”Den som ropar högst får mest resurser”
I Uppsala finns ingen central styrning av fördelningen av ST-block. »Konstigt«, tycker ordföranden i Svensk Lungmedicinsk Förening, som menar att resurserna då tenderar att gå till dem som ropar högst.
Läkarförbundet har drygt 300 medlemmar som är specialister i lungmedicin. Svensk lungmedicinsk förening uppskattar att det finns ungefär 50 ST-läkare men att bristen uppgår till det dubbla.
– Bristen kommer att bestå, för det kommer ju jättestora pensionsavgångar. Även om det kommer utländska läkare som ett välkommet tillskott, tar det ju också tid att få dem inkörda.
Det säger Inger Dahlén (bilden), ordförande i Svensk lungmedicinsk förening och sektionschef för lung-och allergisektionen vid
Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Hon berättar att den redan relativt tuffa specialiteten på många håll drabbats hårt av nedskärningar och att de knappa resurserna i kombination med brist på specialister har gjort arbetet mödosamt.
– Många har hoppat av för att det är så tungt, både under ST men också som färdiga specialister.
Det finns enligt Inger Dahlén gott om alternativa vägar för lungspecialisterna; industrin, forskning, andra specialiteter och hemsjukvård.
– Det är inte svårt att hitta andra jobb. Men få unga har velat söka sig till specialiteten för arbetet på sjukhuset är krävande, många patienter är mycket svårt sjuka.
Katastrofala anställningsstopp
Enligt Inger Dahlén var det väldigt dåligt ställt med tillväxten av nya lungmedicinare för 10–12 år sedan.
På Akademiska sjukhuset var det anställningsstopp, även där man visste att pensionsavgångar väntade.
– Ett tag fanns inga ST-läkare i lungmedicin.
En hett debatterad fråga är en nationell styrning av ST-blocken för att få en behovsstyrd fördelning av specialister. Inger Dahlén är tveksam till tanken. Hon säger att i Uppsala fungerar det inte med samordning ens på sjukhusnivå.
– Nä, och än mindre på landstingsnivå.
Märkligt ointresse
Inger Dahlén tycker att det är konstigt att det inte finns något intresse högre upp i hierarkin för hur många nya specialister som utbildas.
– Det är de enskilda enheterna som hela tiden får se över sin egen utbildning och det är konkurrens om resurserna med andra specialiteter. På sjukhusnivå är det ingen som lyssnar till att lungmedicinarna har en större brist än kardiologerna till exempel.
Men under de senaste sex åren har det lossnat i alla fall i Uppsala, så nu har enheten vid Akademiska sjukhuset 8-9 ST-läkare. Bakom vändningen ligger ett enträget arbete att få gehör för en bättre läkarbudget och ett tydligt fokus på arbetsmiljö.
– Jag försöker vara lyhörd. Se till att medarbetarna inte sitter kvar på kvällarna, att de kan påverka sitt eget schema och antalet patienter, att försöka fördela arbetsuppgifterna lite mer jämt.
Hon nämner också bra handledning, internutbildning, multidisciplinära konferenser, uppmuntran till forskning och kvalitetsprojekt, god och kollegial stämning. Många unga läkare är intresserade av de allt mer avancerade undersökningar som lungmedicinare utför.
Inger Dahlén påpekar att om man ska locka till sig fler ST-läkare måste förbättringen av arbetssituationen gälla även specialisterna.
– De måste vara tillfreds. Man kan inte ha några utslitna specialister och tro att det går att göra det jättebra för ST-läkarna.
