Debatt

Svensk vård lämnar patienten rättslös

Nu lyfter vi, föreningen för vårdskadade PatientPerspektiv, tillsammans med ett patientombud, frågan kring uppdatering av Patientskadelagen samt översyn av ersättningssystemet gällande vårdskador i svenska vården.

Är det bra för samhället att lagar förblir oförändrade under lång tid? Samhället förändras. Den medicinska forskningen går framåt, nya rön innebär att tidigare behandlingar förändras och andra kommer till. Operationer utförs idag som inte gjordes då. Människors behov, förutsättningar och villkor är idag helt annorlunda. Fullt naturligt. Bara lagens formuleringar är oförändrade.

Patientskadelagen till exempel, vilken i princip formulerades efter den patientförsäkring som tillkom 1975?

Den 1 januari 1997 trädde den nuvarande patientskadelagen (1996:799) i kraft. Lagen bygger i huvudsak på den frivilliga patientförsäkring som Sverige som första land i världen införde. Den syftade till att ersätta patienter för skador som uppkommit i samband med hälso- och sjukvård samt tandvård.

Redan från början bestämdes att Myndigheten för vård- och omsorg – Vårdanalys – skulle utvärdera lagen. 2014 genomfördes en stor befolkningsenkät som följdes upp hösten 2016. Resultatet är minst sagt dystert i det slutbetänkande som lämnats till sjukvårdsminister Gabriel Wikström. Patientlagen är tunn och dåligt utformad, samtidigt som den inte införts på ett bra sätt, menar myndigheten. Det är ytterst svårt att få en individuell prövning även när det handlar om ren patientsäkerhet, felbehandling och vårdskada.

Patientens ställning är svag i Sverige jämfört med övriga Norden. Otydlig lagstiftning, oprecisa mål, luddiga ansvarsområden, svårt att få en rättslig prövning samt avsaknad av en systematisk kontroll att lagen följs är allvarlig kritik.

Sverige har minst antal vårdplatser per invånare i Europa enligt Läkartidningen. Varannan vårdplats har försvunnit under de senaste femton åren. Anmälningarna till Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag (LÖF) om skador i vården har sedan 2010 ökat stadigt. Förra året tog LÖF emot 16.010 anmälningar, oftast kopplade till kirurgiska ingrepp. Då är inte inräknat skador där läkarna inte är anslutna till landstinget, utan har egna ansvarsförsäkringar. Mörkertalet kan vi bara gissa …

Det är vanligt att patienten själv får anmäla en vårdskada till IVO, trots gällande lag om vårdgivarens anmälningsskyldighet. Om patienten, oftast efter överklagande, då polisen först lagt ned ärendet, därefter får till en förundersökning, väljer åklagare oftast att inte pröva ärendet. Förundersökningen lägger först stor vikt vid IVO:s granskning, inväntar deras beslut, samt beslut från försäkringsbolag och specialistläkare. Trots detta, kan vi se att åklagare när det kommer till beslut om åtal, kan välja att helt ignorera kritiken från IVO:s specialistläkare vid konstaterad patientskada, samt även övriga specialister och försäkringsläkare. Detta anser vi vara ett högst irrationellt och ologiskt agerande av åklagarna, istället för att samverka med de granskande instanserna. Ska vi dra slutsatsen att åklagarna väger den brottsmisstänktes trovärdighet högre?

