Debatt

Kommer vi förbi 70-talets ADB-kurs?

Äldre kollegor eller annan vårdpersonal har visat mig alla möjliga säkra, och osäkra, genvägar för att alls hitta information som är relevant för just den kliniska situation man står inför.

Att trycka två gånger på ”Esc”-knappen följt av ”ctrl” och ”b” för att komma ur varningsrutor som inte innehåller begriplig text, till att sätta träspateln på enterknappen och tynga ner den med en colaburk för att signera igenom hela listan och när den är tom automatiskt bli utloggad så ingen som kommer efter ser vem som varit där, men colaburken får de ju förstås…

Jag, liksom troligen många fler med mig, har en tillit till min dator, när jag trycker på knapparna och får meddelanden så vet jag att det blir rätt: Microsoft har uppfostrat mig till att uppfatta datorn som en försiktig varelse som, när jag gör något ologiskt eller ignorerar viktiga meddelande, omedelbart säger ifrån att det inte hänger ihop.

Varför gör inte datorn på jobbet samma sak? Och ännu värre, varför gör den det i Excel och Word, men inte i TakeCare och Melior?

När man nu försöker lösa detta blir det inte genom att förnya och tydliggöra, utan genom att ytterligare hänga på konstiga bildvyer fullständigt nedsölade med små rutor och ännu mindre text där det till slut blir så att man i ren panik trycker enter och vad än rutan säger skriver jag x,y eller z i den för att komma vidare.

Nationella lösningar långt ifrån nationella

Olika nationella lösningar som skulle kunna säkra och snabba på vården av patienter genom att samla informationen på ett ställe snubblar ju över att det inte går att koppla in dem på ett vettigt sätt, utan då ska man länka sig iväg till helt andra domäner med läskopior, oklara instruktioner och otydlig uppdatering.

Redan idag finns system (till exempel på Kaiser Permanente i Kalifornien och Intermountain Healthcare runt Salt Lake City) där jag som narkosläkare loggar in mig och konfigurerar hur jag vill se informationen och i vilken ordning. Jag anger själv vad som är prioriterat och vad jag kan tänka mig att leta efter vid behov och så vidare.

Om jag dagen efter ska jobba som intensivvårdsläkare så kan jag lägga upp en profil för det med.

Vi vadar fram i värdelös information

Idag vadar jag fram i onödig, icke-relevant, osorterad information. Jag kan med möda filtrera vissa funktioner men vet då inte om det ligger slamkrypare inlagda i filtret eller ej.

Mycket information ligger i andra system som jag aktivt måste logga in mig i för att sedan upptäcka antingen en liten guldgruva eller allt som oftast ingenting.

Informationen kan dessutom stå i direkt strid med varandra, allergi i ena systemet finns inte i det andra. Sövningar ser ut som kaosteori på en scannad narkoskurva, men är registrerad som utan anmärkning i operationssystemet. Vilket ska jag lita på?

Den största faran med dagens vårdsystem är att patienten lever i samma värld som mig utanför sjukhuset, datorn är klok och berättar det man behöver veta, alltså behöver man inte upprepa sig. Och var jag in på vårdcentralen och angav att jag fått hjärtstillestånd av medicin B så vet nog datorn på sjukhuset att berätta det med.

Datorn, en glorifierad skrivmaskin

Att ta sjukhistoria idag är frustrerande, först måste jag övertyga mina patienter om att datorn inte är mer än en glorifierad, illafungerande, skrivmaskin, och sedan börja från början igen.

Som beteendevetarna i Linköping trummade in i skallen på oss från första dag på grundutbildningen, öppna frågor :” Varför har du kommit hit idag?” ”Har du sökt för detta tidigare, och vad fick du då för råd/behandling?”

Att vi valde TakeCare för vårt reportage är ingen slump, det är det som på många ställen uppfattas just som minst dåligt. Frågan är bara hur länge vi har råd med att försöka trimma och uppdatera system som borde gå ur tiden och lämna rum för nya.

Vårdhuvudmännen måste börja om, med moderna journalsystem som utgångspunkt, och genom grundlig användarmedverkan (”betatester”) utveckla dessa nya system.

Byt ut dagens dödsdömda system

Då skulle vi kunna byta ut dagens dödsdömda system till en ny generation journalsystem som utnyttjar allt det som gör datorer till fantastiska arbetsredskap, intuitiva gränssnitt, grafiska presentationer, individanpassade fönster och länkningar, allt med en hög säkerhetsnivå som gör att viss information inte KAN ignoreras i vissa situationer men inte dyker upp överallt utan relevans.

Detta är inget område där vi ska kasta sten på varandra eller säga ”vad var det vi sa”, utan acceptera att system, datavana och sätt att arbeta i en it-miljö förändras över tiden. Det som var bra för 20 år sedan är inte funktionellt i dagens samhälle.

Till och med Microsoft har övergett heliga kor, fått konkurrens och vågat följa med tiden. Internationellt har man gått vidare till nästa generations system.

Ska Sverige verkligen bli känt som det land där vi inte kom förbi ADB-kursen på 70-talet?

Mikael Rolfs,
styrelseledamot i
Sjukhusläkarföreningen
och ordförande i Läkarförbundets råd för läkemedel, IT och medicinteknik.

Vill du debattera? Skicka ditt inlägg till debatt@sjukhuslakaren.se

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera