Dödligt tråkig forskning. Eller?
När helst det har stått Vetenskaplig Utveckling på schemat så har man vetat att det betyder en dag full av obligatorisk tristess. Det var något av det första man lärde sig när det gällde att tolka schema. Innan Läkarprogrammets början var jag ganska sugen på forskning, men VetU fick mig snabbt på andra tankar. Statistik, statistik och mer statistik. Fullt med siffror som var svårplacerade i sammanhang, ett nytt språk jag inte förstod, och mängder av forskningsartiklar att analysera och utvärdera. Jag tyckte det var så otroligt tråkigt, mest för att jag inte förstod speciellt mycket av vad jag gjorde och ännu mindre av de resultat jag presterade.
Förändringen kom först nyligen. Jag vet inte vad det var som hände riktigt, ty VetU har varit ganska frånvarande det senaste året, men nu går det plötsligt att läsa artiklarna. Det går hackigt, visst, och relevansen är fortfarande svår att tolka utan en mall och gott om tid, men det går! Och från att artiklarna har handlat om saker jag inte vet vad det är, och utvärderat saker jag inte riktigt förstår varför man vill undersöka, så känns de plötsligt relevanta. Nu är de fulla av läkemedel jag känner igen, sjukdomar jag har stött på och resultaten är intressanta. Intressanta att ta del av, men även att utvärdera om studien är tillräckligt bra konstruerad för att jag skall kunna lita på att resultaten speglar ett verkligt samband. Min personliga teori är att mina ökade medicinska kunskaper är en del av svaret, men att huvuddelen ändå härrör från alla de patienter jag har träffat. Det är människorna jag är nyfiken på. Människorna som utgör relevans för mig.
Slutsatsen är alltså att jag tydligen har utvecklats vetenskapligt på något vis. Var det VetU som på något sätt gav resultat trots val av urusel metod? Oavsett så känns det som om det måste finnas bättre sätt att presentera evidensbaserad medicin på. Sätt som inte känns kvävande för själen och faktiskt får det att kännas lite intressant och relevant från början. Evidensbaserad medicin är ju uppenbarligen inte mördande tråkigt, så varför börja med att presentera det så att det ger sken av just det?
