Efter Macchiarini – hur går vi vidare?
Bättre koll på forskarnas CV:n, referenser och bisysslor – och ett KI som ska jobba hårt med sin interna kultur. Men krävs det inte att de visselblåsande läkarna får en offentlig ursäkt också om vi ska kunna gå vidare och lära oss något efter Macchiariniskandalen?
Den frågan väcktes under ett fullsatt seminarium i Almedalen om hur KI och den svenska forskningen ska resa sig och gå vidare efter turerna kring den framgångsrike kirurgen Paolo Macchiarini – som i dag har avskedats och utreds för både forskningsfusk och vållande till annans död.
Med i panelen fanns förutom Bo Lindquist, journalisten bakom den uppmärksammade dokumentären om Macchiarini, KI:s nya rektor Karin Dahlman Wright och Sven Stafström, generaldirektör för Vetenskapsrådet. Men Karolinska sjukhuset ville trots inbjudan under inga omständigheter medverka i diskussionen, påpekade Pär Gunnarsson, Läkartidningens chefredaktör och seminariets moderator. Han inledde med att ställa frågan till panelen om vilka konsekvenser Macchiariniskandalen egentligen har fått?
-Allra allvarligast är naturligtvis att människor har skadats, något som även har drabbats deras anhöriga och andra som finns nära dem. Men det finns även ett universitet med tusentals anställda som är besvikna. Det är klart att det här är allvarligt och att vi har ett förtroendeproblem som vi kommer att få arbeta mycket med för att återställa, säger Karin Dahlman Wright, som tillträdde sin rektorstjänst efter att skandalen hade briserat.
Panelen diskuterade sedan bland annat hur det kom sig att ingen lyssnade på läkarna som försökte slå larm förrän fallet Macchiarini uppmärksammades i Bo Linquists dokumentär.
– Ett viktigt tillägg är att det egentligen inte var jag utan fyra läkare på KS som avslöjade vad som hände. Hade de inte gjort det hade vi inte suttit här. Det var inifrån systemet som de tunga varningssignalerna kom först. Jag blev tipsad om den 250-sidiga granskningen och jag kom in ett år efter att de fyra läkarna började försöka uppmärksamma problemen kring Macchiarini. Då hade de hotats med polisanmälan och indragna anslag. Jag förstod direkt när jag läste deras anmälan att något inte stämde, den var för gedigen för att vara helt felaktig. Men det hade man inte gjort på KI vilket är anmärkningsvärt, säger Bo Lindquist.
– Jag kan bara hålla med Bosse. Det stämmer att det dök upp signaler redan 2014-2015 om att det förekom misstankar om forskningsfusk och att ingenting gjordes åt det, säger Karin Dahlman Wright som även passade på att hylla Bo Linquists gedigna arbete med dokumentären som fick allas ögon att öppnas.
Sven Stafström påpekade att Vetenskapsrådet redan innan dokumentären sändes, i juni 2015, tog beslutet att avbryta bidraget till Macchiarnis forskning.
– Oetiskt handlade räcker för oss för att vi ska ta ett sådant beslut och vi hade bra material att luta oss på redan då, säger han.
Men även Vetenskapsrådet håller på att ändra sina rutiner efter Macchiariniskandalen, berättar Sven Stafström.
– Vi har inte haft rutinen att tydligt gå in och titta på varje del i folks CV förut. Det är något vi ska fundera på nu. Vi har stor tilltro till lärosätet och forskarna, men det behövs någon rutin som granskar CV:n och därför behöver vi utbilda våra granskare i att titta på vissa delar och ställa sig frågan – stämmer det här?
Även på KI kommer rutinerna kring CV-granskningar att ändras, berättar Karin Dahlman Wright.
– Jag vill inte föregå utredningarna men det finns även mycket att göra när det gäller vår interna kultur. Det är viktigt att folk vågar göra sig hörda och att vi har chefer som vågar agera snabbt och kraftfullt när saker inte är som det borde vara.
– När Anders Hamsten friade Macchiarini blev jag jätteförvånad, säger Bo Linquist och Karin Dahlman Wright nickar.
– Jag tyckte också det var konstigt och jag har sagt det till honom (Hamsten) i januari – att det var konstigt. Det har blivit tydligt att vi måste ha kontroll på vilka bisysslor våra anställda har och att de måste följa vår värdegrund. Vi har vidtagit åtgärder där redan nu men det kommer att komma mer när utredningarna är klara. Det handlar om att tydliggöra medarbetarna ansvar att förhålla sig till våra rutiner och ledarnas ansvar att agera. Vårt arbete behöver bli mer tydligt och transparant. Vi måste ta till oss av att vi har en organisation och kultur som tillät att det här kunde hända.
Pelle Gustafsson, medicinsk redaktör på Läkartidningen, steg fram och summerade sin tankar kring fallet Macchiarini.
– Jag anser att Karolinska sjukhuset måste ge någon form av offentlig upprättelse, en ursäkt till läkarna som slog larm men inte blev lyssnade till. Det skulle bli en viktig signal till vetenskaps- och sjukvårdssverige; det är viktigt att ni gör er röst hörd om ni vet något sådant här. De här läkarna är värda det och det skulle kunna fungera som ett vaccin mot att det inte ska hända igen. Det dummaste vi kan göra är att tänka att det var en engångshändelse. Då har vi bäddat för nästa skandal.
Det är oroväckande att Karolinska Universitetssjukhuset inte ville medverka i denna diskussion. Det är också oroväckande att man fortfarande inte officiellt bett de larmande läkarna om ursäkt. Så länge inte detta sker pågår Machiariniskandalen fortfarande, om än i lågintensiv form.