Utveckla forskningen om funktionshinder
Debattartiklar
Diskussionen om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar kommer att fortsätta. När nya myndighetsbyråkratier uppstår ställs frågorna om delaktighet på sin spets. Begreppen delaktighet och tillgänglighet hör nämligen ihop. För funktionshinderorganisationer och forskare på området är det viktigt med en ökad delaktighet också i forskningen. Men kommer en ny myndighet att klara av att följa och stimulera både funktionshinderorganisationer och funktionshinderforskningen? Det blir en stor utmaning för den nya myndigheten. Det skriver Jörgen Lundälv, funktionshinderforskare och docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet i denna debattartikel.
Vi har sett det tidigare genom åren. Statliga myndigheter inom olika samhällsområden som byter namn och skiftningar. Nu är det dags för en skiftning inom området funktionshinder.I ett regeringsbeslut i november 2013 skriver Socialdepartementet att Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) ska slås ihop med Hjälpmedelsinstitutet (HI). Den 1 maj i år kommer en ny myndighet att bildas – Myndigheten för delaktighet.I en promemoria ”En samlad organisation på det funktionshinderspolitiska området” (Ds 2013:40) beskrivs vilka förändringar som ska göras. Bland annat beskrivs hur viktigt det är att myndigheten ska bevaka och följa funktionshinderforskningen. Här finns mycket att göra men det står knappast beskrivit i texten.
En rejäl myndighet med ett samlat grepp kan bli ett lyckokast. Men lyckokastet kan inte bestå av tur. Snarare behövs en tydlig instruktion och intention om vad som ska stärkas.
Myndigheten ska precis som Handisam gör i dag samråda med funktionshinderorganisationerna om olika frågor. Det anser jag också är mycket viktigt i framtiden. Det handlar om att följa konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Men det finns också en annan viktig uppgift som inte får glömmas bort – att utveckla funktionshinderforskningen tillsammans. Handikappförbunden har på ett förtjänstfullt sätt lyft fram detta i en skrivelse till Socialdepartementet i februari i år när man har lämnat synpunkter på den nya myndighetens ansvarsområden och uppgifter. Handikappförbunden vill att det ska ”skapas förutsättningar för delaktighet för funktionshinderorganisationer i forskning”.
Jag håller med Handikappförbunden att det finns oändligt mycket kunskap och erfarenheter i alla funktionshinderorganisationer. Det gäller såväl hos personer med funktionsnedsättningar som närstående med erfarenheter av familjeliv och stöd. Att funktionsorganisationerna kan bidra till kunskapsbildningen och forskningen är helt klart och väldigt betydelsefullt för funktionshinderforskningens utveckling inte bara i Sverige. Medaktörskapet i forskningen är en absolut nödvändighet för funktionshinderforskningens fortsatta utveckling. Därför är det också viktigt att funktionshinderforskare aktivt är närvarande och har relationer med funktionshinderorganisationerna. Möten och samverkan skapar möjligheterna men också tillgänglighet till forskningsresultat och forskningsarbetet. Det är med stor spänning som jag ser fram emot på vilket vis som den nya funktionshindermyndigheten tar utrymme i ett sådant sammanhang.
Jörgen Lundälv
Funktionshinderforskare och docent i socialt arbete
Göteborgs universitet
