Dödsfallen bara toppen av ett isberg
Nyheter
De lex Maria-anmälda dödsfall som Sjukhusläkaren i förra numret kunde koppla till vårdplatsbrist var bara toppen av ett isberg. Var fjärde chefläkare uppskattar att så mycket som 70 procent av alla allvarliga vårdskador aldrig ens lex Maria-anmäls. Det visar en enkät till landets chefläkare som Sjukhusläkaren har gjort.
I Sjukhusläkarens uppmärksammade granskning av lex Maria-anmälda dödsfall 2016 syntes bland annat stora skillnader i antal anmälningar över landet. Exempelvis kom en överväldigande majoritet av ärendena förra året från Skåne, medan det i Stockholmsområdet endast fanns ett enda. Hur stort är egentligen mörkertalet?
Sjukhusläkaren sökte svar från landets drygt hundra chefläkare inom slutenvården – vilka är de som ytterst avgör om en patientskada faktiskt ska lex Maria-anmälas eller inte – och fick bilden av ett stort mörkertal bekräftad. Så många som var fjärde chefläkare uppskattar att 30 procent eller mindre av det totala antalet allvarliga vårdskador faktiskt leder till en lex Maria-anmälan i slutändan. Dock visar resultatet en stor spridning bland svaren – där fyra av tio chefläkare istället uppskattar att minst 70 procent av de allvarliga vårdskadorna mynnar ut i lex Maria-ärenden.
Vilka är då orsakerna till skillnaderna i antalet lex Maria-anmälningar mellan de olika sjukhusen?
Chefläkarna själva uppger att den rådande patientsäkerhetskulturen många gånger har stor betydelse – både hos ledning och övrig personal.
”Det beror sannolikt på hur framgångsrikt ledningen arbetar med patientsäkerhet. Hur högt upp på agendan patientsäkerhet ligger och det genomslag det får i hela organisationen. Det finns fortfarande enheter/personer som anser att det är dåligt att Lex Maria anmäla”, svarar en av chefläkarna. ”Multifaktoriellt men patientsäkerhetskultur är av stor vikt”, svarar en annan. ”Storlek på den organisation vi har att ansvara för avseende anmälningar är säkert en faktor. Kännedomen och direktkontakten blir säkerligen bättre och mer direkt i en mindre organisation. Det är också så att det inte finns något givet facit vad som ska anmälas utan här spelar många faktorer in och det blir hur man än vrider och vänder på det till sist en individuell bedömning”, svarar ytterligare en chefläkare.
Ett antal röster efterlyste också ett förtydligande på nationell nivå gällande rollen och uppdraget som chefläkare. Flera påpekade också att det är viktigt att man som chefläkare står utanför linjen. Majoriteten av respondenterna ansåg dock inte att chefläkare ”borde bli mer fristående och oberoende i förhållande till arbetsgivaren”.
Däremot menade 70 procent av chefläkarna att dagens patientsäkerhetssystem inte fungerar optimalt utan helt eller delvis behöver förbättras. I södra Sverige ansåg samtliga respondenter att förbättringar behövs. Många menade att lärandet borde stå i centrum – med bättre åtgärder, återkoppling och uppföljning. ”Ännu mer relevanta utredningar som fokuserar på de riktiga bakomliggande systemproblemen”, anser en av chefläkarna. ”Vi behöver skapa en organisation som gör det möjligt att få fram händelseanalyser snabbare. Tar idag ofta för lång tid”, menar en annan.
Vad är det då som står i vägen för att patientsäkerheten ska fungera bättre på respektive sjukhus? Utöver mer utbildning, uppföljning och ”ett patientsäkerhetstänkande som genomsyrar hela arbetet” pekade var fjärde chefläkare på att fler vårdplatser, mer personal och ”luft i systemet” skulle leda till att färre allvarliga vårdskador inträffade.
Framför allt uttryckte chefläkarna i Mellansverige detta – det vill säga Uppsala, Gävleborg, Västmanlxand, Dalarna, Värmland, Örebro och Sörmland.
Malin Gavelin
Anna Sofia Dahl
Cirka högst 10 % av de allvarliga vårdskador som upptäcks Lex Maria-anmäls.
Dessa utgör dessutom uppskattningsvis 0,5 % av alla allvarliga vårdskador som uppkommer, d v s en liten topp på isberget, enligt en studie som gjorts på ett material i Västra Götalandsregionen: http://www.vgregion.se/halsa-och-vard/vardgivarwebben/amnesomraden2/patientsakerhet/vid-vardskada/lex-maria/
Begreppet ”Patientsäkerhet” är som en stor tom pratbubbla.
Efter sju års regelbunden kontakt med företrädare för Patientsäkerhetsarbetet på Socialstyrelsen, SKL och IVO för att väcka dessa angående kirurgiska vårdskador och kopplingen till behovet av en välstrukturerad, vetenskapligt validerad upplärningsmetodik i kirurgiska specialiteter har jag inga illusioner kvar.
Trots att det finns randomiserade, prospektiva, jämförande studier publicerade I ämnet ”kirurgisk träningsmetodik” väljer svenska myndigheter att låstas som om dessa studier inte finns.