”Varför slipper läkare ta personligt ansvar?”
Varför slipper läkare ta ansvar vid felbehandling? Det frågar sig Dennis Brinkeback, jurist, i en debattartikel på Dagens Samhälle. Sjukhusläkarnas Elin Karlsson finner resonemanget märkligt.
Hans utgångspunkt är den 17-åriga flicka som dog av följderna av en blodpropp efter att läkarna vid Centrallasarettet i Växjö, avstått från att skicka henne på magnetröntgen.
Sjukhuset har fått kritik på flera punkter för sina bristande rutiner men ingen enskild läkare tvingas ta personligt ansvar. Dennis Brinkeback kallar det system, som kom till i och med patientsäkerhetslagen 2011, är ett ”låtsassystem som mest gynnar läkarintressen”.
”Sveriges Läkarförbund har i många år arbetat för att få bort läkarnas personliga ansvar vid felbehandlingar. Och det har lyckats”, skriver han. Han hävdar att Sverige är det enda land i världen som slopat det individuella ansvarsutkrävandet av vårdpersonal vad gäller vårdskador.
Den handlar om klass och yrke, anser Dennis Brinkeback, och jämför med hur till exempel en taxichauffören blir av med körkortet och mister sin försörjningsmöjlighet om hen kör för fort, även om ingen kommer till skada.
Elin Karlsson, Sjukhusläkarnas andre vice ordförande, tror inte alls att ett skuldbeläggande av enskilda individer skulle leda till säkrare sjukvård.
– Jag tror snarare på att hitta risker och systemfel och försöka jobba förebyggande för att få en så säker sjukvård som möjligt. Man kan jämföra med, och lära av hur man arbetat inom flyget i många år, där det är rutin att rapportera avvikelser, och att få snabb feedback och vid behov vidta åtgärder. Att istället ha en strävan att hitta en syndabock kan skapa en rädsla för att anmäla fel och möjliga risker, säger hon till Sjukhusläkaren.
När individer inom hälso- och sjukvården bedöms som olämpliga för sitt yrke, kan deras legitimation återkallas, precis som innan patientsäkerhetslagen infördes 2011, påpekar hon. Det gäller alla legitimerade vårdyrken.
– Man valde 2011 att sträva mot ett system där man istället försöker hitta bakomliggande orsaker till att det blir fel. Jag förstår att man som drabbad vill höra att ’den här personen gjorde fel’ men det är inte alltid så enkelt.
Debattörens jämförelse med taxichauffören som blir av med körkortet, ser hon ingen poäng i.
– Det är märkligt att jämföra ett lagbrott med att till exempel inte kunna ställa en svår diagnos. Det handlar inte heller om klasstillhörighet, en läkare som kör för fort blir också av med körkortet.
Elin Karlsson tycker också att diskussionen om antalet återkallade legitimationer är besynnerlig.
– Man kan undra hur många läkare som skulle behöva mista legitimationen varje år för att Brinkeback skulle anse det rättsäkert? Självklart är det viktigt att så sker när det är befogat, men att sikta in sig på att en viss andel av läkarkåren är en märklig strävan.
Läs artikeln i Dagens Samhälle: Varför slipper läkare ta ansvar för sina handlingar?
Dennis Brinkeback skriver:
”Juristers oaktsamhet kan leda till ekonomiska förluster som dom i regel får ersätta.”
Advokater har försäkringar som sällan utnyttjas eftersom juristskrået håller ihop. Stenhårt.
Advokater har alltid undgått repressalier på grund av felbehandling av lag. Men folk har tagit livet av sig på grund av advokaters felbehandling av lag.
Domare saknar försäkringar, de behövs inte, eftersom juristskrået håller ihop. Stenhårt.
Domare har alltsedan 1975 undgått repressalier på grund av felbehandling av lag. Men folk har tagit livet av sig på grund av domares felbehandling av lag.
20 kapitlet Brottsbalken, tjänstefel, är ett skämt efter 1975 då det personliga ansvaret togs bort
Läkare ligger mer än 36 år efter domarkårens repressaliefrihet men ändå släpas läkare inför rätta utan att vare sig advokater eller domare får uppleva samma sak.
Speciella åklagarkammaren synes vara ett skämt, Speciella åklagarkammaren har avvisat en förundersökning utan motivering trots en komplett anmälan med total bevisning och skriftligt erkända sakförhållanden där en misstänkt domare bevisligen skriftligen erkänt att den i sin myndighetsutövning i samråd och/eller samverkan eller enskilt valt att på ett generellt, uppsåtligt och överlagt sätt destruera urkunder i strid med
13 kapitlet 4 och 5 §§ (grovt sabotage mot rättsväsendet, kan ge livstids fängelse) samt
14 kapitlet 4 § (grovt hindrande av urkunds bevisfunktion),
10 kapitlet 4, 5, 6, 7, 9 och 10 §§ (trolöshet mot huvudman),
17 kapitlet 11 § (skyddande av brottsling),
23 kapitlet 1, 2, 4 och 6 §§ Brottsbalken (medverkan till brott).
Genom att tjänstemännen vid sin myndighetsutövning också arbetar under tjänstemannaansvar torde även grovt tjänstefel i enlighet med
20 kapitlet 1 och 5 §§ Brottsbalken bli tillämpliga.
De bevis som är framlagda uppfyller mer än väl kriteriet
Tillräckliga skäl för åtal
men det valde Speciella åklagarkammaren att helt bortse ifrån.
Så Dennis Brinkeback kan återkomma då han sopat rent framför sin egen dörr.
Är det någon i det här landet som bär ett personligt ansvar?
Tänker på en mängd händelser där ingen tar på sig ansvaret, trots att det helt uppenbarligen begåtts fel.
