• 14 november 2016
• 0
• AV: Malin Gavelin

Medicinkliniken är inte aktuell som del av en länsklinik – ännu. Men kommer det att bli lika lätt att springa ner en trappa och rådfråga kirurgerna om en akut buk framöver? Och hur kommer det att bli med sjukhusets framtida personalförsörjning? Det frågar sig internmedicinaren, gastroenterologen och ST-studierektorn Marie Fredriksson.

– Vi medicinare behöver en kirurgmottagning som kan titta på det som behövs. Och vi behöver en IVA-läkare i huset för de riktigt dåliga patienterna. Tittar man på andra ställen där länskliniker har införts så har verksamheterna på de mindre sjukhusen monterats ner en efter en. Nu har de visserligen lovat att det inte ska hända här, men kan man lita på det?

Marie Fredriksson möter upp i privata kläder på plan fyra i den blåvita byggnaden som rymmer samtliga verksamheter på Lycksele lasarett. Hit lockades hon redan som AT-läkare av de lärorika samjourerna på akuten där hon fick ta emot allt från barn till psykiatriska patienter och samtidigt hantera både medicin- och kirurgpatienter parallellt. Nu, 15 år senare, är hon kvar och trivs fantastiskt bra med tillvaron som multikompetent läkare på det lilla sjukhuset.

I dag, en tisdag, är Marie Fredriksson egentligen ledig efter helgens bakjourspass, men har åkt in ändå i en annan av sina många roller; den som ST-studierektor. Snart ska hon möta upp sin specialistkollegor för en dragning av Socialstyrelsens senaste riktlinjer kring vad AT- och ST-läkarna egentligen ska kunna när de lämnar lasarettet nuförtiden. Och det är just den framtida försörjningen av läkare som bekymrar Marie Fredriksson mest nu när beslutet om införandet av länskliniker har fattats.

– Det är mycket viktigt att tänka på vilka konsekvenser det får för utbildningen när man lägger fram sådana här förslag. Det fattas ofta i analysen hur vi ska lyckas få fram framtidens specialister som kan tänka sig att arbeta på ett litet sjukhus som här i Lycksele. Jag har redan mycket att göra när det kommer till att få de övergripande strukturen att fungera så vi får igenom en ST här i norr som är rimlig utifrån socialstyrelsens krav. Framför allt inom de opererande specialiteterna blir det här lätt ett stort problem.

För i länsklinikernas kölvatten följer ofta en högre grad av specialisering de olika klinikerna emellan, något man redan har fått signaler om, menar Marie Fredriksson. Men vem ska då lära ut det grundläggande? Vem har tillräcklig vana vid att operera akuta bukar? Var ska man lära sig det? undrar hon.

– ST-läkare är inte sällan i familjebildande ålder. Det blir tufft för dem att flänga runt alla de här milen mellan olika ställen för att skapa sig en rimlig utbildning. Om alla kliniker ska vara subspecialiserade på något område blir utbildningen snabbt väldigt komplicerad här i norr och vi tappar de yngre läkarna med en anknytning hit. De som har fått möjlighet att känna gemenskapen och se charmen med Lycksele lasarett.

Det finns en väldig vinst i att man på ett mindre sjukhus klarar av att göra det mesta, men remitterar vidare det mest komplicerade till till exempel Umeå där spetskompetensen finns, anser Marie Fredriksson.

– Det fungerar väldigt bra i dagsläget – som till exempel inom min subspecialitet gastroenterologi. Jag är väldigt väl medveten om vad jag klarar av och var mina gränser går. Då är jag inte sen att remittera vidare. Men den grundläggande kompetensen finns i huset. Både här och på kirurgen. Det handlar också om servicen till våra medborgare. Det behöver ett fungerande akutsjukhus inom räckhåll.

Några fördelar med att flera av hennes kollegor kommer att ingå i länskliniker framöver har Marie Fredriksson svårt att se.

-Det är svårt att se fördelen för någon mer än högsta chefen i ledet som får färre chefer att jobba mot. Det finns en stor frustration hos de anställda, att man inte tror alls på konceptet. Det finns också en farhåga att man kommer att nedmontera på samma sätt som i Norrbotten. BB och förlossning brukar vara det första som ryker, sedan följer akutkirurgen. Det har jag sett många exempel på; Kalix, Piteå och nu senast Sollefteå.