”Ett missbruk av utredningsväsendet”
Nyheter
Ett fult dribblande med begreppen, en felaktig mätmetod och överhuvudtaget ett missbruk av utredningsväsendet. Det menar välfärdsforskaren Henrik Jordahl.
Välfärdsforskaren Henrik Jordahl sågar välfärdsutredningen vid fotknölarna och menar att det helt saknas belägg för att en stor del av skattemedlen skulle läcka ut ur exempelvis läkardrivna små bolag.
– Ett av de stora problemen med välfärdsutredningen är att den har föregåtts av en retorik som handlar om att det läcker skattepengar ur välfärdsföretagen – samtidigt som utredningen lyfter fram ett i sammanhanget konstlat lönsamhetsmått som inte på långa vägar ger en rättvisande bild av hur det faktiskt förhåller sig.
Det menar Henrik Jordahl, som ställer sig frågande till varför det erkända mått som faktiskt mäter de ”övervinster” som svenska folket vill komma åt – inte överhuvudtaget har använts i Reepalus välfärdsutredning.
– I stället tar man fram det här artificiella begreppet ”avkastning på operativt kapital” som max får vara statslåneräntan plus sju procentenheter och som visar att det finns välfärdsföretag som har 80 procents avkastning eller högre.
Det mått som i stället skulle ha använts för att problemet med ett eventuellt läckage av skattemedel är företagets ”rörelsemarginal” eller egentligen ”utdelning”, menar Henrik Jordahl.
– Rörelsemarginal är ett mått som ganska nära motsvarar den problembild som politikerna har målat upp. Men det måttet visar att företag i välfärdssektorn har en måttlig lönsamhet. Vinst, räntor och skatt uppgår till fem-sex procent av välfärdsföretagens omsättning, vilket är något lägre än i tjänstesektorn som helhet.
Problemen med välfärdsutredningens mätmetod blir som allra tydligast i små verksamheter som inte behöver speciellt mycket kapital, berättar Henrik Jordahl, och tar en liten läkardriven verksamhet som exempel.
– I en personalintensiv verksamhet är det tid som kostar, i det här fallet läkarnas. Då får man en ganska hög avkastning på verksamhetens kapital och då kan vinsten se väldigt hög ut. Men all den oavlönade tiden det tog att starta upp företaget bortser man helt ifrån.
Entreprenörer lägger typiskt sett en massa obetald arbetstid i uppstartsfasen och hoppas få avkastning i form av vinst i slutändan, menar Henrik Jordahl.
– Det är inte alls riskfritt att säga upp sig från en fast tjänst och jobba oavlönat en tid och sedan kanske ha en tid med väldigt låg beläggning.
Dessutom tas företagens immateriella investeringar i saker som varumärke och personalutveckling inte upp i balansräkningen, vilket innebär att det bokförda kapitalvärdet kraftigt understiger marknadsvärdet i många företag, berättar Henrik Jordahal. Det innebär att avkastningen på bokfört kapital kan se väldigt hög ut.
Vinsten man räknar fram i små välfärdsbolag är också väldigt styrd av skattereglerna, menar Henrik Jordahl.
– Vad som är lön är inte helt ekonomiskt självklart i små ägarledda företag, det är arbetet som har skapat värdet och skattereglerna avgör vad man tar ut som lön och som vinst. För ett stort industriföretag passar modellen som välfärdsutredningen har tagit fram kanske bättre, men för småföretag i tjänstesektorn blir det helt fel.
När små företag är väldigt lönsamma så är det helt enkelt inte ett problem för välfärden, menar Henrik Jordahl.
– Nej, man missar verkligen det viktiga om man skulle peka på det. Det är egentligen ett missbruk av utredningsväsendet att Ilmar Reepalu har fått i uppdrag att fundera på hur en vinstbegränsning ska utformas istället för att fundera på om den överhuvudtaget behövs.
På vilket sätt menar du att välfärdsutredningen använder sig av ett fult dribblande med begreppen?
– Man pratar om det här problemet som folk har något emot – att det försvinner skattemedel i vinst. Och sedan slänger man sig i nästa mening med väldigt höga avkastningssiffror – som i själva verket är ett mått på något helt annat. Välfärdsföretagens rörelsemarginal är som sagt bara 5-6 procent. Dessutom, eftersom den mesta verksamheten finns inom den offentliga sektorn, så pratar vi egentligen bara om några promille i så kallat läckage av skattemedel.
Att de privata välfärdsföretagen skulle tumma på kvaliteten för att uppnå högre vinster då – finns det inte en risk för det?
– Det är något det alltid finns risk för men det är en högst teoretisk risk. Och det är inget man belägger i utredningen – det är bara en möjlighet. Vanligen utgår man ifrån att det är lönsamt att ha hög kvalitet för det är det folk vill ha. Men även om man aldrig kan veta hur ”bra” en läkare är så finns det mycket som talar för att läkarna inte skulle fuska och underprestera bara för att de driver ett privat bolag. De har ju exempelvis etiska och professionella riktlinjer att rätta sig efter.
Vilka konsekvenser skulle det få om förslagen i utredningen träder i kraft?
– Det skulle bli väldigt allvarligt för många små välfärdsföretag. Det här är inte en attraktiv lönsamhetsnivå för ett litet företag – då kan man lika gärna vara anställd. Det är den ena konsekvensen. Sedan är det också så att det här blir väldigt bokföringsmässigt. Enligt utredningen kan man bara tanka ut de olika måtten eftersom de ”redan står i årsredovisningen”. Men så enkelt är det inte, säger Henrik Jordahl.
– De här definitionerna går att vrida och vända på. Kan vi binda mer kapital i verksamheten för att få en större kapitalbas som ger rätt till högre vinst? För stora företag kommer det att vara värt att betala några månadslöner till rådgivare som visar den mest lönsamma modellen. Det blir julafton för landets revisorer. Men för en småföretagare är det inte värt att betala för den typen av rådgivning. Då har man det bättre som anställd på sin gamla arbetsplats.
