Reportage: COVID-19

”Det går ihop för att folk ställer upp och gör väldigt stora personliga uppoffringar”

Ur ett fackligt perspektiv: frustrerande. Ur ett professionellt: omtumlande och stundtals med en känsla av maktlöshet. Som specialistläkare i anestesi- och intensivvård och vice ordförande för Västra Götalands läkarförening sektion Sahlgrenska universitetssjukhuset står Ingrid Stubelius mitt i pandemin i dubbla roller.

Ingrid Stubelius suckar djupt när hon beskriver den maktlöshet som hon och hennes kolleger känt de senaste veckorna. I slutet av maj har inflödet av svårt sjuka covid-patienter till sjukhuset, likt på många håll i Sverige, planat ut. Men för personalen är både den fysiska och psykiska påfrestningen fortfarande mer lik en flodvåg.

Ingrid Stubelius. Foto: Julia Sjöberg

– Sedan slutet av mars har det varit kaotiskt. Att vi nu har nått kulmen säger ju egentligen bara att belastningen fortfarande är som högst. Folk arbetar otroligt mycket och det kommer vara så en lång period framåt.

Hon har själv arbetat på både covid-iva i Mölndal, i fältsjukhuset Kronan och på covid-iva på Sahlgrenskatomten och beskriver det som omtumlande. ”En väldigt speciell miljö”. Både att arbeta i skyddsutrustning – där man har svårt att göra sig hörd, själv höra och efter ett tag också andas. Men också att inte längre kunna känna igen kollegerna eller vara säker på vilka kunskaper de nyrekryterade teammedlemmarna har och inte har.

– Sen slås man av hur otroligt sjuka de här patienterna är som hamnar hos oss inom intensivvården, och de långa vårdtiderna. De vi ser är i huvudsak inga gamlingar, de flesta är män födda på 60- och 70-talen. Det är sådana märkliga aspekter som skiljer sig från den vanliga intensivvården, säger hon och fortsätter:

– Men även själva sjukdomsbilden, där man verkligen kan stå och klia sig i huvudet. Känslan av att man inte riktigt har så bra koll på läget som man brukar ha och att patienterna inte beter sig så som vi kanske förväntar oss. Minsta vändning kan göra att patienten blir urdålig igen. Det är en iva-population som kräver hög läkarnärvaro och erfarenhet, och det har varit en brant inlärningskurva.

I tillägg menar hon att det har det funnits ”en del organisatoriska hinder” – bland annat hur man har valt att jobba med pandemiplaneringen och skala upp framförallt intensivvården.

– Vi känner att vi har fått lägga onödigt mycket tid på de sakerna. Då syftar jag framförallt till tältet, där det tidigt i processen framfördes synpunkter och man från många olika håll vädjade om att beslutet att bedriva intensivvård där skulle omvärderas.

Att vi nu har nått kulmen säger ju egentligen bara att belastningen fortfarande är som högst.Ingrid Stubelius

Tältet, eller fältsjukhuset IVA Kronan som det mer officiellt kallas, har vållat en intern konflikt om arbetsmiljö, bemanning och patientsäkerhet, vilket uppmärksammats i flertalet medier under våren. Enligt Ingrid Stubelius dröjde beslutet om att så långt som möjligt bedriva intensivvård i lokaler inomhus allt för länge.

– Det var inte optimalt för ändamålet och personalresursen utnyttjades inte på ett effektivt sätt. Ändå stod vi fler veckor med det, säger hon och tillägger att det ger en tydlig bild av hur man från läkarföreningens sida uppfattat de gångna veckorna.

När pandemin var ett faktum meddelande arbetsgivaren att man kommer att behöva genomföra förändringar i snabb takt och att det därför inte kommer hinna passera vanliga samverkansprocedurer.

