”Det ser väldigt olika ut runt om i landet”
Att kombinera chefläkarrollen med det fackliga arbetet och kliniskt arbete är en svår balansgång. Och för Maria Thorén Örnberg, överläkare vid Lycksele lasarett och chefläkare i Västerbottens läns landsting, fylls veckan arbetstimmar snabbt.
Då Maria Thorén Örnberg blev chefläkare i Västerbottens läns landsting för fem år sedan var hon ensam kvinna och yngst. Nu är fem av sju chefläkare i landstinget kvinnor och hon själv den med mest erfarenhet.
– Tidigare headhuntades man till de här posterna för att man hade jobbat länge, var erfaren och hade stor respekt inom sitt område, sin klinik och region. Och man stannade länge på posten. Chefläkarna hade ett mer övergripande ansvar och det var en självklarhet att man jobbade väldigt nära den högsta landstingsledningen, säger hon och fortsätter:
– Idag tror jag det är en helt annan omsättning på chefläkare, en orsak kan vara det alltmer ökade administrativa arbetet i anslutning till avvikelseutredningar och Lex Maria-anmälningar. Även den alltmer pressade vårdsituationen i Sverige, med bland annat vårdplatsbrist och bemanningsproblem kan vara påfrestande för chefläkare. Inte sällan ställs chefläkare inför medias frågor om patientsäkerheten är hotad.
När Maria Thorén Örnberg tackade ja till tjänsten fanns det inte någon tydlig beskrivning av chefläkaruppdraget. Mycket har dock hunnit hända på de fem år som passerat. Sedan dess har LÖF och Läkarförbundets chefsförening tillsammans startat upp en återkommande, och enligt Maria Thorén Örnberg, mycket uppskattad utbildning för chefläkare. Förutom att förtydliga chefläkaruppdraget har utbildningen också blivit ett forum för chefläkare att träffas och en möjlighet att jämföra erfarenheter mellan sjukhus och regioner.
– Det ser väldigt olika ut runt om i landet – hur man är anställd, vilka uppgifter man har och var man står i organisationen. I Västerbotten står vi till exempel under ”Staben för verksamhetsutveckling”, enheten för ”vård och kvalitet”, säger hon.
Utöver rollen som chefläkare har Maria Thorén Örnberg många hattar att bära på Lycksele lasarett. Två som överläkare i kirurgi och ortopedi vid Lycksele lasarett och en som ledamot i Sjukhusläkarnas styrelse. Att kombinera fackligt arbete med chefläkarrollen är inte alltid lätt. Tydligast blev det, menar hon, när införandet av länsklinikerna hamnade på bordet.
– Då var det solklart att det blev en knivskarp situation – hur skulle jag kunna uttrycka mina synpunkter som facklig och samtidigt ha en roll som chefläkare? Man måste vara övertydlig och skilja mellan de olika rollerna och det är ibland en svår balansgång. I den situationen valde jag att ta på mig den fackliga hatten och helt stå upp för mina och mina kollegers åsikter. Eftersom jag gick ut ganska hårt i media var jag helt beredd på att det skulle komma något från arbetsgivaren, men jag har inte hört någonting.
Tjänsten som chefläkare har hon på 30 procent och tillsammans med det fackliga engagemanget och det kliniska arbetet blir timmarna betydligt fler än 40 per vecka.
– En dag i månaden är avsatt för Chefläkarråd och då träffas alla chefläkare i länet. Däremellan ska utredningar genomföras, vilket innebär en hel del möten ute i verksamheten. Men för detta finns det inte någon avsatt tid på schemat, eftersom vi är alltför få doktorer på kliniken. Idag har jag till exempel rond på förmiddagen, en höftprotesoperation så fort som möjligt efter lunch och vid halv fyra ska vi starta upp en ny utredning som jag inte haft någon tid avsatt för att läsa in mig på. Ekvationen går inte ihop, säger Maria Thorén Örnberg.
