Vad kan svensk sjukvård lära av Australien?
Debattartiklar
Corona-krisen visar att när det gäller så står och faller samhället med att proffsen får vara proffs. Här har Sverige många lärdomar att ta hem från Australien, menar läkaren Anders Cervin, som sedan åtta år tillbaka arbetar i Brisbane i Australien. Här är hans tiopunktlista på vad han tycker att Australien gör annorlunda – och mycket bättre.
Fotnot: Anders Cervins artikel skrevs innan Coronaviruset drabbade världen så hårt, men Sjukhusläkaren har valt att publicera det ograverat då jämförelserna gäller synen på professionen och hur sjukvård kan organiseras – frågor som kommer att vara än mer aktuella när pandemin är över. /Christer Bark, chefredaktör.
Efter drygt 20 år i svensk sjukvård och snart åtta år som överläkare i australisk sjukvård slås jag av de ständiga larmrapporterna om dålig tillgänglighet och personalbrist i Sverige. Även om allt inte är bra i australisk sjukvård så finns en del lärdomar att ta hem.
Både Sverige och Australien använder cirka 10 procent av BNP till sjukvård.
Ändå tycker jag att sjukvården fungerar bättre i Australien, med större valfrihet och ofta bättre tillgänglighet och man stöter inte så ofta på missnöjda läkare. Vad kan det bero på?
Kanske är det att Australien har 4.0 sängplatser per 1000 invånare medan Sverige har knappt hälften 2.2 (OECD- snittet är 4,7). Men det finns andra faktorer som spelar in.
De här reflektionerna speglar mina egna erfarenheter och andra svenska läkare i Australien har sannolikt andra historier att berätta.
1. Inga byråkratiska gränser mellan privat och offentligt – slutenvård och öppenvård
Det är snarare regel än undantag att en läkare arbetar deltid på det stora sjukhuset för att sedan ägna ett par dagar i veckan åt att arbeta antingen privat eller på ett annat offentligt sjukhus, eller ha en specialistmottagning i anslutning till en vårdcentral.
2. Flexibla anställningsvillkor med sessions ett effektivt sätt att utnyttja medicinsk kompetens
Arbetstiden är uppdelad i så kallade sessions som motsvarar en förmiddag eller eftermiddag. En anställning kan bestå av exempelvis tre sessions i veckan eller i månaden, ofta för att man vill ha in en speciell kompetens till kliniken men inte behöver denna på heltid. Ett effektivt sätt att anställa kompetens. Läkaren å sin sida kan designa sin egen arbetsvecka, i regel en blandning av privat och offentligt arbete.
3. I Australien är vidareutbildning självklart och ingår som en del av lönen
I början av min karriär stod läkemedelsbolagen för mycket av vidareutbildningen. Den var ju förstås vinklad men gav även möjlighet att besöka konferenser och lyssna på annat matnyttigt som annars inte blivit av. Det är trots allt bra att det i stor utsträckning har tagits bort.
Men någon riktig ersättning för den typen av utbildningsaktivitet kom inte från arbetsgivaren. I Sverige får man som läkare snällt fråga klinikchefen om det finns några pengar för vidareutbildning. Har man tur så finns det en slant, vissa år finns det ingenting, för landstinget går back. I Australien är vidareutbildning självklart och i din löneförhandling ingår det en summa för ”professional development” som är obligatorisk och ett krav för att upprätthålla din legitimation (uppfyllda krav på vidareutbildning redovisas årligen och krävs för att legitimationen skall förnyas, ganska självklart kan tyckas, men existerar överhuvudtaget inte i Sverige).
Man slipper skrapa med foten och man vet att man varje år har möjlig- het att förkovra sig.
4. ST-läkare får genomtänkt och strukturerat stöd av erfarna specialister
Att läkaryrket är en färdighet som man i stora delar lär sig genom att arbeta under erfarna kollegor vet vi alla. Trots det så saknas ofta strukturerad schemalagd tid tillsammans med äldre kollegor i Sverige.
Detta fungerar bättre i Australien, där varje specialistmottagning har en erfaren specialist närvarande och under denna arbetar ett antal läkare under utbildning, där den erfarna läkaren är ständigt tillgänglig, ofta utan egna patienter bokade, för att diskutera handläggningen av olika fall.
Likadant på operation där alla operationslistor är under en specialist som är ansvarig och närvarande, men själva handläggandet av patienten sköts av läkare under utbildning.
Så på ett sätt kan man säga att det är ofta dubbelt i schemat med en specialist tillsammans med en eller flera ST-läkare.
Detta är ovanligt i Sverige, men läkaryrket är ett gesällyrke och det är oerhört viktigt att arbeta ihop med erfarna kollegor på ett systematiskt organiserat sätt för att få en gedigen överföring av erfarenhet till nästa generation kollegor.
