En dag i Bryssel
Dominique Monnet och Giovanni Mancarella har kommit till AEMH:s (Europeiska Överläkarföreningen) kontor för att berätta om evenemanget ”European Antibiotic Awareness Day 2014”, som arrangeras av deras organisation ECDC (European Centre for Disease Prevention and Control) och skall gå av stapeln den 18:e november. Den har enligt våra gäster arrangerats samma datum under flera år. Temat det ökande hotet kring antibiotikaresistens är minst sagt angeläget och något förvånande är jag att detta är en nyhet för mig och vidare att arrangören ECDC har sitt kontor i gamla Tomtebodaskolans lokaler i Solna. Nåja det är inte lätt att tränga igenom i mediebruset.
Giovanni berättar vidare att man i år har förhoppningen att starta en ”World Wide Twitter Chat” på temat! Han visar ECDC:s websida. Här finns mycket informationsmaterial och Giovanni visar stolt hur all information kan visas på alla EU-medlemsländers språk.
Diana Voicu som ansvarar för AEMH:s kansli i Bryssel är utbildad tolk och ursprungligen från Rumänien och lovar att kolla språket på den Rumänska sidan.
Efter mötet kikar vi åter på ECDC:s hemsida. Jodå det finns även en svensk sida som utlovar lokala aktiviteter. Tyvärr finns inte mycket på sidan frånsett en hänvisning till Strama-gruppen. Men Sverige är nog inte huvudmålgruppen säger Diana och berättar hur hennes dotter fått tre olika antibiotika för en oskyldig infektion nog mest för att någon skulle tjäna pengar. Vi pratar vidare om vården i Rumänien.
– Jag och min man vill inte bo där längre! Det är för farligt! säger Diana. Allt är korrupt från högsta politiska ledningen och neråt i systemet. När min far fick hjärtinfarkt för några år sedan blev han visserligen transporterad till sjukhuset men det var först när jag mutade läkaren som han fick någon vård och det skulle vara i dollar på den tiden.
– Men EU-medlemskapet måste väl ändå gjort saker bättre? Inflikar jag. – Nej! säger Diana, efter anslutningen till EU kom den ekonomiska krisen. Det blev stora sparbeting och inte mycket mer pengar till löner eller reformer och för att kunna leva så tar alla mutor. Så när jag födde min dotter fick jag muta barnmorskan var gång jag ville ha någon form av smärtstillande.
Väl hemma i Sverige på väg ut från COOP stormarknad i Råå så undrar jag hur mycket smärtstillning den lilla rumänska damen med bild på sina barn och med muggen för allmosor fick vid sin förlossning där hon sitter vid kundvagnsstället utanför affären. Sannolikt ingen som innehållet i muggen skulle kunna räcka till.