Ska historien upprepa sig?
Patientsäkerhetsutredningens förslag, som är ute på remiss, har hamnat ordentligt i strålkastarljuset efter polishämtningen av anestesiläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus och Kalla Faktas avslöjande att en hjärtkirurg tillåtits operera berusad på Lunds Universitetssjukhus, trots att Socialstyrelsen kände till läkarens missbruk.
Mest omdebatterat är förslaget att patientens möjlighet att anmäla enskilda läkare ska avskaffas, när HSAN (Sjukvårdens hälso- och ansvarsnämnd) i framtiden får en begränsad roll att främst ta sig an kända riskpersoner inom sjukvården.
Utredningen föreslår att patienten hädanefter ska anmäla sina klagomål till Socialstyrelsen som då ska utreda händelsen. Om fel eller brister upptäcks ska Socialstyrelsen ålägga vårdgivaren att rätta till dessa. Inga ”straff” ska utdelas till enskilda personer. Rätten att överklaga till länsrätt och kammarrätt ska också försvinna, enligt förslaget. Sista ordet ges till Socialstyrelsens generaldirektör.
Men att ta bort patientens möjlighet till ”hämnd” eller upprättelse görs inte i tysthet.
TV 4 har haft omröstningar på nätet om domstolar bör avgöra vårdskadeärenden och jämfört antalet HSAN-anmälningar med hur många läkare som förlorat legitimationen. Inslagen har följts upp med diskussionsforum med rubriker som ”När ska en läkare bli av med legitimationen?”.
Men även delar av läkarkåren är skeptiska till förslaget.
– Det är knappast troligt att alla anmälare nöjer sig med en utredning av Socialstyrelsen, som eventuellt kan leda till åtgärder av vårdgivaren.
Det finns nog en inte obetydlig risk att fler går vidare via polis och åklagare vilket troligen verkar än mer repressivt, menar Marie Wedin ordförande i Sjukhusläkarföreningen.
Hon och Sjukhusläkarföreningen är kritiska till flera av Patientsäkerhetsutredningens förslag.
”Historien kommer att upprepa sig”
Synnöve Ödegård, en av landets främsta patientsäkerhetsforskare, som under lång tid drivit på för att införa ett mindre straffande system håller med Marie Wedin och Sjukhusläkarföreningen att det behövs en oberoende granskare.
– När allmänheten inser vad som är på gång så kommer det att bli debatt och jag är övertygad att historien från 90-talet då kommer att upprepa sig. Alla med kunskap om patientsäkerhet vet att påföljder inte har någon effekt på säkerheten, men tar man bort dem måste de ersättas med något annat.
Det måste finnas en oberoende instans som granskar allvarliga händelser utifrån ett systemperspektiv där framförallt frågor om individens förutsättningar att bedriva en säker vård är i fokus, som individerna kan vända sig till.
”Önsketänkande”
– Det är önsketänkande att tro att vårdgivaren ska granska sig själv och att patienterna ska acceptera det. Många av bristerna skapas ovanför golvet. Det säger sig själv att det finns en risk att sådana brister ”sopas under mattan” av vårdgivaren inför en utredning till Socialstyrelsen.
Just därför måste det finnas en oberoende instans dit såväl patienter som personal kan få en andra bedömning om man inte är nöjd med beslutet, menar Synnöve Ödegård.
– Hade vårdgivarna tagit sitt ansvar hade vi kunnat ta bort påföljderna, men där är vi inte idag. Patientsäkerhet är fortfarande något som på många håll bara finns på papper, tycker Synnöve Ödegård
Patienters frustration måste tas på allvar
Tar man inte patienternas frustration på allvar när saker gått snett så kommer det förmodligen att leda till flera polisanmälningar och åtal och det är en utveckling som ingen, som vill skapa en säkrare sjukvård, vill se menar Synnöve Ödegård.
– Media har vid ett flertal tillfällen uppmärksammat brister som varit vårdgivarens ansvar, men som Socialstyrelsen missat därför att man förlitat sig på vårdgivarens egen utredning.
När det gäller HSAN menar Synnöve Ödegård att det som varit så frustrerande är att HSAN:s uppdrag varit begränsat till att endast se vad den anmälde gjort för fel, när ansvaret för misstagen ofta egentligen ligger någon annanstans. Massor av läkare har varnats när det egentligen är systemet som är fel.
Så dagens HSAN är ingen bra organisation heller för att rentvå läkare som anser sig oskyldigt anklagade menar hon.
Men med ett vidare uppdrag och kunskap om hur man analyserar en händelse utifrån ett systemperspektiv skulle HSAN kunna bli ett alldeles ypperligt organ, tycker hon.
Som en av föredragande i pediatrik i HSAN anser jag att det när det gäller allvarliga händelser är det oftast en kombination av systemfel och bristande engagemang hos de inblandade läkarna som är orsakande. Det senare kan bero på överbelastning och oklar ansvarsfördelning. I några fall har Socialstyrelsens granskning allför mycket utgått från vårdgivarens egna uppgifter. Tudelningen av granskningen mellan Socialstyrelsen och HSAN tror jag är onödig och ibland olycklig. En fristående myndighet med utvidgade befogenheter som Synnöve Ödegård föreslår tror även jag vore den rätta lösningen.
Patienternas frustation och besvikelse över att deras anmälan ”lämnas utan åtgärd” som det står i svaret bör kunna hanteras på ett bättre sätt. En idé jag funderat på är om de klagande i denna situation skulle kunna erbjudas ett förklarande samtal med föredragande och ev. tjänsteman från HSAN. Detta skulle bara erbjudasi allvarliga fall med följdtillstånd eller dödlig utgång. Det skulle även innefatta infomation om hur och av vilka besluten fattas, många tror att det är läkare som vill skydda varandra som fattar besluten.