Nyhet

Dödshjälp: Den känsliga frågan

Artikeln ingår i temat Dödshjälp

Flera länder och delstater i USA har under 2000-talet infört dödshjälp och antalet som får dödshjälp på ställen där detta är tillåtet tenderar att öka.

Frågan leder återkommande till känslomässigt laddade debatter, nu senast under våren. Men vilka är argumenten för och emot dödshjälp? Innebär ett ja till dödshjälp en risk för ”ett sluttande plan”? Och vad skulle ett ja innebära för läkarrollen?

Sjukhusläkaren har intervjuat förespråkare och motståndare till dödshjälp.

Läkarförbundet

Läkarförbundet framhåller att dödshjälp skulle omdefiniera läkarens yrkesroll, att patienten visserligen har långt­gående självbestämmande­rätt vid livets slutskede, men att den inte är oändlig när andra är involverade, i det här fallet läkare, samt att patienter inte ska behöva tvivla på att sjukvårdspersonalen alltid ska försöka bota, lindra och trösta.

Förbundet har också flaggat för risken som brukar kallas det ”sluttande planet”. Det vill säga att dödshjälp med tiden omfattar en allt större grupp patienter.

Elin Karlsson, Läkarförbundet. Foto: Pressbild

– Det finns flera tunga argument emot dödshjälp. Dödshjälp är en oåterkallelig handling som man inte kan göra om. Det finns ingen väg tillbaka, säger Elin Karlsson, ledamot i Läkarförbundets förbundsstyrelse och andre vice ordförande i styrelsen för Sjukhusläkarna.

Hon menar att det finns en risk att man börjar värdera människoliv.

– Vilka liv är värda att leva? Vad gör att man ska få dö med hjälp av vården? Vilket liv ska få fortsätta? Den typen av frågor öppnar upp för värderingar som är djupt olämpliga. Grundläggande inom läkaretiken är alla människors lika värde, och att vi läkare utifrån individens behov ska stötta och behandla på bästa sätt, säger Elin Karlsson, som tidigare har varit ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd.

De enkäter som gjorts förenklar sakfrågan mycket. Torsten Mossberg

Torsten Mossberg, ledamot i Läkarförbundets förbundsstyrelse och etik- och ansvarsrådet, tycker att man ska vara försiktig när man tolkar enkäter om attityder i fråga om dödshjälp.

– De enkäter som gjorts förenklar sakfrågan mycket. Visst vill vi alla ha själv­bestämmande. Vi vill inte lida och det är lätt att kryssa i den rutan när man är frisk. Min erfarenhet är att när en människas livssituation begränsas på grund av sjukdom, smärta och handikapp finns det ofta kvar en mycket stark önskan om att få leva, säger han.

–  Så siffrorna bör tolkas med försiktighet och inte tas till intäkt för att införa till exempel läkarassisterat självmord.

Föreningen Rätten till en värdig död

Staffan Bergström, professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet och ordförande för Rätten till en värdig död (RTVD):

–  Jag vill definitivt kunna bestämma över mitt eget slut. Det måste vara överordnat läkarens etiska övertygelse.

Han tror att dödshjälp kommer att vara tillåtet i Sverige om 10 till 15 år.

– Vi läkare har ju inpräntat i oss att vi ska bota, lindra och rädda liv. I abortfrågan har vi gått från ett kompakt motstånd, som jag och många med mig tolkar som väsentligen religiöst betingat, till en ganska generell accept. På samma sätt kommer också dödshjälp att bli accepterat i Sverige med tiden. Det är min absoluta övertygelse.

Staffan Bergström har dock inte alltid varit en övertygad och hängiven dödshjälpsförespråkare. En händelse han bevittnade som ung nyutexaminerad läkare fick honom att tänka om.

Staffan Bergström, Rätten till en värdig död. Foto: Privat

– Det var en svårt cancersjuk tandläkare som låg för döden. För att få slut på sitt lidande tog han en sax och försökte klippa av en av slangarna som var kopplad till hans kropp med förhoppningen att detta skulle leda till luftemboli och omedelbar död. Men han misslyckades, och när jag såg den desperation han gav uttryck för och det kroppsspråk han förmedlade tänkte jag att ”detta är en dålig omvårdnad i livets slutskede”. Bilden av denne man har etsat sig fast, och där och då började jag förstå att ”detta är så viktigt, och vi får inte svika de svårast sjuka”, säger han.

Han tycker tonläget i Sverige är en aning för uppskruvat och att det inte är en fråga om antingen eller, dödshjälp eller palliativ vård.

Vi har en rimligt bra palliativ vård i Sverige som klarar av att se till att majoriteten av alla döende får ett värdigt slut. Staffan Bergström, RTVD

– Ett typexempel på det är att använda termen ”självmord” eller ”mord” istället för ”dödshjälp”. Fem amerikanska läkarförbund har uttryckligen avvisat termen ”suicide” istället för ”physician-assisted death” (PAD). Det handlar trots allt om en väldigt liten andel mycket svårt sjuka patienter som skulle kunna komma ifråga för läkarassisterad dödshjälp. Vi har en rimligt bra palliativ vård i Sverige som klarar av att se till att majoriteten av alla döende får ett värdigt slut. RTVD verkar aktivt för att den palliativa vården ska bli allmänt tillgänglig och av ännu bättre kvalitet. Kvarstår kanske några procent som den palliativa vården inte klarar av. Det är dem vi månar om, säger han.

