• 09 september 2016
• 0
• AV: Malin Gavelin

Följ det regelverk som finns och låt kompetens utifrån komma in och reda ut när det går fel. Det var några av de ståndpunkter som panelen slog fast under seminariet ”Etik i praktiken”.

 Med avstamp i fallet Macchiarini var det etik i praktiken som skulle diskuteras under FSL:s andra dag. I panelen fanns förutom dokumentärfilmaren Bosse Lindquist även Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik och Sjukhusläkarans Shokoufeh Manouchehrpour, gynonkolog.

– Den etiska diskussionen är mycket viktig fråga för oss i fackförbundet. Vi vill ha högt i tak och det är bland annat därför vi delar ut vårt årliga visslarpris, inledde Karin Båtelson som var moderator.

Först berättade Bosse Lindquist om ingången till sin dokumentärserie om kirurgen Paolo Macchiarini. Om tipset om att fyra biträdande överläkare hade skrivit flera omfattande anmälningar om forskningsfusk och då bemötts med hot om indragna anslag, polisanmälan med mera.

– Det var uppenbart att något var fel. Antingen var anmälarna helt galna eller så hade något helt galet hänt på KI, säger Bosse Linquist.

– Det är förskräckligt att det kunde gå till såhär. Läser man de etiska reglerna så inser man snabbt att flera av dem inte är förenliga med det som har hänt, säger Shokoufeh Manouchehrpour.

Vilka strukturer är det då som kan skapa en sådan här händelse? Hur ska man hantera det? Frågade moderatorn Karin Båtelson vidare.

– Anmälarna gjorde det rätta. De pratade med cheferna först, sedan gick de högre och högre upp i hierarkin och gjorde även en skriftlig anmälan. Det var helt enligt boken, men det var väldigt lågt i tak. Jag blev mycket förvånad över att det var så bland läkare, säger Bosse Lindquist.

Många i publiken viftade med handen och ville vara med i diskussionen.

– Det är väldigt vanligt i sådana här situationer att man ropar på mer styrning, men är det verkligen nödvändigt, säger ST-läkaren Per och får svar direkt av Nils-Eric Sahlin.

– Vi ska inte ha ett strängare regelverk men vi ska hålla oss till det vi har, säger han.

– Men är det inte vid brott mot etiken som man har nått de största forskningsframgångarna, säger en person i publiken, vars uttalande möts av många protester från personer runt omkring honom.

– Jag har mött den inställningen många gånger under arbetet med dokumentären, säger Bosse Lindquist. Man nämner till exempel Barnard och hans hjärttransplantationer i Sydafrika. Men jag har hittills inte sett någon evidens för att det var de oetiska handlingarna som skapade framgången. Men det är intressant att det är en så pass vanligt förekommande argumentation bland läkare.

Bosse Lindquist berättar vidare om hur han upplevde en hel del onyanserade diskussioner bland läkare med uppfattningen att en patient med ett halvår kvar att leva kan behandlas lite hur som helst.

– Det finns ett slags glidande här som förvånar mig, jag förväntade mig att det skulle vara väldigt strikt, säger han.

Nils-Eric Sahlin känner igen fenomenet, som han motsätter sig starkt.

– Det kan ju inte vara så att om man kommer in på sjukhus med ett halvår kvar att leva så ska man bli ett slags forskningsobjekt. Jag hävdar att de regler vi har i dag skyddar oss mot detta. Men som jag sa tidigare – de måste följas.

Varför fick då Macchiarini fäste just på Karolinska? Och kan det hända igen?

– Jag tror att han är rätt unik. Men vi kommer aldrig att kunna skydda oss mot Macchiarinitypen – men vad vi kan skydda oss mot är att de andra sakerna uppstår i systemet och att de som slår larm inte blir tagna på allvar, säger Nils-Eric Sahlin som även betonar att vi inte får glömma alla de andra fina insatser som de övriga 4000 anställda på Karolinska Institutet står för.

– Tack för att du säger det, utbrister en kvinna i publiken som berättar om våndan hon har upplevt som anställd på KI efter att Macchiariniaffären briserade.

– På sikt hoppas jag att vi kommer att se att det här har lett till väldigt mycket positiva saker och att vi bygger upp ett system med en haverikomission som tar hand om sånt här när vi upptäcker det, vi har sett de här hålen, men viljan har inte funnits uppfriån, jag tror vi kommer att gå segrande ur det här, avslutar hon.