”Det är ett fullständigt kaos”

Sara Karlsson gick i väggen och lämnade sin anställning i Region Stockholm för att arbeta som sjuksköterska för ett bemanningsföretag. Över en natt fick hon ett lönepåslag med 80 procent och dessutom en sammanhängande längre semester. Hade hon inte haft möjligheten att arbeta inom bemanning skulle hon troligtvis sluta som sjuksköterska.
Artikeln ingår i temat VårdplatsbristenI korridoren på hjärtavdelningen möter vi Sara Karlsson. Hon skakar på huvudet och slår uppgivet ut med händerna.
– Det är ett fullständigt kaos. Vi är en egentligen en avdelning med fokus på ischemisk hjärtsjukvård. Men för att avlasta akuten har sjukhusledningen tillämpat en krisplan och öppnat stängda vårdplatser för medicinpatienter från akuten. Skälet till att vårdplatserna varit stängda är att anställda går på semester och vårdplatser stänger under sommaren. När vårdplatser plötsligt öppnas tvingas vi som arbetar att springa ännu fortare. Konsekvensen blir att stressen ökar ytterligare och vi hinner inte med det grundläggande.
Läs mer: Reportage – En dag på SÖS
En av patienterna som flyttats upp från akuten kom in föregående kväll med ”ett farligt” högt blodtryck. I över 12 timmar tvingades patienten vänta över natten på akuten innan en läkare beslutade att hen måste förflyttas till en vårdplats för övervakning.
– Det är en stor patientsäkerhetsrisk. Att sitta med ett jättehögt blodtryck i så många timmar utan att bli medicinskt omhändertagen innebär stora risker. Det här är bara ett av många exempel. Att säga att det är ett ansträngt läge på akuten är en grov underdrift. Min upplevelse är att akuten inte hinner med det stora inflödet av patienter. Söker man till Södersjukhusets akutmottagning får man i regel räkna med att övernatta.
Det har blivit allt svårare att frigöra platser. Och det finns såklart en direkt koppling till vårdplatsbristen och personalbristen.Sara Karlsson, bemanningssjuksköterska
Sara menar att den höga beläggningsgraden på i stort samtliga avdelningar medför att patienter ”fastnar” på akuten.
– Det har blivit allt svårare att frigöra platser. Och det finns såklart en direkt koppling till vårdplatsbristen och personalbristen. När det saknas tillräckligt med vårdplatser blir arbetsmiljön lidande och folk lämnar akutsjukvården. Varför ser man inte detta från SKR:s sida?
Sara beskriver arbetssituationen som ohållbar. Den etiska stressen är påfrestande; känslan av inte räcka till och finnas där för patienternas behov; att hinna borsta deras tänder och prata en stund, hjälpa till med intimhygien och grundläggande omvårdnad. Det handlar i första hand om att prioritera medicinska behov, resten får göras i mån av tid.
– Det finns ingen luft i systemet. Vi arbetar med människor och vill göra det bästa vi kan. Men jag lever med en ständig stress över att göra fel och att bli anmäld. Jag kommer ofta hem med en känsla av förtvivlan över att inte hinna med. För att klara av jobbet får man stänga av egna behov. Häromdagen hann jag inte äta lunch, det dröjde 15 timmar innan jag kissade, jag var alldeles yr när jag kom hem.

Överbeläggningar och utlokaliseringar innebär att specialister från olika avdelningar tvingas komma till hjärtavdelningen för att ronda ”sina patienter”.
– Det blir väldigt rörigt för alla inblandade. Patienter ligger på avdelningar där de egentligen inte ska vara och får därmed inte det mest optimala omhändertagandet. Men alla gör sitt bästa och hjälps åt för att patienter ska slippa vänta nere på akuten.
Sedan januari 2021 arbetar hon som sjuksköterska för ett externt bemanningsföretag. I några månader har hon arbetat på Södersjukhusets hjärtavdelning och i september löper avtalet ut.
– Kanske blir det en fortsättning, vi får se.
Sara blev legitimerad sjuksköterska 2018 och arbetade därefter på olika sjukhus inom geriatrik och kardiologi. Men efter två år bestämde hon sig för att lämna regionen. Beslutet kom en lång period av efter intensiva arbetsdagar med för lite återhämtning.
– En dag när jag kom till jobbet på en hjärtavdelning kände jag mig svimfärdig. Jag gick omkring med en hjärtövervakning för att se om det kunde vara något fel på hjärtat. Det var det inte. Trots vila hade jag en puls på över 120. Då insåg jag att det var ohållbart. Lösningen hade kanske varit betablockerare eller sjukskrivning, men inte i längden. Efter en tid ska du tillbaka till samma sjuka arbetsmiljö, med risk för att bli långtidssjukskriven.
Jag kommer ofta hem med en känsla av förtvivlan över att inte hinna med. Sara Karlsson
Efter drygt två år började hon som konsultsjuksköterska. Över en natt fick hon ett lönepåslag med 80 procent och dessutom en sammanhängande längre semester. Nu har hon råd att gå ned i arbetstid, för uppdraget som konsultsjuksköterska på storsjukhusen är fortfarande slitsamt.
– Häromdagen fick vi inom loppet av en halvtimme upp fyra patienter från akuten. Platsbristen innebär att vi måste lägga allt annat år sidan för att hinna göra i ordning platser som just öppnats upp. Man hinner knappt läsa på om patienterna. För att klara beläggningen måste vi också utlokalisera patienter som egentligen tillhör hjärtavdelningen, men som på grund av platsbristen kanske hamnar på onkologen. Det är ett evigt pussel och jagande efter vårdplatser.
Sara skulle i dagsläget inte vilja vara anställd som avdelningssjuksköterska inom regionens akutsjukvård.
– Även om jag kan sakna gemenskapen med kollegor, ingå i ett större arbetsteam och få möjlighet att utbilda mig, är priset för högt. Det är inte värt att riskera hälsan.
Hade hon inte haft möjligheten att arbeta inom bemanning skulle hon troligtvis sluta som sjuksköterska.
Jag fick sömnsvårigheter och kunde ibland vara vaken nära 30 timmar i sträck. Sara Karlsson
Förutom en dålig arbetsmiljö, låga löner och dålig löneutveckling, hade hon svårt att anpassa sig till arbetsschemat som slarvigt kallas ”treskift”; ett blandat schema med dags-, kvälls- och nattjänstgöring.
– Dygnsrytmen rubbas, min kropp orkade helt enkelt inte. Jag fick sömnsvårigheter och kunde ibland vara vaken nära 30 timmar i sträck. Det är svårt att ha familj och som singel var det inte lätt att träffa någon som kunde acceptera att jag jobbade så många kvällar och helger och nätter.
Hon är inte ensam, menar hon. Sara berättar om kollegor som är sjukskrivna, känner ångest inför sitt arbete, lever med ett ständigt stresspåslag och som vill söka sig bort från akutsjukvården.
– SKR har ett jättestort ansvar att lyfta lönefrågan och förbättra arbetsmiljön. Det finns en massa sjuksköterskor därute som slutat i regionen på grund av dålig arbetsmiljö och ohållbara arbetsvillkor. Fokus borde vara på att bli attraktiva arbetsgivare. I stället vill SKR införa begräsningar för bemanningsföretagen och sänka kostnaderna för hyrpersonal. Det kommer inte att förbättra arbetsmiljön inom akutsjukvården, snarare tvärtom. Flykten av sjuksköterskor kommer sannolikt att öka, säger Sara.