Hallå där Niclas Skyttberg, adjungerad forskare inom medicinsk informatik på KI, som har skrivit ett brev till editorn på European Journal of Internal Medicine.

• 27 december 2023
• 1
• AV: Malin Gavelin

Varför skrev du och dina kollegor det här brevet?

– Vi är ett löst sammansatt nätverk av akutmedicinare och forskare som tittar på olika sätt att förbättra den akutmedicinska vårdprocessen. I just det här fallet skrev vi för att belysa riskerna ur patientsäkerhetssynpunkt men också arbetsmiljösynpunkt när det kommer till icke ändamålsenlig dokumentation. Dokumentationen i akutjournalerna sväller och blir allt mer ohanterlig och svår för oss att överblicka. Det är på väg att bli ett stort arbetsmiljöproblem för både läkare och sjuksköterskor. Vi vill belysa vikten av att beforska det här området mer och säkerställa att akutprocesserna blir mer effektiva så att vi har rätt information om rätt patient i rätt tid för att kunna fatta korrekta beslut.

Hur har läkarnas dokumentationsbörda egentligen utvecklats under den senaste femårsperioden?

– Ökningen av den icke ändamålsenliga dokumentationen är en trend som har pågått under längre tid. Under de senaste fem åren har det blivit mer fokus på den här frågan och det syns inga tecken på att bördan minskar för professionen. 2016 gjordes en amerikansk studie som visade att 50 % av läkarnas tid gick till administration och flera studier därefter har visat att det inte har minskat trots insatser. Trenden i Europa liknar den i USA men vi ligger hela tiden några år efter. Vi har med andra ord troligtvis inte sett toppen av dokumentationsbördan ännu. I USA pågår en het debatt om sambandet mellan den ökade dokumentationsbördan och att läkare blir utbrända i allt högre grad. Problemen uppstår när man som läkare tappar sin känsla av sammanhang och inte längre känner att ”det här gör jag för att hjälpa just den här patienten”. Risken är då stor att det bara känns som onödigt merarbete som inte leder någonstans.

Vad är det som gör att dokumentationsbördan bara fortsätter att öka då?

– Dels pågår det ett antal stora projekt där det finns risker att dokumentationen ökar som en bieffekt. Det handlar om journalsystemsinföranden som pågår ganska brett som riskerar att öka dokumentationsbördan för kliniker. Men det handlar också om att vården ständigt blir mer och mer komplex och vi får fler och fler vårdgivare som behöver kunna kommunicera med varandra. Vi får också en allt äldre och mer multisjuk befolkning, något som också leder till en ökad dokumentation och administration. I grund och botten finns det många goda syften med att vi samlar allt mer data och att administrationen då ökar. Vi vill utveckla vården, öka kvaliteten och säkerställa att patienterna får en god och säker vård. Men det är också så att de regulatoriska kraven ökar vilket gör att vi ibland dokumenterar för säkerhets skull – för att inte kunna få kritik i efterhand.

Vilka potentiella lösningar ser du framåt?

– Det här är ett komplext problem – det finns ingen ”silver bullet” för att lösa de här utan det krävs att man jobbar i flera spår och dimensioner. Forskning visar att det framför allt handlar om tre principer; man kan uppgiftsväxla, hitta nya tekniska stöd för att hantera dokumentationen eller involvera patienterna i högre grad. Självklart kan man också tänka sig att vi identifierar och reducerar saker som vi gör för mycket av och tydliggör vad som egentligen ska dokumenteras. Mer standardisering – och det är det vårt brev till editorn handlar om. Att vi behöver slå fast vad som ska ingå och att någon tar ansvar för det. Hittar vi den minsta gemensamma nämnaren och slår fast basen kan vi också minska den här oron för vad som måste med. De som är bäst på att identifiera detta är professionen själv.