”En utmaning är att ha lite is i magen och försöka behålla helhetsperspektivet”
Nyheter
Coronakrisen ställer många av våra "självklarheter” i ny dager. Fredrik Lennmyr, som sedan början av mars haft rollen som sammankallande för Akademiska sjukhusets covid-intensivvårdsgrupp, tror att det gäller att arbeta fokuserat men att undvika att drabbas av tunnelseende. – En utmaning är att faktiskt ha lite is i magen och försöka behålla helhetsperspektivet, även när det är stressigt och laddat.
Den 27 februari tog Akademiska emot sjukhusets första covid-patient. Dagen efter började Akademiskas intensivvårdsenheter samorganisera sig för att hantera de kritiskt sjuka och kort därefter tillsattes sjukhusdirektören en särskild styrgrupp för covid-19. Nästan exakt en månad senare eskalerade situationen och under en period byggde sjukhuset ut med en avdelning i veckan för att kunna stega med insjuknandekurvans branta lutning.
– Det har varit en lång och intensiv period – i vissa lägen har vi jobbat nästan dygnet runt. Även om jag inte har insjuknat själv har flera personer i min närhet gjort det och det är klart att det här griper tag i en på alla plan. Man får försöka ha ordning på tankarna så att man gör rätt sak, säger Fredrik Lennmyr, som parallellt med intensivvårds-covidarbetet som vanligt är verksamhetschef för thoraxkirurgin och -anestesin, som fått ett utökat intensivvårdsuppdrag för de icke-covidsjuka under coronakrisen.
Han menar att det är viktigt att försöka hålla i tanken om att den sjukvårdande rollen fortfarande är verksamhetens fundament. För även om covid-19 gett organisationen en gemensam uppgift att fokusera på, vilket har underlättat samarbetet, ställer situationen något andra krav på ledarskapet än vanligt.
– Det är ännu viktigare nu att ta ut en riktning för vart man är på väg. Och man måste jobba mycket med empati och uthållighet.
Det är ännu viktigare nu att ta ut en riktning för vart man är på väg. Och man måste jobba mycket med empati och uthållighet. Fredrik Lennmyr
Att se till att hålla kommunikationen igång hela vägen, speciellt när det finns mycket osäkerhet inblandat, är också en viktig del. Fredrik Lennmyr menar att ett dåligt informationsläge förvärrar situationen och att åtgärder som inte förankras innan bollen sätts i rullning riskerar att landa fel i onödan.
– Ju mer rätt man träffar, desto mindre merarbete blir det i nästa steg. Jag är narkosläkare och vet att man ibland måste göra saker instinktivt och reflexmässigt. Men om man verkligen inte måste det är det bättre att tänka efter före.
Fredrik Lennmyr pekar också på vikten av att ledningen inte blir för anonym och att man vinnlägger sig om att röra sig i verksamheten för att fånga upp och besvara frågor på plats.
– Frågor tenderar att eskalera i organisationen när det inte fungerar som vanligt. Det ger en slags tempohöjning som många inte är vana vid och då kan det vara frestande att möta nya problem med nya lösningar. Jag tror att man ska försöka använda den befintliga organisationen så långt det är möjligt, säger han och fortsätter:
– En utmaning är att faktiskt ha lite is i magen och försöka behålla helhetsperspektivet, även när det är stressigt och laddat. Vi har flera gånger övervägt ett worst-case scenario och då är det lätt att bli tunnelseende.
Vi har flera gånger övervägt ett worst-case scenario och då är det lätt att bli tunnelseende. Fredrik Lennmyr
För även om det av naturliga skäl finns ett betydande fokus på covid-19 är det ändå väldigt mycket annat som behöver fungera samtidigt, menar Fredrik Lennmyr.
– När vi möblerar om och skapar förutsättningar för covid-vården måste resurserna tas någonstans ifrån. Man gör ingrepp på övrig organisation och det är lätt att det har effekter som man kanske inte hade tänkt. Därför är det viktigt att upprätthålla sitt konsekvenstänk kring beslut och åtgärder även nu.
Adrenalinet börjar nu så sakteliga gå ur organisationen och även om det inte långa vägar går att blåsa faran över har någon slags ”platåkänsla” börjat infinna sig på Akademiska sjukhuset. Det gör att andra frågor åter kan ta mer, ibland välbehövlig, plats enligt Fredrik Lennmyr.
– Jag tror att många skulle hålla med mig om att vi, alla i den inledande fasen sprang åt samma håll för att lösa det eskalerande covid-behovet. Jag hörde nog till dem som ganska tidigt pekade på att vi behöver titta på behovet för både covid och icke-covid. Det är uppenbart att man behöver hantera den andra sidan också och när marginalerna krymper så kräver det lite annan hantering än i vanliga fall, säger Fredrik Lennmyr och fortsätter:
– Till exempel på operationssidan – utöver de akuta ingreppen, vilka är tidskritiska och vilka kan vänta? Vi kommer att ha en större andel patienter där den medicinska väntetiden har gått ut och man måste försöka ringa in de patientgrupper det handlar om, så att man får prioriteringarna rätt.
Utöver vårdskulden, vilka delar som finns i den, och risken för ett ökat covid-tryck är frågan om återhämtning vid sidan av sommaren brännande heta.
– Vi vet ju inte när vi är uppe i någon slags normalkapacitet igen, det vet ju ingen. Men när situationen har bytt skepnad ska vi fortfarande fungera optimalt sett över tid.
När situationen har bytt skepnad ska vi fortfarande fungera optimalt… Fredrik Lennmyr
Han menar att det gäller att hitta en balans som tar hänsyn till både arbetsmiljö och patientsäkerhet. En grupp som riskerar att hamna lite utanför när det gäller återhämtning är de chefer som finns i verksamheten.
– Det är vanligt att chefer jobbar på förtroendetid, vilket bland annat innebär att man inte har någon övertidsersättning utan det får jämna ut sig tidsmässigt. Men nu när vi är mitt i en lång period med kopiösa mängder merarbete ser jag vissa problem med denna konstruktion, främst för våra avdelningschefer.
Det som skiljer covid-19 från andra kritiska situationer är hur genomgripande den är för de som arbetar inom sjukvården, menar Fredrik Lennmyr. Exponeringen både på och utanför arbetet, exempelvis i media, är enorm. Till det adderas osäkerhet kring personskydd och en hög arbetsbelastning. Dessutom behöver många nu göra saker i arbetet som man inte är helt van vid.
– Det har varit en förutsättning för att klara uppgiften och är en fråga som jag tror kommer tillbaka. Hur vi ser på våra kompetenser och hur vi hur blir vi tillräckligt flexibla. Om man är van att arbeta på operation så är det inte idealiskt att gå in på intensiven som narkosläkare eller narkossjuksköterska, men samtidigt är det ju den enda grannspecialiseringen som har en träning i att hantera intuberade patienter som ligger i respirator. Det är en väldigt kvalificerad typ av vård och även om det inte är mitt i prick måste man ju utnyttja den kompetensen som finns. Då blir frågan snarare hur man gör det här på ett på ett acceptabelt sätt.
Men hur tror då Fredrik Lennmyr att man kan förbereda sig på en eventuell framtida pandemi?
– Det var någon som sa att man alltid förbereder sig för förra katastrofen och så är det kanske, men jag tror att det är viktigt att dra lärdomar av det här när det släpper greppet. En insikt som jag tror att många har fått utanför intensivvården är att hur krisartat det kan bli när allvarliga saker faktiskt inträffar på riktigt. Så en uppsida är kanske att det går att få ett bredare engagemang och uppslutning kring att förbereda sig inför olika scenarios.