5. Fokus på att träffa patienter
Under min tid som läkare i Sverige, så gick efterhand som man steg i graderna, allt mer tid åt att sitta i möten. Dels hade vi klinikmöte varje vecka, dels omorganisationsmöten titt som tätt.
På min klinik i Sverige med cirka 50 anställda läkare, ägnade vi närmare två timmar i veckan åt att diskutera administrativa bördor.
Det motsvarar 100 timmar vilket skulle kunna översättas till 200 patientbesök i veckan om vi tar en halvtimme per patient och på årsbasis 8 000 patienter om vi snällt räknar på 40 veckor om året.
Nu har jag ett klinikmöte i kvartalet som ligger efter arbetets slut. Det är lätt att inse att antalet patientmöten ganska enkelt kan ökas. Men man skall förstås inte helt avstå från klinikmöten.
6. Alla inom vården har betydligt högre löner än i Sverige – brist på sjuksköterskor existerar inte
Löneläget är betydligt högre än i Sverige och det gäller vårdpersonalen överlag.
Medianlönen för en sköterska ligger på 36 000 SEK i månaden, en avdelningsföreståndare får cirka 55 000 SEK i månaden. En barnmorska cirka 50 000 kronor och är man ”Director of nursing” så ligger man så högt som 110 000 kronor i månaden. En lön som få svenska läkare når upp till.
Man förstår att det lönar sig att utbilda sig till sköterska och personalbrist ser vi inte. Läkarlönerna varierar kraftigt beroende på specialitet och hur stor andel privat verksamhet. Som färdig specialist i en kirurgisk specialitet börjar lönen på cirka 80 000 kronor i månaden, men kan gå upp till flera hundratusen i månaden.
Det är märkligt att trots det höga löneläget använder båda länderna lika stor andel av BNP till sjukvård. Färre anställda?
7. Stabilare organisation utan större omorganisationer
Svenska politikers övertro på att omorganisationer kan lösa resursbrist skapar det motsatta, då oändliga möten ersätter det patientnära arbetet. Klinikens energi går åt till att lösa konflikter skapade av politikernas omorganisationslusta och istället för att ägna sig åt att träffa patienter sitter man i olika kommittéer för att lösa de problem som politikerna ställt till med. Det är betydligt stabilare organisatoriskt i Australien och den här typen av stora omstruktureringar har jag inte stött på.
8. Mindre krav på dokumentation
Journalanteckningar är överlag kortare i Australien även om här finns en hel del kryptiska förkortningar som kan ställa till det. Dokumentationskraven i Sverige tar sig ibland absurda uttryck och vi behöver vända trenden. Vi arbetar också med sjukhusgemensam journal i Australien vilket underlättar att hitta relevanta uppgifter.
9. Ett annorlunda finansieringssystem som blandar privat och offentligt
Det är uppenbart att det blir allt svårare för en med skattemedel finansierad offentlig sjukvård att upprätthålla god tillgänglighet och kvalitet. Se på Sverige och se på NHS i England som kämpar för att kunna leverera god sjukvård.
Australien har valt en annan väg med en privat delfinansiering av sjukvården men också en för alla tillgänglig mestadels gratis offentlig sjukvård med fokus på cancervård och akuta sjukdomar, medan väntetiden för benigna åkommor i det offentliga systemet kan vara lång.
Över en viss inkomst blir det ett skattetillägg (1 procent) om man inte tar ut en privat sjukförsäkring. De flesta medel- och höginkomsttagare har en privat försäkring även om andelen har minskat de senare åren.
Intressant är att medan man i Sverige har en debatt om gräddfil och att smita före i kön så råder det omvända i Australien. Det är inte ovanligt att man helt enkelt ser det som sin skyldighet att avlasta den offentliga sjukvården om man nu är så lyckligt lottad att man har möjlighet till privat sjukförsäkring.
10. Staten uppmuntrar privata sjukvårdsförsäkringar
Staten har listat ut att privat sjukförsäkring lönar sig för den offentliga sjukvården och skjuter i nuläget till ca 6,7 miljarder dollar vilket är cirka 44 miljarder svenska kronor, även om det på senare år diskuterats hur stor andel som är rimlig.
Jag tror att många länder kommer att behöva titta på liknande modeller i framtiden med en privat delfinansiering av sjukvården. Om jag inte tar fel så har redan 600 000 svenska privata sjukförsäkringar. Detta måste bejakas och konflikten mellan offentlig och privat sjukvård begravas, vi arbetar mot samma mål. I Australien träffar i regel den privat försäkrade patienten samma specialist som i den offentliga sjukvården eftersom läkarna och även annan vårdpersonal flyter fritt mellan systemen.
