”En allvarlig försämring av kvalitetsföreskriften”
I många sammanhang har fackligt aktiva läkare hänvisat till Socialstyrelsens föreskrifter 2005:12, som reglerar att det inom sjukvården ska finnas planer för personalens kompetensutveckling. Från nyår försvinner denna föreskrift och ersätts av nya om ledningssystem för kvalitet, 2001:9.
– I de nya föreskrifterna har man till och med plockat bort den gamla skrivningen om att det ska finnas kompetent personal i verksamheten. I övrigt är föreskrifterna fulla med snömos och otydliga definitioner. Det enda de egentligen säger är att det ska finnas ett ledningssystem, säger han.
– Motivet till den nya föreskriften, som är gemensam för hälso- och sjukvård och socialtjänst, är att underlätta samverkan mellan dessa verksamheter. Men den reglerar inte vad som händer om de inte samverkar.
Standarder med rötter i industrin
Till de nya föreskrifterna kopplas allmänna råd om att vård- och omsorgsgivarna kan söka stöd i standarder, tekniska specifikationer och modeller för att utforma ledningssystemet. När Socialstyrelsen i en serie vårdseminarier utbildar om de nya föreskrifterna sker detta också gemensamt med standardiseringsorganet SIS, ackrediteringsmyndigheten Swedac och certifieringsföretaget Intertek Certification.
– Även om det finns en anpassad ISO-standard för sjukvård rör det sig ändå i grund och botten om modeller utvecklade för en industriell process. Men en vårdprocess kan aldrig någonsin bli standardiserad, eftersom människor är olika. I en grupp människor i samma ålder och med samma diagnos är alla ändå individer som reagerar på unika sätt och därför går det inte att standardisera.
Ingen ”röd knapp” i sjukvården
Mikael Rolfs drar paralleller till biltillverkning, där operatörerna stoppar produktionen för att hindra att fel uppstår.
– I sjukvården sträcker vi oss hela tiden för att klara av vården även om det är defekt bemanning och defekta resurser. Vi skulle behöva ”trycka på den röda knappen” hela tiden, men det gör vi inte.
Den nya föreskriften har inte bara tagit bort bra formuleringar om kompetens, den missar också att säga något vettigt om vad kvalitet är eller om hur egenkontroller ska utföras, betonar Mikael Rolfs.
– Det finns inget om systematiskt förbättringsarbete eller att ansvar ska följas av befogenheter. Det nämns exempelvis att arbetsgivaren kan behöva undersöka ”om det finns förhållningssätt och attityder hos personalen som kan leda till brister i verksamhetens kvalitet” men inget om ledningens och ledningssystemets eget ansvar.
God vård-arbetet faller
Med de gamla föreskrifterna faller även föreskriftsstödet för God vård-arbetet, med mål och kriterier för uppföljning av sjukvårdens processer.
– God vård-indikatorerna har blivit alltför normerande och inte de stöddokument de var tänkta som. Men de har ändå varit användbara som för att följa upp att verksamheter uppfyller grundläggande krav.
Anders Printz, chef för avdelningen regler och tillstånd på Socialstyrelsen, säger till Sjukhusläkaren att det fanns en risk just med att de gamla föreskrifterna och God vård-konceptet lyfte fram sex kvalitetsområden, som kom att definiera kvalitet inom hälso- och sjukvården.
– Risken med det är att det uppfattades som att kvalitet var att arbeta med dessa sex områden, och sedan var man färdig. De nya föreskrifterna bygger på att ledningen har ansvaret för hela verksamheten och för att själv ta reda på alla kvalitetskrav. Det finns ju minst 100 olika saker enbart utifrån hälso- och sjukvårdslagen. Men God vård-konceptet blir absolut kvar, även om vi inte vill att några parametrar lyfts fram som viktigare än andra. Vi kommer att använda konceptet i vår uppföljning och kunskapsstyrning, men inte i bindande föreskrifter.
Innebär de nya föreskrifterna att vårdgivare helst ska ISO-certifiera sig?
– Nej. Vi ger allmänna råd om att en väg att gå kan vara att använda standarder och att det kan vara klokt att ta till sig de systematiska sätten att arbeta, men det är inte bindande.
Men Socialstyrelsen har just nu seminarier om de nya föreskrifterna tillsammans med SIS, Swedac och Intertek Certification – ger inte det signaler om att certifiering är rätt väg att gå?
– Det är förstås hela tiden en avvägning mellan att å ena sidan styra för mycket och å andra sidan inte ge något stöd alls.
De gamla föreskrifterna och God Vård definierade kvalitet på ett sätt som människor som arbetar i vården förstod, och utgick från vad som är kvalitet i sjukvården. Kvalitetscertifiering utgår i grunden från administrativa system. Finns det inte en risk för att fokuset försvinner från kvalitet i vården och ersätts av fokus på administration?
– Det du pekar på är en kritik som förts fram från flera remissinstanser, till exempel Läkaresällskapet, och det är en kritik vi tar på allvar. Det är en viktig avvägning mellan fokus på administrativa rutiner och på vad som är viktigt för patienten. En viktig uppgift för oss under 2012 blir arbeta vidare med det här.
De gamla föreskrifterna, 2005:12, har ofta används som stöd för läkares rätt till fortbildning. Många är nu bekymrade över att det tydliga föreskriftsstödet faller bort. Vad anser du om det?
– I sakfrågan har inget ändrats. Det är nödvändigt att vårdgivaren tar ansvar för hela verksamheten och i en sådan genomlysning är det uppenbart att det behövs kompetens och fortbildning. Det är alltid en avvägning hur detaljerade föreskrifter ska vara, och vi har valt att lägga ansvaret på vårdgivaren att själv ta reda på vilka kvalitetskrav som gäller för verksamheten. Från Socialstyrelsens sida kommer vi även fortsättningsvis att lägga stor vikt vid fortbildning i våra uppföljningar.