan myndigheter.

Här nådde inte EU-parlamentet ända fram med en formulering att det alltid ska vara så att patienten aldrig behöver ligga ute med pengar.

Förbättringar för Europas patienter

Det nya patientrörlighetsdirektivet kommer att innebära en lång rad förbättringar för Europas patienter. Samtliga EU:s medlemsstater ska nu skapa informationskontor eller s.k. nationella kontaktpunkter med uppgift att informera EU-medborgarna om vilken rätt de har till ersättning för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Hur dessa kontaktpunkter ska byggas upp och vem som ska ansvara för dem är en av de viktiga frågorna som Socialdepartementet nu jobbar med.

Patientrörlighetsdirektivet säger också att det ska skapas referensnätverk och samarbeten kring högspecialiserad vård, men här ligger socialdepartementet för närvarande lågt i avvaktan på mer preciserade förslag från EU-kommissionen.

Skillnader mellan fattiga och rika

Det stora dilemmat har varit att skapa ett gemensamt direktiv som passar både fattiga och rika EU-länder.

EU-kommissionens förslag som nu antagits är att en patient från ett ”rikt” EU-land aldrig får betala vårdgivaren i ett ”fattigt” EU-land mer för vården än vad landets egna patienter betalar och att patienter från ”fattigare” länder aldrig får mer ersättning från hemlandet för vård i ”rikare” länder än vad vården skulle kostat dem i hemlandet.

För att skydda medlemsländernas dyra sjukhusvård har också införts rättigheter för varje medlemsstat att skydda sjukhusvården om den hotas, men för den enskilde patienten är grunden i patientrörlighetsdirektivet att EU-fördragets krav på fri rörlighet av tjänster gäller om ”det inte finns tvingande skäl att skydda allmänintresset”, dvs att sjukhusvården i landet är hotad”.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera