”Det är en självklarhet som inte ska behöva efterfrågas”

Kristiana Sema är ST-läkare på kirurgkliniken på Mälarsjukhuset i Eskilstuna och gravid i åttonde månaden. När magen för ett tag sedan hade vuxit sig så stor att de vanliga operationsbyxorna kändes för trånga letade hon i skåpen efter gravidkläderna. Men de fanns ingenstans.

– Jag tyckte att det var väldigt märkligt och frågade mina kolleger som har varit gravida. De svarade att man får gå upp i storlek eller ta större engångsbyxor som lösning, säger hon och fortsätter:

– Resåren på byxorna trycker under magen så att jag får märken efter dem. Tar jag för stora och rullar upp dem kan jag inte ha saker i fickorna och de sitter inte bra. Engångskläderna gör att man blir alldeles för varm på operation, så de fungerar inte heller även om de är mjukare där man knäpper ihop dem.

Vissa dagar, då operationsbyxorna suttit väldigt obekvämt, byter hon till de vita arbetskläderna som kan användas utanför operation när hon opererat klart för dagen. I det sortimentet finns gravidbyxor.

– Det är ju inte så bra för miljön, men då kan jag ha bekväma kläder resten av dagen i alla fall. Jag tycker att det är väldigt viktigt att det finns kläder som är bekväma.

Men i Region Sörmland saknas anpassade kläder för gravid personal inom de opererande verksamheterna. Och så har läget sett ut i minst tio år. I höstas gjordes en upphandling av tvätt och textilservice och från och med 1 april i år har regionen ett nytt avtal. Men inte heller då finns gravidbyxor med i utbudet.

Frågan om avsaknaden av gravidkläder för personal på operation har under vintern varit uppe i regionstyrelsen genom ett förslag från Monica Johansson (S), 2:e vice ordförande för regionstyrelsen och regionråd i opposition.

– Sjukvården är väldigt kvinnodominerad och vi får allt fler kvinnor i fertil ålder som anställda. Ur ett jämställdhetsperspektiv anser jag att det är viktigt att alla våra anställda, oavsett var man jobbar, ska ha rätt till gravidkläder. Och när vi faktiskt skulle göra en ny textilupphandling så kändes det också väldigt angeläget, säger hon.

I svaret på hennes förslag pekar regionen på att Regionservice ”endast har kännedom om ett tillfälle under de senaste tio åren då gravidbyxor har tillhandahållits för en läkare inom operationsverksamhet”.

Den läkaren är Marie Engman, ordförande för både Sjukhusläkarna Sörmland och Sörmlands läkarförening.

– Jag har tagit för givet att frågan har varit löst efter att jag lyfte den för tio år sedan. Och jag undrar verkligen hur man inte kan ha tagit upp frågan i den här upphandlingen. Nu verkar det inte ens gå att specialbeställa gravidbyxor längre, så som jag kunde göra, eftersom leveranstiden är så lång och kostnaden så hög, säger hon och fortsätter:

– All personal som vistas på operation har de här kläderna. Jag kan känna att man inte ska behöva påpeka att det behövs gravidbyxor i en verksamhet där en stor del av personalen är kvinnor, som med ganska stor sannolikhet kommer att bli gravida under sitt arbetsliv. Det är ju ingen sällanhändelse.

Regionstyrelsen beslut att avslå Monica Johanssons förslag motiverades bland annat med att det skulle innebära en ökad kostnad samt att verksamheterna varit delaktiga i beslut om sortimentet. Det senare ställer sig Marie Engman tveksam till.

– Jag har frågat flera enhetschefer som säger att de är jätteförvånade över att det inte finns med och att det är klart att de vet att de skulle behöva gravidbyxor. Men det verkar som om de önskemålen inte har framgått. Och jag kan som sagt tycka att det är en självklarhet som inte ska behöva efterfrågas, säger hon.

Tomas Borin (VfP), regionråd med särskilt ansvar för personalfrågor, menar dock att det inte har framkommit några önskemål kring gravidkläder från vare sig verksamheterna eller fackliga företrädare under upphandlingen. Och att den här typ av kläder inte heller finns att tillgå i andra regioner.

Kan man inte se det som en självklarhet att det ska finnas gravidkläder i en verksamhet där en stor andel kvinnor i fertil ålder arbetar?

– Jo, det kan man ju. Samtidigt var bedömningen att det här sortimentet faktiskt passar bra även för de som är gravida, eftersom man kan gå upp i storlek, säger han.

I protokollet från Regionstyrelsens möte tidigare i år framgår det att ”de kläder som finns i sortimentet idag passar gravida tack vare dess passform och möjlighet att använda större storlek”. Sammantaget anser man att ”kostnaden för särskilda gravidanpassade arbetskläder för operation bedöms därmed inte stå i proportion till behov och efterfrågan”.

– Ett av de första svar jag fick när jag ställde frågan kring det här var just att man kan ta en större storlek. Men det är inte det det handlar om. Och om jag ska vara lite raljant så känns det som om det bara är en man som aldrig har varit gravid som kan säga något sådant. Det är faktiskt stor skillnad på gravidkläder och att bara gå upp en storlek, säger Monica Johansson.

Tomas Borin menar att det självklart måste tas på allvar om personalen upplever att lösningen att gå upp i storlek inte är tillfredställande, men poängterar igen att det saknats önskemål i frågan under upphandlingen.

– Det går ju att göra specialbeställningar, men det är en del krux med det. Och även om man skulle ha plaggen i den ordinarie textilstocken så får de ligga på hyllan i max 14 dagar, sen anses de vara kontaminerade. Så det är svårt att ha en lagerhållning, säger han.

Då gravidkläder specialbeställs sys de upp på avrop från verksamhetscheferna och finns därefter att tillgå mot en hyreskostnad som i helhet belastar den specifika verksamheten. För att tillgodose en gravid heltidsanställds behov av arbetskläder behövs elva bussaronger och elva byxor. Leveranstiden är mellan sex och tolv månader och den uppskattade kostnaden är 1,4 miljoner per medarbetare.

Finns det inte en överhängande risk att man som verksamhetschef känner att det faktiskt inte finns utrymme i budgeten för det här?

– Jo, den risken finns absolut. Samtidigt har det inte efterfrågats, så det verkar inte vara aktuellt att ta ställning till, säger Tomas Borin.

Monica Johansson reagerade starkt när hon såg kostnaden för att specialbeställa gravidkläder.

– Om man räknar på det blir det över 63 000 kronor per plagg, det är en helt orimlig siffra, säger hon.

Marie Engman är inte heller imponerad av regionstyrelsens resonemang.

– Det låter som om politikerna har fattat beslut om att man ska diskriminera gravida. Om man ska hårdra det.

Enligt Tomas Borin finns det i dagsläget inga planer på att göra någon förändring i utbudet av gravidkläder för opererande personal.

– Men nu är frågan väckt och på sikt får vi se om vi får ta ställning till hur man kan lösa den, säger han.