Diskussionen om nationella kunskapsprovet fortsätter

I snart tio år har det nationella kunskapsprovet för läkare från tredje land i omgångar diskuterats flitigt. Det riktas kritik mot att relativt få blir godkända på det teoretiska delprovet, en förutsättning för att komma vidare i processen mot svensk legitimation. Under det senaste provtillfället i februari 2025 blev drygt 13 procent godkända och i november 2024 var andelen endast nio procent.

– Sverige sticker ut och har en förhållandevis låg godkännandegrad. Om jag hade vetat från början hur svår processen skulle bli, hade jag valt att flytta till Spanien. Vägen hade varit snabbare och mindre krånglig, säger Mario Gonzalez, ordförande för Internationella läkarföreningen, ILF – en intresseförening inom Sveriges läkarförbund med cirka 1 500 medlemmar från ett 30-tal länder.

Mario Gonzalez arbetar som ST-läkare i allmänmedicin i Falun och är även ledamot i Region Dalarnas läkarförening.

– Vi ifrågasätter inte att det måste finnas ett svenskt kunskapsprov. Men den låga godkännandegraden behöver ifrågasättas och diskuteras. Vi har många duktiga specialister som arbetat många år i sina hemländer, men som inte lyckas ta sig igenom det svenska systemet. Det kostar samhället inte bara stora pengar utan också människors frustration och lidande. Sveriges förlorar värdefull kompetens.

Han är uppvuxen och utbildad i Mexico där han arbetade som akutläkare på en oljeplattform.

– I Mexico är kriminaliteten hög, det är många gänguppgörelser och kidnappningar. Min fru, som har rötter i både Mexico och Sverige, insisterade på att bo i Sverige och sedan 2018 bor vi i Falun med våra barn.

Det tog sammanlagt sju år för Mario Gonzalez att erhålla svensk läkarlegitimation. Vägen gick via kunskapsprovet, kompletterande utbildning (KUL) och AT-tenta.

– Det måste finnas rimliga krav. När det gäller kunskapsprovet är det ett för stort fokus som på prekliniska frågor som inte har klinisk relevans. Påståenden om att utländska specialister med mångårig erfarenhet inte skulle vara kompetenta håller inte. Men om du arbetat tio eller 20 år som kliniker är det svårt att hålla detaljerade kunskaper inom biokemi eller molekylärbiologi levande. Dessutom lever många under tuffa ekonomiska svårigheter och tvingas ta enklare jobb för att överleva. Det försvårar möjligheterna att studera på heltid.

Mario anser också att det finns onödiga flaskhalsar som gör det svårt att komma in i det svenska sjukvårdssystemet på ett tidseffektivt och patientsäkert sätt. Han skulle gärna vilja se en mer samlad och samordnad process som förkortar tiden till legitimation.

– Myndigheter som Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och Socialstyrelsen skulle kunna ha ett mycket närmare samarbete och även tillhandahålla information om vilka krav och vägar som finns, hur man går till väga utifrån individens behov.

Regionerna behöver också ta ett större ansvar så att internationella läkare får kontakt med vården under själva legitimationsprocessen. Som läget är idag förloras värdefull kompetens och många riskerar att tappa både motivation och kliniska färdigheter medan de väntar på att slutföra processen, menar Mario Gonzalez.

– ILF samarbetar nu med Umeå universitet, som ansvarar för provet, för att förbättra legitimationsprocessen.

Magnus Hultin är överläkare, universitetslektor och ansvarig för kunskapsprovet för utländska läkare vid Umeå universitet. Han tycker inte att kritiken mot kunskapsprovet är befogat.

– Vi har olika perspektiv på vilka kunskaper och färdigheter som ska krävas för att nå svensk legitimation. Det ena handlar om huruvida man ska uppfylla de krav som finns för att kunna arbeta som legitimerad läkare i det svenska systemet. Det andra handlar om att man vill att kraven ska anpassas och sänkas för att läkare från tredje land ska bli godkända, säger Magnus Hultin.

Han ifrågasätter inte att läkare från tredje land kan fungera patientsäkert i sina hemländer, men det kan finnas mycket som skiljer länder åt.

– Vi behöver säkerställa att de läkare som vill arbeta i Sverige lever upp till kraven för svensk legitimation som finns specificerade i högskoleförordningens examensmål för läkarexamen. Förutom medicinska kunskaper handlar det mycket om förmågan till muntlig och skriftlig kommunikation, att fungera i en svensk kontext och vårdmiljö och vara insatt i de lagar och förordningar som styr svensk hälso- och sjukvård.

Kritiken mot att kunskapsprovet fokuserar för mycket på basvetenskaper som inte är förankrade i klinisk praxis, håller inte Magnus Hultin med om.

– Det är ett stickprovsbaserat prov med ett proportionerligt fokus på basvetenskaper. Kunskapsprovet består av både basvetenskaper och kliniska tillämpningar. Det är viktigt att man har med sig kunskaper från en bred läkarutbildning.

Många skriver provet upp till fem gånger. Har ni gjort någon djupare analys av varför det blir så få godkända resultat på det teoretiska delprovet, i genomsnitt 23 procent?

– Om man inte är tillräckligt förberedd för att skriva provet, kan det handla om språkliga brister eller att man har inaktuella kunskaper. Vår erfarenhet är också att yngre personer som har nära i tid till sin läkarutbildning klarar provet mycket bättre än de läkare som tog examen för många år sedan.

Om du bott i Sverige och har gått igenom en svensk gymnasie- och högskoleutbildning är du mer språkligt förberedd och har byggt upp en förförståelse som utländska läkare inte hunnit erövra. Hur ser du på kritiken mot att inga specifika språkliga anpassningar görs i kunskapsprovet för andraspråkstalare?

– Vi är tacksamma för den granskning som har gjorts. Sedan dess har vi i omgångar arbetat med språkvetare för att utbilda våra frågeredaktörer. De arbetar ständigt med att ta bort onödig komplexitet och sådant vi språkligt bör undvika. Vi jobbar också med att ta bort felaktiga eller missvisande frågor och försöker även förbättra frågornas utformning. Det finns enstaka frågor som är fel på proven, men det betyder inte att helheten på provet är fel.

Kritiker menar att andra länders kunskapsprov skiljer sig från Sveriges och har en mycket högre godkännandegrad. Varför tror du att det är så?

– Det finns flera missförstånd. Danmark har från januari i år infört ett system som liknar vårt. I Finland och Norge och i många andra länder är proven avgiftsbelagda. Det kostar exempelvis 7 500 kronor i Norge per delprov och tillfälle och de har också en högre godkännandegrad. Om provet är avgiftsbelagt är man sannolikt mer noggrann med att komma förberedd till provet, det är för dyrt att prestera dåligt.

Finns det något Sverige kan göra för att förbättra förutsättningarna för läkare från tredje land att kunna arbeta i Sverige?

– Det finns redan idag flera förberedande kurser för att öka möjligheterna att klara det teoretiska delprovet, både sådana som fokuserar på att träna upp språket och de som fokuserar på att uppdatera det medicinska. Har man inte nått den språkliga nivå som behövs eller har brister i sin grundkompetens är det svårt att klara kunskapsprovet. När det gäller det praktiska delprovet skulle regionerna kunna ta ett större ansvar så att utländska läkare får kontakt med vården och chans till utbildning vid exempelvis regionernas kliniska träningscentrum.