• 17 oktober 2015
• 0
• AV: Malin Gavelin

Något konkret att göra för en välutbildad grupp som annars skulle sitta sysslolös i väntan på uppehållstillstånd. Västra Götalandsregionens  språkprojekt har varit framgångsrikt och uppskattat – men ingen vet om det blir någon fortsättning.

Genom annonser på flykting­förläggningar startade arbetsgivaren VGR ett språkprojekt i oktober 2014 som riktade sig till nyanlända läkare. Anledningen var att man såg möjligheter att knyta till sig kompetenta medarbetare med värdefull erfarenhet. Arbetsgivaren ville också göra något konkret för de nyanlända läkarna som annars hade suttit sysslolösa ett år på ett asylboende i väntan på uppehållstillstånd och möjlighet att få påbörja SFI.

– Projektet har varit oerhört uppskattat av deltagarna. Det bekräftar vår känsla av att det fanns ett väldigt stort behov av detta – att kunna erbjuda något till dem som inte har rätt till någon annan typ av undervisning. Och att få komma igång med språket tidigt, säger Jenny Lundgren som är koordinator för utlandsutbildad hälso- och vårdpersonal i Västra Götalandsregionen.

En dag i veckan har läkarna som har ingått i projektet fått lärarledd undervisning av behörig lärare i svenska som andraspråk, berättar hon. Detta har kombinerats med självstudier.

I juni klarade 6 av 12 deltagare Socialstyrelsens språkkrav för att kunna gå vidare i processen mot en svensk läkarlegitimation och satsningen förlängdes. I ­takt med att deltagarna utvecklades språkmässigt har projektet även försökt bistå med viss hjälp och stöd för att ordna praktikplatser och provtjänstgöringsplatser inom hälso- och sjukvården i VGR.

– Det har varit väldigt positivt att kunna samla en så specifik målgrupp. Annars hamnar läkare i samma lektions­sal som personer som kanske aldrig har studerat. Nu blev det en väldigt homogen grupp där alla var studie­motiverade och målmedvetna. En grupp med samma målbild – en svensk läkarlegitimation.

Tvingats säga nej till många

Och språkprojektet är fortfarande i full rullning även om ungefär hälften av deltagarna har bytts ut vid det här laget och ersatts med nya läkare på ungefär samma språknivå som övriga gruppen.

– Intresset har varit enormt. Vi har varit tvugna att säga nej till väldigt många på grund av att vi har begränsade resurser. Vi hade utan problem kunnat fylla dubbelt så många plaster och vi har även fått förfrågningar från läkare som är bosatta i andra regioner och landsting.

Vad har ni lärt er genom det här projektet?

– Det bekräftar att språkinsatserna behöver komma tidigt för att inte en känsla av meningslöshet och oförmåga att påverka sin situation ska infina sig hos de nyanlända. Vi har gjort det som ett inlägg i debatten och vill väcka frågan om det verkligen är arbetsgivaren som ska ta ansvaret för tidiga språksats­ningar – eller om det är arbetsförmedlingen eller någon annan? Vi är ju bara EN arbetsgivare – det finns massor med yrkesgrupper med liknande behov.

Vad händer med språksatsningen framöver?

– Det ska utvärderas nu och ingen vet om det blir någon fortsättning. Vi har samverkat med flera aktörer bland annat länsstyrelsen, Migrationsverket och Göteborgs kommun. Jag skulle snarare hävda att vi kan vara ett komple­ment till andra språksatsningar än att vara helt ansvariga för dem. Vi har breddat vårt arbetsgivaransvar ganska mycket här och inte bara arbetat språkligt utan även gett deltagarna en introduktion till den svenska hälso- och sjukvården.