”Det som har hänt är oerhört tråkigt”
Nyheter
Hur ser ledningen för Södra Älvsborgs sjukhus på hur införandet av Millennium har påverkat personalens förtroende för dem? Jättetråkigt, menar sjukhusdirektör Joakim Höstner, som säger att det är viktigt att de som upplever att de inte har blivit lyssnade på nu blir hörda.
Joakim Höstner, sjukhusdirektör för Södra Älvsborgs sjukhus, poängterar att man måste avvakta resultatet av den externa utredning som just nu pågår innan det går att säga vad som egentligen hände vid införandet av Millennium.
Läs intervjun med fem överläkare på SÄS här
– Men det som har hänt är oerhört tråkigt och det är många som har farit illa eller känt sig väldigt stressade och pressade i detta. Dels medarbetare på golvet, men också chefer och ledning som har varit involverade i det här projektet och som ville att det skulle lyckas, säger han.
Hur ser du och sjukhusledningen på att processen inför och själva införandet av Millennium har påverkat förtroendet för er?
– När något sådant här händer är det klart att det påverkar förtroendet negativt. Det är jättetråkigt.
Hur ska ni kunna bygga upp tilliten igen?
– Det är svårt. Förtroende måste man förtjäna, det kan man inte bara be om. Jag tror att en viktig del är just den externa utredningen, så att vi kan svara på så många frågor som möjligt. Vad hände? Varför blev det så här? Hur tänkte man innan, under och efter?
– En annan viktig del för förtroendet är att vi är tillbaka i våra gamla system och att sjukhuset fungerar väl. Sen handlar det också om att lyssna på alla medarbetare så långt det är möjligt. Jag har själv varit runt och pratat med medarbetargrupper på alla våra verksamheter, även om det givetvis blir en begränsad mängd personer, och det sker dialog mellan chefer och medarbetare där man samlar in synpunkter. Dialogen är extremt viktig – att alla får uttrycka det de känner.
De jag har pratat med upplever att de inte har blivit lyssnade på när de har försökt larma om olika brister.
– Jag ser och hör att man har försökt larma och om man upplever att man inte har blivit lyssnad på innan är det väldigt viktigt att man blir det nu. Det som är genomgående i den dialog som nu förs är att många vill ha information om vad som händer. När ska vi byta vårdinformationsmiljö? Är vi först? Vilket system blir det? Många av de frågorna kan jag inte svara på just nu, men det är också viktigt att ge information även om man inte har några svar.
– Min personliga fasta övertygelse är att erfarenheten från oss på SÄS i samband med införandet måste tas till vara. Det är en oönskad, men faktisk unik, erfarenhet och det är oerhört viktigt att alla delar kommer fram från alla personalgrupper, inklusive chefer, så att man får en så bred bild som möjligt. Dels för framtiden, dels för att det är förtroendeåterskapande.
Hur jobbar ni med personalens mående efter det här?
– Delar i det är återhämtning och det är svårt att göra det till en gruppfråga, så det handlar mycket om individuellt omhändertagande eller individuella åtgärder. Det är jätteviktigt. Sen pågår det en mängd aktiviteter inom arbetsmiljöarbetet och det sker löpande samtal med de fackliga och skyddsorganisationerna.
Hur har du själv haft det under den här perioden?
– Det har varit oerhört tråkig period för alla inblandade. Om jag ska vara lite personlig så började jag på det här sjukhuset för 14 år sedan när jag började som kliniker. För mig är det mitt sjukhus, inte bara rent formellt i den här rollen, utan även för mig som person. Så det är klart att jag vill att det ska bli så bra som möjligt för sjukhuset och för invånarna som vi är till för. En sådan här period blir då otroligt tråkig. Men jag är inte den som har haft det tyngst i den här situationen.
Alla vill att det ska bli bra, men vad tror du är anledningen till att bilden av vad som hände skiljer sig så åt?
– Nu är vi inne i de här detaljerna som den externa utredningen ska titta på och då blir det spekulationer. Där ska vi avvakta utredningen och de utredningar som kanske följer på den – det kan ju vara så att man behöver titta närmare på olika saker. Men det är en väldigt intressant fråga och den vill alla ha svar på. Varför hamnade vi där vi hamnade?
Och det är först då man kan säga om det handlar om en paus eller om Millennium aldrig kommer tillbaka?
– Det vi vet är att vi behöver en ny vårdinformationsmiljö, vi har många gamla system och system som inte går att uppgradera längre. Så det behovet kvarstår. Men vi vet inte när, vad och på vilket sätt man ska göra nästa gång. En extremt viktig erfarenhet som måste komma från den här gången är vad man inte ska göra, så att man inte upprepar misstagen och så att det kommer något bra ut av det som ändå har varit.
