Kommer vi förbi 70-talets ADB-kurs?
Äldre kollegor eller annan vårdpersonal har visat mig alla möjliga säkra, och osäkra, genvägar för att alls hitta information som är relevant för just den kliniska situation man står inför.
Att trycka två gånger på ”Esc”-knappen följt av ”ctrl” och ”b” för att komma ur varningsrutor som inte innehåller begriplig text, till att sätta träspateln på enterknappen och tynga ner den med en colaburk för att signera igenom hela listan och när den är tom automatiskt bli utloggad så ingen som kommer efter ser vem som varit där, men colaburken får de ju förstås…
Jag, liksom troligen många fler med mig, har en tillit till min dator, när jag trycker på knapparna och får meddelanden så vet jag att det blir rätt: Microsoft har uppfostrat mig till att uppfatta datorn som en försiktig varelse som, när jag gör något ologiskt eller ignorerar viktiga meddelande, omedelbart säger ifrån att det inte hänger ihop.
Varför gör inte datorn på jobbet samma sak? Och ännu värre, varför gör den det i Excel och Word, men inte i TakeCare och Melior?
När man nu försöker lösa detta blir det inte genom att förnya och tydliggöra, utan genom att ytterligare hänga på konstiga bildvyer fullständigt nedsölade med små rutor och ännu mindre text där det till slut blir så att man i ren panik trycker enter och vad än rutan säger skriver jag x,y eller z i den för att komma vidare.
Nationella lösningar långt ifrån nationella
Olika nationella lösningar som skulle kunna säkra och snabba på vården av patienter genom att samla informationen på ett ställe snubblar ju över att det inte går att koppla in dem på ett vettigt sätt, utan då ska man länka sig iväg till helt andra domäner med läskopior, oklara instruktioner och otydlig uppdatering.
Redan idag finns system (till exempel på Kaiser Permanente i Kalifornien och Intermountain Healthcare runt Salt Lake City) där jag som narkosläkare loggar in mig och konfigurerar hur jag vill se informationen och i vilken ordning. Jag anger själv vad som är prioriterat och vad jag kan tänka mig att leta efter vid behov och så vidare.
Om jag dagen efter ska jobba som intensivvårdsläkare så kan jag lägga upp en profil för det med.
Vi vadar fram i värdelös information
Idag vadar jag fram i onödig, icke-relevant, osorterad information. Jag kan med möda filtrera vissa funktioner men vet då inte om det ligger slamkrypare inlagda i filtret eller ej.
Mycket information ligger i andra system som jag aktivt måste logga in mig i för att sedan upptäcka antingen en liten guldgruva eller allt som oftast ingenting.
Informationen kan dessutom stå i direkt strid med varandra, allergi i ena systemet finns inte i det andra. Sövningar ser ut som kaosteori på en scannad narkoskurva, men är registrerad som utan anmärkning i operationssystemet. Vilket ska jag lita på?
Den största faran med dagens vårdsystem är att patienten lever i samma värld som mig utanför sjukhuset, datorn är klok och berättar det man behöver veta, alltså behöver man inte upprepa sig. Och var jag in på vårdcentralen och angav att jag fått hjärtstillestånd av medicin B så vet nog datorn på sjukhuset att berätta det med.
Datorn, en glorifierad skrivmaskin
Att ta sjukhistoria idag är frustrerande, först måste jag övertyga mina patienter om att datorn inte är mer än en glorifierad, illafungerande, skrivmaskin, och sedan börja från början igen.
Som beteendevetarna i Linköping trummade in i skallen på oss från första dag på grundutbildningen, öppna frågor :” Varför har du kommit hit idag?” ”Har du sökt för detta tidigare, och vad fick du då för råd/behandling?”
Att vi valde TakeCare för vårt reportage är ingen slump, det är det som på många ställen uppfattas just som minst dåligt. Frågan är bara hur länge vi har råd med att försöka trimma och uppdatera system som borde gå ur tiden och lämna rum för nya.
Vårdhuvudmännen måste börja om, med moderna journalsystem som utgångspunkt, och genom grundlig användarmedverkan (”betatester”) utveckla dessa nya system.
Byt ut dagens dödsdömda system
Då skulle vi kunna byta ut dagens dödsdömda system till en ny generation journalsystem som utnyttjar allt det som gör datorer till fantastiska arbetsredskap, intuitiva gränssnitt, grafiska presentationer, individanpassade fönster och länkningar, allt med en hög säkerhetsnivå som gör att viss information inte KAN ignoreras i vissa situationer men inte dyker upp överallt utan relevans.
Detta är inget område där vi ska kasta sten på varandra eller säga ”vad var det vi sa”, utan acceptera att system, datavana och sätt att arbeta i en it-miljö förändras över tiden. Det som var bra för 20 år sedan är inte funktionellt i dagens samhälle.
