Hur ska ledarskapet inom hälso- och sjukvården rustas inför kommande kriser och vilka lärdomar kan man ta med sig från pandemin? Och vilken betydelse spelar den medicinska kompetensen för ledarskapet? Det var teman för två av Sjukhusläkarnas seminarier under Almedalstisdagen.

• 05 juli 2022
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

Under tisdagen anordnade Sjukhusläkarna, tillsammans med Sveriges läkarförbunds Chefsförening och Sveriges Industriläkarförening seminarierna ”Förbered för det värsta och hoppas på det bästa” – där paneldeltagarna pratade om beredskapen inför nästa kris i form av ledarskap och vilka lärdomar man kan ta med sig från pandemin – och ”Klarar sig vården utan medicinskt ledarskap – när får vi en ansvarig minister som är läkare?” – där vikten av medicinsk kunskap och ledarskap stod i fokus.

Under det förstnämnda fick pandeltagarna dela med sig av vilka erfarenheter de tar med sig från pandemin.

Håkan Kalzén, verksamhetschef VO Anestesi, Södertälje Sjukhus, pekade på vikten av att ha en gemensam medvetenhet hos personalen, och Christophe Pedroletti, vd vid samma sjukhus, lyfte att det blev tydligt att professionen, och då främst läkarna, klev fram och tog ett stort ansvar.

– Vi som sitter på positioner som min ägnade oss åt att möjliggöra detta, sa han bland annat.

Martin Engström, hälso- och sjukvårdsdirektör Region Halland, beskrev även han vikten av att skapa möjligheter och förutsättningar för professionen, och att inte ”stoppa ner fingrarna i detaljer”. Han poängterade också att man i Region Halland upplevde att det var viktigt att snabbt komma tillbaka till den ordinarie verksamhetens organisation och att våga lämna krisorganisationen.

Den bilden delade även Tina Crafoord, ordförande för Sveriges läkarförbunds Chefsförening, som sa att medlemmar hörde av sig under pandemin och berättade att de tydligt upplevde den särskilda sjukvårdsledningen som ett hinder och ett bekymmer.

Thomas Lindén, avdelningschef för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården på Socialstyrelsen, beskrev att han inte delar synen på delar av den berättelse som växer fram om pandemin.

– Att ingen kunde se att de skulle hända är helt fel. Experter har länge vetat om att vi kommer att drabbas och vi hade en noga utarbetad pandemiplan som rullades ut, men det fattades också beslut som inte var i linje med den, sa han.

I panelen fanns också Björn Eriksson, generaldirektör för Läkemedelsverket, som bland annat sa att man nu arbetar med att se till att läkemedelsförsörjningen även ska fungera under en kris, och Britta Wallgren, Sverigechef för Capio, som också lyfte primärvårdsläkarnas insats under pandemin.

Modererade gjorde Anna Maria Langkilde, ordförande för Sveriges Industriläkarförening  och Elin Karlsson, ordförande för Sjukhusläkarna.

Därefter skiftade fokus till vikten av det medicinska ledarskapet och delar av panelen byttes ut för seminariet med rubriken ”Klarar sig vården utan medicinskt ledarskap – när får vi en ansvarig minister som är läkare?”.

WEBB-TV: Se Jonas Holm och Tina Crafoord prata om ledarskap

En av deltagarna var Jonas Holm, överläkare och ansvarig för bröstcancer på Skellefteå lasarett och tillika ledamot i Sjukhusläkarna. På frågan om vad som är viktigt för att kunna axla rollen som chef svarade han att det måste finnas ett stöd från både kolleger, HR och med de administrativa uppgifterna.

Christophe Pedroletti, vd Södertälje sjukhus, fick istället frågan om hur viktig den medicinska kompetensen är i hans roll. Han inledde med att poängtera att läkare redan under det första passet som underläkare kliver ut som ledare och att det sedan följer med resten av yrkeslivet. Han menade att det är viktigt att involvera läkare tidigt för att ta ansvar, inte bara för patienten framför sig utan för helheten.

– Kliv ner från läktaren och kom in i matchen, sa han och möttes av applåder från publiken.

Anders Ahlsson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Stockholm, fick ge sin syn på vilka förutsättningar han ser som viktigast för att läkare ska våga ta klivet vidare som ledare.

– Min erfarenhet är att det infinner sig en ödmjukhet när man blir chef inför vad man inte kan. Och det är viktigt att man inser det och förstår att ansvaret är större än uppgiften, sa han och tillade att han ser på chefsrollen som en etisk uppgift i grunden.

Att lämna det kliniska arbetet beskrev han som att byta fokus från att göra det som är rätt för patienten till att göra det som är rätt för invånarna och medarbetarna.

– Vår egen profession är ambivalent till att bli chef, eftersom det bland läkare har en negativ klang. Jag har nu gått över till den mörkaste kraften av alla – jag är beställare, sa han, vilket besvarades av skratt från publik och övriga paneldeltagare.

Martin Engström, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Halland, hakade på samma spår, men tillade att han har glädjen att vara både utförare och beställare.

– Jag tycker att det är självklart att professionen ska leda sjukvården. Och det är så det är idag i stor omfattning, sa han och fortsatte:

– När man inte längre arbetar kliniskt så anses man inte längre vara profession, men det är viktigt att visa uppskattning för de kolleger som vågar ta det första klivet som chef.

Sveriges läkarförbunds chefsörenings ordförande, Tina Crafoord, sa att hon känner igen bilden av att man som chef ofta får kritik kring hur mycket kliniskt man arbetar. Hon påpekade också att det är viktigt att komma ihåg att ledarskapet i sig är en annan profession.

Thomas Lindén, statschefsläkare och avdelningschef för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården på Socialstyrelsen, lyfte också att det som är speciellt med att vara ledare inom hälso- och sjukvården är att det bygger på en humanistisk idé och att ledarskapet därför måste följa samma linje.

Även här modererade Anna Maria Langkilde och Elin Karlsson.

Texten uppdateras.