”Dosläkemedel ger sämre behandling”
Nyheter
Hela säkerhetskedjan kring läkemedel försvagas när en patient sätts in på ApoDos, menar Christina Sjöberg, som är ordförande i Västra Götalandsregionens terapigrupp för äldre och läkemedel. Hon är också medlem i Läkarförbundets arbetslivsgrupp.
– Om jag skriver en orimlig ordination reagerar ofta Apoteket eller sjuksköterskan, men det gör inte dosmaskinen med samma omsorg. Anhöriga slutar ifrågasätta och det sker en försämring av patientens möjlighet till samverkan med personalen och beslutanderätt när det gäller den egna vården (patient empowerment).
Läkaren blir mycket mer ensam när det gäller ordinationer, vilket kan leda till sämre kvalitet, säger hon.
Engagemanget försvinner
Ofta tystnar diskussionen kring patientens läkemedel när de kommer dosförpackade, enligt Christina Sjöberg.
– Sjuksköterskorna ser efter att det är rätt antal i påsen, men inte mer. Man ”vet” att det blir rätt och engagemanget sjunker. Det följer inte heller med bipacksedlar med dosläkemedel. Det blir svårare att hitta information, vilket gör att patienter och anhöriga funderar mycket mindre kring biverkningar.
Christina Sjöbergs avhandling visar att patienter som använder ApoDos oftare har lägre kvalitet på sin läkemedelsbehandling, även om hänsyn tas till att dessa patienter oftare är äldre, sjukare och oftare bor på äldreboenden. Bristande engagemang och en svagare säkerhetskedja är delförklaringar till detta, men också ordinationsverktygen i sig.
Ordinationsverktygen en bov i dramat
– Man måste ta mycket mer hänsyn till förskrivarperspektivet när man utformar ordinationssystem. Det är A och O att systemen är funktionella.
– Ordination kräver tid och omsorg, det ska göras vid ett läkarbesök där man går igenom hela behandlingen. Samtidigt finns ofta ett tryck på läkare att förnya dosrecept ”i förbifarten”.
Många kardinalfel begicks
Christina Sjöberg var med i det pilotprojekt som inledde utvecklingen av Pascal.
– Vi som var med i piloten fick hela tiden höra att ”det ändrar vi till den skarpa versionen”. Men allt blev inte åtgärdat. Det var gräsligt olyckligt att forcera igenom införandet på så kort tid. Det är också ett kardinalfel att tala om för sjukvården vad som behövs i fråga om webbläsare och datorkapacitet, istället för att först fråga vad vi faktiskt har. Till sjukvården kommer alltid tekniska nyheter sist, eftersom vi har krav på hög säkerhet i systemen.
Det får inte gå slentrian i att sätta patienter på Apodos, till exempel när de flyttar till särskilda boenden. Det måste alltid vara en individuell anpassning, understryker hon.
”Övertro på läkemedelsgenomgångar”
Christina Sjöberg varnar för att ha en övertro på läkemedelsgenomgångar, där läkaren får hjälp av ytterligare en person som granskar patientens läkemedelsbehandling.
Flera stora och kostsamma studier har genomförts för läkemedelsgenomgångar, men SBU:s rapport om äldres läkemedelsanvändning visar att de haft relativt blygsamma resultat. Istället behöver läkaren ges tillräckligt med tid att hinna utvärdera patientens läkemedelsbehandling tillsammans med patienten.
– Problemet behöver angripas på flera sätt, till exempel genom undervisning till förskrivande läkare. Den viktigaste åtgärd man kan genomföra är att tänka efter innan man sätter in en behandling så att det blir rätt från början.
Vill införa kommunöverläkare
– En nyckelfråga är att förbättra samarbetet mellan slutenvård, primärvård och den kommunala omsorgen. Kanske går det att komma någon vart med hjälp av ekonomiska morötter på det här området. Men det behövs också en samordnande funktion för alla aktörer, och jag hör till dem som tror att det skulle kunna vara bra med kommunöverläkare för att ha en ytterst ansvarig som håller i samarbetet.
– Man behöver också förbättra arbetet kring äldres läkemedel på ett tidigare stadium – innan patienterna kommit till särskilda boenden. Då är de oftast svårt sjuka med kort återstående livslängd.