Till och med Microsoft har övergett heliga kor, fått konkurrens och vågat följa med tiden. Internationellt har man gått vidare till nästa generations system.
Ska Sverige verkligen bli känt som det land där vi inte kom förbi ADB-kursen på 70-talet?
Mikael Rolfs,
styrelseledamot i
Sjukhusläkarföreningen
och ordförande i Läkarförbundets råd för läkemedel, IT och medicinteknik.
Ett annat problem som inte näms är hur man vill att läkarna ska producera mera men dom verktyg som dom tvingas använda skär ner produktiviteten istället för att höja den. Ifall man vill att läkarna ska producera mer så måste man hålla dom borta från datorerna så mycket som mögligt så att dom kan se fler patienter. Detta kan göras genom att dom änvänder logistik verktyg som kopplar diktering till journal system. Idag finns dom här systemen utomlands där läkaren kan se på sin pda eller smartphone sitt besökschema och enkelt klicka på en patient för ett diktat och diktatet routas automatisk till hans sekreterare som skriver ut diktatet och gör ändringar i journalen och sen går det tillbaka till läkaren för underskrivt på hans pda eller smartphone. Studier har gjorts i USA om skillnaden i tid mellan att ha en läkare som sitter framför datorn och klickar och kanske skriver sina egna noteringar mot en läkare som dikterar. Skillnaden var markant till fördel för läkaren som dikterade. Plus att ha en utbildad sekreterare som skrev ut diktatet så har man ytterligare en kontroll innan det gick in i journalen. Lägger in en liten länk med det jag jobbar med på andra sidan pölen.
http://www.emdat.com/Portals/0/white-paper-DaRT-online.pdf
Medidoc. Suveränt enkelt, men inte avsett för sjukhus. Där måste saker vara krångliga
På tiden att alla som dagligen arbetar med Take Care och andra journalsystem får göra sig hörda . Vi vet vad som underlättar vårt arbete och vad som försvårar.
Ingen av oss vill ha tillbaka gamla pappersjournaler men det är på tok för svårt att ”bläddra igenom” datajournalen och få fram den information man söker, oftast först och främst för att snabbt få fram patientens tidigare sjukhistoria.
Men varför så tyst om våra VERKLIGA uppdragsgivares integritet? Tänk efter, måste ALL personal ha tillgång till ALL information?? Tidigare var vi tvungna att ringa till olika kliniker som faxade journalen, givetvis efter det att vi hade skaffat patientens tillstånd.
Räcker det verkligen med enstaka stickprov på att endast behörig personal läst journalen när det gäller kändisar eller efter några skandaler.
Vi är ju alla kändisar – inom vår egen sociala krets . Här finns en påtaglig risk att människors integritet kränks. Patienterna är våra yttersta uppdragsgivare och när vi har dem i vår vård så har de ingen eller begränsad röst. Vi bör därför vara ytterst vaksamma och finstämda för patienternas integritetsbehov.
För ett par månader sedan framförde en kollega som arbetar i Norge sin oro för just integritetsfrågan i Läkartidningen. Han påpekade, har tyvärr glömt namnet, vilket jag beklagar, att journalsystemet han arbetade med i Norge hade flera inloggningsnivåer som förhindrade att t ex ett biträde eller undersköterska kunde logga in till ALL information.
Behovet styrde, en basinloggning gav basfakta om pats identitet, anhöriga etc.
Förhoppningsvis lyfts integritetsfrågan till debattnivå och kanske även Bergh själv har missat denna aspekt i sin fräna kritik av landstingsrådet Rydberg.
Det är verkligen på tiden att vi får bättre fungerande datajournaler. Det är en viktig uppgift för Läkarförbundet och hela läkarkåren att sätta en standard för hur systemen ska fungera. Jobbar för tillfället med Cosmic som har vissa positiva sidor men lämnar mycket i övrigt att önska vad gäller intuitivitet och säkerhet. Arbetar även med Obstetrix som är specialiserat och begränsat men känns mycket lättarbetat.
Bra rutet! På Berghs Blogg är framfarten ännu tuffare …
[…] med lagen. De klarar inte ens av att införa ett vettigt journalsystem för läkarna. I tidskriften Sjukhusläkaren kan du läsa om hur skrämmande illa Stockholms läns landsting hanterar sin viktigaste uppgift: […]
Mikael Rolfs krönika förtjänar inte bara beröm utan även större spridning utanför vårdsektorn. Tycker att redaktionen eller Mikael ska erbjuda bloggaren Bergh krönikan. Berghs Blogg verkar vara totalt orädd och har flera ämnen.
http://www.bergsblogg.se
Hälsar Madeleine