I Oregon finns sedan mer än 20 år tillbaka Oregon­modellen, som tillämpar assisterat döende, under förutsättning att vissa kriterier är uppfyllda, däribland att läkaren är skyldig att informera om rätten till alternativ för dödshjälp, exempelvis hospice-vård. Det skulle krävas väldigt lite lag­ändringar för Sveriges del för att införa en lag som tillåter assisterat döende, till skillnad från eutanasi, menar Staffan Bergström.

– I Oregon riktas kritik mot läkarna att de är för strikta när de ska avgöra vem som ska få dödshjälp. Av alla som får läkemedel utskrivet är det bara drygt 60 procent som faktiskt använder det, men det är omvittnat att själva förskrivningen – tryggheten att ha läkemedlet tillhands i hemmet – allmänt uppfattas som en palliativ åtgärd. Endast fyra av tusen avlidna i Oregon under en 20-årsperiod fick dödshjälp, vilket tydligt visar att den palliativa vården klarar av att ge smärt- och ångestlindring vid livets slutskede till nästan alla döende, säger Staffan Bergström.

Fler profilerade debattörer: 

Sven Román, barn- och ungdomspsykiatriker, ser flera påtagliga risker med Oregonmodellen som är den modell som främst stått i fokus i den svenska debatten.

Barn- och ungdomspsykiatriker Sven Román. Foto: Privat

Träffsäkerheten för att bedöma om en person har högst sex månader kvar att leva är cirka 90 procent – det medför att åtskilliga personer som har fått dödshjälp i Oregon har fått det på felaktiga grunder, säger han.

– En felmarginal på 10 procent är givetvis inte godtagbar. Med samma höga krav på användningen av dödshjälp som på nya läkemedel skulle vi aldrig legalisera dödshjälp, säger han.

Ett annat starkt argument emot är, enligt Sven Román, att personer med psykiatriska tillstånd kan få dödshjälp, om de bedöms vara beslutskapabla.

– Det är helt obegripligt. Som psykiatriker möter jag ofta personer som inte längre vill leva, och jag och mina kollegor utgår alltid från att patienterna har ett behandlingsbart tillstånd. Så är det i praktiken.

Läkaren och författaren PC Jersild anser tvärtom att Oregon­modellen som har varit i gång i cirka 20 år fungerar på ett sätt som man kan förvänta sig.

PC Jersild, läkare och författare. Foto: Sara Mac Key

– Det skulle kunna vara ett alternativ för Sverige. Jag anser att 90 procent är en ganska hög träffsäkerhet. Man kan inte skrota hela modellen bara för att några hade kunnat leva i sju eller åtta månader, säger han.

– Man måste ha klart för sig vilka människor vi talar om. Alla som ska dö är mer eller mindre deprimerade, men vi talar om personer som är fullt kapabla att fatta sina egna beslut. För läkarnas del ska det givetvis vara frivilligt att vara behjälplig.

PC Jersild säger att det är uppenbart att det rör på sig internationellt, samt att Läkarförbundet borde göra en enkätundersökning för att se hur attityderna bland läkare ser ut i dag.

Johan Frostegård, överläkare och medicinprofessor vid Karolinska institutet, är sedan länge stark motståndare mot alla former av dödshjälp och betonar påtagliga risker med dödshjälp.

– Vi har sjukvård i dag som till stora delar styrs av ekonomism, snarare än av läkarprofessionen. Dödshjälp skulle i praktiken vara lönsamt. Det är en aspekt som är oerhört stark i samma­nhanget, säger han, och påpekar i likhet med många andra debattörer att frågan om dödshjälp ofta väcker starka känslor.

– Argumentet om smärta, som ofta framhålls av förespråkarna, är ganska svagt. I dag får man ju till och med ge terminal sedering. Det finns god tillgång till smärtlindring.

Medicinprofessor Johan Frostegård. Foto: Adam Öhman

Johan Frostegård, som är aktuell med romanen ”Det nya sjukhuset” i vilken han väver in frågor om dödshjälp, framhåller att många som vill ha dödshjälp i själva verket åberopar en rad andra skäl, däribland att de inte vill ligga omgivningen till last.

Enligt en rapport från Statens medicinsk-etiska råd (Smer) om dödshjälp från 2017 är de vanligaste skälen att begära dödshjälp i Oregon och Washington att man vill undvika värdighetsförlust, förlust av oberoende i livets slutskede och låg livskvalitet. Svåra symtom är inte lika vanligt som skäl.

– Det finns risker med ”det sluttande planet”, att man utvidgar vilka som får dödshjälp. I Holland har man kunnat se sådana tendenser. Det tycker jag är ytterst oroväckande. Inte minst äldre sjuka ensamma kvinnor med låg pension i Sverige kan känna att de ligger andra till last. Det är också ytterst oroväckande att vissa debattörer­­ anser att psykiskt sjuka ska kunna få dödshjälp, vilket också sker bland annat i Holland.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-04

Tema: Intensivvård / De riskfyllda flyttarna har mer än fördubblats på tio år / Studie visar: Ökad risk att dö efter förflyttning på grund av resursbrist / Intensivvårdsregistrets ordförande efterlyser fler intermediärvårdsplatser / Läkare på Huddinge: Vi behöver dubbelt så många IVA-platser / Flytten av patienter ska minskas drastiskt - men problemen kvarstår / Pressat läge på Sveriges största intensivvårdsenhet / Sjukhusläkaren har pejlat läget från norr till syd

Prenumerera