Nyhet

”Digitaliseringen leder sällan till några besparingar”

Tvärtemot vad många tycks tro leder digitaliseringen av sjukvården sällan till några besparingar. Det menar hälsoekonom Björn Ekman som har skrivit en SNS-rapport om digitaliseringen av svensk sjukvård tillsammans med forskarkollegan Lina-Maria Ellegård.

Vad är det ni har tittat på i den här rapporten?

– Syftet med den var att få en hälsoekonomisk genomgång av effekterna och möjligheterna av digitaliseringen av vården och omsorgen – och svar på frågan om den är kostnadseffektiv. Det här kan man givetvis undersöka på många olika sätt men ett sätt att göra det mer relevant är att, som vi, titta på vilka utmaningar svensk sjukvård och omsorg står inför och sedan undersöka om digital teknologi eller digitalisering kan minska eller lösa de här utmaningarna. De utmaningar som vi identifierade var främst den långsiktiga finansieringen av vården, kompetensförsörjningen samt möjligheten till jämlik vård.

Vilka risker inom det här området kunde ni identifiera?

– Det finns en hel del risker när det kommer till digitalisering av vård och omsorg. I och med att man hanterar oerhört stora mängder känslig data finns det till exempel alltid en risk att den hamnar på villovägar. Det har vi sett flera exempel på genom åren. Det finns också en risk att det blir väldigt komplext och svårt att hantera, både för de som jobbar i vården och för patienterna. En annan risk är att många av systemen innebär jättestora, dyra investeringar. Problem kan uppstå längs vägen som gör att de blir dyrare än man har tänkt sig och att man inte får det man har tänkt sig. Där har vi ett väldigt aktuellt exempel i Skåne och Västra Götaland med it-systemet Millenium.

Men digitaliseringen beskrivs ju ofta som lösningen på många av vårdens problem?

– Ja, diskussionen går ofta ut på att digitaliseringen är lösningen eller åtminstone en stor del av lösningen. Det stämmer att digitaliseringen kan ge nya möjligheter att bedriva vård och omsorg där det tydligaste exemplet är aktörer som har börjat bedriva olika former av primärvård digitalt. Det finns även framgångsrika exempel där stordataanalys eller AI kan vara goda hjälpmedel för att stödja olika medicinska beslut som ska fattas. Men det är viktigt att ha med sig att den ökande digitaliseringen också innebär en otrolig utmaning.

– Informationen om digitaliseringen som lösningen på vårdens problem kan till exempel komma från olika håll. Dels från leverantörer och företag som vill sälja sina produkter – dels från regionpolitiker och andra som egentligen inte har kompetensen att bedöma lämpligheten i systemen eller har möjlighet att förstå hur de kommer att användas. Problemet är ju att ingen har både helhetsbilden och kunnandet. Pratar vi om AI, Artificiell intelligens, så förstår ju knappt någon vad det egentligen handlar om. Sedan har vi hela den kliniska aspekten där kunskapen ligger hos professionerna ute i verksamheten och sedan finns det de ekonomiska implementeringsaspekterna som också är svåra att greppa.

Det låter ju väldigt komplext – hur ska en sådan fråga kunna lösas?

– Det vi rekommenderar i rapporten är att införs en mer strukturerad, enhetlig aktör med möjlighet att skaffa sig en bättre överblick i digitaliseringsfrågor. Någon som kan godkänna alla de här digitala systemen och modellerna och göra en mer kvalificerad bedömning av dem. Vi har ju faktiskt system idag för att bedöma medicinsk teknologi och det är inte orimligt att ett liknande system även skulle införas för de digitala systemen. Det vi trycker väldigt mycket på i rapporten är att för att vården och omsorgen ska kunna ta tillvara möjligheterna som uppstår krävs helt nya sätt att arbeta och även tydligare regleringar på det här området. Det här är så pass komplicerat ur både juridiska, etiska och tekniska synvinklar att staten borde ha en viktigare roll för att skapa mer enhetlighet. Vi tror också att staten bör, i större utsträckning, bevaka att digitaliseringen leder till ökad jämlikhet och lika vård efter behov och att den uppfyller hälso- och sjukvårdslagen. Och det kan egentligen bara en nationell aktör göra.

 Vilken var den mest förvånande slutsatsen ni kunde dra i rapporten?

– För oss var det nog ingen överraskning men det kan det nog vara för många: digitaliseringen av vården leder sällan till några besparingar. Tidigare har man oftast funnit att införandet av digitala verktyg kan vara potentiellt kostnadseffektiva och det kan hända att denna nya slutsats gör någon besviken. Det man ska ha med sig är att de här modellerna ändå i många fall kan leda till så stora hälsovinster att det då givetvis ändå kan vara motiverade, trots att det är dyrare. Om vi återigen tar it-systemet Millenium som exempel så pratar vi ju miljardbelopp – det är nog inte många som fortfarande lever i tron att detta införande ska leda till någon form av besparing. I stället får vi tänka att det här gör vi för att det förhoppningsvis leder till en bättre vård i slutändan. Regionerna måste investera i moderna journalsystem. Det kommer att bli dyrare men förhoppningsvis blir de bättre än de förlegade system som finns idag. Att något är kostnadseffektivt måste inte automatiskt innebära att vi sparar pengar.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera