DLF: Primärvården inte rätt instans
Att primärvården ska ta ett större ansvar för patienter med adhd-diagnos vänder sig Ylva Sandström, ordförande för Svenska distriktsläkarföreningen, starkt emot.
Främst med tanke på att man inom primärvården saknar rätt kompetens om diagnosen och de läkemedel som förskrivs.
– Adhd-läkemedel inte vilken medicin som helst. Vi är oroade för att en utökad förskrivningsrätt skulle bli ett jätteproblem, med till viss del okontrollerad förskrivning. Det låter som om jag baktalar min egen kår, men även om de flesta sköter sig så vet vi hur det ser ut med z-läkemedel, säger hon och fortsätter:
– Och barn- och ungdomspsykiatri ingår inte i vår grundutbildning, så egentligen kan vi lika mycket om adhd som en kirurg eller en ortoped. Om man vill förflytta delar av den här patientgruppen så tycker inte vi att vi är rätt instans.
Ylva Sandström säger att det finns ett generellt problem i att ”primärvården är sjukvårdens avlopp”. Att lösningen när specialistvården på sjukhus får för mycket att göra allt för ofta blir att flytta över delar till primärvården.
– Inom adhd finns det, i alla fall om man följer samhällsdebatten, ett problem med överdiagnostik. Där kan jag bli lite provocerad av psykiatrin – man ägnar jättemycket resurser åt att sätta adhd-diagnoser och när det blir en ohållbar situation så vill man dumpa problemet på primärvården istället för att själv ta hand om det.
Ni remitterar ju patienter till psykiatrin. Vilken roll har ni inom primärvården i utvecklingen av antalet adhd-diagnoser?
– I primärvården måste vi få vara lite okunniga inom vissa diagnoser – det är specialistvården som måste kunna säga ”nej, det är inte adhd” till exempel. Och vi skickar endast vidare en liten del av alla de patienter som kommer till oss och efterfrågar den här diagnosen, säger hon och fortsätter:
– Min upplevelse är att remisser till psykiatrin, oberoende av diagnos, alltid studsar tillbaka. Det känns som om det inte beror på remissen, utan är helt slumpartat och ett sätt för en väldigt pressad verksamhet att värja sig. Mycket skulle kunna lösas om det gick att få tag på någon läkare på psykiatrin på telefon så vi kan resonera hur vi ska göra.