Vi visar på exempel där IVO tillsammans med försäkringsläkare och flera ledande specialister i sina journaler konstaterat att en läkare inte arbetat efter beprövad vetenskap och metod, allvarligt brustit i sin diagnostik, haft bristande utrustning och rutiner som orsakat invalidiserande kronisk skada hos patienten, samt även haft allvarliga brister i sin journalföring. Ärendet tog ca två år att utreda och läkaren har fått ett flertal tillfällen att uttala sig över utredningen. Försäkringsbolaget som tillhandahållit patientens sjukvårdsförsäkring har med omgående verkan sagt upp alla avtal med läkaren efter IVO:s kritik, med hänvisning till avtalsbrott. Läkarens eget försäkringsbolag har givit patienten rätt och medgivit patientskada som kunnat undvikas. Trots dessa besvärande omständigheter ser åklagaren problem att driva ärendet och lägger ner det. Detta fall visar på stora brister och trovärdighet i rättsprocessen. Är det bristande kunskap, vilja eller resurser? Oberoende av vilket blir kostnaden för både patienten och sjukvården omfattande.

Nästa problem är gällande preskriptionsregler för vållande av patientskada. IVO:s beslutsprocess kan ta mellan 1-2 år och preskriptionstiden för vållande är 2 år, grovt vållande 4 år.

Slutsatsen är att patienten är närmast rättslös och övergiven, när vårdåklagare väljer att lägga ned ärende, trots skälig misstanke om grovt vållande till patientskada. Vi har även tagit del av yttrande där ansvar för behandling läggs på patienten, vilket är anmärkningsvärt. Patienten befinner sig i en beroendeställning och måste lita på den information som behandlande läkare tillhandahåller, speciellt efter hänvisning och remiss, så vad har egentligen patienten för val?

För att upprätthålla patientsäkerheten måste fler ärenden prövas i domstol. Skador orsakade i sjukvården omfattas av allmänt åtal, men i praktiken är det patienterna som själva får utreda sina fall och driva en civilrättslig och kostsam process. Skadestånden är så låga i förhållande till kostnaden att driva processen, att det är ytterst få vårdskadade som har möjlighet att välja detta tillvägagångssätt. Som vårdskadad har du oftast varken ork, pengar eller kunskap att driva ditt ärende på egen hand, utan har då behov av juridisk rådgivning och representation. Vi ser det som en konsekvens av rättssystemets bristande resurser.

Komplexiteten inom dagens sjukvård omfattar även privata sjukvårdsförsäkringar, läkare som säljer sina tjänster via privata kliniker eller enmansföretag, bristande resurser i vården och otydliga ansvarsförhållanden. Patienterna riskerar i värsta fall att hamna utanför skyddsnätet och tvingas själv driva sina skadeärenden. Utvecklingen går mot att sjukvården ska behandla allt fler patienter, utan att samtidigt få tillgång till fler vårdplatser. Sverige i dag, har lägst antal vårdplatser jämfört med andra europeiska länder enligt OECD-statistik från 2004. SKL:s årliga statistik från 2014 visar att vårdplatserna fortsätter att minska i Sverige. Samtidigt visar annan statistik att problemen med överbeläggningar ökar. Patienter som är inplanerade för operation och behandling tvingas vända och åka hem.

Varje vårdgivare måste enligt lag ha en patientförsäkring. Är inte läkaren ansluten till Landstinget eller till en större klinik får du begära ersättning via läkarens ansvarsförsäkring, en utmaning i sig. För den offentligt finansierade vården genom landsting och kommuner finns avtal med LÖF – en försäkring som alltså omfattar även vårdgivarens patienter. Vi anser semantiken viktig i denna sak; LÖF – Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag. Landstingens försäkring alltså. Eller den private läkarens. Inte patientens …

Faktum är att patienter, som nästan enda grupp i samhället idag, saknar en egen försäkring. Som yrkesperson, som arbetslös, som trafikant, som skolungdom, som konsument, som villaägare, som resenär, som pensionär, ja till och med dina husdjur har egna försäkringar, men så fort du kliver över tröskeln till en vårdinrättning står du utan egen försäkring och ska täckas av din vårdgivares?  Vi ser en motsägelse i detta.

Än mer motsägelsefullt blir det när vi tar med i beräkningen att det är du som patient, som ska stå för självrisken. Ja, du läste rätt, självrisken.

