EU jättesatsar inför hotet av nya pandemier
Nu gör EU-kommission självkritik och listar flera saker som måste bli bättre till nästa pandemi. Samtidigt planerar unionen att stärka skyddet genom att tredubbla satsningen på programmet EU för Hälsa och låta det omfattas av epidemibekämpning.
Innan covid började invaderade världen var hälsofrågor inte högprioriterade inom EU. Visserligen hade kommissionen lyckats få igenom ett rejält forskningsprogram i Horisont Europa, som även omfattar hälsa, men medlemsländerna höll hårt i plånboken och sitt självbestämmande när det handlade om andra åtgärder när det gäller hälsovården.
Att säga att pandemin förändrade detta helt är överdrivet, men något hände. Även om varje land haft sina egna regler och sin egen strategi, så blev det plötsligt tydligt hur viktigt det är att vara många och samarbeta i kriser.
I februari förra året bestämde ministerrådet att göra en gemensam upphandling av skyddsmaterial och i slutet av mars hade kommissionen satt igång det. Tjugofem medlemsländer, däribland Sverige, hakade på. Strax därefter bestämde kommissionen att inget sådant material fick exporteras utan tillstånd.
I samma veva började kommissionen lägga upp ett lager med akututrustning för sjukvården. Det var första gången i EU:s historia som en sådan gemensam reserv skapades.
I april förra året satsade EU över 30 miljarder svenska kronor på att stödja sjukvården inom unionen. Medlen skulle främst gå till distribution av sjukvårdsutrustning, samordning av transporter av patienter och stöd till fältsjukhus.
Under sommaren tecknades ett avtal för inköp av Remdisivir och det gavs bidrag för utveckling och användning av blodplasmabaserade preparat. På hösten togs alla tullar och avgifter bort på sjukvårdsutrustning. Samtidigt förhandlade EU med vaccintillverkarna om inköp av doser till alla medlemsländer, och distribuerade tjugo miljoner snabbtester.
När det sedan var dags att slutligen rösta igenom EU:s budget 2021-2027 i covids kölvatten, lyckades parlamentets förhandlare få fram en tredubbling av finansieringen av programmet EU för hälsa (EU4Health), från de drygt 17 miljarder kronor som medlemsländerna var beredda att satsa innan covid19, till över 51 miljarder kronor. En sådan ökning är minst sagt ovanlig inom EU, men plötsligt hade alla insett att hälso- och sjukvård är något som det är värt att satsa på. Förhoppningen är så klart att vi ska stå bättre beredda nästa gång.
Hur ska det gå till i praktiken?
Det ska byggas upp krislager över hela EU och det ska finnas sjukvårdspersonal som är tränad och beredd att rycka in på olika ställen inom unionen när det behövs. Ett europeiskt, digitalt hälsodataregister ska startas, där det ska vara lätt att lämna och hämta uppgifter. Inhemsk läkemedelsproduktion ska uppmuntras, så att vi slipper vara lika beroende av andra länder vid nästa pandemi. Plus att en plattform för kliniska multicenterprövningar kan komma att startas, eftersom det enligt kommissionen kan ge EU bättre förutsättningar för klinisk forskning.
När kommissionen nyligen gjorde offentlig självkritik för hur pandemin hanteras av EU, var det en sak som drogs fram som extra viktig, och det är att unionen har en gemensam strategi inför nästa pandemi. Även om den inte kan säga det öppet, går det att läsa mellan raderna att kommissionen anser att varje land gått för mycket sin egen väg. Den anser också att det tog för lång tid innan länderna insåg att situationen var allvarlig och började reagera.
Därför vill kommissionen ha en europeisk chefsepidemiolog och en fungerande hälsounion redan innan årets slut, plus en alldeles ny myndighet för beredskap och insatser vid hälsokriser som ska vara verksam redan från början av nästa år.
På så sätt hoppas den att EU ska vara mer på hugget och få igång åtgärder betydligt snabbare när nästa epidemi bryter ut. Den anser dessutom att det bör finnas möjlighet att införa ett europeiskt undantagstillstånd vid pandemier.
För att upptäcka nya utbrott tidigare kommer EU att förbättra sitt system för att samla in information om smittsamma sjukdomar. Kommissionen vill också att det görs en årlig rapport om hur beredskapsnivån ser ut inom unionen.