– Det är något som verkligen har definierat den här perioden – en del chefer har tolkat det som att man inte behöver samverka alls. De har genomfört massor av förändringar som nu också blir ganska långvariga, utan att ha samverkat dem och då också missat en väldigt viktig aspekt: när fackföreningarna får komma med väldigt sund input. Istället har de tagit till sig medarbetarperspektivet i ännu mindre utsträckning än i vanliga fall.

Ingrid Stubelius, specialistläkare i anestesi- och intensivvård och vice ordförande för Västra Götalands läkarförening sektion Sahlgrenska universitetssjukhuset. Foto: Julia Sjöberg

Fackligt beskriver hon de senaste månaderna som en stor frustration. Till en början över att arbetsgivaren varken lyssnat eller tagit till sig professionernas synpunkter. Nu också över att man inte kommer framåt i frågan om avtal gällande återhämtning och ersättning för de som arbetar i pandemins frontlinje.

– Vi har fått många signaler från alla tre sjukhustomter att folk sliter väldigt hårt och att det är svårt att få ihop läkarschemat. Precis som under vårt normala sommarläge går det ihop för att folk ställer upp och gör väldigt stora personliga uppoffringar. Jag tror att det kommer att sätta sina spår för en tid framöver, säger hon och fortsätter:

– Än så länge har folk inte börjat säga upp sig, mig veterligen. Och det beror på att personalen sätter patientens bästa främst, inte på grund av lojalitet mot arbetsgivaren. Men när man känner sig utelämnad brukar folk till slut tröttna.

I början av maj gick Västra Götalands läkarförening ut med en vädjan till Sahlgrenska universitetssjukhusets ledning och ansvariga politiker om att ta personalens tuffa arbetssituation på allvar. Men Ingrid Stubelius menar att man hittills inte har sett någon vilja att tillmötesgå, eller ens bekräfta personalorganisationernas bild av verkligheten.

– Ju mer jag har jobbat med den här frågan, desto mer upplever jag att det finns någon form av inneboende ovilja hos arbetsgivaren att betala för kvalitet. Det vi får höra är att åtgärder ska göras inom ramen för befintlig budget. Men om man talar om mitt område på SU, så har vi ursprungligen ett sparkrav på 100 miljoner för 2020.

Man befinner sig definitivt i en förtroendekris som man kommer att få jobba mycket med framöver för att kunna återskapa tilliten. Ingrid Stubelius

Den senaste tiden har frustrationen dessutom spätts på av den pågående semesterplaneringen. Arbetsgivaren har deklarerat att man kommer att förlänga semesterperioden till september och att medarbetarna i så lång utsträckning som verksamheten tillåter kommer att ges sammanhållen semester under juni, juli och augusti. Men för en del verksamheter kommer det inte vara möjligt.

– Också där räknar man med att personalen ska ställa upp, utan att få någonting extra för det, och vi är väldigt besvikna på att de inte har visat någon uppskattning för den uppoffring som det innebär, säger Ingrid Stubelius.

– Samtidigt bävar vi inför den situation som kommer till hösten, när vi ska börja beta av vårdköerna. Vår smala förhoppning är att man inte kommer att börja under september, så att man kan säkerställa att anestesi- och intensivvårdspersonal får andas ut.

Ingrid Stubelius menar att många av de beslut som har fattats genom pandemins gång har lett till en stor misstro mot ledningen.

– Man befinner sig definitivt i en förtroendekris som man kommer att få jobba mycket med framöver för att kunna återskapa tilliten.

Ingrid Stubelius. Foto: Julia Sjöberg

Hon hoppas att en lärdom som Västra Götalandsregionen kan ta med sig till en framtida pandemi är sättet som man gick upp i så kallat förstärknignsläge.

