Nyhetsarkiv

Efter mycket tjat och bråk fick Bo Hemgård sin kateterablation

407_tjat.jpg– Till en början kom attackerna inte så ofta, men efter ett tag blev de tätare och tätare trots att jag åt den medicin jag fått. Till slut kom de flera gånger i veckan.
Jag kunde inte sova på nätterna och blev helt orkeslös och måste ständigt sjukskriva mig. Förra året var jag hemma nästan tre månader i sträck, plus lite strödagar då och då.
För säljaren Bo Hemgård var förmaksflimret en plåga när han var ute på tjänsteresor.

– Jag var alltid orolig att flimret skulle sätta igång.
När läkaren efter nio år föreslog ett byte av medicin kände Bo Hemgård att han inte längre ville fortsätta med medicineringen.
– Jag sade att jag ville bli medicinfri. Jag hade hört att det fanns något som hette kateterablation så jag bad läkaren om en sådan. Han skrev en remiss och jag hamnade i en lång, lång kö.
Bo Hemgård fick vänta i närmare två år, men midsommarveckan 2006 kateterabladerades han.

– Sedan dess har jag inte haft några flimmerattacker. Visst känner jag att det hoppar till ibland, men hjärtat återgår snabbt till normalrytm. Förr fick jag umgås med flimret i 10-12 timmar innan det gav sig. Det är en sådan befrielse att vara av med de plågsamma flimret. Det tar enormt på krafterna.

Bo Hemgård poängterar att han är jättenöjd, samtidigt som han tycker att det är synd att han inte fick en kateterablation tidigare.

– Det var först efter mycket gnäll och tjat och bråkande som det hände något. Jag upplystes aldrig om att det fanns en vårdgaranti. Det var först när någon berättade det för mig och jag krävde att bli kateterabladerad med hänvisning till garantin som det hände något.

Det dröjde bara några dagar, så fick jag besked att jag skulle få ingreppet gjort på Huddinge, men innan dess hade man plöstligt tid på Akademiska sjukhuset så jag kateterabladerades där.

Bo Hemgård berömmer den medicinska behandlingen, men är kritisk till sjukvårdens organisation.
– Man bollas runt, det är ingen som vill ta hand om en. När attackerna är akuta och man skulle vilja tala med någon läkare som man tidigare träffat så hänvisas man bara till akuten. Det har känts hopplöst många gågner. Alla vet ju hur långa köerna är där. Men nu slipper jag det och det är jätteskönt. Fast sjukvården måste ändra sig. Nu lider många patienter.
 

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera