Även psykiatrin påverkas av coronakrisen. Inte enbart i form av digitala möten, diskussioner kring skyddsutrustning och patienter som kan komma att drabbas hårdare av den oro som råder. När allt lagt sig kommer det också att finnas en mängd människor som behöver hjälp och stöd i att hantera vad de varit med om. Däribland sjukvårdspersonal.

• 14 april 2020
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

I nuläget handlar det mer konkret om att se till att de som behöver psykiatrisk vård får den, samtidigt som så få som möjligt ska behöva komma till sjukhusen runt om i landet. Alessandra Hedlund, överläkare i psykiatri vid Norra Stockholms Psykiatri och ordförande för Svenska Psykiatriska Föreningen, berättar att det råder besöksförbud på avdelningarna, den elektiva vården har dragits ned, och på den del ställen helt pausats, och enbart de patienter som verkligen behöver inneliggande vård får det.

– Vi har nu etiska ställningstaganden som vi behöver göra gällande patienter som till exempel behöver tvångsvård. Om det är förenat med en viss risk att vara i sjukhusmiljö är det något som man också måste väga in, säger hon.

En del patienter vårdas istället i hemmet, med uppföljning, och gruppverksamheter har ställts in. Det pågår också en omställning till telefon- och videobesök i en del av landets mottagningsverksamheter.

– En del av de digitala lösningar som nu skapats är här för att stanna och kommer inte att gå tillbaka till fysiska möten. De digitala lösningarna är också bra för att komma runt den ensamhetsproblematik som kan komma med att vi nu ska hålla oss hemma i högre utsträckning.

Just fysisk distansering kan påverka patienter med sköra skyddsnät och behov av mycket stöd, vilka är vanligt förekommande i psykiatrin. De riskerar att isoleras från sina anhöriga under denna period, eller än värre förlora anhöriga, samtidigt som sociala insatser dras ner på grund av smittorisk.

En del regioner planerar också att inrätta speciella avdelningar där man kan vårda psykiatriska patienter som smittats av covid-19. Och frågan om skyddsutrustning är något som diskuteras mycket och där riktlinjerna förändras snabbt. Något som enligt Alessandra Hedlund skapar viss oro.

– Många känner att basala hygienrutiner inte räcker till om vi ska ha avdelningar med covid-19 och psykiatrisk sjukdom.

I slutet av mars fick psykiatrin i Stockholm också i uppdrag att vårda geriatriska patienter som är i behov av heldygnsvård, men som inte insjuknat i covid-19. Enligt Alessandra Hedlund är det i nuläget dock oklart om dessa avdelningar ska bemannas med personal från somatiken, psykiatrin, eller båda.

Alessandra Hedlund och hennes kolleger har också märkt av ett något reducerat flöde till de psykiatriska akutmottagningarna och att de patienter som kommer är i förhållandevis sämre tillstånd ur en psykiatrisk synvinkel. Men vad det kan komma att innebära för patienterna som väntar med att söka vård är svårt att spekulera i, enligt Alessandra Hedlund.

– Öppenvårdspsykiatrin arbetar med att följa upp patienter på distans så mycket som möjligt, men det är svårt att överskåda hur det kommer att bli. Det är en allvarlig situation för hela vården och det ser vi också.

Hon menar att man också kan se hur patienter som redan har en psykiatrisk sjukdom nu riktar sin oro mot covid-19 istället för något annat.

– Om man tittar på det ur ett krisperspektiv kan man förvänta sig att det kommer att finnas ett antal personer som kommer att behöva hjälp på grund av psykiatriska symtom av olika slag efter krisen. Både i primärvården och inom specialistpsykiatrin, säger hon och hänvisar till observationer som gjordes efter tsunamin.

– Då ökade förekomsten av ångest, posttraumatisk stress och sjukskrivning. Det gäller såklart inte alla, men det är något som behöver beaktas.

Bland annat nämner hon anhöriga till personer som blir allvarligt sjuka eller avlider och som kanske inte får möjlighet att träffa sin anhörig så mycket som hen skulle ha velat. Eller som inte får möjligheten att ta farväl på det sätt man önskat.

– Om man inte får ta farväl på det sätt man önskar komplicerar det sorgeprocessen. Svenska kyrkan finns på alla sjukhus, men det finns andra trosinriktningar där man kanske har speciella ritualer kring människor bortgång som nu inte kan genomföras fullt ut på grund av dödsorsaken. Det påverkar såklart hälsan.

Alessandra Hedlund tror också att personal som har vårdat svårt sjuka patienter kan behöva stöd ett tag efter att krisen har lagt sig.

– Det behöver inte vara så att de råkar ut för svår psykiatrisk sjukdom som blir kronisk, snarare handlar om att man behöver hjälp och stöd en tid för att bearbeta vad man har varit med om.

Ur ett psykologiskt perspektiv vet vi att människor reagerar olika på kriser.

– Ur ett psykologiskt perspektiv vet vi att människor reagerar olika på kriser. Och vi ser hela mångfalden av det just nu i både media, på sociala medier och i fikarum runt om i landet. Vissa blir extremt oroliga och en del nästan förnekar faran överhuvudtaget. Det är välkända psykologiska mekanismer som är en del i traumabearbetning och hör till det normala. Men det är också viktigt att veta att det är faser som går över i varandra.

Eftersom situationen vi just nu upplever är unik finns det ingen forskning som behandlar den här typen av kriser. Forskning kring PTSD rör snarare konsekvenser av naturkatastrofer, krig eller grova brott, enligt Alessandra Hedlund. Hur coronakrisen kommer att påverka människors, som inte har kronisk problematik, psykiska mående är därför svårt att sia om.

– Men man behöver ta det här på allvar och det kommer att vara många människor som har upplevt sorg och förlust efter det här. Det kommer också vara människor som får en svår ekonomisk situation. Även de som har en kroppslig sjukdom som skulle ha behandlats, men som nu får vänta av förklarliga skäl kan påverkas.