– Att beslutsgången och organisationsstrukturen ändrades mitt i en väldigt krisartad situation har inte varit optimalt, definitivt inte när situationen blivit så långvarig. Det har saknats en plan för hur samverkan och riskbedömningar samt MBL kan upprätthållas under långvarig kris. Det finns även många andra delar som man skulle behöva titta på: vilken pandemiplan man har, vilken transportorganisation, hur man kommunicerar, vem som har mandat att bestämma över platser, materialfrågan, läkemedel …

– Allt det här har vi pratat om i många år på sjukhuset. Vi vet mycket väl att vi har en underdimensionerad och underfinansierad intensivvård redan från början. När vi har haft masskadeövningar de senaste åren har utvärderingarna handlat om att material och läkemedel tar slut väldigt snabbt i akuta katastrofer. Övningarna har dock inte rustat oss för denna typ av långdragna förlopp. En lärdom av pandemin är att i en långvarig kris behövs, förutom materiel och läkemedel även hög tillgång till spetskompetent personal under lång tid.

I ett mejl till Sjukhusläkaren kommenterar Anders Goliger, kommunikationsdirektör Sahlgrenska Universitetssjukhuset, kritiken:

”Sahlgrenska Universitetssjukhuset arbetar hårt för att säkerställa en god arbetsmiljö också under rådande pandemi. Stora insatser har gjorts i omställningen att vårda en helt ny patientgrupp samtidigt som sjukhuset upprätthåller vården av patienter i behov av annan livsviktig vård. Medarbetarnas åsikter och synpunkter är alltid viktiga och sjukhusledningen har regelbunden och tät kontakt med sjukhusets fackliga representanter vid samverkans- och dialogmöten. Under pandemin har vi förtätat våra centrala samverkansmöten och vi håller dessutom regelbundet fler informella avstämningsmöten.

Samtidigt har situationen varit exceptionell. Även när det har varit snabba beslut, för patienternas bästa, har vi haft ambitionen att kommunicera och involvera medarbetarna. Det är säkert så att dialog och förankring ibland kunde varit bättre, och när det kommer sådan kritik tar vi den till oss för att förbättra och åtgärda.

Nu behöver sjukhusets medarbetare återhämtning och vi gör allt för att medarbetarna ska få sin välförtjänta semester, samtidigt som vi måste klara patienternas behov av vård även i sommar. Frågan om särskilda ersättningar samordnas regionalt, och vi förväntar oss att det kommer att klarna inom kort.”

Under tisdagen den 26 maj meddelande Västra Götalandsregionen att medarbetare som ”arbetar i skyddsutrustning med inneliggande smittsamma covid-19-patienter” kommer att få 500 kronor extra i ersättning per arbetspass. Ersättningen är den samma för samtliga yrkeskategorier, men jour- och beredskapspass omfattas inte.

Ingrid Stubelius menar att det är bra att regionen nu vaknar och ”tar tag i att försöka kompensera de som sliter med de svårast sjuka covid-patienterna”.

– Men det är anmärkningsvärt att man uttalat strävar efter att ge ersättning åt de som fått slita i skyddsutrustning, men ändå beslutar att inte låta jour- och beredskapspass räknas in. Jourpassen är ju pass där läkarna arbetar i 18 timmar, mestadels i full skyddsutrustning. Det skickar nog tyvärr ett negativt signalvärde till läkargruppen, säger hon.

Beslutet togs av en enig regionstyrelse och den extra ersättningen gäller arbetade pass mellan 1 april och 30 juni 2020. Enligt regionens beräkningar kommer det att kosta uppemot 74 miljoner kronor.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-03

Hur kommer coronakrisen att påverka världen och sjukvården? Läkare experter och forskare ger sin syn på saken / Bill Gates förslag i talet från 2015 / Johan Giesecke: "Bill Gates underskattade de politiska svårigheterna" / Björn Olsen om beredskapen framtiden och vad som behöver göras / Intensivvårdsläkare berättar om månaderna som passerat / Debatt: "Coronakrisen – en möjlighet till framtida lärdomar?" / Krönika: "Det vi genomlever nu är resultatet av ett gigantiskt politiskt misslyckande"

Prenumerera