Enligt den logiken är det ”ditt eget fel” att du tvingades söka vård och blev skadad. I normala fall är det den som åsamkat skadan som står för självrisken, inte den utsatte. Så inte inom vården. Självrisken är på 5% av basbeloppet, det vill säga 2.240:- under 2017. Och eftersom LÖF är restriktiva med att betala ut belopp i hundratusenkronorsklassen, blir skillnaden ganska kännbar för de flesta. Samt sänder fel signal. Slopa självrisken eller ännu hellre, låt rätteligen vårdgivaren betala.

En hög ersättningsnivå för skador ska självklart inte vara enda skälet för vården att hålla en hög kvalité. Som det ser ut idag, i en vårdbudget som hela Region Skånes, på ca trettio miljarder, är däremot några tusenlappar per vårdskada en droppe i havet, och gör varken från eller till för att vården ska hålla sig på tå. En bra drivkraft är ofta att ta där det känns mest; i plånboken. Vi eftersträvar inte det amerikanska systemet med ersättningar i miljonklassen, men ett mellanting mot dagens lilla klapp på huvudet: ”Här, varsågod får du en peng!” Inga ersättningar i världen kan lindra en svår patientskada, ofta livslång, men de kan ge patienten ett viktigt erkännande. En upprättelse. Vi gjorde fel och nu vill vi underlätta ditt fortsatta livslånga lidande så mycket det bara går. Den upprättelsen saknas idag.

Även om ersättningssystemet höjs avsevärt, saknas det fortfarande en viktig del för patienter som skadats i vården – representationen. Igen; så fort du kliver över tröskeln till en vårdinrättning och någonting går fel, lämnas du vind för våg. Läkare som fått allvarliga anmärkningar från t.ex. IVO arbetar vidare och patienterna är helt utelämnade och oinformerade. Ingen informerar dig om vilka vägar du kan gå. Ingen informerar dig om att du kan anmäla och få ersättning. Den informationen får du själv leta reda på. Du blir i bästa fall hänvisad till patientnämnden och/eller patientombudsmannen.

Dessa agerar däremot endast mellanhand mellan dig och vården genom att framföra dina åsikter till den aktuella vårdgivaren. Varken ombudsmannen eller nämnden har något som helst mandat att agera i din sak. Vi föreslår ett införande av en tjänst som automatiskt aktiveras då vårdskada sker, en patientrepresentant som direkt tar kontakt med den skadade eller dennes anhöriga. Som agerar proaktivt, tar alla kontakter och inte bara leker budfirma …

En verklig patientrepresentant som lyhört lyssnar på behovet. Och gör patientens sak till sin. Och om det är illa idag, är risken att rättslösheten för patienterna ökar betydligt, med det nya förslag som syftar till att avlasta IVO med klagomålen och låta vårdgivaren utreda sina egna fel och brister. Detta kan bli förödande för patientsäkerheten.

Översyn. Nu.

Mia Berg, grundare PatientPerspektiv

Marianne Thunberg, Patientombud

Referenser:

http://www.dn.se/sthlm/fortsatt-okning-for-antalet-anmalda-skador-i-sjukvarden/

http://www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/6/6069/LKT0706s396_397.pdf

http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2015/06/Farre-vardplatser-fler-overbelaggningar/

https://www.sjukhuslakaren.se/samband-mellan-personalbrist-och-vardskador-ska-utredas/

http://www.regeringen.se/rattsdokument/proposition/2017/03/prop.-201617122/

Vill du debattera? Skicka ditt inlägg till debatt@sjukhuslakaren.se

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-05

Tema: Övertider / Tema: Vem satsar på intermediärvårdsplatser? / Vårdcentraler kan tvingas betala tillbaka miljonbelopp / Sverige och Storbritannien har gjort omvända resor / Så ska den digitala läkarassistenten Alma hjälpa läkare / Porträttet: Camilla Starck

Prenumerera