Den berömda Astrid Lindgren -fallet, t ex. Läkaren Blev oskyldigt dömd långt före rättegång, där det dessutom, om jag har förstått det rätt, skulle aldrig ens behövt tagits upp i rätten då det i laboratoriet analyserade provet var för liten mängd för att kunna ens analyseras, alltså skulle det aldrig ha ens analyserats! Är det någon som bär personligt ansvar att provet trots allt analyserades? Någon påföljd? Hela rättsprocessen, vem bär ansvaret att fallet trots allt gick vidare?
Vem är personligt ansvarig hos åklagarmyndigheten i det aktuella knivmordet i Årsta häromdagen? Dåligt påläst/insatt i ärendet – resultat: kvinnan som ville att mannen som hotat och misshandlat henne skulle få besöksförbud men hon fick ett nej. Och blev knivmördad. Är det slarv hos myndigheten eller olycka i arbetet? Är det inte lika allvarligt här att ett beslut tas som sedan visar sig vara felaktig, än att en läkare gör ett felaktigt beslut?
När det gäller åklagare och statligt anställda finns möjlighet att dömas för tjänstefel,
få löneavdrag mm. Juristers verksamhet handlar sällan om beslut som kan leda till döden medan oaktsamhet i läkarverksamhet ofta handlar om liv eller död.
Juristers oaktsamhet kan leda till ekonomiska förluster som dom i regel får ersätta.
Det är inte samma sak med de dödsfall som kan ske pga läkares oaktsamhet.
Jag håller med om att det är svårt att identifiera alla felbehandlingar. Läkare håller ihop och journaler är inte alltid riktiga. Patienterna är i regel inte medicinskt kunniga. Jo det är svårt. De flesta fallen faller i mörker och ingen blir ansvarig. Vi borde därför i vart fall behållit disciplinansvaret vilket vi som enda land i världen har slopat. Fler åtgärder för läkares personliga ansvar borde gå att ta fram. När det gäller andra yrkesgruppers/människors ansvar talas det inte om ”syndabockstänkande”. Det används bara när det gäller läkare.
Läkare och Läkarförbundet har haft ett avgörande inflytande över tillkomsten av Patientsäkerhetslagen. De är givetvis nöjda med den friskrivning av ansvar som blivit följden av den lagen. Elin Karlssons inlägg är i linje med detta.
Intressant diskussion. Läkare är en av de få yrkesgrupper där misstag kan leda till kroppslig skada eller dödsfall. Men vi är inte de enda, tänk på buss- och lokförare, t ex. Och utfallet av våra misstag är klart synliga, vilket inte gäller på samma sätt för t ex psykisk misshandel, mobbning eller andra liknande företeelser.
Hur anser du själv att en domare som utfärdar ett domslut grundat på otillräcklig eller felaktig bevisföring ska hanteras? Visst, fallet kan överklagas och gå vidare, men till vilken kostnad och på vilka plan? Eller en advokat som missar ett mål för att hen inte engagerat sig rillräckligt, inte är fullt bekant med lagtexter eller tidigare, liknande fall? Kan ursäktas med tidsbrist, överansträngning, personliga bekymmer, sjukdom???
Läkare arbetar inte ensamma, vi är kuggar i ett system som reglerar våra arbetsförhållanden men sällan patientströmmen. Senaste decennier har präglats av ständigt reducerade resurser, dãr politiker inte lyssnar på professionens synpunkter men ständigt placerar ekonomiska argument i farlig balans med patientsäkerheten. Vi är också människor. Även om vi gör vårt bästa kommer misstag att ske. Det gäller att vara öppen och ärlig om vad som hänt och varför. Men du kanske hellre vill att misstag ska polisanmälas och utredas av utomstående, som sker t ex i Storbrittanien men i Sverige endast om brott misstänks? Så att man kan hitta en syndabock och sedan är allt bra? Till vilka kostnader? Hur tror du f ö att det skulle påverka rekryteringen till yrket inom en sfär som redan handikappas av brist på både läkare och sjuksköterskor? Det hade varit utmärkt om du, som är bekant med lagtexterna, hade kommit med ett konkret förslag till hur slarviga läkare ska identifieras, av vem, och vem som ska avgöra ev påföljd.
Mvh
Michael Lundberg
Det är typiskt detta påstående om ”bakomliggande omständigheter, organisation, rutiner mm” Detta är ett bekvämt sätt att slippa personligt ansvar. Men säg att ett enskilt fall faktiskt inte beror på något annat än just en oaktsam(slarvig) läkare. Tycker du fortfarande att vederbörande inte har något ansvar ? Det är bara läkare som har denna särställning.
Indragen legitimation saknar i praktiken betydelse pga sällsyntheten. Några enstaka fall
per år. 0,01 % av 44 000 läkare.
Hej Dennis!
Regelverket är detsamma för all personal inom hälso och sjukvården, läkarna har ingen särställning där. Att legitimationen återkallas är självklart inget som ska ske på svaga grunder, och det ska därför vara en ovanlig händelse, men det ska ske i de fåtal fall när det är motiverat. Precis som alla andra har läkare ett personligt ansvar för sina handlingar, och läkares ansvar är och ska också vara större än övrig personal. Jag tror den stora skillnaden mellan ditt och mitt synsätt är att du endast ser att ansvar tas om en disciplinåtgärd utdelas, medan jag ser kollegor som tar ansvar dagligen i sitt yrke. Jag tror inte dina förslag leder till en säkrare sjukvård, utan snarast att man riskerar att hamna i en situation där hälso och sjukvårdspersonal av rädsla avstår från att rapportera händelser / risker.
Mvh Elin Karlsson
Magnetröntgen skall istället vara magnetresonanstomografi. MR rör sig inte om joniserande strålning