Nyhetsarkiv

Det stora problemet är landstingens egenintressen

Läkarförbundet saknar samverkan, systematik och långsiktig planering i lands­tingens arbete med kompetensförsörjning.

– Här har vi suttit i decennier och känt till problematiken! Orsaken att vi inte kommer någonstans är en kortsiktighet i planeringen och att varje landsting enbart ser till sina behov.

Det är Heidi Stensmyren, ordförande i Sveriges Läkarförbund (SLF), som levererar den kritiken. Och hon fortsätter:

– Specialister uppstår inte bara. Det krävs en systematisk och långsiktig planering, inte bara efter det momentana behovet eller två eller tre år framåt. Man måste räkna in hela tiden från grundutbildningen till färdig specialist, man måste ha planer på 10-15 år!

För att göra en fungerande och realistisk planering måste det dock först och främst finnas en bra analys av de fakta och överslag man har för handen.

– Många landsting har inte gjort kalkyler där man räknar in pensionsavgångar, föräldraledigheter eller framtida behov inom respektive specialitet beroende på den medicinska utvecklingen och dimensionerat antalet ST-tjänster efter detta. Man måste också räkna med att folk flyttar på sig, det betyder att man måste ta höjd och dimensionera högre än de absoluta behoven.

Heidi Stensmyren funderar på om staten skulle kunna ge stöd i form av stimulansmedel till kartläggningar och förse landstingen med vettiga prognostiserings­instrument, så att inte varje landsting behöver hitta på sin egen modell som sedan inte går att jämföra.

Heidi Stensmyren önskar också att staten via Socialstyrelsen skulle förbättra sitt eget prognosinstrument, Nationella planeringsstödet. Hon tycker att det är för grovt för att vara användbart.

– Det behövs en helt annan detaljeringsgrad och prognoser behöver göras löpande, inte som punktinsatser. Man kan inte heller hantera alla specialiteter lika. Psykiatri och allmänmedicin kanske har vissa behov, medan patologi behöver en annan stimulans på nationell nivå

Sveriges Läkarförbund och Heidi Stensmyren anser att det är rimligt att staten stödjer strukturerna för att dimensionera ST-utbildningen inom särskilda specialiteter, till exempel just patologi eller företagshälsovård, som landet har behov av, men som inte alla landsting har kapacitet eller incitament att utbilda.

– De arbetar så övergripande att varje enskilt landsting inte ser det som sitt primära uppdrag att ta hand om kompetensförsörjningen.

Heidi Stensmyren tror absolut att det finns möjlighet för landstingen att fatta överenskommelser om strategier och samarbeten i de fallen.

Däremot är Läkarförbundet och Heidi Stensmyren emot att statens skulle styra fördelningen av ST-block, till exempel via stimulansbidrag. Dels är hon tveksam till insatser som inte är bestående.

– Ska tjänsterna avvecklas sedan? frågar hon retoriskt.

Dels menar hon att eftersom landstingen har beskattningsrätten för hälso- och sjukvården, så måste landstingen ta sitt ansvar.

– Staten kan stödja strukturerna och stimulera områden som har en särställning men i övrigt behöver landstingen arbeta för att attrahera läkare. Och villkor och förutsättningar ska förhandlas mellan parterna på arbetsmarknaden.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera