”Det gick trögt och behoven var så stora”
Vad görs för att stötta Ukraina och hur kan man bäst engagera sig? Den frågan ställer sig många sjukvårdsanställda. Patrik Hallmén är akutläkaren som tog saken i egna händer – något som gjorde att han till slut inte kunde jobba kvar.
Patrik Hallméns engagemang startade redan i februari 2022 när Ryssland angrep Ukraina.
– Det är ett brutalt invasionskrig som väckte starka känslor. Eftersom jag är akutläkare kände jag ett stort ansvar och ville bidra med min kunskap.
Sommaren 2022 samlade han in några hundra utgångna tourniquets (avsnörande förband) och levererade till Ukraina. På fritiden utbildade han även läkarstudenter i traumasjukvård. Patrik Hallmén blev dock ifrågasatt när han placerade en insamlingslåda på akuten på Universitetssjukhuset i Örebro.
Varför gick han inte via etablerade organisationer? Patrik Hallmén anmäldes via sjukhusets visselblåsarfunktion.
– Jag backade och förstod att jag behövde göra annorlunda och jag slutade aktivt att samla in material. Men när jag förstod att stödet till Ukraina skulle gå via Socialstyrelsen, då kände jag en stark frustration eftersom det gick så trögt och behoven var så stora. Jag tycker ju att det är vansinnigt att slänga eller bränna upp förbandsmaterial och medicintekniska varor som knappt passerat bäst före datum och som mycket väl kan användas vid krigsfronten.
Patrik Hallmén har blivit kallad rättshaverist, vilket han har svårt att förstå.
– Jag vet att man ser mig som extremt jobbig, men att kalla mig för rättshaverist är löjeväckande. Det handlar inte om att skicka skräp till Ukraina, utan om att förse krigszoner med nödvändigt material som kommer till stor användning, både vid utbildning och i akuta situationer. Ska vi vänta på att nationella aktörer ska agera får vi vänta länge och den tiden finns inte vid fronten.
Det är vansinnigt att slänga eller bränna upp material som knappt passerat bäst före datum.Patrik Hallmén, akutläkare
Han har lämnat Region Örebro och arbetar i dag som akutläkare vid Universitetssjukhuset i Linköping. Priset att jobba kvar i Örebro blev för högt, menar han.
– Jag trodde inte att jag skulle drabbas så hårt, mitt engagemang för Ukraina har påverkat både mig och min familj negativt. Personligen anser jag att region Örebro skulle kunna göra så mycket mer. Det ska inte behöva ta flera år innan man har fungerande system på plats för att skicka material till krigsområden.
I dag arbetar Patrik Hallmén som volontär via Swedish Rescuers, en NGO-organisation som funnits i cirka tio år och som skickar fordon som exempelvis ambulanser och brandbilar till krigszoner. Han lägger cirka 20 timmar i veckan på frivilligt arbete för organisationen.
– Jag ingår i ett team som samlar in fordon och bygger om dem till ambulanser. Vi har levererat drygt ett 20-tal som vi försöker fylla med sjukvårdsmaterial till fronten. Vi har bra kanaler och kommunikationsvägar in i Ukraina och kan snabbt agera och leverera om exempelvis en ambulans sprängs eller går sönder. Vi utbildar också i traumasjukvård vid behov. Jag har gjort åtta resor till olika mottagarenheter i Ukraina och kommer att fortsätta med mitt engagemang så länge som kriget pågår, säger Patrik Hallmén.
Rickard Simonsson är regiondirektör i Örebro län och vill inte kommentera en enskild persons agerande.
– Det jag generellt kan säga är att det finns önskemål om att regionen borde öppna upp för fler enskilda initiativ. För regionen har det dock varit viktigt att se till helheten och hålla ihop insatserna genom myndigheter och biståndsorganisation.
I samband med att konflikten mellan Ryssland och Ukraina eskalerade, tog Socialstyrelsen kontakt med landets regioner med en önskan om att nationellt samordna insamlingen av material och stöd till Ukraina. Region Örebro beslutade att vara med i den samordningen.
– Vi har varken resurser eller en egen regional organisation för att kunna hantera den typen av bistånd. Från regionens sida bestämde vi att vårt stöd skulle gå via Socialstyrelsen, men även via organisationen Human Bridge som vi haft avtal med sedan 2015. Förra året skickade vi fyra sändningar via dem, säger Rickard Simonsson.
Human Brigde är en biståndsorganisation som verkar i ett 25-tal länder. En del av insatserna sker i samverkan med andra organisationer som Läkarmissionen och Erikshjälpen.
Sedan kriget i Ukraina startade har Human Bridge skickat lastbilar med bland annat sjukvårdsutrustning, sjukvårdsmaterial och hygienkit. Organisationen har väletablerade samarbetspartners i landet och fokus är att stötta sjukhus och hjälpa människor på flykt.
– Om man som individ vill engagera sig för Ukraina, finns det inga hinder, så länge som det inte går ut över ens arbete eller att engagemanget bryter mot lagar och regler. Egentligen är det som vilken bisyssla som helst som ska godkännas av en chef, säger Rickard Simonsson.
Human Bridge tar inte emot läkemedel från sjukhus och andra vårdinstanser eller från privatpersoner. Inte heller någon typ av vätska eller sondnäring. På grund av mottagarländers lagar och bestämmelser tar organisationen inte heller emot förbrukningsmaterial där utgångsdatum är passerat eller förpackningen är bruten.
– Om man är regionanställd och har ett privat engagemang så kan man inte samla in material som tillhör regionen, man måste förhålla sig till beslut och regler.
På nationell nivå arbetar exempelvis Socialstyrelsen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt Sveriges regioner och kommuner med stöd till Ukraina i form av utsänd personal och donerat material. Kritik har dock riktats mot att hjälpinsatserna tar för lång tid och att behov och stöd till Ukraina behöver vara mer snabbfotade och anpassade efter rådande läge.
– Man kan väl konstatera att Socialstyrelsen inte riktigt har gjort det man avsett att göra. Det påverkar i sin tur regionernas arbete, vi hade kunnat vara mer snabbfotade om det hade funnits riktlinjer kring hur och med vilka vi kan samarbeta och under vilka förutsättningar. Det borde finnas en samlad nationell kunskap som kan delges regionerna, säger Rickard Simonsson.
